ALMEDALEN2015: ”Tragedin har blivit en juridisk rutin”

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har 1 867 personer drunknat eller försvunnit i Medelhavet under årets första sex månader. ”Tragedin har blivit en juridisk rutin”, konstaterade professor Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds Universitet, vid ett seminarium på ondsdagsmorgonen.

reportage | 2015-07-02
Av: Andrea Pettersson
Gregor Noll, professor Lunds Universitet, Matthew Scott, doktorand Lund Universitet, Rebecca Thorburn Stern, lektor Uppsala Universitet, Hanna Wikström, lektor Uppsala Universitet.

Gregor Noll, professor Lunds Universitet, Matthew Scott, doktorand Lund Universitet, Rebecca Thorburn Stern, lektor Uppsala Universitet, Hanna Wikström, lektor Uppsala Universitet. Foto: Annie Beckman

Det är tidig onsdagsmorgon och arrangörerna själva är glatt förvånade över den goda uppslutningen på dagens seminarium om asylrätt. Samtidigt som forskare i en del av Visby talar om döden på Medelhavet och genuinitetsbedömningar i asylprocessen så har det riksdagsparti som kraftigt vill begränsa invandringen fritt spelrum i resten av staden, det är Sverigedemokraternas dag idag. Diskrepansen mellan teori och realpolitik är omöjlig att förbise.

Gregor Noll, professor i folkrätt vid Lunds Universitet, inleder dock med att peka på juridikens egen roll i den katastrof som just nu utspelar sig runt Europas gränser:

– Från ett juridiskt perspektiv kan vi säga att vår profession verkligen har bidragit till döden i Medelhavet. Tragedin har blivit en juridisk rutin. Att människor drunknar i Medelhavet är en funktion av att vi har ett europeiskt regelverk på plats som gör att Medelhavet inte är så mycket en naturlig som en juridisk gräns.

Enligt FN:s flyktingorgan UNHCR har under årets första 6 månader 1 867 personer drunknat eller försvunnit under sin färd över Medelhavet med rekordnivån 1 308 saknade personer bara under april månad. Hur går det då för de som med livhanken i behåll lyckas ta sig till Europa och ska få sina skyddsbehov prövade?

I en asylprövning är det till syvende och sist den sökande personens historia som ska bedömas som trovärdig eller inte för att beslut ska kunna tas. Hanna Wikströms och Rebecka Thorburn Sterns forskningsprojekt fokuserar på hur beslutsfattare i asylärenden resonerar när de ska bedöma genuinitet hos sökande som har religiös uppfattning eller sexuell läggning som asylskäl. De menar att trovärdigheten hos en asylsökande till stor del avgörs av personen som utför bedömningen.

– En detaljerad och sammanhängande berättelse ses ofta som mer trovärdig än en berättelse som inte är detaljerad, sammanhängande och kronologisk, säger Rebecka Thorburn Stern.

Hon anser att detta är problematiskt eftersom många asylsökande kan ha svårt att lägga fram en sammanhängande historia. Antingen på grund av trauman från hemlandet eller färden till Europa, eller för att personen helt enkelt inte har talets gåva.

– Berättelsens innehåll befinns trovärdigt, om det överensstämmer med beslutsfattarens föreställning om hur något är, säger hon och fortsätter:
– Om beslutsfattaren tänker sig att det är ovanligt att kvinnor deltar i väpnad kamp så är det svårare för en kvinna att framstå som trovärdig om hon gjort det, fastän det ligger till grund för hennes skyddsbehov.

Seminariet om asylrätten lockade stor publik.

Seminariet om asylrätten lockade stor publik. Foto: Annie Beckman

De två forskarna efterfrågar en mer självreflekterande syn på trovärdighetsbedömningar hos asylsökande. Att utgå från att den asylsökande talar sanning och komma ifrån den typ av trovärdighetsbedömningar som man använder sig av nu.

– Det finns lika många uttryck för tro och sexualitet som det finns människor. Hur personen uppfattas av en eventuell förföljare är viktigare för personens skyddsbehov än vem den egentligen är. Det handlar om vad man uppfattas om inte vad man faktiskt är, menar Rebecka Thorburn Stern.

