Coronaviruset: Pressfrihet i en tid av pandemi

Coronakrisen har gett makthavare en möjlighet att inskränka yttrandefriheten och journalisters arbetsmöjligheter har försvårats. I en rad länder har journalister fängslats med hänvisning till pandemin.

reportage | 2020-06-17
Av: Vera Häggblom
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020
Ami Hedenborg.

Ami Hedenborg. Foto: Amnesty

– Covid-19-pandemin verkar användas som en ursäkt av många regeringar för att komma åt oppositionella och andra regeringskritiker och journalister hindras på många håll från att göra sitt jobb, säger Ami Hedenborg, pressansvarig och talesperson på Amnesty i Sverige.

Hon framhåller mediernas viktiga funktion när det kommer till att granska hur myndigheter och makthavare hanterar smittspridningen och att tillgången till korrekt information under en pågående pandemi är fundamental.

– Det kan handla om liv eller död. Men vad vi istället ser är att regeringar i olika länder – just med hänvisning till covid-19 - gör det omvända och censurerar och begränsar informationen.

Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser i Sverige, delar den dystra bilden. Organisationen släppte sitt pressfrihetsindex den 21 april och mätningen visade att den genomsnittliga nivån för pressfriheten i världen hade förbättrats med 0,9 procent jämfört med året innan. Men indexet speglar utvecklingen under 2019, det vill säga innan det nya coronaviruset intog världsscenen.

– De senaste månaderna har en redan dålig situation blivit mycket sämre. De auktoritära tendenserna, de rättsliga trakasserierna, internetkontrollen - allt det här har förstärkts under coronapandemin, säger Erik Halkjaer.

Erik Halkjaer.

Erik Halkjaer. Foto: Melker Dahlstrand

Ungern, Indien, Brasilien, USA, Kina och Ryssland är några av de länder där Reportrar utan gränser har sett en negativ utveckling den senaste tiden.

– Det handlar om stora länder och - med undantag för Kina - demokratiska stater, där pressfriheten nu har försämrats radikalt under de senaste veckorna, påpekar Erik Halkjaer.

För att följa och granska coronapandemins påverkan på journalistiken har Reportrar utan gränser tagit fram verktyget Tracker 19, som är uppkallat efter såväl covid-19 som artikel 19 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.

För Amnestys del är några av de länder som organisationen höjer varningsflaggen för, sedan journalister har frihetsberövats eller på andra sätt hindrats från att rapportera om covid-19-pandemin, Tanzania, Kina, Niger, Egypten, Ryssland, Venezuela, Indien och Turkiet.

– Dessutom har journalister åtalats för att ha rapporterat om covid-19 i exempelvis Azerbajdzjan, Kazakstan, Serbien, Bangladesh, Kambodja, Uganda, Rwanda, Somalia, Tunisien och Palestina, säger Ami Hedenborg.

År 2013 fick Jelena Milasjina IWOC-priset av USA:s utrikesdepartement. Priset delas årligen ut till modiga kvinnor i världen.

År 2013 fick Jelena Milasjina IWOC-priset av USA:s utrikesdepartement. Priset delas årligen ut till modiga kvinnor i världen. Foto: State Department

En av de journalister som har råkat illa ut på grund av sin coronarapportering är Jelena Milasjina. Den 12 april publicerade den ryska tidningen Novaja Gazeta en artikel där Milasjina kritiserade de tjetjenska myndigheternas hantering av covid-19-pandemin.

Tjetjeniens president Ramzan Kadyrov hade bland annat sagt att människor som spred sjukdomen var ”värre än terrorister”, vilket Jelena Milasjina menade kunde skrämma människor till att försöka dölja sina symtom och undvika att söka vård. Som svar på artikeln postade Kadyrov bland annat en video på Instagram där han dödshotade Milasjina och uppmanade den ryska regeringen och säkerhetstjänsten FSB att ”stoppa de där icke-människorna som skriver och provocerar vårt folk”.

– Jag är väldigt rädd då hoten från Kadyrov är väldigt allvarliga och han är en farlig man. Jag vet att om han verkligen bestämmer sig för att döda mig så kommer han också att göra det, sade Jelena Milasjina till pressfrihetsorganisationen Committee to Protect Journalists (CPJ) på telefon från Moskva i april.

Vid sidan om attackerna mot journalister är det även många länder som har använt coronapandemin som ursäkt för att införa nya lagar mot spridandet av så kallade falska nyheter.

– Dit hör till exempel Azerbajdzjan, Ungern, Ryssland, Uzbekistan, Kambodja, Sri Lanka, Thailand, Tanzania och flera gulfstater, säger Ami Hedenborg.

Vad som räknas som falska nyheter är dock oftast inte definierat, utan bestäms av myndigheterna. I Ungern riskerar exempelvis den som publicerar falska nyheter om coronaviruset upp till fem års fängelse sedan landets parlament röstat igenom ny lagstiftning.

