ICC-åtalet innebär ett slut för straffriheten i Kenya

I april kallades flera högt uppsatta politiker från Kenya till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. De är misstänkta för brott mot mänskligheten  under de våldsamma sammandrabbningarna efter det kenyanska valet 2007. - Det här är vår chans att bryta med straffriheten för makteliten, sade den ledande människorättsaktivisten Maina Kiai när han nyligen besökte Stockholm.

1 300 människor dog, tusentals skadades, hundratals våldtogs och över en halv miljon människor fördrevs från sina hem under en dryg månads våld efter valet i Kenya i december 2007.Valresultatet var oerhört jämnt och när den sittande presidenten Mwai Kibaki utropade sig som segrare svarade oppositionsledaren Raila Odinga med anklagelser om valfusk. Sedan var våldet ett faktum. Idag kvarstår ett nationellt trauma som än så länge lämnats obearbetat, inte bara juridiskt.
– Jag har träffat folk som fortfarande har kulor kvar i kroppen eftersom de inte har fått någon vård, säger Maina Kiai.
Han berättar om de många människor som förlorade sina hem och som, enligt Maina Kiai, blivit mer eller mindre bortglömda efter över tre års väntan på hjälp.

Maina Kiai var tidigare ordförande för Kenyas kommission för mänskliga rättigheter. Foto: Anna Dahlqvist.

Maina Kiai är en av Kenyas mest kända människorättsaktivister, tidigare ordförande för Kenyas kommission för mänskliga rättigheter. Numera är han FN:s särskilda rapportör för mötes- och föreningsfrihet. I början av maj var han i Stockholm, inbjuden av organisationen Civil Rights Defenders, för att prata om efterspelet till valvåldet 2007 och med särskilt fokus på Internationella brottmålsdomstolens, ICC, roll.

De kenyanska politikernas ovilja att ställa de ansvariga till svars ledde nämligen till att ICC:s chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo inledde en utredning och i december förra året offentliggjorde han namnen på sex personer, misstänkta för att ha organiserat mord, våldtäkter och fördrivningar.
Det var allt annat än okända namn. På listan stod bland andra den tidigare högsta polischefen Hussein Ali, förra utbildningsministern William Ruto och vice premiärministern Uhuru Kenyatta.
– Det är av mycket stor psykologisk betydelse att vi kenyaner får se att även en sådan person som Kenyatta kan ställas till svars, konstaterar Miana Kiai.

Den 9 januari 2008. Människor som har tvingats lämna sina hem på grund av våldet väntar på hjälp från Röda korset, UNCHR och lokala kyrkor utanför polisstationen i Haruma, en stadsdel i Nairobi.
Foto: B Bannon/ UNHCR

Att Uhuru Kenyatta kallas till Haag har ett alldeles särskilt symbolvärde. Han är inte bara vice premiärminister och finansminister, utan även son till  Jomo Kenyatta, Kenyas första president efter självständigheten 1963._ _I  ett land där den som har makt och pengar alltid lyckas undkomma rättvisan är ICC:s utredning ett första steg mot en efterlängtad uppgörelse med straffriheten, anser  Miana Kiai.

Kenya styrs idag av en koalition som kom till stånd efter att FN:s tidigare generalsekreterares Kofi Annan medlat mellan Kibakis parti PNU och Odingas ODM. ICC:s utredning har gjort de kenyanska ledarna skärrade, kanske till och med chockade, och med stöd av Afrikanska unionen har de försökt att stoppa utredningen. Parlamentet röstade i december för att Kenya ska dra tillbaka landets ratifikation av Romstadgan som reglerar ICC:s arbete._ _Men bollen är i rullning och i just detta fall kan den inte stoppas. I september ska chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo väcka åtal – om bevisen räcker.
– Drygt sextio procent av kenyanerna stödjer ICC. Men många ifrågasätter varför inte president Kibaki och premiärminister Odinga fanns med på listan. Jag hoppas att Ocampo inte drar sig för att väcka åtal mot dem om det dyker upp bevis under utredningens gång, säger Miana Kiai.

Här hos Internationella brottmålsdomstolen ska sex högt uppsatta kenyaner svara på anklagelserna om brott mot mänskligheten i samband med våldet efter valet 2007. Foto: ICC.

