Belarus: Civilsamhället under hårt tryck

Den auktoritära regimen i Belarus har de senaste veckorna tvingat en lång rad icke-statliga organisationer att avsluta sina verksamheter. Nu finns det en risk för att alla organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter och personer med särskilda behov kan försvinna, varnar internationella människorättsgrupper.

reportage | 2021-09-20
Av: Ed Holt
Även publicerad i AmnestyPress #3/2021

Minsk den 4 oktober 2020. Foto: Homoatrox/Wikimedia

Alexsandr Lukasjenko vann det första fria valet i Belarus 1994. Sedan dess har han suttit vid makten.

Alexsandr Lukasjenko vann det första fria valet i Belarus 1994. Sedan dess har han suttit vid makten. Foto: Government.ru/Wikimedia

President Alexsandr Lukasjenkos regim har på senare tid agerat ännu hårdare mot personer och organisationer som anses utgöra ett hot. De grupper som nu har drabbats anklagas för att vara styrda från utlandet och driva på en destabilisering av landet.

Fram till mitten av augusti uppges fler än 60 organisationer inom det civila samhället ha fått sin verksamhet stängd. Det gäller människorättsorganisationer, men även grupper som arbetar för kvinnors rättigheter, för personer med funktionsnedsättningar och hiv-positiva.

Åtgärderna kommer efter de stora tillslag som genomfördes mot oberoende medier och demokratiaktivister förra året, i samband med de massdemonstrationer som bröt ut efter att Alexsandr Lukasjenko hade utropats som segrare i presidentvalet i augusti 2020, ett val som anses ha varit riggat.

Den kampanj som nu förs mot icke-statliga organisationer riskerar att få stora konsekvenser för många i landet.

– Det finns knappt några grupper kvar i Belarus som kan bidra med stöd till de människor som är i behov av det. Risken är att det inte kommer att finnas några grupper kvar i Belarus som kan skydda eller försvara människors rättigheter, säger Heather McGill, utredare på Amnesty International, till IPS.

Många organisationer har utsatts för plötsliga polisrazzior medan en del anställda har gripits eller utsatts för trakasserier. Samtidigt har organisationer blivit påtvingade byråkratiska krav som anses omöjliga att uppfylla – med syftet att tvinga grupperna att upphöra med sina verksamheter.

En del organisationer försöker fortsätta sina verksamheter från utlandet, men deras möjligheter att bistå med hjälp inne i landet har begränsats betydligt.

– Vissa grupper som exempelvis erbjuder juridiskt stöd i form av advokater kommer helt enkelt inte att finnas på plats längre, säger Heather McGill.

Den belarusiska oppositionspolitikern Maria Kalesnikava (till höger) dömdes den 6 september till elva års fängelse medan Maxim Znak fick tio års fängelse. De tillhör båda det Övergångsråd som oppositionen bildade efter presidentvalet 9 augusti 2020.

Den belarusiska oppositionspolitikern Maria Kalesnikava (till höger) dömdes den 6 september till elva års fängelse medan Maxim Znak fick tio års fängelse. De tillhör båda det Övergångsråd som oppositionen bildade efter presidentvalet 9 augusti 2020. Foto: Ramil Nasibulin/Belta/TT

Även många organisationer som arbetar med sociala insatser – som med att hjälpa äldre och personer som lider av sjukdomar – har drabbats.

– Många frivilligorganisationer har utfört uppgifter som staten inte genomför. Och nu när servicen från ickestatliga organisationer inte längre är tillgänglig kommer vanliga människor, däribland de som tillhör utsatta grupper, att drabbas, säger Svetlana Zinkevitj vid organisationen Office for European Expertise and Communications till nyhetssajten Devex.

Hennes organisation, som arbetar för att stärka det civila samhället i Belarus, är en av de grupper som nu har tvingats upphöra med sin verksamhet i landet.

