Krimtatarernas ledare: ”Regimen är värre än under Stalintiden”

”1944”, titeln på den låt som den 14 maj tog Jamala och Ukraina till segern i årets Eurovisionsfinal, är året då den sex månader gamla Mustafa Dzjemilev tillsammans med hela den krimtatariska folkgruppen deporterades från Krim. Idag lever krimtatarernas ledare återigen i exil, sedan Ryssland i mars 2014 annekterade halvön.

reportage | 2016-05-20
Av: Vera Häggblom
 Mustafa Dzjemilev har i hela sitt liv kämpat för krimtatarernas rättigheter. Sedan den ryska annekteringen av Krim 2014 är han portad från sin födelseplats.

Mustafa Dzjemilev har i hela sitt liv kämpat för krimtatarernas rättigheter. Sedan den ryska annekteringen av Krim 2014 är han portad från sin födelseplats. Foto: Vera Häggblom

– Krimtatarernas rättigheter kan bara skyddas genom att det ockuperade territoriet Krim befrias, säger Mustafa Dzjemilev vid ett seminarium den 13 maj på Utrikespolitiska institutet i Stockholm.

I samband med deportationen 1944 avled tiotusentals krimtatarer; dels under transporten till Centralasien, dit de skickades i boskapsvagnar, dels inom de första åren på grund av de svåra livsförhållandena. Mustafa Dzjemilev växte upp i sovjetrepubliken Uzbekistan, där han tidigt började engagera sig för att krimtatarerna skulle få återvända till Krim.

Under åren 1966-1986 skickades Dzjemilev upprepade gånger till straffläger i Sibirien för att ha protesterat mot bland annat Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien i augusti 1968 och användningen av psykiatrisk tvångsvård för att bli av med oliktänkande. Trots det hårda förtrycket under Sovjettiden menar Mustafa Dzjemilev att situationen i det ryskstyrda Krim på vissa sätt är ännu värre:

– Vi har en fascistregim, värre än den under Stalintiden. Sovjetsystemet var förvisso hemskt, men straffutmätningen följde åtminstone en procedur. Idag blir folk helt enkelt bortförda – ibland hittar vi kropparna, ibland inte, säger han.

Ryska trupper tar kontroll över militärbasen Perevalne den 9 mars 2014.

Ryska trupper tar kontroll över militärbasen Perevalne den 9 mars 2014. Foto: Anton Holoborodko/Wikipedia

En av de krimtatarer som drabbats av detta öde är Resjat Ahmetov, som fördes bort av män i militärjackor i mars 2014, efter att ha genomfört en fredlig demonstration mot den ryska annekteringen av Krim. Tolv dagar senare hittades han död, med kroppen svårt sargad av tortyr.

– Ockupationsmakten säger att de inte har med bortförandet att göra, men det finns ingen vilja att utreda och straffa de skyldiga, säger Mustafa Dzjemilev.

Förutom rädslan för bortföranden påverkas krimtatarerna också av kraftiga inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten. Krimtatariska medier har stängts ned, husrannsakningar är vanliga och i april förbjöds krimtatarernas folkförsamling Medzjlis, som Dzjemilev länge var ordförande för, efter att de facto-myndigheterna på Krim anklagat organet för ”extremism”.

Att just krimtatarerna utsätts för så hårt förtryck av den nya regimen menar Mustafa Dzjemilev beror på att medlemmarna av folkgruppen är de som tydligast har motsatt sig den ryska annekteringen och sagt att de vill att Krim ska tillhöra Ukraina.

Det gäller dock inte riktigt alla krimtatarer – i en artikel i The Guardian hävdar den numera avsatte vice ordföranden för Medzjlis, Zaur Smirnov, att Ryssland under ett knappt år lagt mer pengar på boende och stöd till krimtatarerna än Ukraina gjort på sju år, och att Ramzan Kadyrovs Tjetjenien vore ett exempel att sträva efter för krimtatarerna.

 Mustafa Dzjemilev var under Sovjettiden en välkänd dissident och skickades upprepade gånger till straffläger i Sibirien efter att har protesterat mot regimens agerande.

Mustafa Dzjemilev var under Sovjettiden en välkänd dissident och skickades upprepade gånger till straffläger i Sibirien efter att har protesterat mot regimens agerande. Foto: Vera Häggblom

Mustafa Dzjemilevs blick mörknar då Smirnov kommer på tal.

– Tyvärr finns det förrädare som samarbetar med ockupanterna även bland krimtatarerna, men de utgör en väldigt liten andel. De har höga löner nu, men jag avundas dem inte deras situation – folk reser sig och vägrar att sitta bredvid dem då det kommer in i rummet, säger han.

Även Mustafa Dzjemilev har fått erbjudanden om att samarbeta med Ryssland. Några dagar innan den omdiskuterade folkomröstningen om Krims framtid den 16 mars 2014 hade Vladimir Putin och Dzjemilev en telefonkonversation där den ryske presidenten kom med löften om att krimtatarernas intressen skulle tillvaratas bättre under ryskt styre än under ukrainskt. I utbyte ville han ha krimtatarernas stöd för den ryska annekteringen.

– För Ryssland var det viktigt att krimtatarerna erkände den ryska närvaron på Krim, säger Mustafa Dzjemilev.

Att den ryske presidenten hade förhoppningar om ett jakande svar är inte helt svårt att förstå - krimtatarerna har befunnit sig i en utsatt position också i det självständiga Ukraina, dit Krim hörde då den deporterade folkgruppen till sist tilläts återvända i slutet av 1980-talet. De drabbades särskilt hårt av fattigdomen och arbetslösheten efter Sovjetunionens fall, och i de hus krimtatarerna en gång lämnat hade etniska ryssar och ukrainare flyttat in.