– Då det inte står specificerat vad ”falska nyheter” är för något blir det upp till rättsapparaten att bestämma. Och eftersom rättsapparaten sitter i knät på premiärminister Viktor Órban är det i princip upp till honom vad som räknas som falsk information och inte, säger Erik Halkjaer och tillägger att situationen för journalister generellt är allvarlig på Balkan och i Centraleuropa.

Även om kritiken mot lagarna om desinformation och falska nyheter är hård står det dock klart att coronapandemin även har lett till en så kallad infodemi – något som Världshälsoorganisationen, WHO varnade för i februari. Infodemin innebär att rykten och falsk eller missvisande information sprids med blixtens hastighet och riskerar att hindra effektiva åtgärder mot viruset och skapar förvirring och misstro bland befolkningen.

Med tanke på infodemin, kan det i detta läge ändå vara motiverat av makthavare att inskränka yttrandefriheten för att stoppa desinformationen?

– Nej, det tycker jag inte, för vem är det som ska bestämma vad som är desinformation eller inte? Vi kommer alltid ha ett samhälle där det sprids en massa konstiga saker på internet, men så länge oberoende journalister kan kontrollera detta och lyfta fram kritik eller backa upp statlig information blir det en öppen debatt där var och en kan tillgodogöra sig den information man behöver för att fatta egna beslut, säger Erik Halkjaer.

Ami Hedenborg instämmer:

– I allmänhet har stater rätt att införa nödlagar vid sådana här tillfällen, men i och med att yttrandefriheten är så fundamental blir det problematiskt om den börjar inskränkas. Då ser Amnesty mycket hellre att det förs en öppen debatt där felaktiga rykten kan bemötas med korrekta fakta.

Affisch om hälsa för att skydda mot covid-19 i Myanmars största stad Rangoon.

Affisch om hälsa för att skydda mot covid-19 i Myanmars största stad Rangoon. Foto: Lynn Bo Bo/EPA/TT

Mycket av felaktigheterna kring covid-19 sprids på sociala medier. En studie publicerad i april av Reuters Institute for the Study of Journalism visade att det fanns en stor skillnad i hur de stora sociala medieföretagen arbetar när det kommer till att ta bort felaktig information. På Twitter blev till exempel 59 procent av felaktigheterna kvar utan någon särskild varningstext, trots påpekanden från faktakoll-organisationer, medan motsvarande siffror för Youtube och Facebook var 27 respektive 24 procent.

Erik Halkjaer säger att Reportrar utan gränser i åratal har krävt att företag som Facebook, Apple, Google och Twitter ska ha mer demokratiska spelregler på sina plattformar:

– Det kan de ju bestämma med hjälp av sina algoritmer. De här plattformarna har kapacitet och resurser för att agera mer som ansvariga utgivare och redaktörer än vad de påstår att de har. Men jag tycker ändå att de har skärpt sig under pandemin, och jag tror att många kommer kräva att det fortsätter på det viset framöver.

Att informationen blir skruvad åt andra hållet, då Facebook ändrar sina algoritmer, ser Erik Halkjaer inte som någon risk:

– Nej, vi vill ju inte att de här företagen ska gå in och censurera någonting. Däremot anser vi att de bör ge lika mycket utrymme åt olika röster så att man får ett tvåsidigt mynt. Att de tar på sig en mer demokratisk keps helt enkelt.

Även om det för tillfället känns avlägset kommer förr eller senare den dag då covid-19-pandemin är ett minne blott. Frågan är dock om även de nyinförda lagar som inskränker fri- och rättigheter kommer att tas bort efter att coronastormen har bedarrat.

– Tyvärr är det ju ofta så att repressiva lagstiftningar finns kvar även efter att det akuta yttre hotet har försvunnit. Därför är det så viktigt när sådana här nödlagar införs att de är tidsbestämda och verkligen tjänar sitt syfte, säger Ami Hedenborg.

Erik Halkjaer lyfter fram situationen i Ungern och Polen och efterfrågar hårdare tryck från EU:

– Det finns inget som talar för att Ungern och Polen skulle dra tillbaka de här lagarna om inte EU agerar. Tyvärr kommer många länder att utnyttja den nuvarande situationen för att kunna fortsätta kontrollera informationsflödet och press och medier.

Även om situationen ser mörk ut för pressfriheten i coronatider ser ändå Erik Halkjaer några ljusglimtar:

– I Afrika finns ett par länder som innan coronapandemin hade en positiv utveckling gällande pressfrihet och där tror jag att ledarna efter att det här är över kommer att fortsätta i den riktningen.

Han säger också att covid-19-situationen har skapat ett stort sug efter information och nyheter, något som kan leda till att människor även efter pandemin kommer att uppskatta de etablerade, traditionella medierna mer än tidigare.

