Fortsatta gatustrider i Khartoum

Khalil Ibrahim, ledare för rebellrörelsen JEM (Rörelsen för rättvisa och jämlikhet) i Darfur, utlovade på måndagen fler anfall mot Sudans huvudstad Khartoum tills regeringen faller.
- Detta är bara början på en process och slutet är denna regims fall, sade Khalil Ibrahim i satellittelefon till nyhetsbyrån Reuters.

Han påstod att han befann sig i Omdurman, Khartoums tvillingstad på andra sidan Nilen. Reuters påpekar dock att det inte finns någon oberoende bekräftelse på var han befinner sig. Regeringen har utlyst en belöning på 750 000 kronor för den som hjälper till att se till att Ibrahaim grips.
Enligt AFP uppgav ögonvittnen på måndagseftermiddagen att skottlossning hördes runt USA:s ambassad i centrala Khartoum.

Utegångsförbudet i Khartoum har hävts men enligt BBC är det fortfarande i kraft i Omdurman. Skolorna och affärerna hålls stängda.
Saddiq Babo Nimir som bor i Omdurman sade till nyhetsbyrån AFP att tusentals soldater syntes på gatorna med tunga vapen. Skottlossning hördes åter på måndagsförmiddagen. Broarna över Nilen till Khartoum var stängda.
- Det skjuts på gatan nära den nya bron, sade Saddiq Babo Nimir. Människor flyr på gatorna. Huvudgatan är stängd och fylld av soldater. Helikoptrar patrullerar i luften och stridsvagnar och artilleri har placerats ut nära floden.

Säkerhetsstyrkorna uppgavs på måndagen fortsätta att skjuta mot bostadshus där rebeller misstänks befinna sig. Det förekom också uppgifter om skottlossning i centrala Khartoum där regeringsstyrkor uppgavs ha påträffat rebellsoldater.

JEM:s vice stabschef, Suleiman Sandal, sade i telefon till AFP att han fortfarande på måndagen befann sig i Omdurman. Han förklarade att det var mycket enkelt att ta sig till huvudstadsområdet och att JEM nu beslutat att föra kriget till Khartoum. På söndagen förklarade han i en intervju att lördagens anfall bara var ”en övning” och att JEM kommer genomföra nya anfall om inte Darfurfrågan får en lösning.
Tahir el-Faki, en annan JEM-ledare, sade till BBC att rörelsen kommer attackera oljeanläggningar i Södra Kordofan för att försvaga regeringen ekonomiskt.

För Sudans regering innebar lördagens anfall en chock. Åtskilliga hundra JEM-soldater inledde på morgonen ett anfall i huvudstaden, som ligger 600 kilometer från Darfur där JEM normalt är verksamma. JEM hävdade också att de lyckats inta flygbasen Wadi Saidna, 16 kilometer norr om huvudstaden.
På söndagsmorgonen framträdde Sudans president Omar al-Bashir i statstelevisionen. Han var klädd i uniform och förklarade att anfallet hade slagits tillbaka och att Sudan nu bryter förbindelserna med Tchad. Han sade också att Sudan förbehåller sig rätten att slå tillbaka mot ”banditregimen” i grannlandet.

Under lördagen pågick gatustrider och regeringssidan använde artilleri och attackhelikoptrar för att slå tillbaka anfallet. Regeringen hävdade att minst 45 JEM-soldater dödats, men några säkra rapporter om antalet dödade och skadade finns inte.

Enligt AFP höll regeringen på söndagen ett krismöte och den officiella nyhetsbyrån SUNA rapporterade att försvars- och inrikesministerierna förklarat att ”femtekolonnare” bidragit till angreppet.
Minst 300 personer ska ha gripits, däribland tchadier, och på måndagen rapporterades att Hassan al-Turabi och minst fyra andra medlemmar i hans islamistiska parti, Popular Congress Party, hade gripits. Reuters rapporterar att sju pansarvagnar hade posterats utanför PCP:s högkvarter.
- De vill kasta skulden på partiet för det som har hände, sade Turabis son Siddig till Reuters.

