Winnerbäck och Amnesty bland ruinerna i Visby

reportage | 2006-07-28

Lars Winnerbäck turnerar land och rike runt under sommaren med sitt kompband Hovet för att fira sin tio år långa karriär och att han släpper sin första samlingsskiva ”Efter nattens bränder”. Även Amnesty är med på turnén som ett led i kampanjen ”En aktiv röst” som jobbar inför valet med att förmå Sverige och andra länder att respektera och främja mänskliga rättigheter. På måndagen var det Visbys tur att få njuta av den drygt 30-årige Winnerbäcks musik. Amnesty Press fanns på plats vid ringmuren.

Lars Winnerbäck i Östergravar, Visby under sin sommarturné.

Det är en vacker kväll i Visby, efter ett lätt regn spricker himlen upp lagom till att Christian Kjellvander och hans kompband, Lazy Grace Frontier som öppnar åt Lars Winnerbäck, ska spela. Alla de omkring 4 000 personer som betalat för att se Lars Winnerbäck har ännu inte dykt upp. Förutsättningarna för konserten är de bästa möjliga och man kan ana en viss spänning i luften.

De trogna Winnerbäcksfansen har redan tagit plats framför scenen. Lasse! Lasse! Lasse! skanderar de när ljudteknikerna stämmer gitarrer och pillar med kablar. Det är uppenbart att han har en trogen skara av beundrare bland den yngre publiken. De riktigt hängivna hade väntat i flera timmar utanför avspärrningarna för att få en plats närmast sin idol.

Klara Andersson, 10 år och Nellie Rasmussen, 11 år
är två av Winnerbäcks trogna fans.

  • Jag tycker om hans sånger, de är sångvänliga och lätta att sjunga med i och ta åt sig. Han sjunger om vardagen och livet, säger Therese Larsson som står och väntar i kön till Winnerbäck.

Hennes kompis Daniel Jensen har sett Winnerbäck flera gånger tidigare och han tycker att Winnerbäck är bättre live än på skiva.

  • Tempot är högre på konserterna, säger han.

Stämningen är nästan familjär i Östergravar precis utanför Visbys ringmur. Överallt längs kullarna ligger picknickfiltar utspridda och folk sitter bekvämt på hopfällbara stolar. Om man ska säga något om publiken i Visby är det att den är väldigt blandad. Allt från barn till pensionärer har kommit för att lyssna. Och par. Alla dessa par som sitter ihopslingrade på de omkringliggande kullarna utanför ringmuren och kramas. Vet inte om det är den gotländska sommarnatten eller Winnerbäck själv som lockar fram dem men, vart man än vänder blicken ser man folk som kelar med varandra. Detta trots att hans låtar kanske inte alltid är de allra muntraste, de handlar ofta om olycklig kärlek och spruckna relationer. Till Winnerbäcks försvar ska sägas att han fått lite oförtjänt rykte som den sorgsne trubaduren som slog igenom. Stämningen är, i brist på andra ord, folklig.

På en picknickfilt i gräset sitter Amanda Emeléus och Johan och Johanna Pelling.

Johan Pelling menar att det är framför allt i texterna som Winnerbäck utmärker sig.

  • Jag tycker han är en stor poet, säger han.

Johanna Pelling hoppas på att Winnerbäck ska spela "Varning för ras". Amanda Emeléus, 11 år, vill höra så många låtar möjligt, eftersom hon gillar alla Winnerbäcks sånger.

Kanske kan man hitta en orsak till Winnerbäcks popularitet i texterna. De vardagsnära och intelligenta texterna som behandlar livets upp- och nedgångar. Något som alla kan relatera till, oavsett ålder.

Ytterligare en av de som kommit för att lyssna på Winnerbäck är Lena Bolin.

  • Vi har hans skivor och har halvvuxna barn som ständigt spelar honom, så till slut tycker man att det låter bra.

Lena tycker att det som är speciellt med Winnerbäcks låtar är texterna. De ger en förklaring till varför han är populär bland unga.

  • Jag tror att de låtar som de unga tycker om är just de samhällskritiska.

Christian Kjellvander och hans
kompband Lazy Grace Frontier
agerade förband.

