» Reportage

Foto: Privat/AI Civila på vägen mellan Kilinochchi och Mullaitivu i maj 2009 i slutfasen av kriget.

Sri Lanka i fokus i FN:s råd för mänskliga rättigheter

Vid FN:s råd för mänskliga rättigheter diskuterar representanter för världens länder situationen i olika länder. Amnesty Press åkte till Genève för att följa hur MR-rådet går vidare med de misstänkta krigsförbrytelserna i Sri Lanka. Hittills har regeringen klarat sig undan kritik trots mer och mer bevis för att grova övergrepp begicks i krigets slutskede år 2009.

Det är lätt att gå vilse i korridorerna i FN-palatset, Palais des Nations i Genève Foto: Johan Mikaelsson

FN:s kontor i Genève som går under namnet Palais des Nations är ett antal byggnader, namngivna från A till E och sammanlänkade med långa källarkorridorer och gångbroar. De pampiga husen står uppradade i parkmiljö längs sluttningen norr om Genevèsjöns ände där floden Rhône flyter ut genom staden och vidare ner mot Frankrike och Medelhavet.

Vid varje hiss och trapphus finns informationstavlor som anger vad som finns uppåt i huset. Ibland är angivelserna vaga, typ ”rum 23”, och med en inte allt för detaljerad karta är det svårt att hitta rätt.
Efter två hela dagar inom området har jag ändå ett grepp. Det är som att lära känna en stad. Efter ett tag har jag mina landmärken att navigera efter.

Det finns också människor som är villiga att hjälpa, som Lynn Oak Soe Ko. Han gör sin praktik vid presscentret, där ett antal journalister arbetar med att täcka det som händer inom FN.
− Första arbetsdagen tog det mig en halvtimme att hitta mitt kontorsrum, säger han.

Lynn Oak Soe Ko är en av hundratals unga som gör sin praktik vid UNOG, United Nations Office at Geneva. En del arbetar vid de olika ländernas missioner, andra direkt för FN eller för olika organisationer som har kontor inom FN. De som har sina kontorsrum några våningar upp kan njuta av vidsträckt utsikt över Genèvesjön.

Den pågående sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter (med den engelska förkortningen UNHRC) är den 22:a i ordningen, sedan rådet inrättades 2006. Rådet håller tre sessioner per år och olika arbetsgrupper har då från morgon till kväll i de olika möteslokalerna en mängd parallella möten under en månad.

I Sverige har människorättsrådet ofta kritiserats i hånfulla ordalag för att inte gå till botten med svåra människorättsbrott och en brist på förmåga att ställa de ansvariga till svars. Vid omröstningarna har de som drivit på för hårda resolutioner ofta fått vika sig för veka kompromisser. Den svenska mediebevakningen av det som händer inom FN i Genève är för övrigt närmast obefintlig.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon håller i en av punkterna i stora sessionssalen vid den 22:a sessionen av FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Sveriges ständiga representation i Genève har en medarbetare på observatörsplats i rådet. Foto: Johan Mikaelsson

Sri Lanka är ett av de länder som har klarat sig undan hård kritik, trots starka misstankar om grova människorättsbrott. Landet har varit uppe för diskussion i rådet de senaste åren efter att det långa inbördeskriget mellan regeringstrupper och LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) tog slut i maj 2009 efter att ha pågått sedan 1983. De sista månaderna i kriget blev särskilt grymma och blodiga.

Istället för en sträng resolution klubbades till slut en tandlös, icke bindande resolution i rådet igenom i mars 2012. Efter krigsslutet har det inte skett någon riktig försoning mellan landets folkgrupper. Den tamilska minoriteten har inte på allvar involverats i den politiska processen och regeringen vill inte söka sanningen kring händelser i krigets slutskede. Den inhemska utredning som genomförts har inte på allvar granskat vad som hände.

Avsättandet av landets chefsdomare i början av året efter en misstroendeförklaring har sänkt landets anseende internationellt. Ett oberoende och väl fungerande rättsväsende ses som grund i en demokrati, precis som fria och oberoende medieorganisationer som tillåts granska makten. Advokater och åklagare har länge haft svårt att göra sitt jobb, samtidigt som polisen i många fall inte utrett brott med koppling till inbördeskriget. Under de särskilda antiterrorlagarna ges fortfarande de enheter som jagar terrorister stora befogenheter.

