Debatt med religiösa förhinder: Tro, jämställdhet och statligt stöd – en ifrågasatt treenighet

För att ett trossamfund ska få statligt stöd är en förutsättning att samfundet i fråga bidrar till att ”upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”. Huruvida det villkoret går ihop med jämställdhetsarbetet inom samfunden i fråga debatterades vid ett seminarium i riksdagen den 5 juni.

reportage | 2013-06-13
Av: Vera Häggblom
Haideh Daragahi, Åke Göransson, Suleyman Wannes och Magnus Norell.

Haideh Daragahi, Åke Göransson, Suleyman Wannes och Magnus Norell. Foto: Vera Häggblom

Amineh Kakabaveh (V) från Riksdagens tvärpolitiska nätverk mot diskriminering och förtryck i hederns namn, som arrangerade seminariet, berättar att det var en kontroversiell process att arrangera debatten och att det var svårt att få företrädare för trossamfunden att ställa upp.
– Inte heller integrationsministern eller jämställdhetsministern är här. Varför är det här en så känslig fråga? undrar Amineh Kakabaveh och tittar ut över den relativt glesa skara som har slutit upp i Riksdagen.

En person som skulle ha medverkat under seminariet var imamen Mahmoud Khalfi från Islamiska förbundet men han ställde in i sista stund.

 Korbiskop Suleyman Wannes från den syrisk-ortodoxa kyrkan var den enda representanten för ett trossamfund vid seminariet i Riksdagen.

Korbiskop Suleyman Wannes från den syrisk-ortodoxa kyrkan var den enda representanten för ett trossamfund vid seminariet i Riksdagen. Foto: Vera Häggblom

Det gjorde även ärkebiskopen Benjamin Atas från det Patriarkaliska ställföreträdarskapet för den syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige, men i hans ställe kom korbiskopen Suleyman Wannes från samma kyrka och medverkade därmed som enda representant för ett trossamfund.

När det gäller jämställdhetsarbetet inom den syrisk-ortodoxa kyrkan i Sverige anser Suleyman Wannes att arbetet för att främja jämställdheten mellan könen har gått framåt under de senaste decennierna, även om det är en bra bit kvar att gå:
– Min egen dotter frågade mig faktiskt varför kvinnor inte får bli präster i vår kyrka. Det kommer att dröja, men jag är övertygad om att vi kommer nå dit en dag.

Haideh Daragahi och Åke Göransson är inte överens gällande det statliga stödet till trossamfund.

Haideh Daragahi och Åke Göransson är inte överens gällande det statliga stödet till trossamfund. Foto: Vera Häggblom

En av de mesta kritiska rösterna under debatten kom från idéhistorikern och exiliranskan Haideh Daragahi, som kallar sig feminist av tvång:
– De religiösa rörelserna använder kvinnorna på samma sätt som nazisterna använde judarna – som ett sätt att få makt över folket genom att skapa en totalitär stat. Samma sak händer nu i länder som Egypten och Tunisisen där ledarna använder kvinnorna för att bli mäktiga.

– I Sverige har vi en sekulär stat just nu men ett statligt stöd går till de religiösa samfunden och vi har ett kristet regeringsparti. Främjar det kvinnors rättigheter? frågar Haideh Daragahi retoriskt.

Det statliga stödet till de religiösa samfunden regleras av lagen om stöd till trossamfund (SFS 1999:932) som skapades i samband med att Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar år 2000. En av förutsättningarna för att få statsbidraget är att trossamfunden förutom ett antal formella krav också ”bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på”.

Vad denna formulering innebär i praktiken är dock inte helt glasklart vilket också Åke Göransson, generalsekreterare för Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund (SST), är medveten om. Han berättar att propositionstexten till lagen, där det bland annat stod att samfunden bör utveckla förutsättningar för jämställdhet mellan kvinnor och män, var väldigt motsägelsefullt formulerad och också fick invändningar från Kammarkollegiet för detta.
– Konklusionen av det hela blev att det ses som mest betydelsefullt att samfunden deltar i samhällslivet och markerar emot antidemokratiska strömningar utåt i samhället snarare än inom samfunden, säger Åke Göransson.