Efter inledningen av den talangfulle och lite lågmälde Christian Kjellvander är det äntligen dags. Några minuter innan klockan nio kliver Winnerbäck in på scen, kompad av det energiska Hovet. Den lite skäggige och tatuerade Linköpingsbon tar plats och öppnar med ”Min älskling har ett hjärta av snö”. Den känns inte så passande när de sista strålarna från kvällssolen skiner ner i sommarvarma Visby, men publiken är med och det råder ingen tvekan om att de kan hans texter. Det är en veritabel allsång. När Winnerbäck och Hovet börjar spela ”Nånting större” jublar publiken. ”Här ibland ruinerna, bland torra salta tårar. Här bakom rullgardinerna och alla uteblivna vårar”, sjunger de med. ”Här under askan av sönderbrända drömmar ska vi bygga nånting större”...

Det börjar skymma i takt med att låtarna avverkas på scenen. Istället för att solen strålar på ringmuren, lyses den nu upp av strålkastare. Det blåaktiga ljuset från strålkastare går i samma nyans som kvällshimlen ovanför. Låtarna, som till en början var lite rockigare, börjar mot mitten av konserten bli lugnare och mer melankoliska. Många i publiken tar fram sina tändare och håller upp dem i mörkret, gungandes i takt med musiken.

Efter den lugnare ”Elegi” kommer sedan den publikfriande ”Hugger i sten”. Winnerbäck och Hovet skulle lika gärna kunna gå av scenen; publiken överröstar dem. Alla verkar ha hört hans texter och de är verkligen trallvänliga i ordets bästa bemärkelse. Winnerbäck verkar ha svårt att hålla tillbaka ett leende när han tittar ut över den entusiastiska folkmassan.

  • Ni är fantastiska, säger en svettig Winnerbäck mellan två låtar.

Efter ”Söndermarken” försvinner Winnerbäck och Hovet från scenen men blir genast inropade igen. Totalt blir det sex extralåtar i två extranummer. I ”solen i ögonen” får publiken nästan bokstavligt talat det. Lamporna ovanför scen tändes och strålade ut mot publiken.

Idde Schultz ur Hovet och Lars Winnerbäck sjunger tillsammans.

Något som saknas är fler framträdanden av Hovet, för de är verkligen bra. I den låt som oftast avslutar konserterna denna sommar, ”Kom ihåg mig nu”, går alla i Hovet fram en och en och sjunger varsin textrad, vilket verkligen lyfter framträdandet. När vi tror att det är slut, drar Winnerbäck och hovet till publikens stora förtjusning igång den gamla hiten ”Kom änglar”, som enligt en källa ”aldrig” brukar avsluta hans konserter. Publiken jublar fortsätter att jubla långt efter att Winnerbäck och Hovet lämnat scenen.

  • Mäktigt, tycker Emma Funk efter konserten. Mamma Yvonne Funk håller med:

  • Det är alltid annorlunda när man ser någon live. Jag hade inte förväntat mig någonting egentligen. Hade hört att hans texter är så bra så jag satt mest och lyssnade på dem.

Båda två kommer utan tvekan att gå för att se Winnerbäck igen om han kommer till Visby även nästa sommar.

  • Vi får lära oss texterna innan, säger Yvonne med ett skratt.

Winnerbäck har kallats allt från vissångare till nästa Lundell. Tydligt är att han passar in i båda världarna, allt från arenan till den intima lilla scenen. Man kan inte anklaga honom för att prata för mycket, mellansnacket är minimalt. Det längsta han pratar är vid presentationen av medlemmarna i Hovet.

Winnerbäck måste räknas till en av de mer etablerade artisterna i Sverige. Han har vunnit två Grammisar och blivit vald till årets bästa manliga artist på P3:s Guldgala, samt fått Aftonbladets pris Rockbjörnen. Det är inte fy skam. Den 22 mars i år släppte han sin första samlingsskiva. Det är inte bara gammalt material på albumet, utan också två nya låtar: ”Stockholms kyss” och ”Ingen soldat” finns med. Den kommer också i en begränsad utgåva med en 116 sidor lång personlig bok som Winnerbäck själv skrivit. Dubbelcd:n är ett sorts bokslut över hans tio år som artist.

Han har kommit långt i sin karriär. Från att ha spelat gitarr på kommunala musikskolan till att spela gitarr inför utsålda arenor. Från att ha bott i Linköping flyttade han till en etta i Fruängen. Ett tidens tecken är när man börjar släppa samlingsskivor; antingen är man i behov av pengar och gör som gruppen Smokie och släpper en om året, eller så har man nått den punkt i sin karriär då det är tid för en sammanfattning. Winnerbäcks anledning är definitivt den senare.

