Våldtäkt som överlevnadsstrategi i Kongo
reportage | 2011-03-01 Av: Emilie Holmstrand Även publicerad i AmnestyPress #1/2011 |
Trots stigmatisering och kulturellt tabu har våldtäkt kommit att användas som en överlevnadsstrategi i Demokratiska republiken Kongo. Det anser konfliktforskarna Maria Eriksson Baaz och Maria Stern i en uppmärksammad SIDA-rapport ”The complexity of violence"publicerad förra året. Eftersom mycket av biståndspengarna har öronmärkts för kvinnor som utsatts för sexuellt våld kan kvinnor som i verkligheten inte har drabbats känna sig tvungna att påstå att de blivit det. Amnesty Press har träffat Maria Eriksson Baaz.
”Krigzonsturism” (war zone tourism), är begreppet Maria Eriksson Baaz och Maria Stern använder i rapporten för att förklara vad uppmärksamheten för det sexuella våldet har lett till i Demokratiska republiken Kongo. Maria Eriksson Baaz säger att under åren 2006 till 2009 ”var det ett lämmeltåg av politiker, journalister, biståndsarbetare, forskare, studenter och andra" som besökte landet och att de resurser som tilldelas i bistånd främst öronmärks för kvinnor som utsatts för sexuellt våld. Det låter nästan som att en industri håller på att utvecklas kring kvinnorna som har blivit utsatta för sexuellt våld.
- Journalister nästan tävlar i att få berätta om det värsta övergreppet, säger hon.
Maria Eriksson Baaz tar upp flera exempel då kvinnor som har utsatts för våldtäkt har försökt att berätta om sin oro över att inte kunna försörja sina barn men insett att de då talar för döva öron.
- Resten är liksom inte intressant. Det är tragiskt, säger hon och ställer sig undrande inför vad fascinationen för detaljerade våldtäktshistorier kommer ifrån.
Det finns givetvis förfärliga historier och ett visst värde i att de sprids till omvärlden. Men, anser Maria Eriksson Baaz, det finns så mycket mer.
Maria Eriksson Baaz på plats bland soldater i östra Kongo. Foto: Privat.
Exakt hur många som utsatts för sexuellt våld av soldater inom miliserna, rebellgrupperna eller den kongolesiska armén är svårt att belägga men det handlar om hundratusentals människor, främst kvinnor. Bara under år 2009 beräknas minst 15 000 kvinnor ha våldtagits, rapporterar FN. En särskilt grym serie attacker inträffade i somras då, enligt en rapport från FN, minst 235 kvinnor, 52 flickor, 13 män och 3 pojkar våldtogs under fyra dagar i Walikale-området i norra Kivu i östra Kongo. Dessutom fördes 116 personer bort för tvångsarbete och 42 affärer samt 923 hus plundrades. Detta hände trots att FN:s fredsbevarande styrka Monusco fanns i närheten.
Maria Eriksson Baaz påpekar tydligt flera gånger att det sexuella våldet som kvinnorna utsätts för är fruktansvärt och i jämförelse med hur många män som utsätts för detsamma är kvinnorna i stor majoritet. Problemet är att just det sexuella våldet mot kvinnor har fått nästan all uppmärksamhet. För de män som drabbas av det – som själva blir våldtagna, tvingas att se på medan till exempel, deras fruar eller barn våldtas eller själva blir tvingade att våldta (ofta en annan familjemedlem), så finns praktiskt taget ingen hjälp att få. I det konflikthärjade landet förekommer också annat våld som den kongolesiska befolkningen lider av, för att inte nämna den utbredda fattigdomen.
- Varje konflikt har sin historia. Liberia och Sierra Leone hade barnsoldater och amputationer. Men det finns många barnsoldater i Kongo också. Det verkar som att det finns en, kanske två, historier som man kan berätta om vid en konflikt, säger Maria Eriksson Baaz.
En av forskarnas slutsatser är att det inte går att separera det sexuella våldet från annat våld.
- Även om det sexuella våldet till viss del bygger på en egen logik eftersom det är kopplat till ideal kring kvinnors sexualitet och män som beskyddare av sina kvinnor, är många av grundorsakerna desamma som för annat våld. Vi kan inte förstå det sexuella våldet utan att se på det andra våldet, förklarar Maria Eriksson Baaz.