Kollegan Hanna Wikström tillägger:

– Vi kan säga att vi med vår problemställning har målat både oss själva och eventuella beslutsfattare i ett hörn, vi säger att det här är omöjligt, och det här är en omöjlig sysselsättning. Där tycker vi också att en del av lösningen ligger, man måste lyfta upp denna omöjlighet. Hur svårt det är, hur komplex verkligheten är och beslutsfattaren måste börja titta på sig själv och sina egna värderingar och inte bara på den sökande.

Att resa i båt över Medelhavet känns avlägset den här morgonen, och som så ofta i migrationspolitiska sammanhang verkar inga av deltagarna själva ha erfarenhet just detta. Någon som fortfarande har resan färskt i minnet är Ali, som inte vill framträda med efternamn. Han är palestinier från Syrien och kom till Sverige förra året. Han tog sig från Syrien via Turkiet, Grekland och Italien innan resan gick vidare upp genom Europa. Över telefon berättar han för Amnesty Press om resan.

– Från Turkiet till Grekland fick vi försöka två gånger. Den första gången blev vi upptäckta av grekisk kustbevakning som tog båtens motor, våra papper, mobiler och pengar. Vi fick ro tillbaka, säger han och fortsätter berätta.

– Den här resan är så overklig eftersom man faktisk kan se den grekiska ön från Turkiet. Andra gången lyckades vi, och väl i Grekland tog vi en gummibåt till Italien. Gummibåten är egentligen avsedd för 15 personer, vi var 45 och resan till sjöss tog oss tre dagar.

Det är inte svårt att tänka sig resan kan ge spår för livet och Ali berättar att han nu avråder vänner som är kvar i Syrien att ta samma väg som han gjorde. Han menar att det är för riskabelt.

Moderator Madelaine Seidlitz, jurist på svenska Amnesty.

Moderator Madelaine Seidlitz, jurist på svenska Amnesty. Foto: Annie Beckman

Ett förslag för att underlätta resan till Europa för de som söker skydd kommer från Gregor Noll. Han menar att en revolt mot hela systemet är för mycket begärt men att EU kan använda sig av de befintliga resurser som finns tillgängliga. Ett exempel är att låta medlemsländernas ambassader utfärda viseringar för humanitära ändamål på plats i hemlandet.

– Systemet skulle kunna smygas igång och kan startas upp av en mindre grupp medlemsländer med förhoppningen att andra sedan följer efter, föreslår Gregor Noll.

Ali i Helsingborg tycker att lösningen är bra.

– Det är en fantastisk idé och framförallt otroligt nödvändig, säger han och tillägger att färre restriktioner för familjeåterförening också skulle kunna rädda liv.

Hur vi i senare kommer att se tillbaka på dagens flyktingströmmar, stater och gränser kommer framtiden att få utvisa. Gregor Noll förklarar efter samtalet för Amnesty Press att han kan tänka sig att framtiden innebär något nytt:

– Jag tror att vi kommer att prata extremt moraliserande om den här tiden. Historiskt sett är nationalstaten bara en lösning på människors behov av att slå upp en gemenskap, det kan hända att vi ser den historiens slut och att nationalstaten kommer att ge vika för en annan form. Jag hoppas det personligen.

Andrea Pettersson
[email protected]

Fotnot: Seminariet arrangerades av Lunds Universitet, Juridiska Fakulteten och Uppsala Universitet, Juridiska Fakulteten. Medverkande var Gregor Noll, professor Lunds Universitet, Matthew Scott, doktorand Lund Universitet, Rebecca Thorburn Stern, lektor Uppsala Universitet, Hanna Wikström, lektor Uppsala Universitet. Moderator: Madelaine Seidlitz, Amnesty International

Läs mer
UNHCR:s halvårsrapport om flyktingar som korsar Medelhavet

Amnesty Press i Almedalen

ALMEDALEN2015: ”Sverige måste gå före” när det gäller lagliga vägar in i Europa (2 juli)

ALMEDALEN2015: Vild debatt om den svenska abortlagen (1 juli)

ALMEDALEN2015: Hopp om förändrad abortlag i Irland (1 juli)

ALMEDALEN2015: Vapenexportutredningen – handel som vanligt eller demokratikriterium som gör skillnad? (30 juni)

reportage | 2015-07-02
Av: Andrea Pettersson