Tasneem Khalil i Malmö – jagad av Bangladesh

50 år efter självständigheten råder ett skräckvälde i Bangladesh. Den fria pressen har krossats, försvinnanden och utomrättsliga avrättningar har blivit vardag. En av regimens främsta fiender, Tasneem Khalil, finns i Malmö, där han driver ett granskande journalistnätverk som har avslöjat korruption och maktmissbruk i de högsta leden.

Reportage | 2022-02-23
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #1/2022

I Malmö har Tasneem Khalil byggt upp Netra News som regimen i Bangladesh inte uppskattar. Foto: Axel Kronholm

50 år efter självständigheten är Bangladesh ett av världens tuffaste länder för journalister. Nyhetssajter blockeras, journalister grips och utsätts för våld. En ny digital säkerhetslag har gjort publicering av ”negativ propaganda” straffbart med upp till 14 års fängelse. Enligt Reportrar utan gränser är självcensuren numera ”systematisk”, och granskande reportrar riskerar att utsättas för ”extremt barbariskt våld”, från tortyr till död.

I höstas larmade organisationen även om att Bangladesh nu inlett en offensiv mot journalister i utlandet. En av måltavlorna för denna offensiv är svensk-bangladeshiske Tasneem Khalil, som driver nyhetssajten Netra News från sitt hem i Malmö. Sedan starten 2019 har Netra News avslöjat flera fall av korruption inom det styrande partiet, men också granskat landets bristande beredskap i pandemin och hur underrättelsetjänsten hackat oppositionellas Facebook-konton.

– Jag är stolt över vad vi har åstadkommit, säger Tasneem Khalil, som är chefredaktör, ansvarig utgivare och ansiktet utåt för Netra News, som finansieras med medel från den amerikanska organisationen National Endowment for Democracy.

Till sin hjälp har han några av Bangladesh främsta grävande journalister, som bidrar anonymt inifrån landet.

– Inga medier i Bangladesh skulle kunna publicera deras granskningar, men vi är en svensk medieorganisation, vi använder Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen för att bevaka Bangladesh. Det är också något våra källor kan vara trygga i, att när de pratar med oss är de skyddade av det svenska källskyddet, säger Tasneem Khalil.

Med sina granskningar har Netra News blivit en nagel i ögat på regimen i Dhaka, som under det senaste året försökt komma åt Tasneem Khalil i Sverige. I mitten av september 2021 väckte en åklagare i Bangladesh åtal mot honom för brott mot den nya digitala säkerhetslagen. Han anklagas för att ha spridit desinformation och förolämpat nationen i två artiklar som kritiserat Bangladesh hantering av pandemin.

Eftersom Tasneem Khalil idag är svensk medborgare har polisen i Bangladesh istället börjat trakassera hans mamma som bor i Sylhet i nordöstra Bangladesh.

– Det är klassiskt maffiabeteende. Om du inte kommer åt någon så ger du dig på familjen istället. Jag är inte den första de gör så med, säger Tasneem Khalil.

Han syftar bland annat på den i USA verksamme journalisten Kanak Sarwar, vars syster greps i Bangladesh i oktober 2021. Tasneem Khalil utesluter inte att något liknande skulle kunna hända hans mamma:
– De kan till och med döda henne om de så vill.

Sheikh Hasina har suttit vid makten sedan 2008. Foto: Prime Minister's Office/Wikimedia

Det styrande Awamiförbundets europeiska avdelning, All European Awami League, påstod sig under hösten också ha lämnat in en polisanmälan mot Tasneem Khalil i Sverige, men till Amnesty Press bekräftar Polismyndigheten att någon sådan anmälan inte inkommit. Den påstådda anmälan verkar snarare ha varit ett grepp för att smutskasta Tasneem Khalil i regimtrogen media i Bangladesh.

Myndigheter i Bangladesh har även beklagat sig över Tasneem Khalils journalistiska verksamhet i kontakter med Utrikesdepartementet och Sveriges ambassad i Dhaka. Enligt UD:s presstjänst har man i dessa fall ”med stor tydlighet” förmedlat till Bangladesh att ”Sveriges grundlagsstadgade tryck- och yttrandefrihet, som ger skydd åt bland annat journalister, är orubblig”.

Tasneem Khalil har inte fått några personliga hot riktade mot sig, och han lever som han gjort förut.

– Jag vet inte hur jag ska bedöma hotet mot mig. De [regimen i Bangladesh] kanske har hyrt ett rum i hotellet där borta och spanar på mig, säger han och pekar ut genom fönstret. – Vad vet jag? Jag tänker inte planera mitt liv baserat på spekulationer. Om det finns ett reellt hot mot mig är det upp till svenska myndigheter att hantera det, och jag litar på att de gör det. Det är sådant jag betalar skatt för.

