Fritagande av sexslavarna som IS förde bort

Trots att Islamiska statens kalifat besegrades militärt 2019 så har många av de yazidiska kvinnor och flickor som kidnappades för att bli sexslavar ännu inte återfunnits. Hogir Hirori skildrar i sin dokumentär ”Sabaya” försöken att hitta och frita yazidiska kvinnor.

Regissören Hogir Hirori är född 1980 i Duhok i irakiska Kurdistan. 1999 kom han till Sverige som flykting. Han är verksam som fotograf, klippare och regissör och har tidigare gjort filmerna The Deminer (2017) och Flickan som räddade mitt liv (2016). Foto: Folkets Bio

Film: Sabaya
Regi: Hogir Hirori
Längd: 90 min
Land: Sverige

"Sabaya" är vad IS (Islamiska staten), eller Daesh kallar sina sexslavar. Yazidier är inte praktiserande muslimer utan deras monoteistiska religion härstammar från det antika Mesopotamien. Sommaren 2014 gick IS in i Sinjar-distriktet i Irak och dödade tusentals yazidier medan tusentals yazidiska kvinnor och flickor kidnappades. Dessa kvinnor och flickor såldes som sexslavar – så kallade sabaya.

År 2019 besegrades kalifatet, som hade kontrollerat stora delar av Syrien och Irak. I lägret al-Hol i nordöstra Syrien finns över 60 000 IS-anhängare som bevakas av styrkor från det kurdiska självstyret i Syrien.

I lägret existerar en alternativ verklighet där IS fortfarande styr, och mitt i denna verklighet göms tusentals yazidiska flickor och kvinnor. Inte långt ifrån al-Hol-lägret i Syrien har organisationen Yazidi Home Center sitt huvudsäte. Deras mål är att hitta och ta hem alla de yazidier som förslavats av IS och nu befinner sig i lägret. Hittills har 206 yazidiska kvinnor räddats av denna organisation.   Dokumentärfilmen “Sabaya” är i första hand ett porträtt av en man som heter Mahmoud och hans volontärer vid Yazidi Home Center. Filmen ska handla om de yazidiska flickor och kvinnor som tillfångatagits av IS och tvingats till underkastelse i ett liv som slav på grund av deras forna ”hedniska” leverne.

Mer exakt berör filmen fritagandet av dessa kvinnor från al-Hol-lägret med risk för livet. Men mestadels ger filmen endast en flyktig uppfattning om de trauman som de befriade flickorna och kvinnorna har gått igenom.

I första hand följer vi en man, och hans volontärer, i deras kamp för att befria dessa flickor och kvinnor, som är gömda inne i al-Hol.

Hogir Hirori skildrar jakten på yazidiska sexslavar som hålls av IS i al-Hol-lägret i nordöstra Syrien. Foto: Folkets Bio

Efter att filmen hyllats vid Sundancefestivalen i februari 2021 kom i början av hösten hård kritik i New York Times där flera av de kvinnor som medverkande i filmen uppgav att de inte hade förstått att de skulle synas i en film och inte hade givit sitt samtycke till medverkan.

Regissören Hogir Hirori och producenten Antonio Merenda har tillbakavisat kritiken och har presenterat en rad dokument för att stärka sin sak. Human Rights Watch påpekade vikten av regler för medgivande från personer som medverkar i dokumentärfilmprojekt.

Efter att ha läst kritiken förstår vi att de få scener av direkta vittnesmål som ändå kom med i filmen gjorde det med nöd och näppe. Hade filmen hållit utan dem?

Det går inte att prata om “Sabaya” utan att prata om hopplöshet. Det är en dokumentär som skildrar den omöjliga kampen för rättvisa och det nål-i-en-höstack-sökandet som arbetet innebär. Foton efter foton som tejpas upp på tavlor, tusentals ansikten som stirrar tillbaka, medan de genomför ett gediget detektivarbete på WhatsApp för att ta reda på flickornas nya namn. En flicka kidnappades när hon var närmast en bebis, 1 år gammal. Ungefär sex år senare lyckas de ändå hitta henne. Det är hjärtskärande att se när hon trevande börjar leka med Mahmouds son. Helt hopplöst är arbetet kanske inte.