Efter alla olösta journalistmord i Sri Lanka har det sedan 1990-talet varit uppenbart för landets journalister och internationella organisationer som Reportrar utan gränser att kretsar inom regeringen ligger bakom eller har sanktionerat flera av morden och har skapat ett klimat av straffrihet för dessa brott. Rättsväsendet har inte lyckats gå till botten med en enda av dessa mordutredningar. Sannolikheten att något ska ske nu är obefintlig. Den nya chefsdomaren Mohan Peiris är vän med presidenten.

Vid sessionen i Genève finns plantageminister Mahinda Samarasinghe på plats för att hålla Sri Lankas inledningsanförande. Det är ett hätskt inlägg. Inte minst kritiseras FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay.
− Några har fallit för den lobbyism som tamilska grupper genomför mot parlamentariker och medier i vissa västländer. Det är beklagligt att några har fallit offer för dessa grupper. Det gör att den kritik som hörs från vissa håll är vinklad och att behandlingen av Sri Lanka är orättvis och att vårt land får oproportionerligt stort utrymme och utsätts för negativa kommentarer, säger Mahinda Samarasinghe.

Under sin vistelse i Genève hinner ministern också med att utebli från ett möte med människorättskommissionär Pillay.

I Sri Lanka inträffar samtidigt nya händelser som kan kopplas till den internationella uppmärksamheten och som sätter landets regering i dålig dager. I norra delen av ön hindras demonstranter på väg till huvudstaden för att lyfta frågan om försvunna familjemedlemmar. Allt detta ligger som en fond till det som nu sker i Genève.

Just den här dagen är ”folkdräktsdag” i rådet. Det är en tradition att delegaterna bär folkdräkt en dag per år och färggranna afrikanska dräkter, mexikanska sombreros blandas nu med strikta kostymer och dräkter i grått och svart. Den svenska representanten, iklädd folkdräkt, har Sri Lankas FN-ambassadör Ravinatha Ariyasinha som bänkgranne.

Sri Lankas regeringsföreträdare håller en hård fasad utåt. De som uttalar sig kritiskt riskerar att stämplas som förrädare. Och även om vissa av FN:s medlemsländer vill ha oberoende utredningar, så är vägen till bestraffning av enskilda krigsförbrytare i Sri Lanka lång. I skenet av detta är Sri Lanka allt annat än mottagligt för kritiska frågor.

Adama Dieng, särskild rådgivare för FN:s generalsekreterare för att förebygga folkmord. Foto: Johan Mikaelsson

Vid en presskonferens får Amnesty Press möjlighet att ställa en fråga till Adama Dieng, som är särskild rådgivare för att förhindra folkmord åt FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon,.

Ett land som ska diskuteras under den här sessionen är Sri Lanka. FN har kritiserats för att ha gjort för lite i den konflikten, precis som i Syrien. Vad är din ståndpunkt i den frågan och tror du att det är möjligt att gå till botten med krigsbrotten trots att Sri Lanka inte skrivit under Rom-stadgan (grunden för Internationella brottmålsdomstolen, ICC)?

− Jag måste säga att FN verkligen svek Sri Lankas folk. Och jag måste tillägga att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon var modig nog att se defekterna inom FN-systemet. Han tillsatte ett team för att se på de svagheterna och teamet kom med rapporten, kallad Petrie-rapporten. Generalsekreteraren bestämde sig efter det för att fatta ett beslut för att försäkra sig om att FN-sekretariatet inte ska begå samma misstag som i Sri Lanka. Min föregångare försökte, men på grund av hinder, kunde han inte få ut ett officiellt uttalande.

Vem stoppade honom? frågar en av de andra journalisterna vid presskonferensen.
− Det står i rapporten. Jag kan skicka rapporten, det står tydligt i den. Jag vill inte ta det ur minnet nu. Det var definitivt inte generalsekreteraren.
Säkerhetsrådet?
− Nej, inte det heller.

Den som såg till att stoppa ett uttalande var, framgår det av rapporten, amerikanen Lynn Pascoe, som var politisk chef.

− Sri Lanka var verkligen en stor besvikelse, säger Adama Dieng med en djup suck och upprepar orden med låg röst och tittar med ett plågat ansiktsuttryck ner i bordet:
− En stor besvikelse.

Han höjer blicken igen efter några sekunders tystnad och fortsätter prata:
− Och med så många människor som dödades... FN fanns på plats men tvingades avsluta sitt arbete. Men det är lärdomar vi får lära av. Och vi måste hela tiden förbättra våra metoder.

− Jag tar nu fram ett nytt ramverk för analys av brott mot mänskligheten och krigsbrott, berättar han. Helt enkelt för att vi har märkt att de nya sociala medierna ger oss nya element av information att integrera i vårt arbete med sammanställning och analys.