Tasneem Khalil föddes tio år efter det blodiga krig som 1971 ledde fram till att Bangladesh blev självständigt från Pakistan, och samma år som landets president Ziaur Rahman mördades av en grupp officerare från armén. Han växte upp under Muhammad Ershads militärdiktatur, med föräldrar som båda var politiskt intresserade. Pappa skrev för en socialistisk tidning och drev ett tryckeri, mamma var redaktör för en annan tidning och dessutom poet. Politik diskuterades flitigt hemma, det var svårt att undgå.

– Jag minns hur en skolkamrats farbror mördades av politiska rivaler. Du kan inte undkomma politik i Bangladesh, motsättningarna finns överallt, säger han.

Tasneem Khalil håller daglig kontakt med sina reportrar i Bangladesh som i hemlighet jobbar för Netra News. Foto: Axel Kronholm

Mycket av Bangladesh politiska historia har varit blodig. Redan innan Tasneem Khalil föddes hade landets första president, självständighetskämpen Sheikh Mujibur Rahman, mördats. Det här våldet är utmärkande för landets politiska kultur än idag. Amnesty Press har tidigare rapporterat om hur oppositionella utsätts för försvinnanden och utomrättsliga avrättningar (se nummer 2/2016 och nummer 3/2018).

– I grund och botten är det ett feodalt samhälle. Alla, från premiärministern ner till partitjänstemannen i kvarteret, har sina lakejer under sig som i utbyte mot lojalitet får beskydd och frihet att härja som de vill, anser Tasneem Khalil.

Den unge Tasneem Khalil var till en början inte intresserad av den politiska världen utan ville bli programmerare. Han flyttade till huvudstaden Dhaka år 2000 för att studera, men betygen räckte inte för att komma in på datorlinjerna. Istället kom han att studera engelska, och blev därigenom upplockad av en nystartad engelskspråkig tidning.

Han upptäckte att han hade talang för skrivandet, och började intressera sig för frågor som rörde mänskliga rättigheter och polisvåld. Han fick senare jobb för landets största engelskspråkiga tidning, The Daily Star, samt för CNN. Han jobbade även för Human Rights Watch och skrev bland annat en rapport för dem om hur den paramilitära polisorganisationen Rapid Action Battalion gjort sig skyldiga till utomrättsliga avrättningar.

I maj 2007 grips Tasneem Khalil. Vid den tiden styrdes landet av en övergångsregering uppbackad av militären, och Tasneem Khalil hade blivit en av de mest uttalade kritikerna av säkerhetsstyrkornas våldsanvändning. Det hade gjort honom till en måltavla för samma myndigheter han granskat.

Den 11 maj 2007, när Tasneem Khalil var hemma och lekte med sin sex månader gamla son, knackade civilklädda män från underrättelsetjänsten på hans dörr. De satte på honom handfängsel och ögonbindel och förde iväg honom.

Det som sedan följde var 24 timmar av förhör under tortyr. Tasneem Khalil hölls i ett litet rum utan fönster i vad han beskriver som ett tortyrcenter. I korridoren kunde han höra skrik från andra rum, och i rummet var väggarna ljudisolerade, det hängde rep från taket och där fanns en säng i metall med bältesspännen i båda ändar. På ett bord låg diverse batonger och tillhyggen. Han misshandlades med sparkar och slag tills han började be om nåd. Under hot om mer våld tvingades han skriva under ett falskt erkännande, men tortyren fortsatte även efter det.

När Tasneem Khalil till slut släpptes var kroppen märkt med stora blåmärken från tortyren. Han kände att hans familj inte längre gick säker i Bangladesh, så i väntan på att kunna lämna landet sökte han skydd hemma hos Helena Thorfinn, som då jobbade som förste sekreterare på Sveriges ambassad. För att vilseleda polisen, som höll uppsikt utanför Thorfinns bostad, växlade de gömställe och uppehöll sig också hos en annan svensk, Henrik Alffram, som arbetade för Human Rights Watch i Bangladesh.

– Vi gömde oss på golvet i bilen och flyttade mellan deras bostäder, berättar Tasneem Khalil.

Efter att ha gripits och torterats 2007 fick Tasneem Khail hjälp av Sveriges ambassad i Dhaka och fick sedan asyl i Sverige. Foto: Axel Kronholm

Efter att bland andra USA och Storbritannien sagt nej till att ta emot familjen Khalil valde Sverige att erbjuda asyl.

