Presidenten som ger order om mord

Filippinernas president Duterte har uppmanat säkerhetsstyrkor att skjuta för att döda personer som inte stannar hemma under coronakrisen. I Dutertes krig mot narkotikan beräknas tiotusentals personer ha dödats. Och fackliga aktivister och människorättsadvokater lever farligt i Filippinerna.

reportage | 2020-07-10
Av: Bengt Sigvardsson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020
Drogkriget har skördat många offer som bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle. Paulo, var en hårsmån från att dödas i slutet av 2016.

Drogkriget har skördat många offer som bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle. Paulo, var en hårsmån från att dödas i slutet av 2016. Foto: Jesper Klemedsson

21-årige Paulo vill inte att vi uppger hans riktiga namn eller var vi träffar honom i Filippinernas huvudstad Manila.

– Jag är orolig även här att någon ska känna igen mig eller få reda på att jag överlevde massakern. Jag är ju ett vittne, säger han.

Paulo överlevde en av många massakrer som har skett i Filippinerna sedan Rodrigo Duterte blev landets president den 30 juni 2016. Han inledde sitt presidentskap med att starta ”ett krig mot droger”. Strategin var enkel. Säkerhetsstyrkor uppmanades att döda langare och missbrukare.

Den 1 april hotade Duterte att han skulle beordra sina säkerhetsstyrkor att döda personer som bryter mot utegångsförbudet som hade införts för att hindra spridningen av coronaviruset.

Filippinernas Kommission för Mänskliga Rättigheter uppskattar att uppemot 27 000 människor har dödats enbart i kriget mot droger. Paulo var en hårsmån från att bli ett av offren. En kväll i slutet av december 2016 stod han med tre vänner utanför en cykelverkstad i ett av Manilas slumområden. De väntade på att Paulos cykel skulle bli reparerad. Bredvid verkstaden bodde en välkänd knarklangare.

– Langarens fru bjöd in oss på middag. Vi tackade ja. I Filippinerna är det tradition att bjuda folk på middag dagarna innan nyår, säger Paulo.

Efter middagen rusade någon in i huset och började skjuta ned människor. Paulo träffades av tre skott.

– När skottlossningen var över låg mina tre vänner döda i en hög på golvet, berättar han. Sammanlagt dödades sju personer. Efter tre dagars sjukhusvistelse skrevs Paulo ut. Han lämnade sitt hem och har inte vågat återvända sedan dess.

President Rodrigo Duterte håller upp ett gevär vid ett besök på Camp Crame 19 april 2018. Dutertes uppmaningar till krig mot narkotikan har skördat många människoliv sedan 2016.

President Rodrigo Duterte håller upp ett gevär vid ett besök på Camp Crame 19 april 2018. Dutertes uppmaningar till krig mot narkotikan har skördat många människoliv sedan 2016. Foto: Bullit Marquez/AP/TT

I december 2016 hotade Duterte att döda människorättsförsvarare. Han ansåg att de främjade droganvändande. Cirka en månad senare hotade han att inkludera advokater, som försvarade misstänkta narkotikabrottslingar, i kriget mot droger. Sedan sommaren 2016 har 48 jurister, varav minst 30 advokater, mördats. Neri Colmenares är människorättsadvokat och styrelsemedlem i advokatgruppen New Union of Peoples’ Lawyers, NUPL, i Manila.

– Självklart är det olagligt att mordhota folk, men presidenten har immunitet, säger han.

Filippinerna är en republik där presidenten både är statschef, regeringschef och militär överbefälhavare. Neri Colmenares hyser inga tvivel om att det är regeringen och dess styrkor som ligger bakom merparten av morden.

– Gärningsmännens mod är förbluffande. Morden sker i dagsljus på folkfyllda platser med många vittnen. Förövarna är inte det minsta rädda för att gripas av polisen och ingen vågar vittna. Därefter blir det inga utredningar alls eller så misslyckas de. Jag kallar det för ett totalt ointresse. Bara regeringen kan ligga bakom detta, hävdar han.

 Advokaten Neri Colmenares är styrelsemedlem i NUPL. Han menar att det filippinska rättssystemet är oförmöget att utreda och stoppa morden.

Advokaten Neri Colmenares är styrelsemedlem i NUPL. Han menar att det filippinska rättssystemet är oförmöget att utreda och stoppa morden. Foto: Jesper Klemedsson

Majoriteten av de mördade advokaterna arbetade med fall som var relaterade till narkotikabrott, mänskliga rättigheter eller markkonflikter. Filippinerna är nu världens farligaste land för miljö- och markförsvarare. Sedan juni 2016 uppskattas 157 personer ha mördats för att de kämpat för sin rätt till mark att bruka eller leva på.

