Vietnams bloggare lever farligt

Huynh Thuc Vy och Nguyen Hoang Vi. Intervjun med de bägge bloggarna avbröts när en misstänkt person, som kunde vara från hemliga polisen, dök upp på kaféet.
Påkörd av polisen, övervakad dag och natt och förhörd utan att få mat eller dryck. Vietnam är bland världens värsta fiender till frihet på internet och regeringen står ner hårt på bloggare som går emot den officiella bilden av landet. Möt två unga kvinnor som bloggar och därför har hamnat i polisens blickfång.

Det är sen kväll i Ho Chi Minh-staden (Saigon) och bruset hörs från från stadens fyra miljoner scootrar.
Nguyen Hoang Vi är glad när hon är på väg hem från en födelsedagsfest. Då ser hon plötsligt att hon är förföljd. Hon är van att vara skuggad av hemliga polisen men detta är något annat. En bil kör i mörkret med släckta lyktor. Plötsligt tänds billyktorna så hon blir bländad. Bilen kör in i henne. Hon faller ner på asfalten med huvudet före. Tänderna knäcks, läpparna rivs upp och blod rinner ur munnen.
Bilens förare, som hon känner igen som en av dem som brukar skugga henne, kör iväg. Två civilklädda poliser tar henne till sjukhus och förklarar att den unga kvinnan varit berusad och har ramlat.
Händelsen går inte att missförstå. Myndigheterna har skickat en varning till Nguyen Hoang Vi om att det börjar bli allvar. Budskapet är att hon ska sluta att blogga och kritisera förhållandena i Vietnam. Som många andra vietnamesiska bloggare upplever Nguyen Hoang Vi att enpartistyret stramar åt greppet om skribenter på internet, skribenter som gör repor i den kommunistiska glansbilden av tillståndet i Vietnam.

Enligt pressfrihetsorganisationen Reportrar utan gränser är Vietnam bland världens värsta internetfiender. Sedan början av år 2011 har förföljelsen av kritiska nätskribenter, så kallade cyberdissidenter, ökat kraftigt. Förra året fängslades 18 cyberdissidenter och Vietnam är nu det land efter Kina som fängslar flest medborgare för att de yttrat sig kritiskt på internet.
– Efter den Arabiska våren har vi sett en ny våg av gripanden som beror på fruktan för att något liknande ska hända i Vietnam. Kritikerna har flyttat kampen till nätet och regeringen svarar med att trappa upp nätcensuren och döma ut hårdare straff, säger Benjamin Ismail, chef för den asiatiska avdelningen på Reportrar utan gränser.
Formellt är yttrandefriheten säkrad i författningen i Vietnam men i verkligheten är den satt ur spel. När kritiker yttrar sig används brottsbalkens paragraf 88 för att slå till hårt. I den paragrafen kriminaliseras ”propaganda mot staten”.

När Amnesty Press besöker Saigon för att träffa vietnamesiska bloggare står det klart att det bli allvarliga konsekvenser för den som är kritisk bloggare. Speciellt i storstäderna spirar nya underjordiska rörelser som hittar sprickor i det grundligt censurerade internet för att kämpa för demokrati och yttrandefrihet.
Kontakten för att kunna träffa bloggare går genom mellanhänder via chat på Skype och sms på mobiltelefonen. Meddelanden som lämnas ska snabbt raderas då regimen har intensifierat den digitala övervakningen.
– Var försiktig, polisen vet kanske vem du är, varnas i ett sms innan mötet med de två unga bloggarna Nguyen Hoang Vi och Huynh Thuc Vy.

Ytligt sätt påminner inte de bägge unga bloggarna om de farliga samhällsomstörtare som myndigheterna anser att de är. Nguyen Hoang Vi smuttar på en isté medan hon berättar om den oktoberkväll förra året när hon blev påkörd av polisen. Såren i ansiktet har läkt och hon har fått tio nya tänder men i övrigt klarat sig utan andra men.
– Jag har varit inkallad till över 50 möten hos polisen. I regel har de då printat ut allt som jag har skrivit på nätet och de försöker tvinga mig att skriva på att jag är upprorsmakare så de kan ställa mig inför rätta och döma mig. När jag är trött får jag inte sova. När jag är törstig får jag inget vatten och när jag vill kissa får jag inte gå på toaletten, berättar Nguyen Hoang Vi.
Hon ser internet som en möjlighet att ta upp kritiska frågor och stärka demokratiseringen:
– Statens propagandamedier beskriver bara Vietnam i rosande ord och med en färg – ljusrött. Då jag gick ut på nätet år 2004 fick jag plötsligt nya perspektiv på sanningen och jag skriver själv för att diskutera Vietnams problem med mänskliga rättigheter och arbetsförhållanden.