Folkmord är inte nödvändigtvis ett försök att radera en etnisk grupp eller ett folk.

− När en folkgrupp är måltavla i konflikt tänds våra varningslampor. Omkring 30 länder är på FN:s lista över länder där det finns risk för folkmord, säger Adama Dieng.

Sri Lanka har i dagsläget gul färg, vilket innebär en polarisering av en folkgrupp. Tamiler är utsatta för diskriminering, anser organisationen Genocidewatch.
− När varningslamporna för folkmord tänds måste Förenta Nationerna agera enligt R2P, säger Adama Dieng.

R2P står för ”Responsibility to protect”, skyldighet att skydda. FN vill verka för att något så fruktansvärt som det som hände under folkmordet i Rwanda 1994 inte ska få ske igen.

M.A. Sumanthiran, tamilsk parlamentsledamot. Foto: Johan Mikaelsson

På plats i Genève finns också M.A. Sumanthiran, parlamentsledamot i Sri Lanka för Tamilska Nationella Alliansen. M.A Sumanthiran ska närvara vid visningen av filmen ”No Fire Zone”, som beskriver situationen för de civila i krigszonen 2009.

Vid den 19:e sessionen som hölls i mars 2012 fattades beslut om en resolution. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, fick sedan ett år på sig att rapportera tillbaka. Inför den 22:a sessionen kom hon med sin rapport, som framför allt understryker att Sri Lankas regering har misslyckats uppfylla de viktigaste delarna i resolutionen.
− En sak som har öppnat ögonen för människor i hela landet var sparkandet av chefsdomaren.

Människor såg det hända och hur det gick till. I de tamilska områdena visste de redan hur illa det står till. Nu börjar fler se att den här regeringen är likgiltig och ignorant, säger M.A. Sumanthiran.

− Vi hoppas att rådet vidtar starka åtgärder och att det kan försäkra att det som förväntas av Sri Lankas regering verkligen implementeras, fortsätter han. Det internationella trycket behövs, mycket mer behövs. USA kommer att lägga fram ännu en resolution men det är oklart vad den kan få regeringen, FN och det internationella samfundet att göra. Starkast möjliga aktion är det som kan hjälpa oss.

Hur är era möjligheter att påverka i parlamentet?
− Vi är en liten grupp i parlamentet men vi är det näst största oppositionspartiet. De senaste tre åren har vi arbetat med andra oppositionskrafter. Vårt engagemang i parlamentet handlar om att ta upp pågående brott och få ned dem på papper. Många tidigare brott har inte utretts. Det bara fortsätter. Som representanter för det folk som hela tiden utsätts har vi använt Sri Lankas parlament som ett forum för att få händelser registrerade och sedan föra ut det. Det bestrids sällan av regeringen. De bemöter det inte. Vi kan visa det internationella samfundet att det vi säger är sant.

Känner du oro i Sri Lanka för din egen säkerhet?
− Det finns alltid där. Särskilt när det blir spänning kring vad som ska hända, som vid sådana här tillfällen när det blir internationell inblandning i de här frågorna, så kommer vi, som så att säga ger bränsle åt elden, under någon form av hot.

På frågan om han måste välja sina ord noga, svarar han kort:

− Yes!

I den singalesiska tidningen Lakbima 8 mars finns en artikel där ”en regeringskälla” hävdar att det finns en hemlig plan att arrestera fem tamilska TNA-medlemmar och aktivister för mänskliga rättigheter. Detta för att de uttalat sig i Genève. Enligt det sjätte tillägget till konstitutionen är det straffbart för medborgare att på något sätt förespråka en delning av ön. Yttrande av fel ord kan ge långa fängelsestraff.

Läsarkommentarerna till artikeln, som ingen moderator raderar, innehåller starka ord:
”Döda först wickramabahu drohiya arrestera sedan alla andra.”
”Ta hand om de tamilska terroristerna.”
”Låt Karuna göra sina saker, han kan ta hand om problemet.”

Vikramabahu Karunaratne är en politiker på yttersta vänsterkanten och aktiv i trotskistpartiet NSSP. I presidentvalet år 2010 fick han drygt 7 000 röster, vilket motsvarande 0,07 procent. Han är en av få singalesiska politiker som uttrycker sympati för tamilerna och säger att de utsatts för förtryck. Karuna är en före detta befälhavare inom LTTE, som 2004 tog beslut att hans styrkor i den östra delen av ön skulle bryta sig loss från gerillan. Idag är han medlem av Sri Lanka Freedom Party, SLFP, presidentens parti som har ett hårt grepp om makten.

