BOKMÄSSAN 2015: Orsolya Jeney, Amnestychef i Ungern: ”Det som händer är hela Europas skam.”

Orsolya Jeney, chef för Amnesty i Ungern, har just nu svårt att se någon ljuspunkt när den ungerska regeringen har genomdrivit nya lagar mot flyktingar och bygger stängsel längs landets gränser. Amnesty Press träffade henne under bokmässan i Göteborg.

reportage | 2015-10-02
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2015
Kravallpolis skyddar Ungerns gränser mot flyktingar vid gränsövergången vid Röszke mot Serbien.

Kravallpolis skyddar Ungerns gränser mot flyktingar vid gränsövergången vid Röszke mot Serbien. Foto: Amnesty International

I mitten av september skärpte den ungerska regeringen flyktinglagen och stängde gränsen för asylsökande. Den som försöker ta sig förbi det 175 kilometer långa stängslet mellan Serbien och Ungern stoppas av polis och riskerar fängelsestraff.

– Regeringen pratar som om gränsen måste skyddas mot en attack men det här är flyktingar som söker skydd undan krig och förföljelse, säger Orsolya Jeney.

Hon besökte Göteborg i samband med Bokmässan och Amnesty Press fick en intervju om de senaste veckornas utveckling.

De senaste veckorna har Orsolya Jeney vid flera tillfällen åkt till gränsen mellan Serbien och Ungern. Som mest samlades där på en och samma plats omkring 3 000 asylsökande.

– Det var hjärtskärande. Människor satt och stirrade rakt ut i luften. De bara väntade, säger hon.

Orsolya Jeney var på plats vid gränsen den 16 september när polis angrep asylsökande med vattenkanoner och tårgas.

– Jag grät. Delvis av tårgasen men också på grund av situationen, säger hon.

Hon visar bilder före och efter attacken. På före-bilderna är det fullt med människor och tält vid taggtrådsstängslet. På efter-bilderna är det tomt. Attacken tvingade människor att ge sig av och söka andra vägar in i EU.

Orsolya Jeney, Amnestychef i Ungern, gästade bokmässan i Göteborg.

Orsolya Jeney, Amnestychef i Ungern, gästade bokmässan i Göteborg. Foto: Charlie Olofsson

Orsolya Jeney betonar att hon inte är någon pessimist. Ändå har hon just nu svårt att se någon ljusning.

– Jag ser inget hopp om att retoriken ska ändras, säger hon.

När premiärminister Victor Orbán förra veckan talade i parlamentet sade han att ”vårt sätt att leva med respekt för lagen, Ungern och hela Europa är i fara”. Även den ungerska militären ska nu kunna användas för att ”skydda gränsen”.

Orsolya Jeney beskriver hur retoriken har blivit mer aggressiv men det har också skett en mer subtil glidning i språkbruket, förklarar hon. Politiker och statskontrollerade medier har slutat att använda det ungerska ordet för flykting. I stället används engelskans ”migrant” vilket, enligt Orsolya Jeney, flyttar fokus från vad det egentligen handlar om.

– Det här är människor som behöver skydd, men de framställs som ett hot. Det borde inte kunna hända i ett land som vårt, där många har egna erfarenheter av att tvingas på flykt, säger hon.

När den ungerska revolutionen krossades av Sovjets armé i november 1956 flydde under några få veckor 200 000 ungrare över gränserna till Österrike och Jugoslavien. 37 länder tog emot flyktingarna och 8 000 ungrare kom till Sverige.

Orsolya Jeneys uppfattning är att regeringen letar efter fiender för att gynna sina egna intressen och flytta fokus bort från egna tillkortakommanden. Nu är det asylsökande som pekas ut. Förra året var det frivilligorganisationer. Då anklagades närmare 60 organisationer för att vara betalda av utländska intressen. Hela händelseförloppet beskrivs i Amnesty-rapporten ”Their backs to the wall – Civil society under pressure in Hungary.”.

Under våren och sommaren 2014 granskades flera organisationer och vissa utsattes för räder. Nu verkar regeringen ha släppt den frågan, säger Orsolya Jeney. De organisationer som riskerade att bli av med sina skattenummer vann i domstol och har fått tillbaka sin rätt att bedriva verksamhet.
– Den här frågan verkar vara som bortblåst för regeringen. Nu är det bara ”migrants, migrants”, säger Orsolya Jeney.