De flesta morden har skett på ön Negros som är infekterad av markkonflikter. De har sin upprinnelse i den filippinska jordreformen som implementerades 1988. Målet med reformen var att omfördela över fem miljoner hektar privat och statlig mark till jordlösa bönder. Cirka 550 000 hektar mark återstår att omfördela. I oktober 2018 besköt okända gärningsmän ett tält vid ett sockerrörsfält i orten Sagay på Negros. I tältet satt en grupp sockerrörsarbetare och åt middag. Nio av dem dödades. Ingen har gripits eller dömts för dådet.

– Det har satt skräck i lantarbetare och bönder. Våra medlemmar är mycket rädda, säger Butch Lozande som är generalsekreterare i Nationella Federationen för Sockerarbetare, NFSW.

Vi träffar honom i Bacolod City, huvudort i provinsen Negros Occidental. Sedan Duterte blev president har 43 fackföreningsaktivister mördats. Butch Lozande lever under dödshot.

Butch Lozande som är generalsekreterare i Nationella Federationen för Sockerarbetare (NFSW).

Butch Lozande som är generalsekreterare i Nationella Federationen för Sockerarbetare (NFSW). Foto: Jesper Klemedsson

– Att vara aktivist i Filippinerna är mycket farligt. Pratar man om arbetares eller bönders rättigheter kommer man att stämplas som kommunist av myndigheter, armén och jordägare, oavsett om man är det eller inte, säger Butch Lozande.

Att bli stämplad som kommunist, eller att ”bli rödmärkt”, är livsfarligt. Det är samma sak som att utpekas som anhängare till New Peoples’ Army, NPA, som är den väpnade grenen av det filippinska kommunistpartiet CPP (Communist Party of the Philippines). NPA har fört en väpnad kamp mot regeringen sedan 1969.

Kort efter att Duterte blev president inledde han fredsförhandlingar med NPA och CPP. I slutet av 2017 avbröts förhandlingarna och armén fick fria händer att slå till mot misstänkta gerillasympatisörer. Sockerrörsarbetarna som mördades i Sagay sysslade med så kallad ”bungakalan”. Det innebär att jordlösa bönder odlar grödor för husbehov på obrukad mark mellan sockerrörssäsongerna. President Duterte hävdar att bungakalan är en del av NPA:s strategi för att störta regeringen.

Felipe Gelle, ansvarig för påverkansarbete på Paghida-et sa Kauswagan Development Group Inc. (PDG) på Negros. Han är oroad över militärens upptrappning på Negros.

Felipe Gelle, ansvarig för påverkansarbete på Paghida-et sa Kauswagan Development Group Inc. (PDG) på Negros. Han är oroad över militärens upptrappning på Negros. Foto: Jesper Klemedsson

Felipe Gelle, ansvarig för påverkansarbete på Paghida-et sa Kauswagan Development Group Inc. (PDG) på Negros, menar att ”skjut-alla-misstänkta-strategin“ även används i kriget mot NPA.

– Nu har regeringen intensifierat sin kampanj mot kommunistupproret för att det ska vara över innan Dutertes presidentperiod löper ut (år 2022). Vi tror att de nu tillämpar ge-upp-eller-bli-dödad-taktiken, säger han.

PDG ger bland annat juridisk hjälp till småbönder. Det har lett till att PDG har blivit rödmärkta. Felipe Gelle säger att samma mönster ständigt upprepar sig.

– Vi har mängder av lantarbetare och jordlösa bönder som lider av fattigdom och hunger eftersom de nekas mark och resurser. När de sedan demonstrerar och kräver sina rättigheter blir de rödmärkta av myndigheterna. Och då säger militären att någon måste ha uppviglat dem. Då blir vi utpekade och anklagas för att organisera dem, säger han.

Butch Lozande, i mitten, är generalsekreterare i Nationella Federationen för Sockerarbetare (NFSW). Här på möte med sockerrörsarbetare och småbönder på ön Negros.

Butch Lozande, i mitten, är generalsekreterare i Nationella Federationen för Sockerarbetare (NFSW). Här på möte med sockerrörsarbetare och småbönder på ön Negros. Foto: Jesper Klemedsson

Felipe Gelle säger att nästa steg brukar vara att militären försöker övertala bondeledarna att ge upp. Gör de inte det så anklagas de för att stödja NPA.