Hassan al-Turabi betraktades på 1990-talet som Sudans verklige makthavare och var då nära allierad med Omar al-Bashir. Under 1999-2000 utkämpades en maktkamp mellan de två och Hassan al-Turabi har sedan dess åkt in och ut i fängelse och husarrest. Efter fredsavtalet för södra Sudan 2005 frigavs han dock.
Redan när upproret i Darfur inleddes i februari 2003 hävdades att Hassan al-Turabi och JEM hade nära kontakter. Bägge parter har dock förnekat kontakter.

För JEM var anfallet mot huvudstaden en stor propagandaseger. Enligt Christian Science Monitor uppgav säkerhetskällor i Khartoum att rebellerna färdats i omkring 200 fordon, pickup-bilar utrustade med kulsprutor, från sina baser i Jebel Moon-regionen i västra Darfur. De passerade områden i norra Darfur och Norra Kordofan som kontrolleras av rebellvänliga folkgrupper och lyckades efter tre dagar utan att bli upptäckta nå fram till huvudstaden.
Anfallet mot huvudstaden kan nu bli en förevändning att skjuta upp de val som ska hållas 2009, varnar Salih Mahmoud Osman, en parlamentsledamot från Darfur.
- De beskyller Tchad, ett antal personer har gripits och de kan säga att landet är utsatt för ett externt hot, sade han till Christian Science Monitor.

Medan regeringen i Sudan beskyller Tchad för helgens anfall hävdar JEM att de agerar på egen hand.
- Vi är självförsörjande, sade Eltahir Adam Elfaki, en av JEM:s politiska ledare i telefon från Libyen till BBC. Tchad har inget med detta att göra. Vi har tillräckligt med vapen som erövrats under våra aktiviteter mot den sudanesiska regeringen.
Medan regeringarna i Tchad och Sudan rutinmässigt förnekar att de stödjer rebellrörelser i respektive land pekar bedömare på verkligheten. När rebeller i Tchad den 2 februari i ett överraskningsanfall lyckades nå fram till presidentpalatsets grindar i N'Djamena hade de uppenbarligen stöd av Sudan. Tchads president Idriss Deby fick sedan hjälp av JEM-soldater att slå tillbaka anfallet.

Den 13 mars slöts ett avtal i Senegals huvudstad Dakar mellan Tchad och Sudan som skulle ge en ”definitiv fred” mellan de bägge länderna och ett slut på inblandning i varandras angelägenheter. Deby och el-Bashir skakade hand under överinseende av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. De tidigare avtalen från Tripoli (Libyen), Riyadh (Saudiarabien) och Cannes (Frankrike) hade alla misslyckats.
- De tvingades skaka hand i Dakar, men inget har förändrats, sade en afrikansk diplomat till AFP vid ett möte nyligen med kontaktgruppen för Tchad och Sudan i Gabon. Och ingenting kommer förändras så länge dessa två presidenter sitter kvar vid makten.
Till historiens ironi hör att Idriss Deby själv 1990 kom till makten med hjälp från just Sudan.

Under de drygt fem år kriget i Darfur har pågått beräknas enligt FN omkring 300 000 personer ha dött, de flesta i svält och sjukdomar. Omkring två av sex miljoner invånare lever i interna flyktingläger sedan de fördrivits eller flytt från sina byar. Kriget har dock inte märkts i huvudstaden där ekonomin blomstrar med hjälp av oljeintäkterna.
- Det har alltid verkat som kriget pågick hundratals miles bort, sade en utländsk hjälparbetare som ville vara anonym till Christian Science Monitor. Så har det också varit. Men nu är folk rädda i Khartoum.

Följ utvecklingen i Khartoum-Omdurman (Sudan Tribune)

Läs mer:

Darfurs splittrade rebeller (länk till BBC)

Sudan: Viktig folkräkning inleds (Amnesty Press 20 april )

Tchad : Rebeller till offensiv i öster (5 april)

Darfur i backspegeln (ledare i Amnesty Press nr 1/2008)

Hassan Turabi benådad (Amnesty Press 15 oktober 2003)