– Jag är djupt tacksam för all hjälp jag fick från Sveriges ambassad, och för att Sverige tog emot mig, säger han.

Under Tasneem Khalils 14 år i Sverige har utrymmet för medier, civilsamhälle och opposition krympt ytterligare i hans hemland. Efter att den militärstödda övergångsregeringen lämnade över makten vann Awamiförbundet valet i december 2008, och sedan dess har partiet och dess ledare Sheikh Hasina kopplat ett hårt grepp om makten. Tasneem Khalil säger att Sheikh Hasina varit framgångsrik i att förinta den politiska oppositionen och säkra sin plats i toppen av det feodala styret:

– Under BNP:s [Bangladesh Nationalist Party] styre i början av 2000-talet var det Khaleda Zia och hennes söner som tjänade mest på makten. Sheikh Hasinas framgång bygger på att hon har öppnat upp plundringen av landet till fler inom eliten och armén, och på så vis köpt deras lojalitet. Hon är som en maffiaboss, helt enkelt.

Under intervjun ringer Tasneem Khalils mamma flera gånger. Polisen har precis gjort ett nytt besök hos henne och ställt frågor om hennes son. Han är förbannad över att hon har blivit indragen, men säger samtidigt att han inte tänker sluta med sin journalistik.

– Jag är den jag är tack vare min mamma. Hennes attityd är typisk för Sylhet, den del av Bangladesh vi kommer ifrån, vi är våldsamt självständiga. We don’t give a fuck. Det är något jag har fått av henne, och hon har alltid varit väldigt stöttande och sagt att jag inte ska vika ner mig. Hon säger ”låt dom ta mig till fängelse om det är det värsta de kan göra”.

Tasneem Khalil är oroad över framtiden för Bangladesh. Foto: Axel Kronholm

Tasneem Khalil är bekymrad över framtiden för Bangladesh. 50 år efter självständigheten framstår samhällets fernissa som tunnare än någonsin. Politiken, förklarar han, genomsyrar allt i samhället: om du inte har kontakter med det styrande partiet får du svårt att driva ditt företag eller skicka barnen till en bra skola. Samtidigt som fattigdomen minskat och tillväxten ökat så har också klyftorna växt. Enligt en ny rapport från UNCTAD, FN:s konferens om handel och utveckling, ”vidgas gapen mellan de väldigt rika och de väldigt fattiga, och mellan stad och landsbygd.”

Den bangladeshiska tidningen New Age rapporterade i höstas att Bangladesh är ett av de länder i världen där antalet ”superrika” ökar snabbast.

En av Netra News mest uppmärksammade artiklar sedan starten var när de i december 2019 uppmärksammade att Awamiförbundets generalsekreterare Obaidul Quader ägde ett stort antal lyxklockor värda flera hundratusen kronor styck.

– Befolkningen äcklas av de här ojämlikheterna, säger Tasneem Khalil. Det sägs att Bangladesh har marknadsekonomi, men i praktiken påminner det mer om en sovjetrepublik där staten är den största och mest attraktiva arbetsgivaren och där du behöver ge din lojalitet till det styrande partiet för att ta dig fram. Det finns ingen social rörlighet utanför makten.

Att västvärlden inte markerar hårdare mot regimens kränkningar av mänskliga rättigheter tror Tasneem Khalil beror på att det helt enkelt inte finns några alternativ till Sheikh Hasina och Awamiförbundets styre.

– Sheikh Hasina har lyckats krossa den sekulära politiska oppositionen till den grad att den enda opposition som finns kvar är islamisterna. Så väst ser inget alternativ till henne.

– Men det kommer inte vara möjligt att upprätthålla status quo hur länge som helst. Situationen påminner om Afghanistan, där försökte väst hålla politiker som (Ashraf) Ghani och (Hamid) Karzai om ryggen, trots att de saknade stöd hos folket, i tron att det skulle hålla talibanerna borta. Det funkade inte, det fungerar aldrig.

Så vad borde västvärlden göra?

– EU borde införa sanktioner mot säkerhetsstyrkorna som är inblandade i grova kränkningar av mänskliga rättigheter, likt man gjort i Belarus. Regimen måste få se att dess agerande får konsekvenser, svarar Tasneem Khalil.

Och var kan Bangladesh sluta om inget görs?

– I värsta fall i ett nytt Syrien. Det uppstår en väldigt farlig situation när befolkningen ställs mot väggen, utan något manöverutrymme, i ett samhälle där mänskligt liv inte är värt något. Där finns militanta grupper, beväpnade till tänderna. Ingen vet när det kommer att spricka, det kan ta tio år, kanske flera decennier, men alla regimer har en bristningsgräns.