Bilder på kvinnor som har försvunnit efter att ha förts bort av IS. Foto: Folkets Bio

Redan från den första scenen inifrån al-Hol-lägret knyter det sig som en klump i magen. Det är svåra scener att titta på. Bokstavligen famlar Mahmoud och hans volontärer i mörkret. Ofta utgår sökandet från en bild på en flicka, så som hon såg ut för fem-sex år sedan, och hennes yazidiska namn som har ändrats vid tillfället för hennes förslavande.

De göms av andra kvinnor inne i lägret där samtliga bär niqab. När teamet genomför sina nattliga sökningar tvingar de alla flickor och kvinnor att lyfta upp sin slöja för att visa ansiktet därunder. Hur vet de över huvud taget vet var de ska börja söka? Och efter vem? De personer som gör det farligaste arbetet här är de yazidiska kvinnor, som tidigare har varit slavar, och nu går in som infiltratörer i al-Hol-lägret. Ändå ger inte dokumentären det utrymme som deras hjälteinsats nog egentligen förtjänar.

Vi får mellanlanda lite från sökandet i mörkret inne i lägret i de lite mer familjära scenerna från Mahmouds familjs hem som också är volontärernas huvudsäte och ett tillfälligt härbärge för flickorna som mot alla odds har räddats. Mahmouds hus kontrasteras mot scenerna inifrån ett fängelse där tusentals av de allra farligaste IS-krigarna sitter inlåsta. 40-50 män ligger på varandra i en cell. Här försöker de få fram namn på de yazidier som ett antal av männen har haft som slavar. Det är personer som har gjort hemska saker. Och bilder som väcker många frågor. Vilket rättssystem ska klara att genomföra rättssäkra, individuella prövningar av var och en av dessa män?

Efter en trend i många av de senaste dokumentärerna där dokumentärfilmaren har skrivit in sig själv i historien, låtit sina egna frågor höras och framhäver sin egen person är det förvånansvärt tyst från Sabayas regissör Hogir Hirori. En närmast spöklik radiotystnad som inte kan ge tillfredsställande svar.

I en spelfilm söker vi att förlora oss, men i en dokumentär behöver vi att någon tar tag i en och säger att vi redan befinner oss i den verkliga världen. Skotten mot bilen är riktiga, hoten om liv verkliga. Ändå känns det mest som en thriller. Detta hemska händer “där borta” i en låtsasvärld. Bryggan över till vår egen verklighet, dokumentärfilmarens röst, fattas.

Mathilda Gustafsson

Fotnot: En något kortare version publiceras i nummer 1/2022.

Läs också

Historisk första dom i Tyskland för folkmord på yazidier (Amnesty International 1 december 2021)

Yazidi genocide: IS member found guilty in German landmark trial (BBC 30 november 2021)

Islamic State committing genocide against Yazidis, says UN (BBC 16 juni 2006)

Läs mer från Amnesty Press

”Det är en film om en förälder som har förlorat sitt barn” (7 maj 2021)

Sverige och kampen mot straffriheten i Syrien och Irak (17 mars 2020)

Den långa vägen för att få krigsförbrytare inför rätta (Amnesty Press 12 december 2019)

ALMEDALEN2019: Efter IS nederlag – komplext ansvarsutkrävande med förhinder (Amnesty Press 7 juli 2019)

Yazidiska Sacharovpristagare: ”Det finns ingen framtid i Irak om vi inte får skydd” (19 december 2016)

Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2016)

Förtvivlan, hat och hopp i irakiska Kurdistan (31 december 2014)

På flykt undan IS (1 oktober 2014)