– Kanske kommer folk till och med vara beredda att betala en slant för det. Det hoppas jag i alla fall, säger Erik Halkjaer.

Vera Häggblom
vera.haggblom@gmail.com

Läs också FN och Unesco om pressfrihet 3 maj (UN News Service 3 maj 2020)

Exempel: Hot mot press- och yttrandefriheten i coronatider

Venezuelas president Nicolás Maduro håller TV-tal från presidentpalatset Miraflores.

Venezuelas president Nicolás Maduro håller TV-tal från presidentpalatset Miraflores. Foto: Venezuelan Presidency/AFP/TT

Venezuela

Den 21 mars greps journalisten Darvinson Rojas i ett uppenbart försök att stoppa hans rapportering kring spridningen av covid-19 i Venezuela. En specialstyrka inom polisen kom till hans hem under förevändning att det fanns ett fall av ”covid-19”. Efter tolv dagar i häkte frigavs Darvinson Rojas mot borgen men åtalet för ”att ha förespråkat hat” och ”anstiftan till brott” är kvar.

Källa: Amnesty International

Texten lyder ungefär ”Hans underliggande tillstånd orsakade förloppet” och riktade sig mot Cecília Müller, chef på nationella centret för allmän hälsa, som hänvisat till att de som dött i covid-19 hade underliggande sjukdomar.

Texten lyder ungefär ”Hans underliggande tillstånd orsakade förloppet” och riktade sig mot Cecília Müller, chef på nationella centret för allmän hälsa, som hänvisat till att de som dött i covid-19 hade underliggande sjukdomar. Foto: Népszava

Ungern

Den 28 april publicerade den ungerska tidningen Népszava en karikatyrteckning, ritad av Gábor Pápai, som drev med den ungerska regeringens politik för att bekämpa coronapandemin. Såväl konservativa parlamentsledamöter som regeringsvänliga medier driver nu en hat- och påtryckningskampanj mot Pápai och en radiostation ska ha uppmanat honom att berätta var han bor eftersom det är ”så många som skulle vilja besöka honom”.

Källa: Reportrar utan gränser

Myanmar

Den 13 maj grep myndigheterna i delstaten Karen i Myanmar Zaw Ye Htet, chefredaktör på nyhetsbyrån Dae Pyaw, efter att han publicerat uppgifter om att det funnits ett dödsfall till följd av coronaviruset i delstaten. Uppgifterna visade sig senare inte stämma, enligt nyhetskällor. Den 20 maj dömdes Zaw Ye Htet till två års fängelse för att ha spridit information som kunde ”orsaka rädsla eller skrämma upp allmänheten”.

Källa: Committee to Protect Journalists

Text: Vera Häggblom

Ramzan Kadyrov

Son till Tjetjeniens tidigare president Achmat Kadyrov som mördades i ett attentat 2004. År 2007 blev Ramzan Kadyrov president och har styrt republiken med järnhand. Han är medlem av det styrande partiet i Ryssland, Enade Ryssland, och stöds av den ryske presidenten Vladimir Putin.

Ramzan Kadyrov.

Ramzan Kadyrov. Foto: Kremlin.ru/Wikimedia

Kadyrov har en privatarmé på flera tusen soldater; Kadyrovtsy, som agerar med straffrihet. När pandemin nådde Ryssland tonade Kadyrov ner hotet och uppmanade medborgarna att blanda citron och honung i vattnet för att stärka immunförsvaret. Ryska medier uppgav 21 maj att Kadyrov flugits till Moskva där han vårdas för covid-19. Den 27 maj uppgav Kadyrov att han är frisk.

Läs mer om Coronakrisen från Amnesty Press

Coronaviruset: Med livet som insats – när jobbet blir en hälsofara (16 juni 2020)

Coronaviruset: Mänskliga rättigheter satta på undantag (16 juni 2020)

Coronaviruset: När demokratin försvinner i pandemin (14 juni 2020)

Coronaviruset: Hur jobbar Amnesty under pandemin? (12 juni 2020)

Coronaviruset: Digital Global Pride istället för Pridefestivaler (11 juni 2020)

Indiska journalister gripna efter kritisk rapportering om coronakrisen (14 maj 2020)

Covid-19: Oro för spridning av virus i överfulla läger för rohingyer från Myanmar (20 april 2020)

Fotospecial: De svagaste drabbas hårdast när Bangladesh stänger ned på grund av coronaviruset (9 april 2020)

Tusentals gästarbetare i karantän i Doha (30 mars 2020)

Nio år av krig – nu väntar Syrien på coronaviruset (25 mars 2020)

Trakasserier mot journalister efter rapportering om corona (23 mars 2020

reportage | 2020-06-17
Av: Vera Häggblom
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020