Pride och kulturen

reflektion | 2008-08-05

Europride är över. En fest och manifestation som slog alla tidigare rekord, både i deltagare och antal arrangemang. Men hbt-frågor är inte bara fest och politik - det är också kultur.

Efter tio dagars Pridefestival med lördagens parad, där arrangörerna uppgav att 45 000 personer deltog, som höjdpunkt uppgav polisen att ett brott hade rapporterats. Samtidigt som hundratusentals stockholmare kantade Stockholms gator för att jubla och applådera åt paraden häktades tre unga tonårspojkar som misstänkta för grovt rån och försök till dråp.
Pojkarna hade överfallit och rånat två män i 25-30-årsåldern som stod och kysstes utanför Pride Park, festivalområdet i Tantolunden. Det ena av offret knivhöggs i magen och skadades allvarligt.
Polisen betecknade, enligt TT, överfallet som ett hatbrott då pojkarna skrek kränkande tillmälen.

Detta var alltså det enda rapporterade brottet under Prideveckan. Detta trots att upp till 15 000 personer har befunnit sig på festivalområdet samtidigt för att dricka alkohol, dansa, ragga eller gå på utställningar. Pride har blivit en folkfest som i år var större än någonsin.
Antalet programpunkter i Pride House - som i år hade flyttat från Södra teatern till Kulturhuset - var över 280, det vill säga nästan hälften av det som Almedalsveckan bjuder på. Allt fler organisationer av alla de slag - från företag som vädrar ”rosa pengar” till politiska partier som vill synas - ser det idag som en självklarhet att medverka.

RFSL i Prideparaden

Teaterförbundet och arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst gick under Prideveckan ut med ett löfte om att heteronormen nu ska utmanas på scenen. Under ledning av Gunilla Edemo, projektledare för ”Att gestalta kön” som pågår på Sveriges teaterhögskolor, granskades scenen och vita duken ur ett hbtq-perspektiv vid en diskussion i Pride House.
Tyvärr handlade diskussionen mycket lite om de personer som gestaltas på scenen eller i filmen utan mest om den läggning skådespelarna har och den arbetsmiljö som råder på teatrarna. För den som är homo-, bi, transperson eller queer så är teater- och filmvärlden ingen lätt värld, sade Imor Hermann, som förklarade att han levt öppet som queer i 30 år:
- Jag har personligen mött 1 700 skådespelare under mitt arbete med casting till långfilmer. Av dem har tolv män och fem kvinnor varit öppet homosexuella.

Stadsteatern i Prideparaden

Benny Fredriksson, chef för Stadsteatern, andades i alla fall en viss optimism när det gällde den egna personalen:
- Att vara värd för Pride House i år har varit enormt positivt och det ska vi följa upp under året.

Astrid Assefa, Dalateaterns chef, betonade att en skådespelares roll är att gestalta roller:
- Då ska en homosexuell man kunna spela förste älskare och hudfärgen inte spela någon roll. Shakespeare skrev inte roller för svarta eller vita, han skrev roller för människor.

Nykterhetrörelsen IOGT-NTO

För den som oroas över den så kallade sexualiseringen av det offentliga rummet är Prideveckan säkerligen en svår tid. Under paraden fylls Stockholms gator av människor i alla åldrar och av alla kön som vill utmana. Ibland genom att få gå mitt i stan barbröstad eller med nakna skinkor. Ibland genom utmanande poser eller rekvisita som läder, lack och piskor. Andra gör som nykterhetsrörelsen IOGT-NTO; satsar på djärva kroppsmålningar. En del arbetsplatser, som poliskåren, försvarsmakten och brandförsvaret gör som Skansen - klär sig i sin arbetsklädsel vare sig det handlar om uniform eller folkdräkt.

För kritiserade myndigheter kan deltagande i Pride vara ett sätt att få positiv uppmärksamhet. Migrationsverket deltog i år för första gången i paraden.
- Att delta i Prideparaden är en bra start på Migrationsverkets arbete med hbt-frågor, vi vill skapa dialog och en öppen miljö, både för medarbetare och sökande. Vi kommer uppmärksamma hbt-frågor på ett tydligare sätt inom verket nu, bland annat genom ett nystartat nätverk, förklarade Mikael Ribbenvik, tillförordnad generaldirektör för Migrationsverket, i ett pressmeddelande från Europride.

Gaypoliser

Pride är naturligtvis ett sätt att visa upp sexualitetens många variationer. Njutningen finns där som ett självklart inslag, liksom rätten att få välja själv hur sexet ska utövas. Men även frågor om sexualitetens baksidor, som sexuellt överförda infektioner och hur man skyddar sig mot dessa har stort utrymme på Pride. Under de tre första dagarna hade över 120 personer passat på att hivtesta sig hos Venhälsan som fanns bakom ett skynke i ett av RFSL:s tält i Pride Park.