Filmen No Fire Zone Foto: NoFireZone.org

Som ett sidoarrangemang vid MR-rådets session hålls en filmfestival med fokus på mänskliga rättigheter. Här premiärvisas en ny dokumentär om inbördeskriget i Sri Lanka gjorda av brittiska TV-kanalen Channel 4, tidigare nämnda ”No Fire Zone”. Titeln beskriver det område regeringen angav för civila att vistas i under krigets slutskede. Detta bombades intensivt av regeringens artilleri, enligt uppgifter från såväl civila som FN-medarbetare.

Under den en och en halv timme långa filmen ser de 200-300 åskådarna, bestående av diplomater, journalister och FN-personal hur bevis för omfattande krigsbrott läggs fram. Filmbilder, bilder och vittnesmål pekar åt samma håll. Sri Lankas regering utsatte drygt 300 000 av sina invånare för ofattbart lidande under fem månader.

I filmen visar Channel 4 en bild på LTTE-ledaren Velupillai Prabhakarans 12-årige son, tillfångatagen av soldater. En bild visar pojken som äter snacks i en militärbunker. En bild tagen med samma kamera ett par timmar senare visar pojken, med bröstkorgen genomborrad av kulor. Experter säger att skotten avlossats på nära håll.

Det som Channel 4 nu lyfter fram går i linje med berättelser från officerare och soldater som läckt ut tidigare. Pojken och fem livvakter skickades för att meddela om kapitulation. När Prabhakaran senare leddes till platsen ska pojken ha skjutits framför hans ögon. Prabhakaran torterades vidare och sköts sedan med ett finkalibrigt vapen genom huvudet. Allt genomfördes enligt den teorin med noggrannhet för att det skulle gå att se att det var ledaren och att han var död. Detta för att undvika framtida spekulationer.

Det som skiljer den här filmen från de tidigare två dokumentärerna, ”Sri Lankas' Killing Fields” och ”War Crimes Unpunished” är att intervjuer med ytterligare FN-medarbetare ger berättelsen tyngd. Tillfället för premiärvisningen är noga valt. Channel 4 och filmskaparen Callum Macrae vill skapa debatt och lyfta frågan om krigsförbrytelser på agendan.

Många som ser filmen är skakade och några gråter. Efter visningen får Sri Lankas FN-ambassadör Ravinatha Ariyasinha kommentera innehållet. Han kommer in i lokalen och kritiserar filmmakarna som har ”fabricerat bevis” och FN som har upplåtit lokaler för att visa filmen, trots att Sri Lanka vädjat att filmen måste stoppas. I lobbyn utanför filmlokalen är många upprörda över ambassadörens agerande.
− Att det inte flög stolar genom luften är ett under, säger någon.

Callum Macrae, producent av No Fire Zone - Sri Lankas' Killing Fields. Foto: Johan Mikaelsson

Den kompakta tystnad som möter ambassadören är än mer talande. En kvinna som räcker upp handen för att försöka ställa en fråga, tar snabbt ner den igen. Ambassadören ska bara göra sitt uttalande, inte diskutera eller svara på frågor. Han tar Callum Macrae, som sitter bredvid på podiet i hand och lämnar rummet.

− Det här gör det än mer tydligt vart landet är på väg, konstaterar Yolanda Foster, utredare vid Amnesty Internationals internationella sekretariat i London, när jag träffar henne efter visningen.

Yolanda Foster har arbetat länge med Sri Lanka och har besökt ön många gånger. Amnesty International arbetar för att de misstänkta krigsbrotten måste utredas av oberoende internationella utredare och är medarrangör tillsammans med Human Rights Watch vid filmvisningen. Därför vill Sri Lankas ambassadör att Amnesty International och Human Rights Watch i framtiden ska stängas ute från FN.

Sri Lankas armé ger sin syn. Foto: www.defence.lk

Sri Lankas försvarsdepartement lägger stor energi på motpropaganda. På den officiella webbplatsen är rubriken nu: ”No Fire Zone”. Röd text på svart botten. Försvarsdepartementet har producerat en rad filmer, med motbevis, bland andra ”Lies Agreed Upon”, som kan översättas ”Överenskomna lögner”.

Ligger det då någonting i filmsvaren? Läkare i krigszonen och före detta gerillasoldater har intervjuats och även om deras vittnesmål kan ifrågasättas, så framkommer röster om LTTE:s omfattande krigsbrott. Det är sedan tidigare känt att tigrarna avrättade krigsfångar, attackerade byar och hackade och sköt ihjäl civila, sprängde bussar med civila passagerare och utförde blodiga självmordsattentat. Meningsmotståndare bland tamiler mördades. Listan över gruppens illdåd kan göras lång. Oviljan att kapitulera och släppa civilbefolkningen i krigets slutskede kostade tiotusentals människoliv. Över 10 000 gerillasoldater har också släppts de senaste åren, vilket regeringen framhåller.