Detta hände 29-årige småbonden Steve Aropac som var aktiv i en bondegrupp på orten Manjuyod på Negros. Hans 62-åriga mor Welly och hans 25-åriga syster Jennifer (fingerade namn) lever nu under dödshot och bor på hemlig ort på Negros. Enligt Welly fick Steve Aropac besök av militären i slutet av mars 2019. De anklagade honom för att stödja NPA. Några dagar senare, den 30 mars 2019, stormades familjens hus av polis och militär. Kvinnor och barn fördes till köket. Därifrån kunde Jennifer se hur Steve misshandlades av polisen.

– Han bad dem om nåd, men hans sista ord riktades till mig. Han sade ”var försiktig”. Det var det sista jag hörde min bror Steve säga. Sedan sköt de honom, berättar Jennifer.

 14 kors utanför polisens nationella högkvarter i Quezon City. Den 30 mars 2019 dödades 14 bönder på ön Negros. Myndigheterna hävdar att bönderna dog när militären sökte efter vapen från NPA-gerillan.

14 kors utanför polisens nationella högkvarter i Quezon City. Den 30 mars 2019 dödades 14 bönder på ön Negros. Myndigheterna hävdar att bönderna dog när militären sökte efter vapen från NPA-gerillan. Foto: Rolex de la Pena/EPA/TT

Totalt dödades 14 personer samma dag i polis- och militäroperationer på tre olika platser på Negros. Polisen hävdar att det var legitima husrannsakningar efter NPA-vapen.

Människorättsorganisationer kallar det för "Negros 14" - en massaker på bönder.

– Steve kämpade för att bönder skulle få det bättre. Inget annat, säger Jennifer.

Sockerrörsarbetare på ön Negros som är infekterat av markkonflikter. Majoriteten av de 157 mark- och miljöförsvarare som har dödats sedan sommaren 2016 har mördats på Negros.

Sockerrörsarbetare på ön Negros som är infekterat av markkonflikter. Majoriteten av de 157 mark- och miljöförsvarare som har dödats sedan sommaren 2016 har mördats på Negros. Foto: Jesper Klemedsson

Vi återvänder till Manila och Neri Colmenares på NUPL. Han menar att det filippinska rättssystemet är oförmöget att utreda morden. Likaså att skydda de som mordhotas. Våren 2019 gick NUPL till Högsta domstolen och begärde en så kallad amparo-kungörelse, vilket är ett medel tillgängligt för personer vars liv, frihet och säkerhet kränks eller är i fara. Man begärde även ett tillfälligt förbud för presidenten och säkerhetsstyrkor att hota och skada advokaternas liv och säkerhet.

– Men fallet lades ned. Högsta domstolen ansåg inte att det fanns hot mot våra liv, vår frihet och säkerhet. Den menade också att det inte existerade några identifierbara personer som hotade oss och att rödmärkning inte var ett hot, säger Neri Colmenares.

Banderoll utanför människorättsadvokatgruppen NUPL:s kontor i Manila som uppmanar PNP (the Philippine National Police) och AFP (the Armed Forces of the Philippines) att hålla sig borta.

Banderoll utanför människorättsadvokatgruppen NUPL:s kontor i Manila som uppmanar PNP (the Philippine National Police) och AFP (the Armed Forces of the Philippines) att hålla sig borta. Foto: Jesper Klemedsson

NPUL hoppas att påtryckningar från det internationella samfundet ska få ett slut på mördandet och ge offren och dess anhöriga rättvisa.

I februari 2018 inledde Internationella brottmålsdomstolen, ICC, en preliminär förundersökning mot presidenten om brott mot mänskligheten. En månad senare lämnade Filippinerna ICC.

Den 11 juli 2019 röstade FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter igenom en resolution att FN:s människorättsorgan, OHCHR, ska ta fram en rapport om människorättssituationen i Filippinerna.

Duterte har sagt att inga utredare från FN kommer att släppas in i landet och att ICC inte har domsrätt över honom. Förundersökningen från ICC beräknas vara klar under 2020. Det är dock föga troligt att president Duterte kommer att infinna sig i Haag om han åtalas.

– Även om inte presidenten bryr sig om ICC och FN så finns det andra i regeringen som gör det, till exempel på Handelsministeriet. Internationella åtgärder och uttalanden är viktiga. Det kan förhindra nya mord, avslutar Neri Colmenares.

