Familjelagen som är en social revolution

I Marocko stärks nu kvinnors och barns rättigheter. Den nya familjelagen (Moudouana), som kom för två år sedan, anses vara banbrytande
i den muslimska världen.
– Den marockanska familjelagen visar på en modern sida av islam, förklarar Saâdia Wadah, som arbetar vid kvinnorättsorganisationen AMVEF.

Saadia Wadah.
I hjärtat av mångmiljonstaden Casablanca ligger den nedgångna stadsdelen Derb Sultan. Genomfartsgatan fungerar som en vattendelare. På ena sidan vägen breder hantverkskvarteren ut sig. Dit vallfärdar turister till basarerna för att köpa mattor, tofflor, träarbeten och väldoftande mandelkakor. Tvärs över gatan ligger domstolen El Fida Derb Sultan där Zhour El Horr är ordförande. Hit kommer bara marockaner.
Zhour El Horr är rådgivare till kungen, och satt med i den kommission som arbetade fram den nya lagen. Hon tar emot i sitt stora ljusa tjänsterum på andra våningen.
– Tidigare fanns det ingen jämställdhet mellan äkta makar. Den gamla lagen gav till exempel mannen stor makt att skiljas. I den nya lagen betraktas kvinnan inte längre som ett objekt skyldigt att underkasta sig mannens vilja, utan mannen och kvinnan delar jämlikt rättigheter och skyldigheter inom familjen, förklarar hon.

En muslimsk kvinna har sedan islams begynnelse haft rätt till skilsmässa i vissa fall, till exempel om mannen inte kan försörja henne. Den nya lagen innebär ökade möjligheter för en marockansk kvinna att skiljas, om hon misshandlas, överges eller om äktenskapet rent allmänt är dåligt.
– Lagen är en stor social revolution men strider inte på någon punkt mot Koranen. Det inte är Koranen som har en kvinnofientlig syn, utan det är männen som i århundraden tolkat Koranen på ett kvinnofientligt sätt, menar Zhour El Horr.
Förra året besökte hon Sverige på inbjudan av Marockanska kvinnoföreningen och Riksförbundet för Internationella Föreningar för Invandrarkvinnor i samarbete med Svenska Institutet och Näringsdepartementet. Hon informerade bland annat om den nya lagen, som även berör personer bosatta i Sverige.
– Nu accepterar de marockanska myndigheterna en utländsk borgerlig vigsel, och det är en relativt enkel formalitet att få en skilsmässa från ett annat land godkänd i Marocko, berättar hon.
I Stockholm besökte hon en domstol, och bevittnade en vårdnadstvist:
– Jag är mycket imponerad av hur domaren agerade. Han tvingade föräldrarna till en kompromiss som såg till barnets bästa. Det tog en dryg timme, men sedan var fallet löst en gång för alla. I anslutning till rättegångssalen fanns ett mindre rum dit föräldrarna kunde dra sig tillbaka i enskildhet och överlägga med varandra. Det vill jag införa här i Casablanca!

Den nya familjelagen innebär att marockanska barn tillerkänns internationella rättigheter. Delar av FN:s barnkonvention har integrerats i lagen. Barnets rätt till liv, psykisk och fysisk hälsa, ett namn, identitet, härstamning och nationalitet slås bland annat fast.
Främst kommer detta att gynna landets utomäktenskapliga barn, som tidigare helt saknade rättigheter. Enligt den nya lagen kan barnet, även om
fadern förblir okänd, skrivas in i moderns »familjebok«. Boken är en förutsättning för att kunna få ett personbevis, och behövs i alla kontakter med myndigheter. Utan en familjebok kan barnet aldrig gå i skolan, skaffa sig ett ID-kort, rösta i val eller gifta sig.
Barnhemmen är fulla av övergivna utomäktenskapliga barn, och lagen speglar en förhoppning om att inga fler barn skall överges. DNA-test tillåts för att fastställa faderskapet.
I många avseenden är familjelagen mycket avancerad, och speglar inte alltid allmänhetens åsikter. En del män känner sig kluvna inför lagen. De tycker å ena sidan att det är bra att deras systrar och döttrar ges möjlighet att ta sig ur dåliga äktenskap. Å andra sidan vill de inte att den egna hustrun ska ha samma rätt.
I Marocko finns ingen ekonomisk jämlikhet mellan könen. En gift muslimsk man är försörjningsskyldig, och pengarna som hustrun tjänar, om hon lönearbetar, är hennes egna. Moderna par delar oftast på utgifterna, men det är ingen självklarhet. I samband med ekonomiskt krävande högtider, till exempel »fårfesten« som inföll i januari i år, ställs ofta gamla konflikter på sin spets. Detta kan leda till gräl, våld och i förlängningen en ansökan om skilsmässa.
Aid Al Adha infaller under pilgrimsmånaden, och firas till minne av den bagge Abraham offrade istället för att döda sin son. Varje muslimsk man är då skyldig – om han har ekonomisk möjlighet – att slakta en bagge. Ett får kostar drygt en månadslön för den som har minimilön.

