ÅRSMÖTE2016: Jimmy Sserwadda flydde från förtrycket i Uganda

I Uganda är homosexualitet olagligt och ett lagförslag som bland annat kan ge upp till fem års fängelse för den som inte anger en homosexuell, väntas snart antas i parlamentet. På Amnestys årsmöte framträdde Jimmy Sserwadda, homosexuell från Uganda som flytt till Sverige. Han talade om vikten av att omvärlden reagerar och sätter press på Uganda att respektera mänskliga rättigheter.

reportage | 2016-05-17
Av: Rebecka Bohlin

Gunilla Odin, Amnestyfonden, Justine Ijeomah från Nigeria, Jimmy Sserwadda, Uganda och Andrea Bodekull, Amnesty på ett seminarium under årsmötet. Foto: Annie Beckman

Innan Jimmy Sserwadda flydde från Uganda 2009 hade han arresterats flera gånger, anklagad för att ha praktiserat och förespråkat homosexualitet.
– Ibland blev du bara gripen och förhörd i många timmar, andra gånger misshandlad, torterad och kvarhållen i ett par dagar. Fyra gånger blev jag utsatt för misshandel. En gång slog en kvinnlig polis mig i huvudet med sin batong, jag har fortfarande ett ärr i skallen från det. Men det brukade alltid sluta på samma sätt. Du hölls kvar tills några vänner kom till stationen med pengar till polisen, då släpptes du, berättar han.

När han greps 2009 släppte dock inte polisen ut honom efter genomfört förhör. Efter sju dagar i häkte hölls en häktningsförhandling som innebar att han förflyttades till ett fängelse i väntan på fortsatt utredning.
– Jag riskerade livstids fängelse för ”sodomi”, kanske dödsstraff. Mina vänner lyckades dock få mig fri mot borgen i väntan på rättegång och då flydde jag till Sverige, säger han.

Ett lagförslag om homosexualitet, som har antagits och sedan upphävts på grund av formalia väntas snart komma upp i parlamentet i Kampala igen. Det innebär bland annat att det ska bli straffbart att inte ange homosexuella. Hur troligt är det att lagen antas?
– Extremt troligt. När lagen upphävdes av Konstitutionsdomstolen (i augusti 2014) berodde det framför allt på att presidenten inte ville att lagen skulle antas. Men nu vill han det och då kommer den att antas.

Parlamentet i Ugandas huvudstad Kampala. Foto: Andrew Regan/Wikipedia

Varför ville han inte att lagen skulle antas?
– På grund av den press han utsattes för av det internationella samfundet, bland annat Sverige, Norge, Finland och flera andra länder hotade att dra in sitt bistånd.

Men nu har han bytt fot?
– Ja, efter 35 år vid makten söker sig Yoweri Museveni bort från från EU och USA och vänder sig mer till länder som Ryssland, Kina och Saudiarabien, som inte bryr sig om mänskliga rättigheter. Om lagen går igenom kommer presidenten att underteckna den. För det finns ett folkligt stöd för den.

Vad skrämmer dig mest med detta lagförslag?
– Dödsstraffet. Det togs visserligen bort ur lagförslaget efter massiva protester. Men när du läser lagförslaget finns hänvisningar till andra paragrafer som i praktiken hänvisar till dödsstraff. Livstid är också väldigt hårt! Familjer kommer att splittras om lagen går igenom. En bror, syster, mamma, måste välja mellan att ange sin bror eller riskera fängelse. Alla människor, inklusive kuratorer, läkare, lärare riskerar fängelse om de inte anger homosexuella. Säg att du har ett analt hälsoproblem och uppsöker en läkare, då kommer läkaren att förstå – och vill inte riskera sitt jobb. Alla som står upp för homosexuellas rättigheter, människorättsförsvarare, även Amnesty får väldigt svårt att arbeta i Uganda.

Kan internationell press fortfarande spela roll?
– Jag tror att diplomatiskt tryck kan få en positiv effekt. Presidenten vill använda lagförslaget som en bricka i en förhandling. Han säger: Vill ni stoppa lagen, ge mig det här.