Att det finns en viss kritik mot ICC:s urval framgår också av filmen Tomorrow will come där Miana Kiai medverkar. Filmen inledde seminariet i Civil Rights Defenders lokal i Gamla stan i Stockholm den 4 maj. Det är en kort rekapitulation av den blodiga månaden efter valet men fokus är på det som har skett därefter. En kvinna berättar att hon fortfarande inte vet vad som har hänt med hennes son som försvann. En annan kvinna undrar varför det inte görs något för att ta reda på vem som sköt hennes son till döds. Bilden av bristen på ansvar blir tydlig.
– Det räcker inte med juridisk rättvisa. Vi får inte glömma bort offren och deras olika behov och vi måste visa empati för varandra, inte minst olika etniska grupper emellan, säger Miana Kiai.

Våldet efter valet utvecklades snabbt till en etnisk konflikt. Det var en följd av att de kenyanska politikerna har byggt sina maktbaser på etnicitet och spelat på olikheterna för egen vinning. Miana Kiai beskriver hur rädslan och misstron har förstärkts och berättar att folk nu byter hus med varandra för att slippa bo med andra etniska grupper.
– Men vi har i alla fall en fördel av att offer och förövare finns inom alla grupper, säger Miana Kiai.

Maina Kiai säger att 60 procent av kenyanerna stödjer ICC:s åtal. Regeringen och parlamentet är dock motståndare och gör sitt bästa för att stoppa rättegången. Foto: Anna Dahlqvist.

Det finns även en etnisk aspekt på de sex namnen på ICC:s lista, tre av dem tillhör folkgruppen Kikuyu och tre folkgruppen Kalenjin. Det starkaste motståndet mot ICC finns inom just de grupperna.
– Vi kenyaner måste acceptera att vi är en enad nation. Och politikerna måste sluta bygga koalitioner utifrån etnicitet. Det krävs en ny och modig politiker för att bryta med det mönstret, säger Miana Kiai.

Filmen Tomorrow will come turnerar i Kenya, den visas på storbildsskärmar och följs av diskussioner. Miana Kiai berättar att de diskussionerna ofta handlar om skillnader mellan fattiga och rika, om hur de mäktiga ständigt flyr undan rättvisan medan de fattiga straffas. I Kenya härskar en kultur där elitens medlemmar håller varandra om ryggen, även om de annars är rivaler.

Och det räcker inte med att  Uhuru Kenyatta, William Ruto och de andra som nu är fall för ICC tvingas ta sitt ansvar. Det är ett viktigt första steg, menar Miana Kiai men sedan krävs en lokal tribunal där lokala ledare och polisbefäl ställs till svars. Men i dagsläget finns inte de rätta förutsättningarna för det, säger Miana Kiai:
– Idag saknas politisk vilja. Men om ICC:s process fortgår och fler och fler uppgifter kommer fram då har civilsamhället en möjlighet att ställa krav på politikerna.  

Däremot anser han att det måste sättas en gräns för det juridiska efterspelet och ger som exempel de många unga män som brände bilar. De ska inte behöva åtalas, anser Miana Kiai.
Redan nästa år är det dags för val i Kenya igen. Vad händer då? Är Kenya en krutdurk?
– Jag tror inte att det blir ett liknande våldsutbrott men mycket hänger på detta med straffriheten och därför är ICC:s resultat så viktigt, svarar Miana Kiai..

Text: Anna Dahlqvist

Läs mer om Kenya

Amnesty Press**

Oro för att hatiska tal ska utlösa nya våldsamheter (14 april)

Kenya vänder sig till Ban Ki-moon för att stoppa ICC-rättegång (9 mars)

Afrikanska Unionen står bakom Kenya mot ICC (3 februari)

ICC ger klartecken - ”brott mot mänskligheten” efter valet 2007 ska utredas (1 april 2010)

När Kenya exploderade i våld (Amnesty Press nummer 1/2008)

Amnesty

ICC-gruppen i svenska Amnestys juristgrupp

Kenya's application before the International Criminal Court: A promise is not enough to pre-empt the Court's jurisdiction (6 april)

ICC om Kenya