Det är uppenbart att hans lojalitet ligger först och främst hos fansen. Att få ett samtal med honom är i princip omöjligt; Winnerbäck har med några få undantag konsekvent nekat alla journalister intervjuer de senaste åren. Artistisk integritet måste man säga, vi journalister blir dock nästan förnärmade av det. Antagligen för att det är så ovanligt att stora artister som Winnerbäck är så pass privata. Kanske en av anledningarna till att han kan undvika media utan att förlora på det, är att han har en så trogen publik. Winnerbäck har alltid valt att gå sin egen väg. Det har nästan blivit lite av hans signum. Trots att han är signerad till Universal, ett av de största skivbolagen i Sverige, känns han inte särskilt kommersiell. Totalt har det blivit åtta album sedan starten.

Efter årets sommarturné kommer Winnerbäck att ha genomfört 22 konserter innan han avslutar sin turné på Zinkelsdamms IP i Stockholm. Om man ska tro på vad den officiella hemsidan säger, kommer det publikt sett att bli Winnerbäcks största konsert någonsin. Över 10 000 biljetter är redan sålda.

För tio år sedan flyttade Lars Winnerbäck från Linköping till en etta i Fruängen sedan dess har han, förutom att bli en av Sveriges mest omtyckta artister, även hunnit fylla trettio år och bli pappa.

För de Winnerbäcksfans som inte fått nog är sommaren inte slut än, nio spelningar återstår fortfarande.

En aktiv röst
Under sommaren åker Amnestys kampanj En aktiv röst runt i Sverige och deltar vid olika musikevenemang, främst Lars Winnerbäcks sommarturné men även i musikfestivaler som jazzfestivalen i Stockholm och Uppsalas reggaefestival. En aktiv röst är en kampanj i svenska Amnestysektionen för att förmå Sveriges regering att påverka länder att främja och respektera de mänskliga rättigheterna.

Kristina Lindquist och Charlotta Westerlund från En
aktiv röst
har fullt upp med kampanjen inför valet i höst.

Även hemma i Sverige finns det en hel del att göra.

  • Vi är här som en del av kampanjen nu inför riksdagsvalet, säger Charlotta Westerlund från En aktiv röst när Amnesty Press träffar henne vid Amnestytältet på konsertområdet Östergravar vid Visbys östra ringmur. Kampanjen går delvis ut på att träffa allmänheten och folk som vi inte når ut till annars.

Ett viktigt mål med kampanjen är att företrädarna Kristina Lindquist och Charlotta Westerlund ska träffa omkring 30 riksdagspolitiker runtom i landet för att ha lobbysamtal samt försöka få dem att driva Amnestys och En aktiv rösts frågor i riksdagen. De tre huvudfrågorna i kampanjen är kravet på ett absolut förbud mot tortyr, stoppa våld mot kvinnor och vapenexportfrågan.

  • Inställningen till frågorna skiljer sig ganska mycket åt mellan partierna, men just när det gäller det absoluta tortyrförbudet är de flesta med på Amnestys linje, säger Kristina. När det gäller våld mot kvinnor tycker många att det ska vara en prioriterad fråga, fortsätter hon, men alla delar inte vår syn på hur den ska lösas.

Vapenexportfrågan är lite svårare, enligt Kristina.

  • Vissa partier har inskrivet i sitt partiprogram att de vill avveckla vapenexporten, så där är det inget att snacka om. Andra partier tar hänsyn till arbetsmarknadspolitiken och att Sverige vill ha ett neutralt försvar, därför måste vi enligt dem exportera för att få råd med det.

På hemsidan för En aktiv röst står: ”Sverige ska inte exportera vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter”. Omkring 639 miljoner lätta vapen finns i världen idag, och risken är att de används vid kränkningar av mänskliga rättigheter. Sverige exporterar vapen till länder som begår brott mot de mänskliga rättigheterna, detta trots att vi har en lag som förbjuder det.

Med anledning av detta kräver Amnesty att Sveriges regering följer svensk lagstiftning, inte exporterar vapen till länder som kränker mänskliga rättigheter samt verkar för ett internationellt vapenhandelsavtal som reglerar den internationella handeln med vapen.

  • Det är viktigt att lyfta in internationella frågor i det egna vardagsrummet, betonar Fredrik Kron som är kampanjansvarig för En aktiv röst. Huvudfrågorna för kampanjen drivs det även kampanjer för internationellt.

