ICC – effektivt instrument eller tandlös tiger?

En försiktig optimism om ICC:s framtida möjligheter att beivra krigsförbrytelser. Det var slutsatsen när Amnesty arrangerade en paneldiskussion i Lund med representanter för UD, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet och Raoul Wallenberg institutet.

Amnesty Lundaavdelningens seminarium om ICC, internationella brottmålsdomstolen, torsdagen den 6 maj under Skåne Social Forum blev intressant och bra. Det bjöds mycken kompetent sakkunskap men också erfarenheter från panelen för de intresserade som letat sig dit, 68 åhörare.

Medverkande var Pål Wrange, ämnesråd på UD:s Folkrättsavdelning (som också kommer att medverka i sektionens MR-seminarium i Hallunda/Stockholmden 15.maj 2004), Per Ole Träskman, professor i straffrätt med inriktning på Internationell rätt vid Lunds universitet, Lennart Aspegren, domare em. med internationella uppdrag vid bland annat Rwandatribunalen på sin meritlista och tillika en förgrundsgestalt i Svenska Amnesty redan på 1960- och 70-talen samt Jonas Grimheden från Raoul Wallenberginstitutet för mänskliga rättigheter och humanitär rätt, Lund. Grimheden ersatte Rolf Ring, även han från RW-institutet, som moderator då Rolf Ring med kort varsel kallades till ett möte i London.

Bild från FN. The Signing Ceremony.

Det hela blev en ren paneldiskussion då Anna Dahlbäck från Amnestys Juristgrupp, tvingades lämna återbud till sitt anförande på grund av halsfluss. I och med hennes återbud blev det en totalt manlig paneldiskussion.

P O Träskman var skeptisk till ICC:s möjligheter att verka effektivt så länge USA envisas med att aktivt motarbeta domstolen. USA sluter avtal med länder som mottar bistånd där länderna förbinder sig att inte lämna ut misstänkta personer som är amerikanska medborgare till ICC. Träskman trodde främst på en lösning som Vita Huset själv står för, det vill säga att USA måste ändra sin inställning.
Träskman pekade också på den paradoxala situation som blir följden av att ICC är ”komplementär”, det vill säga ej överordnad nationella domstolarna. I dessa nationella domstolar är det vanligt att dödsstraff utdöms för folkmord, brott mot MR och krigsförbrytelser: lägre befäl och meniga, som oftast åtalas i nationell domstol, döms till eller riskerar dödsstraff medan de ”stora fiskarna”, hjärnorna bakom brottet/brotten, slipper lindrigare undan eftersom livsstid är ICC:s strängaste straffpåföljd.

Här såg Träskman ett behov av att förbättra förtroendet och tilltron till ICC som effektivt instrument - att försöka påverka och bistå de nationella rättssystemen hos parterna så att de inte bara ansluter sig till ICC men också får möjlighet och hjälp ”att också avskaffa dösstraffet för dessa brott” som han lite kärvt och lakoniskt uttryckte saken på sin karakteristiska finlandssvenska dialekt.

Lennart Aspegren såg likartat på frågan, om än han tycktes aningen mer optimistisk än Träskman. Aspegren såg goda möjligheter för ICC att utvecklas positivt om bara politiska förutsättningar gives. Han berättade att i domstolens praxis har anglosaxisk rättspraxis (Common Law) kommit att vara dominerande. Men efterhand har den kontinentala motsvarigheten (Code civile/Civil Law) fått ökad betydelse.

Ännu lite mer optimistisk var UD:s Pål Wrange, som bedömde att ICC har rätt goda möjligheter att få ta sig an principiellt och ”psykologiskt” angelägna fall. Han pekade dock på tidsperspektivet:
– Det tog lång tid från FN:s grundande 1945 och MR-förklaringen 1948 fram till vad FN är och betyder idag. Samma sak med ICC, det kommer att ta tid.

Sammantaget var panelen
a) i ett långsiktigt perspektiv försiktigt optimistisk om ICC:s framtid men de ansåg att mycket hänger på USA:s vilja att ompröva sin nuvarande aktivt negativa attityd

b) positiv om att goda möjligheter ändå finns för ICC att agera på ett sätt som är ägnat att underbygga förtroendet för dess grundläggande idé och funktion och därmed på sikt aktivt bidra till att stärka ICC:s position internationellt och hos världsopinionen.

c) ”Rom byggdes inte över en dag”, men upprättandet av ICC 2002 är en historisk händelse av global betydelse. Även om det kommer att ta tid innan ICC:s grundläggande idé, att vara ett komplement till de nationella domstolarna och fungera allmänpreventivt genom att lagföra fall hänskjutna till domstolen som rör folkmord, brott mot mänskliga rättigheter och krigsförbrytelser - också implementerats i praktisk verklighet och sätter spår i det allmänna rättsmedvetandet bland politiska ledare och beslutsfattare runtom i världen.

Förhoppningsvis gav denna intressanta och lärorika fördjupad kunskap om ICC hos de nästan 70 åhörararna som tagit sig till Stadshallens i Lund konsertsal för att under kanske icke mest attraktiva dagtid/arbetstid lyssna på ”de vise männen” från UD, Amnesty, Lunds universitet och RWI!

Mathias Thurén
Medlem i Amnesty Lundaavdelningen

Följ arbetet med ICC!