På grund av polisens trakasserier och angrepp känner sig Nguyen Hoang Vi mer orolig för att skriva mycket – och kritiskt – på nätet och därför arbetar hon nu mera med sociala problem och demokrati i organisationer.
– Regimen arbetar också tillsammans med maffian och därför måste jag tänka mig för och inte direkt utmana dem. Fast jag fortsätter att skriva men då under ett annat namn, säger Nguyen Hoang Vi.

27-åriga Huynh Thuc Vy tror också på mera frihet i Vietnam även om hennes familj har utsatts för svåra övergrepp. För Huynh Thuc Vy har regimens överskuggande makt varit en del av livet sedan barndomen. När hon var åtta år, 1992, fängslades hennes far, författaren Huynh Ngoc Tuan, för sina kritiska skriverier. Först efter tio år i fängelse blev han frisläppt. Anklagelsen mot honom var den sedvanliga: Spridande av propaganda mot den socialistiska republiken.
Den upplevelsen har dock inte tystat Huynh Thuc Vy. Tvärtom.
– Det saknas en grundläggande frihet i Vietnam och som samhällsmedborgare har jag ett ansvar att berätta om det, säger Huynh Thuc Vy.
Hon citerar Benjamin Franklin, den amerikanske politikern och författaren som var med och utformade USA:s självständighetsförklaring 1776, för att poängtera hur viktigt det är att kämpa för yttrandefriheten i Vietnam:
”De som ger upp essentiell frihet för tillfällig säkerhet förtjänar varken säkerhet eller frihet”.

Även om det får oöverskådliga konsekvenser fortsätter hon att kämpa. Även hennes bror och fader har fortsatt att belysa ömma punkter i systemet och det har kostat dem alla tre böter på sammanlagt över 85 000 kronor.
Samtidigt som Huynh Thuc Vy berättar om Benjamin Franklin och värdet av frihet tittar hon sig nervöst omkring. De skuggande poliserna har kanske infunnit sig för att lyssna. En man går lugnt och utan mål runt i kaféet varefter han sätter sig ensam utan att beställa något.
– Det är kanske en polis. Okej, nu gör vi så här: Vi går ut, åker iväg var och en för sig och möts bakom kyrkan, viskas det.

Intervjun avbryts. När scootern kommer fram till den katolska kyrkan är det fullt med folk som deltar i lördagsmässan. Ljuset från kyrkan och psalmsången ljuder ut i Saigons heta kvällsmörker.
Vi tar plats på ett par fallfärdiga stolar för att avsluta intervjun och Huynh Thuc Vy får en sista fråga.
Din far har suttit i fängelse och nu är du själv övervakad. Vad är det som får dig att fortsätta kämpa?
– Min far fängslades när jag var åtta år och nu har jag levt med fruktan så länge att den nästan inte rör mig längre. Så, ja, jag kommer att fortsätta kämpa.

Text och bild: Poul Bonke Justesen

Artikeln har tidigare publicerats i danska Amnestys tidning. Översättning från danska: Ulf B Andersson

Bakgrund

Enligt Reportrar utan gränser satt i september fem journalister och 19 internetaktivister fängslade. Det är bara Kina och Iran som har fler nätskribenter i fängelse. Den 12 september utfärdade premiärminister Nguyen Tan Dung direktiv 7169/VPCP-NC där myndigheterna uppmanas att utdöma hårda straff mot de ansvariga för tre ”reaktionära” bloggar som granskar korruption. Statsanställda personer förbjöds dessutom att läsa dessa bloggar.

Ytterligare åtstramningar i lagen förbereds också. Nätskribenter ska bland annat tvingas att använda sitt eget namn – vilket ger möjlighet att straffa dem. Facebook och it-firmor ska tvingas att samarbeta med regeringen om att utlämna information om medborgares aktiviteter som regeringen anser är olagliga. Det är osäkert hur många bloggare som övervakas och förföljs i Vietnam. Över en tredjedel av Vietnams 88 miljoner invånare använder internet.

Den 24 september dömdes Nguyen Van Hai, Ta Phong Tan och Phan Thanh Hai till långa fängelsestraff (se Fatta Pennan). Amnesty kallade domarna skamliga och lovade att driva kampanj för att frige dessa bloggare.
Ta Phong Tans mor, Nguyen Thi Kim Lieng, brände sig själv till döds den 30 juli i protest mot att hon inte fick träffa sin dotter.