Sedan lagen om stöd till trossamfund kom till är det bara ett religiöst samfund som har nekats statligt stöd av det nämnda värderingsskälet. Det är Jehovas Vittnen som fick avslag på sin ansökan om statsbidrag då de uppmanar sina medlemmar att inte rösta i de allmänna valen.

Magnus Norell forskar på temat religion och våld och han anser att SST bör läggas ned: – Stödet till de religiösa samfunden gynnar inte jämställdheten och integrationsfrågan, det gynnar bara dem som vill se den egna religionen som ett kollektiv. Sverige blir mer och mer sekulariserat medan den religiösa återkomsten handlar om alltmer radikala rörelser. De här motsättningarna kommer att finnas kvar så länge stödet fortsätter att betalas ut.

– Om det handlar om ett religiöst samfund bestående av mogna individer som inte bryter mot några lagar så är väl allt OK men det ska inte skattebetalarna stå för, menar Magnus Norell.

Åke Göransson hänvisar till propositionen om en ny politik för civilsamhället och menar att religionsutövandet utgör en del av det civila samhället. – Varför skulle det här bidraget skilja sig från bidraget till exempelvis idrottsrörelsen? De har fått stora summor för att arbeta med jämställdhet. Deras arbete har utvärderats och man har sett att ingenting har blivit gjort. Ska man därför sluta att ge dem bidrag?, säger Åke Göransson.

Det är regeringen som fattar beslut om vilka trossamfund som ska få det statliga stödet och för att ändra lagen skulle det krävas två riksdagsbeslut med ett val emellan. Bland de politiker som närvarar vid seminariet finns olika inställningar till stödet.

Henrik Ripa (M) ser bidraget som ett sätt att kunna påverka de religiösa samfunden.

Henrik Ripa (M) ser bidraget som ett sätt att kunna påverka de religiösa samfunden. Foto: Vera Häggblom

– Olika personer inom Moderaterna tycker olika i frågan men vi vill inte ändra på dagens bidragssystem då vi ser det som ett sätt att kunna förändra och påverka. Vi vill inte bryta dialogen med samfunden, säger Henrik Ripa (M).

Också Helene Pettersson (S) är inne på samma linje:
– Religionsutövande är en av våra grundläggande rättigheter och det handlar om att skapa en balansgång mellan olika rättigheter. Vi måste föra en dialog kring detta i Sverige, EU och världen. Jag anser att det är bra att vi har stödet då vi inte får underskatta de religiösa samfundens betydelse för civilsamhället.

Siw Holma (V) är istället mer kritiskt inställd till stödet: – Religionsfriheten innebär inte att man ska få bidrag om man strider mot andra mänskliga rättigheter som jämställdhet mellan könen. Regeringen borde se till att det genomförs en ordentlig utvärdering av samfunden och man måste synliggöra diskrimineringen som finns gentemot exempelvis hbt-personer inom trossamfunden.

Gällande argumentet att det statliga stödet skulle bidra till att skapa en dialog med de religiösa samfunden förkastar såväl Magnus Norell som Haideh Daragahi tanken:
– Det är det bara att glömma. Samfunden kommer att vilja prata med de som har makten ändå, säger Magnus Norell.
– Vad betyder dialog för folk som redan har bestämt sig? undrar Haideh Daragahi.

Haideh Daragahi, Suleyman Wannes och Magnus Norell.

Haideh Daragahi, Suleyman Wannes och Magnus Norell. Foto: Vera Häggblom

En kvinna i publiken som representerar systerjouren Somaya berättar att kvinnor från alla typer av religiösa samfund söker upp jouren då de har svårt att få igenom skilsmässor. Också hon efterlyser grundligare utvärderingar från SST för att komma åt problemet.

Även om salen där seminariet hölls knappt var halvfull var luften desto mer fylld av de grundläggande frågeställningarna kring den eviga balansgången mellan olika fri- och rättigheter. Vad som vore intressant att se i en framtida debatt är fler såväl kvinnliga som manliga deltagare från de religiösa samfunden för att på så sätt skapa en diskussion helt i linje med ”samhällets grundläggande värderingar”.

Text och bild: Vera Häggblom

reportage | 2013-06-13
Av: Vera Häggblom