Axel Kronholm
[email protected]

Bangladesh

Foto: Karta: Lotta Lundin

Huvudstad: Dhaka
Politik: Landet blev vid delningen 1947 av Brittiska Indien en del av Pakistan; Östpakistan. Motsättningarna mellan Väst- och Östpakistan skärptes efter Ayub Khans militärkupp 1958 och bland bengalerna i Östpakistan växte kraven på självständighet. Sheikh Mujibur Rahman och Awamiförbundet vann en storseger i valet 1970 och under 1971 utkämpades ett blodigt självständighetskrig. Indien gick in militärt i slutet av 1971 och Pakistans armé kapitulerade.
Sheikh Mujibur Rahman blev landets förste premiärminister men mördades 1975. Hans dotter; Sheikh Hasina och Khaleda Zia, ledare för BNP, har i flera årtionden utkämpat en kamp om makten.
Yta: 148 460 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 164,7 miljoner.

Netra News

Netra News är en oberoende plattform på bengaliska och engelska för reportage, analyser och debatt om Bangladesh med säte i Malmö. Vänder sig både till allmänheten i Bangladesh och en internationell publik.

Historisk bakgrund

Text: Ulf B Andersson

1947 Storbritannien lämnar Brittiska Indien och två stater skapas efter en brutal folkfördrivning; Indien och Pakistan. Pakistan består av Västpakistan och Östpakistan som ligger på bägge sidor om Indien. Bengalen hade varit den folkrikaste provinsen i Brittiska Indien och det har funnits planer på att skapa ett självständigt Bengalen vid det brittiska uttåget. Istället delas bengalerna nu mellan Indien och Pakistan.

Pakistans president Yahya Khan besöker USA:s president Richard Nixon i oktober 1970. Foto: Wikimedia

1958 Ayub Khan tar makten i en militärkupp i Pakistan och styr i elva år. Bengalerna i Östpakistan anser sig diskriminerade.

1968-1969 Protesterna mot Ayub Khan växer. I Västpakistan organiseras de av Zulfikar Ali Bhutto och hans socialistiska parti PPP och fackföreningar utlyser generalstrejk. I Östpakistan är det Sheikh Mujibur Rahman och Awamiförbundet som leder protesterna. Ayub Khan avgår 25 mars 1969 och general Yahya Khan övertar makten och utfärdar undantagstillstånd.

Mujibur Rahman på kampanjmöte i Östpakistan inför valet 1970. Foto: Shakil.iftekhar/Wikimedia

1970 Valet i december visar på Pakistans splittring. I Östpakistan vinner Awamiförbundet 167 av de 169 mandaten och i Västpakistan får PPP 81 mandat. Sheikh Mujibur Rahman har därmed en majoritet av platserna i parlamentet men tillåts inte ta över styret i Pakistan.

1971 Yahya Khan tillåter inte det nya parlamentet att samlas och förhandlingar mellan militären, PPP och Awamiförbundet blir resultatlösa. Den 7 mars talar Sheikh Mujibur Rahman inför en miljon åhörare i Dhaka och uppmanar till civil olydnad och att förbereda sig för ett självständighetskrig.

Mujibur Rahman talar inför en miljon människor på Res-Course-fältet i Dhaka den 7 mars 1971. Foto: Wikimedia

Den 25 mars slår armén till i Östpakistan. Sheikh Mujibur Rahman grips och bengaliska nationalister och intellektuella blir måltavla för en hård repression.
Den 27 mars utropas Bangladesh som en självständig stat i en radioutsändning från Chittagong. De kommande månaderna dödas hundratusentals personer och tio miljoner flyr till Indien. Pakistan får stöd från USA och Kina.

Sunday Times 13 juni 1971.

Den 13 juni publicerar brittiska tidningen The Sunday Times ett reportage av den västpakistanske journalisten Anthony Mascarenhas under rubriken "Genocide" (Folkmord) som får stort genomslag.

40 000 personer besökte George Harrisons två Bangladesh-konserter i USA den 1 augusti 1971. Foto: Wikimedia

Rapporterna om massmord, talrika våldtäkter och flyktingströmmen skapar ett starkt engagemang för Bangladesh där George Harrisons stödkonserter i New York får stort genomslag.