Text: Bengt Sigvardsson
bengt.reporting@gmail.com

Foto: Jesper Klemedsson
info@jesperklemedsson.com

Filippinerna

Huvudstad: Manila

Politik: Spansk koloni till 1898. USA styrde fram till 1946. Ferdinand Marcos vann 1965 presidentvalet och 1972 utfärdade han undantagstillstånd. En period av hårt förtryck inleddes och det kommunistiska upproret, lett av maoistiska CPP, intensifierades.
1986 tvingades Marcos avgå i en mäktig folklig icke-våldsprotest och flögs av USA till exil på Hawaii. 2016 valdes Rodrigo Duterte till president. Han inledde ett krig mot narkotikan som har medfört att tusentals personer utomrättsligt har avrättats.

Yta: 298 170 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 107 miljoner.

Covid-19

Den 1 juni meddelades att den strikta nedstängningen av det filippinska samhället nu ska börja lätta. I två månader har hälften av landets invånare levt under utegångsförbud. Den 8 juli hade 50 359 fall av covid-19 registrerats och 1 314 personer hade avlidit.

Amnesty International och Human Rights Watch har riktat skarp kritik mot säkerhetsstyrkornas övergrepp under coronakrisen och president Dutertes hotfulla språkbruk.

Antalet döda

Uppskattningarna om hur många som har dödats i kriget mot narkotikan sedan Duterte blev president sommaren 2016 skiftar. Landets myndighet för narkotikabekämpning har rapporterat att 5 601 misstänkta dog från 1 juli 2016 till 31 januari 2020 i polisens narkotikabekämpning. Då inräknas inte de som dödats av väpnade medborgargarden som uppmuntras av polisen.

Amnesty konstaterade i juli 2019 att förutom de som polisen medger har dödats så pekar bevis på att ytterligare många tusen personer har dödats av okända väpnade personer.

Amnesty, har liksom Human Rights Watch, publicerat flera rapporter med vittnesmål om morden.

CPP

Communist Party of the Philippines. Maoistiskt parti som grundades 1968 av Jose Maria Sison, som lever i exil i Nederländerna. NDF, nationella demokratiska fronten, är CPP:s frontorganisation.

NPA

Nya folkarmén, CPP:s väpnade gren som 1969 inledde ett uppror.

PDG

Paghida-et sa Kauswagan Development Group Inc. Bildades 1987 på Negros för att stödja bönder och fiskare i deras arbete för rättigheter och hållbar miljö.

NUPL

New Union of Peoples´ Lawyers. Vänsterinriktad juristgrupp.

Läs också

#HoldTheLine campaign launched in support of Maria Ressa and independent media in the Philippines (9 juli 2020, 60 organisationer till stöd för Maria Ressa)

Philippines: Dangerous anti-terror law yet another setback for human rights (Amnesty International 3 juli 2020)

The Philippines’ Antiterror Bill Will Stifle Dissent (Carnegie 30 juni 2020)

Philippines: Further information: Fears of unfair trial for ‘Tacloban 5’ (Amnesty International 29 juni 2020)

Philippines: Further information: Protesters seeking relief to be arraigned (Amnesty International 29 juni 2020)

Philippines: Quash conviction of Rappler journalists Maria Ressa and Rey Santos (Amnesty International 15 juni 2020)

Philippines: UN report details widespread human rights violations and persistent impunity (OHCHR 4 juni 2020)

Killings Escalate in Central Philippines. Government, Rebel Forces in Negros Should End Unlawful Attacks (Human Rights Watch 30 juli 2019)

HOW NATIONS VOTED: UN draft resolution on human rights situation in PH Inquirer 11 juli 2019)

UN human rights experts call for independent probe into Philippines violations (OHCHR 7 juni 2019)

Läs mer om Filippinerna från Amnesty Press

Nya bakslag för ICC – Filippinerna lämnar och expresident Gbagbo frikänd (22 mars 2019)

Filippinerna – ett livsfarligt land för journalister (15 januari 2018)

Ellecer Carlos reser runt för att väcka opinion mot Dutertes politik i Filippinerna (17 mars 2018)

Filippinerna: Ett år med Duterte som president (20 maj 2017)

Skarp kritik mot president Duterte men ökat hopp om fredsförhandlingar i Filippinerna (16 augusti 2017)

Mindanao – ska freden äntligen bestå? (reportage i Amnesty Press nummer 2/2013)

Bister situation för internflyktingar i Mindanao (19 september 2008)

Tiotusentals på flykt efter bombningar (11 augusti 2008)

Armén dödade vänsteraktivister (28 november 2007)

Kommunistledare greps i Utrecht (31 augusti 2007)

reportage | 2020-07-10
Av: Bengt Sigvardsson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020