Marockos barn har fått stärkta rättigheter och Khadija kommer som vuxen kvinna ha helt nya rättigheter.

I ett oansenligt hus på en återvändsgata i centrala Casablanca ligger »rådgivningsmottagningen« AMVEF (Den marockanska föreningen för kamp mot våld gentemot kvinnor). Inga skyltar visar vägen och det är omöjligt att hitta utan en detaljerad vägbeskrivning. Hit ringer och kommer kvinnor som utsatts för fysiska, psykiska eller ekonomiska övergrepp för att få hjälp. Föreningen har funnits i elva år och var Marockos första i sitt slag. Idag finns det 40–50 liknande mottagningar runt om i landet.
Antalet kvinnor som kommer hit ökar för varje år, och har fördubblats sedan den nya familjelagen trädde i kraft. I fjol kom 1 125 kvinnor, och i många fall gällde det skilsmässor.
På AMWEF arbetar advokaten Saâdia Wadah två dagar i veckan. Hon visar mig in i ett utkylt kontor, vägg i vägg med ett »samtalsrum«, där en rådgivning pågår.
– Lagen är fantastisk, den har en global filosofi att skydda kvinnor och barn och att värna om jämlikhet, utbrister hon. Ändå riktas det kritik mot den. Många hävdar att färre personer gifter sig sedan lagen infördes, och menar att männen inte vill gifta sig när kvinnorna lättare kan skiljas. Men att antalet ingångna äktenskap minskar, anser jag beror på den ekonomiska krisen och den stora arbetslösheten.
Domarens uppgift vid skilsmässor är nu att först försöka medla mellan makarna, och få dem att försonas. Paret kallas därför vid ett par tillfällen, med 30 dagars mellanrum. Om de då fortfarande önskar skilsmässa, ska den beviljas. Det tar oftast sex månader. Tidigare kunde det ta flera år.
– Medlingen som domarna gör är inte alltid professionell, menar Saâdia Wadah. Lagen ska tillämpas så att kvinnan lättare ska kunna få skilsmässa, om hon inte längre älskar mannen. Domaren måste vara välinformerad om lagens intention, och bör därför inte säga: »Lilla vännen, gå tillbaka till din man.«

AMWEF har i samarbete med bland annat FN:s kvinnoorgan UNIFEM kartlagt tillämpningen av lagen vid två domstolar, bland annat El Fida Derb Sultan i Casablanca.
Rapporten som presenterades i slutet av januari i år, visar bland annat på behov av att domarna får mer tid till varje enskilt fall, så att tiden räcker till att lyssna och ge feedback. Det påpekas också att det bör införas samtalsrum för makarna, där de kan överlägga i enskildhet och att ett statligt underhållsbidrag för de fattigaste inrättas.
– Generellt kan man säga att lagen tillämpas bra, men det är viktigt att införa standardiserade arbetsformer i domstolarna. Missuppfattningar om lagen, både bland allmänheten och domarna, kan få ödesdigra konsekvenser, förklarar Saâdia Wadah.
Skilsmässostatistiken för 2005 är inte klar än, men siffrorna för 2004 var blygsamma. Det fanns ett uppdämt behov av skilsmässor när lagen antogs, och många fall är under behandling.
– Det är svårt att utvärdera lagen än. Det behövs mer tid. Den fulla effekten av reformen lär nog dröja flera år, menar hon.
Först måste alla kvinnor informeras om sina nya rättigheter. I ett land där 70 procent av kvinnorna är analfabeter, kommer det att ta tid.
– Jag tror att andra muslimska länder kan lära sig mycket av vår lag som försvarar internationella konventioner, och som värnar om islams ställning och jämlikhet. Den marockanska familjelagen visar på en modern sida av islam, förklarar Saâdia Wadah.
Hon är optimist inför framtiden:
– Det blåser nya vindar: I de nya läroböckerna för barn informeras barnen om familjelagen, och man undervisar om jämlikhet och rättvisa. Därför finns det hopp!

Text och bild: Lotta Rönn

Fakta familjelagen i Marocko
1. Kvinnan får gifta sig utan förmyndare. Giftermålsåldern höjs från 15 till 18 år för kvinnor (var redan 18 för män).
2. Vid skilsmässa går vårdnaden av barnen nu i första hand till mamman, i andra hand till pappan och i tredje hand till mormodern. Kvinnan har rätt att behålla vårdnaden, även om hon gifter om sig.
3. Från det att barnen är 15 år gamla kan de själva välja om de vill bo hos mamman eller pappan.
4. Mannen är tvungen att betala underhåll till dess barnen är 25 år, eller för döttrar till dess de gifter sig.
5. Polygami – som redan är ovanligt i Marocko – avskaffas inte men begränsas nu kraftigt. Varje fall måste prövas i domstol. Eftersom det är tillåtet i Koranen går det inte att förbjuda i civillagstiftningen.
6. Mannen kan inte längre kan förskjuta sin hustru genom att tre gånger säga »Jag skiljer mig från dig«. Alla skilsmässor måste prövas inför domstol.