Rapporten ”The complexity of violence: A critical analysis of sexual violence in the Democratic Republic of Congo” bygger på en fältstudie där 193 män och kvinnor i den kongolesiska armén har intervjuats. Maria Eriksson Baaz och Maria Stern har tidigare, i artiklar, skrivit om soldater och våldtäkter där soldaternas berättelser fått stå okommenterade:
- Problemet kom när även policy-människor läste dem och tolkade det som att vi sade det soldaterna säger. Att de våldtar för att de är fattiga, vilket är soldaternas egen förklaring. Det gjorde att vi kände ett behov av att skriva rapporten, för att problematisera detta och göra en mer policy-orienterad analys av soldaternas och andras förklaringar av det sexuella våldet.
I rapporten diskuteras det sexuella våldet i relation med könsstereotyper och strukturer inom armén.
Eftersom Maria Eriksson Baaz pratar det lokala språket och bodde några år i Kongo i sin barndom kunde hon etablera en bra kontakt med personerna som intervjuades. Foto: Privat.
Enligt Maria Eriksson Baaz är inte meningen med rapporten att på något sätt förminska att det sexuella våldet verkligen har satts på kartan. Men ämnet måste problematiseras för uppmärksamheten har fått konsekvenser, anser hon.
Sexuellt våld mot kvinnor är ett användbart vapen i krigsföringen. Förutom att det är ett effektivt sätt att sprida skräck så kan det demoralisera hela samhällen eftersom män enligt kulturella normer måste förskjuta sin hustru efter ett sådant övergrepp. De åtgärder som, i bästa fall, görs för att stoppa trenden med sexuellt våld i Kongo är nya militära order om att våldtäkt är förbjudet. Men som Maria Eriksson Baaz och Maria Stern skriver i sin rapport: ”de är knappast tillräckliga för att bryta mönstren av inlärnt våldsamt beteende, särskilt i dagens kontext av konflikter och oklara befälsstrukturer”.
Männen som utsatts för eller blir tvingade att begå sexuellt, eller annat, våld
”tenderar att bli mer benägna” att begå nya våldsbrott och Maria Eriksson Baaz och Maria Stern anser att denna våldscykel inte kan brytas om inte de utsatta männens behov blir sedda. Särskilt, anser de, gäller detta barnsoldaterna som senare, ofta, kommer att integreras i den nationella armén eller polisen.
- Det finns ofta inget annat för dem att göra. Eller så tvingas de att gå med av sina befälhavare, säger Maria Eriksson Baaz.
Inga vapen är tillåtna i detta läger för internflyktingar i Kalinga i Norra Kivu. Fortsatta strider och övergrepp mot civila har gjort hundratusentals människor till flyktingar i östra Kongo. Foto: UNHCR / S. Schulman/Amnesty
Ett annat problem i Kongo är att, oftast, manliga släktingar har börjat ta tillfället i akt och felaktigt anklagar soldater och andra för våldtäkt av deras dotter eller kanske syster. Anklagelsen mynnar ut i att parterna, enligt traditionellt rättsförfarande, gör upp i godo. Falska anklagelser om våldtäkt har därför blivit en
”inkomstgenererande strategi”. De soldater som får lön, vilket inte alltid är fallet, får inte mycket pengar men de har trots allt någonting. Maria Eriksson Baaz och Maria Stern kallar hela skeendet för en ”kommersialisering av våldtäkt”. Att anklaga andra eller framställa sig själv som offer för våldtäkt blir ett sätt att överleva och också att få tillgång till biståndsmedel eftersom så stor del går just till offer för sexuellt våld.
- Detta är ett vanligt problem inom biståndsverksamhet, att ett visst område blir populärt och att pengarna som strömmar in leder till en kommersialisering, säger Maria Eriksson Baaz. Men det är något som man ofta inte vill prata om, speciellt inte i relation till sexuellt våld eftersom det är så känsligt. Problematiken med biståndet är inte något nytt för dem som jobbar med det. Jag vet att många som arbetar med sexuellt våld i Kongo kände ”äntligen någon som tar upp det!”.
Maria Eriksson Baaz har nu forskningsmässigt lämnat sexuellt våld som specifikt ämnesområde men hon fortsätter att arbeta med Kongo. Ett av hennes nya projekt handlar om genus och polisreform, som hon gör med Maria Stern och två andra forskare och handlar om relationen mellan nationella och externa aktörer när det gäller reformeringen av polisen och militären. Som läget är nu jobbar flera olika länder och institutioner, exempelvis: FN, EU, Kina, USA, Belgien, Franskrike, Sydafrika och Angola med reformerna. Varje land har sina egna system.
- Det kan, till exempel, variera ganska mycket i synen på hur pass beväpnade poliserna ska vara, berättar Maria Eriksson Baaz.