Protester genomfördes i bland annat Storbritannien, Kanada, Spanien och Tyskland den 10 februari 2014 med en uppmaning till president Museveni att inte underteckna homosexlagen. På bilden överlämnar Amnestypersonal i London 86 169 namnunderskrifter. Foto: Azmina Dhrodia/Amnesty International

Ett antal länder har fördömt lagförslaget, men i Uganda är stödet fortsatt stort bland både politiker, massmedier och allmänhet. Hur kommer det sig?
– Kyrkans inflytande är stort och kyrkan står upp för den traditionella familjen och hävdar att homosexuella rekryterar unga med pengar. En politiker som inte bekänner sig till konservativa värderingar gällande familjen tappar röster. När medierna skriver starka, negativa saker om homosexuella vill alla läsa, det säljer.

En vanlig föreställning i Afrika är att homosexualitet är ett västerländskt påfund, hur kan den myten bekämpas?
– Vi försöker prata om detta och undersöka vår historia, vår kultur och vilka exempel på homosexualitet som finns sedan långt tillbaka. Det finns till exempel en ugandisk kung som aldrig gifte sig och som aldrig fick några barn, men som dödade flera pojkar för att de vägrade gå i säng med honom.
– För egen del förstod jag redan som barn att jag var annorlunda. Ingen har ”tränat” mig, jag upplevde känslor för pojkar innan jag visste att det kallades homosexualitet eller gay. I mitt liv har jag aldrig sett en vit man i gay-sammanhang, i Uganda. Jag bodde i en by där jag kände inte till homosexualitet. Först när jag flyttade till stan för att studera på universitet kom jag i kontakt med ordet homosexuell. Det kom inte utifrån, det kom från mig. Det har alltid existerat i Uganda, men i tysthet.

Jimmy Sserwadda flydde från Uganda 2009 och fick asyl i Sverige. Foto: Annie Beckman

Andra länder, till exempel Irland, har lyckats vända en oerhört konservativ och dömande syn på homosexualitet på förhållandevis kort tid. Vad skulle krävas för att det blev möjligt i Uganda?
– Det är stor skillnad på Irland och Uganda. Irland är visserligen katolskt men står under stor press av EU. Uganda har bara den finansiella kontakten, inte alls samma nära samarbete. Jag tror att förändring i Uganda kommer att åratal. Men med press från människorättsförsvarare och hjälp att sprida information kan föreställningar förändras. I städerna har det förändrats, människor är inte lika negativt inställda. Du kan visa dig ute. Det är fortfarande svårast för transpersoner och bögar som uppfattas som feminina. Det är oerhört avlägset att legalisera samkönat sex i Uganda, men hur människor ser på oss förändras för varje dag.
– Den största myten är att homosexuella förgriper sig på barn, förleder barn och tvingar dem att bli homosexuella. Om en person betalar unga pojkar för sex sprids det direkt att alla gör så. Vi måste därför fördöma dem och hjälpa polisen att sätta åt dem. Våldtäkt är våldtäkt, oavsett om det drabbar en kvinna eller en man, medan vi stöder frivilligt ömsesidigt sex mellan två vuxna.

Det har nyligen hållits val i Uganda och president Museveni fortsätter att styra. Har valutgången haft någon inverkan på gräsrotsorganisationers möjlighet att verka i landet?
– Situationen har förvärrats. Gräsrotsorganisationer får allt svårare att verka, kontrollen ökar och det gäller inte bara hbtqi-organisationer. Andra NGO:s kan bli upplösta om de har sexuellt relaterat material eller stöder gayrörelsen.

Hbtq-rörelsen och MR-rörelsen samarbetar allt mer. Vilken betydelse har det?
– Jättestor betydelse! Vi är inte bara gay-aktivister utan går in som MR-försvarare som står upp för alla människors mänskliga rättigheter och att vi sträcker ut händerna mellan olika organisationer och samarbetar, det har hjälpt oss mycket.

