Fångenskap innanför och utanför fängelsemurarna i Iran

reportage | 2009-02-13

Under de 30 år som har passerat sedan revolutionen i Iran, har situationen för kvinnorna och konsten förvärrats. I samband med en filmvisning diskuterade den iranska författaren Shahrnush Parsipur och exilpoeten Lobat Vala den isolering och fångenskap de har upplevt som kvinnliga konstnärer.

Kortfilmen Solitary,om två fångars sista dagar i livet, har regisserats av Babak Anvari.

Sju minuter film utspelas innanför ett fängelse, med två isoleringsceller som scen. En hopkrupen kvinna med blank blick urskiljs i det hårda ljuset. En annan kvinna står tryckt mot stenväggen i en identisk cell, iklädd likadana avidentifierande blå kläder.

Allt är tyst i filmen. Sedan börjar knackningarna, den enda mänskliga kontakt som når igenom den stenvägg som separerar dem. De kvinnliga fångarnas ångest och ensamhet knackas fram i ett samtal i morsekod.
- Min kamp slutar idag, säger knackningarna från den ena kvinnans knogar.
- Lämna mig inte, svarar knackningarna.
Dialogen avslutas slutligen då den ena kvinnan släpas ut ur cellen till sin död.

Efter filmen berättar den iranska författaren Shahrnush Parsipur om sina egna erfarenheter som fånge i Iran under både shahens och Khomeinis tid vid makten. Hon har suttit fängslad fyra gånger, både utan anklagelse och på grund av sina böcker. Romanen Women without men innehöll bland annat två meningar om begreppet oskuld, som inte godkändes av den islamistiska regimen. Hennes tid i fångenskap blev senare nedskrivna i boken Prison Memoir.

Shahrnush Parsipur diskuterar de 30 åren efter den iranska revolutionen, på ABF-huset i Stockholm under ett seminarium den 11 februari, anordnat av Amnestys kulturgrupp. __Foto: Jasin Abdulssmed.

Revolutionen 1979 förändrade ett samhälle med starka modernistiska värderingar till en islamistisk stat som baserades på religiös maktutövning.
- Det var fruktansvärt, de försökte utplåna tre generationers utveckling, säger Shahrnush Parsipur och syftar i synnerhet på kvinnornas situation.

  • Jag har ingen egen erfarenhet av att sitta i fängelse, men jag har varit fånge som iransk kvinna, säger Lobat Vala.
    Hennes fängelse bestod av att vara inlåst i sitt hem med sin man som fångvaktare. Hon giftes bort redan som 15-åring och har sedan dess fört en kamp för att få agera som en självständig kvinna i en värld som styrs av män.
  • Men jag slutade aldrig att kämpa, säger Lobat Vala som idag ses som en pionjär inom iransk poesi.

- Jag ser Iran som ett stort fängelse, säger poeten och manusförfattaren Lobat Vala. __Foto: Jasin Abdulssmed.

  • När ayatolla Khomeini startade revolutionen såg vi honom som en iransk Gandhi, säger Lobat Vala och tillägger att befolkningen saknade frihet under shahens styre.
  • Vi hade allt förutom frihet, instämmer Shahrnush Parsipur. Det var därför som Khomeini blev ett ideal för oss.
    Men för de båda kvinnliga författarna innebar revolutionen ett slut på deras konstnärskap i landet. Shahrnush Parsipur fängslades för sina böcker och Lobat Vala svartlistades och tvingades leva i exil.

De var två av alla de konstnärer som fick sina verk förstörda, förbjudna eller censurerade under Khomeinis första tid vid makten. Den islamistiska regeringen kränkte friheten för skribenter, författare och läsare. Shahrnush Parsipur minns att hennes engelskalexikon beslagtogs i fängelset och beskriver urplockade bibliotek på Teherans universitet.
- Det fanns ingenting att läsa, säger hon.

Iranska flickor bär traditionella slöjor som har blivit ett tvång efter revolutionen.
AP/PA Photo/Enric Marti

Trots fortsatta inskränkningar av uttrycksfriheten tror Shahrnush Parsipur och Lobat Vala ändå att litteraturen fortsätter att utvecklas i Iran.
- När konsten är under stor press utvecklas den, säger Shahrnush Parsipur. Jag är säker på att det skapas, men ingen vågar publicera sina verk.
Själva fortsätter de att skriva och skapa i exil.

Den 10 februari var det 30 år sedan den iranska revolutionen, då shahen av Iran störtades av folket och den religiösa ledaren ayatolla Khomeini kom till makten. Det var första gången i modern historia som ett statsskick med skriven författning, presidentval och parlamentsval baserades på religiös maktutövning. Enligt den nuvarande författningen ska det så kallade väktarrådet, som tillsätts av religiösa ledare, granska alla lagar från islamiska utgångspunkter.

Text: Hanna MI Jakobson

Läs mer:

Human rights violations persist in Iran 30 years after Islamic revolution ( Amnesty International 9 februari 2009)

Filmtips: Drottningen och Iran (Amnesty Press 11 februari 2009)

reportage | 2009-02-13