Hon visar bilder på stora reklamskyltar med budskap på ungerska som sattes upp under våren för att skrämma bort asylsökande från Ungern, fast alla köper inte regeringens retorik.
– Aktivister har mobiliserat på fantastiska sätt, säger Orsolya Jeney.

En grupp protesterade till exempel mot reklamskyltarna genom att göra egna skyltar med budskap som ”Welcome to Hungary” och ”Sorry for our prime minister”. Under de senaste veckorna har också många frivilliga funnits vid gränsen och på tågstationer för att hjälpa asylsökande som har fastnat utan tillgång till vatten och mat.

Ungern har byggt ett 175 kilometer långt stängsel mot Serbien.

Ungern har byggt ett 175 kilometer långt stängsel mot Serbien. Foto: Amnesty International

Orsolya Jeney bekräftar rapporterna om att den ungerska regeringen planerar att sätta upp nya stängsel längs gränsen till Kroatien och Rumänien.
– Men alla stängsel slutar någonstans, säger hon.

Hon betonar att hela Europa måste ta sitt ansvar.
– Det här är inte bara Ungerns skam, det är hela Europas skam. Vi har sett länge nu att EU är mer intresserade av att bygga Fort Europa än att hjälpa människor i nöd, säger hon.

Vad kan det internationella samfundet göra?
– Vi behöver goda exempel, länder som står upp för de mänskliga rättigheterna och är beredda att föra samtal.

Vilken roll har Amnesty?
– Jag tror att vi är väldigt viktiga. Många ser oss som en ”ren” röst. Vi är en respekterad organisation, även om vi delvis har blivit misskrediterade i Ungern. Vår uppgift är att visa att vi ser vad som händer och ge goda råd till regeringarna. Just nu tror jag att det är extra viktigt att vi värnar vårt oberoende.

Orsolya Jeney och Attila Mong från webbtidningen atlatszo.hu diskuterar mediernas roll i dagens Ungern på Internationella torget under bokmässan. Till höger moderatorn Ulf B Andersson från Amnesty Press.

Orsolya Jeney och Attila Mong från webbtidningen atlatszo.hu diskuterar mediernas roll i dagens Ungern på Internationella torget under bokmässan. Till höger moderatorn Ulf B Andersson från Amnesty Press. Foto: Charlie Olofsson

De senaste veckorna har det hållits manifestationer för en human flyktingpolitik. Även nu under bokmässan har det hållits manifestationer. Får det någon effekt?
– Det är viktigt att vi höjer våra röster och för fram vårt budskap. Jag kan inte svara på om Bokmässan är rätt forum men det är viktigt att vi inte sitter tysta. Vi får inte låta de mänskliga rättigheterna erodera. Om vi ger upp idén om mänskliga rättigheter som någonting som gäller alla, då rasar själva fundamentet som vi har byggt våra samhällen på.

Charlie Olofsson
[email protected]

En kortare version av denna artikel publiceras också i nummer 4/2015.

Detta har hänt

Den 15 september skärpte Ungern sina flyktinglagar. Det blev kriminellt att ta sig in i Ungern via Serbien, som i och med lagändringen betraktas som ett ”säkert land”. Den som korsar gränsen kan straffas med upp till tre års fängelse. Åverkan på stängslet kan ge fem års fängelse liksom medhjälp till försök att ta sig genom stängslet.

Asylsökande som försökte passera Ungern innan lagändringen trädde i kraft hindrades från att ta sig vidare in i EU. Många människor fastnade på tågstationer utan förnödenheter.

Den 16 september använde ungersk polis tårgas och vattenkanoner mot asylsökande som krävde att gränsen skulle öppnas. Över ett dussin personer ska ha skadats varav en allvarligt.

Läs mer
Amnesty International om flyktingsituationen

​Europa stängt för dagen - välkommen åter? (2 oktober)

HUNGARY - HUNGARY VIOLATES HUMAN RIGHTS OF REFUGEES (blixtaktion 21 september)

Ungern: Militären stoppar flyktingar (15 september)

Amnesty på bokmässan
BOKMÄSSAN 2015: Tar vi yttrandefriheten för given? Om Charlie Hebdo, åsiktskorridoren och självcensur (29 september)

BOKMÄSSAN 2015: ”Den som vågar opponera sig blir uthängd som landsförrädare” - hårdare klimat i Ryssland (28 september)

BOKMÄSSAN 2015: ”Vi har skapat ett Frankensteins monster” (27 september 2015)

BOKMÄSSAN 2015: Manifestation för en human flyktingpolitik (25 september 2015)

reportage | 2015-10-02
Av: Charlie Olofsson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2015