Från Hongkong till Quito

De världsomfattande protesterna i världen tas upp i ledaren i nummer 4/2019.

Den 8 december samlades enligt arrangörerna Civil Human Rights Front 800 000 människor till demonstration i Hongkong. Protesterna har nu pågått i sex månader och ingenting tyder på ett slut.

Den 24 november hölls val i Hongkong och valdeltagandet på över 70 procent slog alla rekord. Kandidater som stödjer demokratirörelsen vann en storseger över de prokinesiska kandidaterna och vann en majoritet i 17 av 18 lokala råd.

I Hongkong utmanar demonstranterna inte bara det lokala styret utan också en av världens mäktigaste makter, Folkrepubliken Kina.

Runt om i världen blev 2019 ett år av protester som alltför ofta möttes av ett urskillningslöst våld från säkerhetsstyrkor. Amnesty International har inte alltid någon uppfattning om de frågor som har förts fram i protesterna men har i land efter land krävt att fredliga demonstranters rätt att protestera måste respekteras.

Den som under hösten följt utländska nyhetskanaler som al-Jazira har ofta fått en odyssé till en värld av protester där korrespondenter har rapporterat från Quito i Ecuador, Conakry i Guinea, Tbilisi i Georgien, Beirut i Libanon, Bagdad i Irak och så vidare.

Den tändande gnistan bakom protesterna har skiftat. Ibland har det handlat om höjningar av bränslepriser eller prisökningar i kollektivtrafiken som drabbar fattiga hårt. Det har också handlat om presidenter som vill ändra i konstitutionen för att kunna ställa upp i fler val eller som i Hongkong en föreslagen lag om utlämning av misstänkta brottslingar.

I Irak exploderade ett uppdämt missnöje med utvecklingen sedan usa:s invasion 2003 i våldsamma protester som också riktar sig mot Irans inflytande i landet. Svaret blev ett brutalt våld där över 400 personer har dödats. I Libanon har invånare från alla grupper tröttnat på ett inkompetent styre som inte ens klarar av sophämtning och elförsörjning och under hösten har alltfler börjat ifrågasätta 1943 års nationalpakt som noga reglerar maktdelningen efter etnoreligiösa linjer.

I en rad länder var demonstrationerna långtifrån fredliga och plundring och vandalisering var omfattande. Sudan framstår här som ett positivt exempel där en proteströrelse med fredliga medel lyckades störta Omar al-Bashir, som hade styrt i 30 år, och hoppet växer nu om fred och respekt för mänskliga rättigheter.

I det här numret gör vi nedslag i detta protesternas år och önskar alla läsare ett Gott Nytt År för mänskliga rättigheter!

Ulf B Andersson
(10 december 2019)

Läs också
Ecuador: Människor betalade ett högt pris (Amnesty Press 10 januari 2019)

2019: Protesternas år (Amnesty Press 9 januari 2019)

Amnestychef varnar för att våldet i Hongkong kommer att eskalera (Amnesty Press 14 november 2019)