Så sent som 2013 konstaterade en OSSE-rapport att den ukrainska regeringen och myndigheterna på Krim under de nästan 25 år som gått visserligen tagit en del steg för att förbättra situationen för personer som återvänt efter deportationen, men att många strukturella problem fortfarande kvarstod.

Putin fick dock lägga på luren med oförrättat ärende. Den idag 72-årige Mustafa Dzjemilevs svar till den ryske presidenten blev:

– Om du verkligen vill hjälpa krimtatarerna, dra då först tillbaka de ryska trupperna från Krim, och diskutera sedan frågan med de ukrainska myndigheterna.

Den ukrainska sångerskan Jamala vann Eurovision med sin sång ”1944” och nästa års tävling kommer att hållas i Ukrainas huvudstad Kiev.

Den ukrainska sångerskan Jamala vann Eurovision med sin sång ”1944” och nästa års tävling kommer att hållas i Ukrainas huvudstad Kiev. Foto: Albin Olsson/Wikipedia

Framtiden för tatarerna på Krimhalvön ser för tillfället mörk ut. Mustafa Dzjemilev säger att över 15 000 krimtatarer har lämnat Krim sedan annekteringen och beskriver ett klimat av rädsla där säkerhetstjänsten inte drar sig för att hota föräldrar med att deras barns liv hänger på föräldrarnas beteende.

– Vi uppmanar våra landsmän att inte lämna det territorium vi har kämpat för så länge. Men det är svårt då det finns barn med i bilden.

I vilken utsträckning krimtatariskan Jamalas segerlåt 1944 handlar specifikt om dagens situation må vara osagt. Då raderna “När främlingarna kommer, de kommer till ditt hus, de dödar alla och säger vi är inte skyldiga” ljuder genom Globen är det dock tydligt att krimtatarernas tragiska historia fortsätter att göra sig påmind i nuet.

Vera Häggblom
vera.haggblom@gmail.com

Fakta/ Krimtatarerna

Krimtatarerna är ett muslimskt, turkspråkigt folk som troligen härstammar från de mongoler som erövrade Krim på 1200-talet och senare kom att bli starkt uppblandade med andra folk på halvön, bland annat genuesare, goter och greker.

Carlos Bossolis tavla från 1857 av Krimkhanatets palats i Bachtjysaraj.

Carlos Bossolis tavla från 1857 av Krimkhanatets palats i Bachtjysaraj. Foto: Wikipedia

På 1400-talet bildade krimtatarerna ett eget rike, Krimkhanatet, som bestod tills Katarina II av Ryssland annekterade halvön år 1783.

Många krimtatarer utvandrade till det Osmanska riket efter Krimkriget på 1850-talet.

1944 deporterades hela den krimtatariska befolkningen av Stalin till Centralasien efter att ha beskyllts för samarbete med Nazityskland under andra världskriget. 1954 beslöt Nikita Chrusjtjov att Krim skulle överföras från Ryssland till den ukrainska sovjetrepubliken.

Först i samband med Sovjetunionens upplösning år 1991 tilläts de återvända till Krim, som då låg i det självständiga Ukraina.

I mars 2014 tog Ryssland gradvis kontroll över Krim och efter en ifrågasatt folkomröstning annekterades Krim. Kritiken från EU var hård och sanktioner infördes mot Ryssland. I Europa finns dock ett visst stöd för Rysslands agerande, inte minst från högerextrema partier. Den 18 maj fick det högerextrema separatistpartiet Lega Nord igenom en resolution i regionstyret i Veneto i nordöstra Italien. Med 27 ja-röster av 51 i rådet krävdes att Italien erkänner Rysslands annektering av Krim och att Italien arbetar för att EU upphäver alla sanktioner mot Ryssland.

Italiens tidigare premiärminister Silvio Berlusconi besökte förra året Krim för att visa sitt stöd för Ryssland. Den 13 maj anlände en delegation med italienska politiker från Lega Nord och Beppe Grillos Femstjärnerörelse till den annekterade halvön för att stärka banden mellan Italien och Krim.

Läs mer om Krim från Amnesty International
Crimea: Ban on ethnic Crimean Tatar assembly aimed at snuffing out dissent (13 april 2016)

Crimean Tatar media will shut down as arbitrary registration deadline expires (31 mars 2015)

Crimea: Peninsula of fear (18 mars 2015)

Crimea: One year on from annexation; critics harassed, attacked and silenced (18 mars 2015)

Ukraine: Clashes and abductions ahead of disputed Crimea vote (14 mars 2014)

Ukraine: Human rights monitors urgently needed as journalists and activists face wave of attacks in Crimea (7 mars 2014)

Läs mer från Amnesty Press

Rysslandsdagarna: ”Kreml utnyttjar nationalism för att återskapa det ryska imperiet” (29 oktober 2015)

BOKMÄSSAN 2015: ”Putin gjorde en felbedömning när han annekterade Krim" (6 oktober 2015)

En underbar berättare – recension av Kalle Kniiviläs bok ”Krim tillhör oss” (Nummer 3/2015)

BOKMÄSSAN 2015: ”Den som vågar opponera sig blir uthängd som landsförrädare” - hårdare klimat i Ryssland (28 september 2015)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Den mörka utvecklingen i Ryssland och Kina (8 maj 2015)

Soldatmodern som vågade tala ut om ryska soldater i Ukraina (24 december 2014)

reportage | 2016-05-20
Av: Vera Häggblom