President Alexsandr Lukasjenko har suttit vid makten sedan 1994 och brukar beskrivas som ”Europas sista diktator”. Under hela hans styre har regimen kritiserats hårt för människorättsbrott och förtryck mot oliktänkande. Samtidigt menar många som bevakar landet att de attacker som nu utförs mot civilsamhället, och repressionen mot alla som anses stå oppositionen nära, har förvärrats betydligt.

Minsk den 4 oktober 2020.

Minsk den 4 oktober 2020. Foto: Homoatrox/Wikimedia

Enligt Rachel Denber, biträdande chef för Human Rights Watchs avdelning för Europa, hade det civila samhället i Belarus, trots de många åren av auktoritärt styre, lyckats växa sig ganska starkt.

– De razzior, gripanden och åtgärder för att stänga ned medborgarorganisationers verksamhet som genomförts de senaste månaderna saknar motstycke i regionen, säger Rachel Denber till IPS.

Det tilltagande förtrycket har tvingat många belarusier att lämna landet. En av dem är Alexei, som egentligen heter något annat. Han lyckades ta sig till Västeuropa genom att först ta sig över gränsen till Ryssland och berättar för IPS att situationen i Belarus under det senaste året har blivit ”fruktansvärd”, i synnerhet i huvudstaden Minsk.

– Rädslan finns överallt, säger han.

Trots det mycket svåra läget – och att så många organisationer nu har tvingats upphöra med sin verksamhet – uppges en del aktivister fortsätta sitt arbete så gott de kan.

– Situationen är dyster, men det är samtidigt uppmuntrande att så många medborgargrupper hittar metoder för att kunna fortsätta sitt arbete. Det säger en hel del om deras beslutsamhet, säger Rachel Denber.

Ed Holt
IPS/Bratislava

Fotnot: En något kortare version publiceras i nummer 3/2021.

Läs mer om Belarus från Amnesty Press

En månad i Belarus (8 januari 2021)

Ales Bialiatski om Belarus: ”Så här illa har det inte varit sedan Stalintiden” (25 november 2020)

Belarus: Aktivister vill minnas de mördade och glömda (5 maj 2020)

Belarusdagarna: Förtrycket av oppositionella går i vågor (22 mars 2018)

Belarusdagarna: Största protesterna på många år – ”Människor är inte lika rädda nu” (2 april 2017)

”Att vara journalist i Belarus är att vara medborgarrättsaktivist” (25 oktober 2016)

PRIDE2016: Den hårda verkligheten för hbtq-personer i Ryssland och Vitryssland (30 juli 2016)

Belarusdagarna: ”Tappa inte fokus på Vitryssland” (21 april 2016)

Belarusdagarna: "Lukasjenkoregimen håller på att bli rumsren" (8 april 2015)

Ales Bialiatski: EU får inte sänka kraven på regimen i Vitryssland (9 november 2014)

»Jag stannar i Vitryssland« (Amnesty Press nr 3/2014)

Vitryssland - förtrycket fortsätter (9 juli 2014)

Snart dags för hockey-VM i diktaturens Vitryssland (Amnesty Press 11 april)

Poeten som utmanade Lukasjenko och hamnade i husarrest (5 oktober 2013)

”Att vi förbjudits kommer inte att stoppa oss” – kampen för mänskliga rättigheter i Vitryssland fortsätter trots repressionen (Belarusdagarna 2013)

Belarusdagarna 2012

Ideella organisationer i Vitryssland rapporterar till FN (1 mars 2010)

Medietung protest mot vitrysk repression (Amnesty Press 11 januari 2011)

Vitrysk opposition vägrar ge upp hoppet om förändring (Amnesty Press 6 februari 2012)

Åt vilket håll går Vitryssland? Tema Belarus på Bokmässan (Amnesty Press 24 september 2011)

Journalistisk vardag i Minsk (Amnesty Press nr 2/2007)

Vitryssland: MR-rörelsen samlas i ett hus i skogen (4 mars 2004)

Vitryssland: Högsta domstolen ”likviderar” MR-organisation (29 oktober 2003)

reportage | 2021-09-20
Av: Ed Holt
Även publicerad i AmnestyPress #3/2021