Trots att situationen för hbtq-personer i Uganda är bland de värsta i världen riskerar hbtq-flyktingar att skickas tillbaka dit, även från Sverige. Hur ser du på det?
– Det är extremt konstigt och dåligt att skicka tillbaka någon, att hävda att personen antingen inte är gay eller är det men inte riskerar förföljelse om han inte bor i Kampala. Jag menar att Migrationsverkets anställda saknar utbildning för att förstå detta. De ställer fem frågor och sedan säger de nej utan en fullständig utredning. Det finns de som ljuger, men alla ljuger inte. Om jag säger att jag är från Uganda kan de kontakta en rad organisationer där som kan verifiera att jag är gay.

Jimmy Sserwadda i ett samtal med Ulf B Andersson, chefredaktör för Amnesty Press, inför årsmötet. Foto: Annie Beckman

Kan du besöka Uganda?
– Ja. Jag har svenskt medborgarskap och har avsagt mig mitt ugandiska medborgarskap. Det innebär att det värsta som kan hända mig ärr att jag skickas tillbaka till Sverige. Men jag vågar inte röra mig offentligt. Risken kommer inte bara från polis och militär, du riskerar också att bli misshandlad eller stenad av en mobb. Jag vänder mig därför till en organisation som hjälper mig att hyra ett säkert hus, när jag reser dit. Min mamma och mina vänner får komma dit för att besöka mig. Senast jag var i Uganda i en månad på semester jag var på helspänn hela tiden. Mitt foto var på förstasidan i tidningen. Alla visste att jag hade gift mig med en ugandisk man i Sverige.

Vad bör prioriteras i kampen för hbtqi-personers rättigheter?
– Jag tänker att vi behöver lägga vår emfas på hur vi kan hjälpa de människor som står lägst ner, som inte har tillgång till information eller internet. Låt mig ta ett exempel med två unga män i Uganda som bodde tillsammans. En dag såg någon att de hade en regnbågsflagga, de blev slagna och huset brändes ner. De var inte utbildade och de har inte kapacitet att ta sig ut ur landet själva. De bor nu i ett flyktingläger i Kenya.

Den ugandiska tidningen Rolling Stone hade hösten 2010 en förstasida som gav eko över hela världen där tidningen förespråkade att homosexuella skulle hängas. Foto: GayUganda

– Det finns homofobi även bland anställda på svenska beskickningar. Sverige uttalar sig bra i teorin men inte alltid i praktiken, det behöver tas itu med. Organisationer som Amnesty, RFSL, Diakonia och Sida borde koordinera sig och ha en dialog med utrikesministern som bör ställa tydliga krav på alla länder: Om ni inte stöder mänskliga rättigheter får ni inget bistånd.

Rebecka Bohlin
[email protected]

Fakta/Homosexualitet i Uganda
Även om inte det lagförslag som ska upp i parlamentet antas, så är samkönat sex fortfarande kriminaliserat.
Paragraf 145 i brottsbalken kriminaliserar ”könsligt umgänge som strider mot naturens ordning”, vilket kan ge upp till livstids fängelse. Lagen infördes under den brittiska kolonialtiden.

Läs mer om Uganda efter valet
The Cost of Fake Democracy (New York Review of Books 16 maj 2016)

Uganda: Museveni rival Kizza Besigye charged with treason (BBC 13 maj)

War on homosexuals is not over yet- Kadaga (Insider 17 april)

Uganda: Violations against opposition party impeding its efforts to contest election outcome (Amnesty International 26 februari 2016)

Läs mer om Uganda från Amnesty Press
Homosexmotståndarna i Uganda planerar nytt lagförslag (20 januari 2015)

PRIDE: Livet efter antihomosexlagen i Uganda och hoppet efter konstitutionsdomstolens utslag (2 augusti 2014)

Musevenis balansgång (Amnesty Press nr 1/2014)

Nu kan bara president Museveni stoppa den nya anti-homosexlagen i Uganda (28 december 2013)

Ett liv i skuggan – möt homosexuella i Uganda (Amnesty Press 15 juli 2013)

Uganda i väntan på homosexlagen (Amnesty Press nummer 5/2012)

”De tror att det är ett virus” - Hbt-rörelsen i Uganda kämpar mot myter (12 november 2010)

”Varje morgon när jag vaknar frågar jag mig själv om jag kommer att överleva dagen” (2 augusti 2010)