Hon berättar också att det kan uppstå splittringar mellan soldaterna utifrån vilket land som varit ansvarigt för just deras utbildning. Att vissa länder kan anses ”bättre” rent statusmässigt. Maria Eriksson Baaz berättar också att hittills har könsreformer inom säkerhetssektorn gått ut på att ”lära män att inte våldta” och andra frågor har glömts bort.
Margot Wallström, FN:s sändebud för bekämpande av sexuellt våld i konflikter, besökte Walikale 2 oktober 2010. Under fyra dagar i juli-augusti pågick massvåldtäkter i ett antal byar i området. Foto: Radio Okapi/Amnesty
Det finns även kvinnliga soldater i Kongo. Alla bär dock inte vapen och liksom i många andra konflikter används de främst inom underrättelsetjänsten. En kvinna anses inte lika misstänkt att vara informationsbärare som en man vilket gör att kvinnor anses mer lämpade för sådana uppdrag.
- Vissa argumenterar för fler kvinnor i polisen och armén för att de tror att det skulle minska våldet mot civila men kvinnorna anser sig själva vara lika våldsbenägna, påpekar Maria Eriksson Baaz.
De civila kvinnor hon har intervjuat säger sig vara lika eller mer rädda för kvinnliga poliser:
- De anses ofta vara mer brutala.
Om Kongos framtid anser Maria Eriksson Baaz att det fullständigt havererade rättssystemet måste åtgärdas. Straffrihet råder inom alla områden och kan bara lösas genom genomgripande reformer. Det går inte att bara plocka ut det sexuella våldet och hantera det separat.
För att detta ska kunna åtgärdas krävs enligt Maria Eriksson Baaz initiativ på regeringsnivå:
- Den politiska viljan verkar dock inte riktigt finnas. Titta på regeringens budget till exempel - det finns ingen vilja att reformera rättssystemet.
I samband med årsskiftet befordrade president Joseph Kabila många officerare i den redan överdimensionerade armén. Anledningen är enligt Maria Eriksson Baaz, är att han vill hålla armén lojal inför president- och parlamentsvalet senare i år.
Enligt Maria Eriksson Baaz är stöd till det civila samhället viktigt om förändringar ska kunna ske i Kongo.
- Den politiska eliten kan bara påverkas om det finns ett starkt civilt samhälle som arbetar för det.
Huruvida rapporten ”The complexity of violence” har lett till något konkret kan inte Maria Eriksson Baaz svara på:
- Den har skapat debatt men den har nog inte förändrat något tror jag. Kanske pratar man mer om utsatta män nu men jag vet ju inte riktigt hur debatten går när jag inte är med.
Text: Emilie Holmstrand
Fotnot: En kortare version av denna intervju publicerades i Amnesty Press nummer 1/2011.
Läs mer
Debattartikel av Maria Eriksson Baaz och Maria Stern i DN Kultur:
Våldtäkten som turistattraktion (1 november 2010)
Ekot om massvåldtäkter i Fizi:
Massvåldtäkt på kvinnor i Kongo-Kinshasa (6 januari 2011)
BBC om Demokratiska republiken Kongo:
DR Congo rapes "defy belief", says UN (24 september 2010)
http://www.bbc.co.uk/news/world-africa-11407180
Amnesty om Kongo:
Mass rapes in Walikale: Still a need for protection and justice in eastern Congo
(Rapport 20 december 2010)
Tio år av grova människorättsbrott måste utredas (1 oktober 2010)
Amnesty Press om Demokratiska republiken Kongo:
Nio personer inom armén dömda för massvåldtäkterna i Fizi (22 februari)
Callixte Mbarushimana utlämnad till ICC (26 januari)
Bemba inför rätta i ICC: ”Jag är oskyldig” (22 november 2010)
Domstolsbeslut i Paris – Callixte Mbarushimana ska utlämnas till ICC (4 november 2010)
Milisledare gripen för massvåldtäkter i Luvungi (6 oktober 2010)
Justitieministern lovar: Slut på straffriheten för sexuellt våld (24 september 2010)
Åter till Kongo (ledare i Amnesty Press nr 3/2010)
Brittiska regeringen stäms för att ha underlåtit kolla handel med ”konfliktmineraler” (27 juli 2010)
Våldtäkt som vapen (26 september 2009 – Maria Stern medverkar i seminarium)
Plundrat land ochvåldtagna kvinnor – Hur stoppas katastrofen Kongo (6 april 2009)
Kampanj mot krigsvåldtäkter - ”jakten på koltan är drivkraften” (21 februari 2009)
reportage | 2011-03-01 Av: Emilie Holmstrand Även publicerad i AmnestyPress #1/2011 |