Den 3 december inleds kriget mellan Indien och Pakistan. Den indiska arméns stöd till självständighetsrörelsen gör att Pakistans armé kapitulerar den 16 december. Sheikh Mujibur Rahman blir 1972 ledare i det självständiga Bangladesh

1975 Sheikh Mujibur Rahman begränsar pressfriheten och Bangladesh blir en socialistisk enpartistat. Den 15 augusti mördas han vid en kupp. En period av militärstyre följer.

1981 President Ziaur Rahman mördas vid ett kuppförsök.

1990 Stora protester mot Hussain Muhammad Ershad som styrt sedan en kupp 1983.
Tre grupper förenas i protesterna:
+ BNP, som leds av Ziaur Rahmans änka; Khaleda Zia.
+ Awamiförbundet, under ledning av Sheikh Hasina, dotter till Mujibur Rahman.
+ En allians av vänsterpartier.
Den 6 december tvingas Ershad avgå.

Ziaur Rahman och hans fru Khaleda Zia på ett statsbesök i Nederländerna 1979, i bakgrunden prins Claus. Foto: Wikimedia

1991 En återgång till parlamentarisk demokrati. Khaleda Zia och hennes BNP vinner valet.

1996 Awamiförbundet vinner en knapp seger och Sheikh Hasina blir premiärminister.

2001 Khaleda Zia vinner valet.

2006 Muhammad Yunus och Grameen Bank får Nobels fredspris för idén om mikrokrediter för att gynna fattiga människor. Han hamnar senare i konflikt med Sheikh Hasina och åtalas.

2007 Efter politiska våldsamheter tar en övergångsregering över. Sheikh Hasina åtalas för mord och Khaleda Zia sätts i husarrest.

2008 Sheikh Hasina åter vid makten efter en storseger i valet. Awamiförbundet har fortsatt styra sedan dess efter val 2014 och 2018 som kännetecknats av våld, bojkotter och anklagelser om valfusk.

2009 ICT, International Crimes Tribunal, inrättas för att åtala de som gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser under självständighetskriget 1971. Tribunalen välkomnas till en början av FN och EU men kritiseras senare för att användas politiskt av Awamiförbundet mot partiet Jamaat-e-Islami.

År 2013 hölls stora demonstrationer vid Shahbag i Dhaka för att kräva att Abdul Quader Molla skulle avrättas för brott under kriget 1971. Han dömdes till livstids fängelse för mord på 344 civila men straffet skärptes och den 12 december 2013 blev han den förste som hängdes efter att ha dömts av ICT. Foto: Avijit04/Wikimedia

Både Amnesty International och Human Rights Watch har kritiserat bristfälliga rättegångar.
Sex personer har avrättats efter dödsdomar och totalt har 123 personer dömts.

2013 Den 24 april kollapsar byggnaden Raina Plaza i Dhaka. Här fanns bland annat butiker och textilfabriker. 1 134 personer dör.

2015 Bloggaren Ananta Bijoy Dash mördas 12 maj av fyra män beväpnade med machetes. Han var inbjuden av svenska Pen för att tala i Stockholm på Pressfrihetens dag 3 maj om hoten mot journalister och författare. Svenska ambassaden i Dhaka avslog dock hans begäran om visum till Sverige.

Amnestyaffisch för Xulhaz Mannan som mördades 2016. Foto: Amnesty

2016 Xulhaz Mannan och kollegan Mahbub Rabby Tonoy mördas den 25 april av en grupp män med machetes. De hade startat Roopbann, den första tidskriften för hbtqi-frågor. Den islamistiska gruppen Ansar al-Islam tar på sig ansvaret för morden.

2017 Bangladesh tar emot cirka 700 000 rohingyer som på några veckor fördrivs i Rakhine-staten av militären i Myanmar.

2021 Över 80 tempel och andra platser för bön vandaliseras och åtta personer dödas i de värsta anti-hinduiska oroligheterna på många år. Attackerna genomförs under den årliga Durga Pooja-festivalen i oktober. Hinduer utgör cirka tio procent av befolkningen som domineras av muslimer.

2022 20 januari kräver tolv människorättsorganisationer, däribland Amnesty International, FIDH och Human Rights Watch, att medlemmar i den paramilitära styrkan Rapid Action Battalion (RAB) ska förbjudas från deltagande i FN-styrkor från Bangladesh.

Läs mer om Bangladesh från Amnesty Press

Fotospecial: De svagaste drabbas hårdast när Bangladesh stänger ned på grund av coronaviruset (9 april 2020)

Shahidul Alam fri mot borgen (7 mars 2019)

Adilur Rahman Khan i Bangladesh: Du måste kämpa när ditt land blöder (4 september 2018 – också i nummer 3/2018)