Faktum kvarstår dock: Sri Lanka har inte utrett regeringsstyrkornas misstänkta krigsbrott. Det finns omfattande bevis för att civila bombades, att LTTE-soldater som kapitulerade och deras familjer avrättades och att tortyr och våldtäkter har använts systematiskt. Ansvarskedjan leder ända upp till landets högsta politiska och militära ledning. Och de filmer Sri Lanka producerat är inte sanningssökande, utan vinklade för att passa det egna syftet: att svartmåla LTTE och att utmåla de regeringsstyrkorna som befriare.

Syns några sprickor i Sri Lankas fasad? Något som tyder på att avhoppare kan avslöja sanningar? Officerare på mellannivå inom regeringsstyrkorna har avslöjat en hel del och soldater har läckt bilder och filmbilder till brittiska tevekanalen Channel 4 och andra medier. Försvarsministern har sagt att särskilt de som läckt till Channel 4 ska spåras och straffas. Samtidigt säger olika ministrar att filmbilderna, där soldater avrättar nakna och bakbundna fångar, är fabricerade. Där finns flera märkliga motsägelser.

Presskonferens med Ban Ki-moon i Genève 1 mars Foto: Johan Mikaelsson

Några timmar efter filmvisningen håller FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon presskonferens. En kvinnlig mexikansk journalist ställer första frågan:
Vi har just sett en hemsk film som har dokumenterat grymheter begångna vid krigets slutskede. Medlemmar av det civila samfundet har i ett starkt uttalande krävt att rådet för mänskliga rättigheter ska sträva efter en internationell och oberoende utredning. Stöder du den begäran?
− Jag har hela tiden understrukit att för att uppnå nationell försoning i Sri Lanka måste ansvarstagande behandlas genom en genuin och omfattande nationell process, svarar Ban Ki-moon.

Generalsekreterarens svar präglas mest av allt av försiktighet. Allt kan läsas och höras i sin helhet på rådets hemsida . Ban Ki-moon är noga med att inte kritisera Sri Lanka. Han lyfter istället fram det som nu görs i samarbete med Sri Lankas regering.

USA släpper någon vecka in i sessionen ett utkast till en ny resolution om Sri Lanka. I slutet av den pågående sessionen ska rådet sedan klubba en bearbetad text. Svaret från Sri Lankas regering, genom FN-ambassadör Ariyasinha, är att Sri Lanka inte kommer att förhandla med USA om utformningen av texten eftersom landet motsätter sig resolutionen. Ändå behöver makthavarna inte på allvar oroa sig för att ställas inför rätta.

Ett antal lobbyister från olika tamilska organisationer är på plats i Genève för att försöka påverka beslutsfattarna. En av dem är advokaten Gary Anandasangaree från Toronto i Kanada med rötter i Sri Lanka. Han är med i Canadian Tamil Congress och har deltagit vid sessionerna i rådet sedan den inledande, särskilda sessionen om Sri Lanka som hölls i maj 2009, kort efter krigsslutet.

− Vi tror inte att rådet för mänskliga rättigheter kommer att ge särskilt mycket den här gången heller, tyvärr, säger han. Men på tre till fem års sikt hoppas vi att de som är ansvariga ställs till svars. Utan rättvisa blir det aldrig någon riktig försoning i Sri Lanka.

Johan Mikaelsson (text och bild)

Läs mer
Olof Blomqvist, Amnesty International, rapporterar om filmvisningen

Agenda för FN:s råd för mänskliga rättigheter

Sri Lankas FN:ambassadör Ravinatha Aryasinha tal efter visningen av ”No Fire Zone” i Genève

Se trailer för No Fire Zone

Sri Lankas försvarsdepartement bemöter No Fire Zone

Amnesty Press
Sri Lanka – en het plats 2013 (krönika av Johan Mikaelsson i Amnesty Press nr 5/2012)

Sri Lanka – två år efter tigrarnas fall (nr 1/2011)

Två år sedan Lasantha Wickrematunga mördades - ännu har ingen gripits (8 januari 2011)

Regeringen rasar mot FN:s krav på oberoende undersökning om krigsförbrytelser : ”Avrättningsvideo är fejk” (9 januari 2010)

Colombo i skuggan av kriget (19 mars 2008)

Östra Sri Lanka: Överste Karuna flyr – över 100 barnsoldater fria (13 april 2004)