Om sexualiteten i den kommersiella världen förknippas med unga modellsmala kvinnor och män så har Pride en betydligt större bredd. I Paraden fanns cykeltaxis där 70-80 åriga medlemmar i ”Golden Ladies” åkte som passagerare. En undersökning bland över 1 500 70-åringar i Göteborgsområdet som presenterades i början av juli konstaterade för övrigt att sexualvanor och attityder har förändrats markant de senaste årtiondena. Svenska pensionärer har mer och bättre sex nu än för 30 år sedan och Nils Beckman, en av forskarna bakom studien, sade i Svenska Dagbladet att det var dags avliva myten om att den sexuella aktiviteten avtar med åldern.

Föreningen Ex-muslim

Pride är dock inte bara fest och glam. Homosexuella som avrättas i Iran och homosexuella som fängslas i Uganda fanns där som en påminnelse om att samkönat sex fortfarande är tabu och straffbelagt i många länder. RFSL startade på torsdagen en insamling till Ugandas hbt-rörelse sedan rapporter kommit om nya fängslanden av hbt-personer.

Men Pride är också kultur, i år mer än någonsin. I Pride Park fanns i år en författarscen där deckarförfattare som Catharina Kjellberg och Åsa Larsson framträdde, liksom Birgitta Stenberg, vars popularitet växer och växer med åren och Ylva Maria Thompson som presenterade sin bok om Q-kar.

Riksteatern

Och på den nya Kulturscenen hade Riksteatern i samarbete med Stockholm Pride ordnat ett varierat program som lockade till koncentrerat lyssnande från en entusiastisk publik. ”Vulgärt och nyanserat” i ”ett skönt spretigt utbud” hade utlovats av Riksteatern. Här fick publiken se Cissi och Nour framföra Almost like boys, ”en extra heterosexuell sexualundervisning i hejdlöst satirisk form”, en i min smak något för övertydlig satir som dock säkert kan gå hem hos en fnittrande ung publik. På denna scen gavs också plats för countertenoren Nuri Harun Ateş från Istanbul och klezmerbandet Misch Masch Mezzengers. De sistnämnda gick på scenen genom att kompa avslutningen av Maud Lindströms konsert på fredagskvällen.
Maud Lindström kallar sig ”Sveriges enda officiella kärlekskritiska bisexuella feministiska trubadur” och var helt lycklig inför publikens respons, som jublade när hon till sist sjöng ”Hyllningsvisa till lesbiskt sex”:

”Den nya dagen randas, hon är söt och mjuk och varm
Hur ska jag våga tänka på hur hon rörde nyss vid mig?
Hur ska jag våga fatta att jag just har knullat med en tjej?

Jag kan inte neka till att hon är snygg
Hon kan få varenda kille här i stan
Men nu ligger hon och sover sött på rygg
Intill en utmattad och nyfrälst lesbian”

Schlagerkvällen har blivit Prides paradkväll och i år fick 15 000 lyckliga biljettinehavare (utsålt) se inte mindre än 28 artister. Gamla veteraner som Lotta Engberg (Fyra Bugg och en Coca-Cola”),
nederländska Teach In (”Dinge-A-Dong”), israeliska Dana International (”Diva”) blandades med nya schalgerartister som Måns Zemmerlöw (”Cara Mia”) och Linda Bentzing (”Jag ljuger så bra”). Jublet var konstant men steg några extra grader när Lili&Susie kom upp på scenen och körde sina tre hitlåtar ”Okey, okey”, ”Oh mama” och ”What's the colour of love” och exploderade när Lena Philipsson framförde ”Kärleken är evig”, ”Dansa i neon” och ”Det gör ont ”.

Pride är dock inte bara schlager, här fanns också de stora dansbanden som Wizex och Black Jack och fredagskvällen gick i disconostalgins tecken när finländske veteranen M.A.Numminen gav ”Yes Sir, I can Boogie” nytt liv och Discoboys gick några årtionden tillbaka i tiden. Då förvandlades grusplanen till ett dammigt dansgolv med låtar som ”YMCA och ”In the Navy” och självklart ”I will survive”, discohiten som fick en speciell betydelse för homovärlden när aids på 1980-talet skördade så många dödsoffer.

För homofoberna torde det vara en lättnad att årets Pride är över. Många andra vet att om ett år är det dags för en ny fest.

Text: Ulf B Andersson
Bild: Nina Eneroth

Amnesty Press på Pride:

Amnesty i Prideparaden: Rekordstort! (2 augusti)

"EU måste arbeta mer aktivt med hbt" (2 augusti)

Transfrågor diskuteras på Amnestykonferens (1 augusti)

Pride i Jerusalem är under ständigt hot (1 augusti )

Svenskt stöd till hbt-arbete i Sydasien (31 juli)

"Migrationsverket ska bli bättre på hbt" (31 juli)

reflektion | 2008-08-05