Autopiloten slås på under den sista delen i Hunger Games-sagan

Hunger Games är i grund och botten en enkel saga och historia om ljuset i slutet utav tunneln som får oss att sträva framåt genom mörka tider. Men det är också en långgrund historia som inte lyckas dölja sin endimensionella yta med hjälp av det skenbara djup som filmens 3D-glasögon önskar glasera filmens yta med.

Liam Hemsworth, som Gale Hawthorne, Sam Clafin (Finnick), Evan Ross, (Messalia) och förstås Jennifer Lawrence som Katniss Everdeen. Foto: Foto: Murray Close

Film: The Hunger Games – Mockingjay – Part 2
Regi: Francis Lawrence
Manus: Suzanne Collins (roman), Peter Craig, Danny Strong
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Woody Harrelsson, Donald Sutherland, Philip Seymour Hoffman, Julianne Moore
Land: USA
Längd: 137 minuter

Denna film spelades in samtidigt som den föregående delen i filmserien men har lagts på is fram tills nu för att förlänga denna franchise livstid med all försäljning som med den följer. Och visst känns det allt lite underligt att få ta del utav numera avlidne Philip Seymour Hoffman i en film som 22 månader efter hans bortgång lanserar detta som en premiär av något som framhålls som nytt och fräscht.

Filmens regissör Francis Lawrence har dock beklagligt nog valt en väg som saknar kreativitet på sin väg fram till att avsluta detta fjärde filmäventyr. Överhuvudtaget inga nya element, tankar, händelser eller relevanta karaktärer introduceras i filmen, vars enda ambition därmed tycks vara att låta berättelsen komma varvet runt för att sätta punkt.
Borta sedan länge är alltså den filmiskt innovativa berättelseram som berättelsen inleddes med, som påminde en hel del om ”Flugornas Herre” (William Golding).

Och eftersom boken, manuset och filmen i detta avseende saknar denna berättar-ambition så lyckas filmen vare sig förvåna eller överraska under sin speltid. Detta gör att filmen känns lika monoton och strömlinjeformad som de ”paint by numbers” motiv som regissör Lawrence till denna film tycks ha haft som förebild.

Jennifer Lawrence i rollen som Katniss Everdeen i Hunger games-serien. Foto: Foto: Murray Close

Men med detta konstaterat så är filmen även påkostat snygg och berättelsen klassisk. För oavsett om det handlar om Bröderna Lejonhjärta som genom Astrid Lindgrens berättelser tar sig an Riddar Kato, eller om det är Katniss ( Jennifer Lawrence) som tar sig an president Snow, så landar berättelsen i båda fall i ett tidlöst budskap om hopp, kamp, tillgivenhet och frihet.

Andreas von Scherling