Han berättar att det är första gången svenska Amnesty använder sig av en kampanj av den här omfattningen inför ett val. Tidigare har Amnestysaktiviste skickat ut valmanifest till aktivister bland annat för att de ska påverka de lokala riksdagskandidaterna.

Fredrik Kron är kampanj-
ansvarig för En aktiv röst.

I och med kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor lärde sig våra amnestymedlemmar mycket, inte minst på lobbyområdet och när det gäller politisk påverkan på det lokala planet.

  • Vi har tagit en del av lärdomarna därifrån och använt i den här kampanjen, säger Fredrik Kron.

De flesta politiker de har mött hittills har varit väldigt positiva till att träffa dem, berättar Kristina och Charlotta. Många av dem gillar Amnesty och det som organisationen arbetar för.

Vi undrar om politikerna lyssnar och verkar ta in det som de har att säga.

  • Ja de lyssnar, det gör de absolut. Alla kan ju inte så mycket om dessa frågor. De sitter i exempelvis trafikutskottet och säger att ”Åh, det visste jag inte att jag borde tänka på”.

  • Sedan finns det naturligtvis de som är jätteinsatta, fortsätter de.

Hittills har Kristina och Charlotta träffat tio politiker i olika städer, bland annat Göran Lindblad i utrikesutskottet. Politikerna har varit från alla partier utom från kristdemokraterna, inte av någon särskild anledning utan helt enkelt för att det bara har fallit sig så att kristdemokraterna inte har kunnat.

Charlotta och Kristina värvar även sms-aktivister.

  • Ett av våra mest klassiska och mest effektiva aktionsverktyg är blixtaktioner, säger Kristina Lindqvist. När ett fall är akut, när någon riskerar tortyr, dödsstraff eller att fängslas och det gäller att handla snabbt. Blixtaktioner har Amnesty hållit på med länge genom brev, sedan fax och e-post.

Nu går det alltså att skicka iväg en protest och blixtaktion även via sin mobil. För att bli sms-aktivist skickar man ett sms till nummer 72 401, och får sedan ett meddelande tillbaka som bekräftar att man är aktivist. Två gånger i månaden kommer en blixtaktion till mobilen, vilket man helt enkelt svarar ”Ja” på vilket innebär att man deltagit i aktionen. Varje blixtaktions-sms kostar fem kronor, vilket kan låta dyrt, men som Charlotta påpekar: tio kronor i månaden är inte en stor summa.

  • Man kan bli sms-aktivist utan att bli medlem, säger Kristina. Om folk inte vill engagera sig så pass mycket att de blir medlemmar kan de ändå vara med och protestera lite grann.

  • Det är så otroligt enkelt; man får ett sms till sin mobil, trycker på en knapp och då har man protesterat, fortsätter hon. Lättare kan det inte bli!

Att bli sms-aktivist är med andra ord lätt, billigt och effektivt. Norska Amnesty har 20 000 aktivister. Det finns tyvärr inte lika många i Sverige; innan kampanjen startade fanns de omkring 500 sms-aktivister. Målet är att ha 2000 aktivister vid kampanjens slut.

Amnestytältet drog till sig mycket folk.

Innan konserten i Östergravar kommer en hel del folk fram till Amnestys orangea tält och pratar, tittar på broschyrer och information och lägger i en liten slant i insamlingsbössan. Vissa blir sms-aktivister, och får öronproppar inför konserten samt en Amnestyvisselpipa. En kvinna säger till Kristina:

  • Asså, jag har inte mobilen med mig, men om jag lägger 200 spänn i bössan, får jag ett par öronproppar då?, och knölar ner två hundrakronorssedlar i Amnestybössan.

Hittills har 7000 kronor samlats in på 10 orter.

Reaktionen från publiken har varit positiv. Många säger att de blir glada över att se Amnestytältet, samtidigt är det en hel del människor som inte är särskilt intresserade av utrikespolitiska frågor. Charlotta och Kristina ser därför kampanjen som ett sätt att nå ut med information till ”vanliga människor”.

Lars Winnerbäck har aldrig någon sponsor med sig, berättar de vidare. De tycker att det är talande att han tar med sig Amnesty på sommarturnén, gratis, istället för att ha med sponsorer.

Kan Kristina och Charlotta alla Lars Winnerbäcks låtar efter de elva spelningar de har varit på hittills i sommar?

  • Vi kan alla låtarna vid det här laget, svarar de och skrattar.

  • Främst en låt: ”här ibland ruinerna...”, sjunger Charlotta. (ur ”Nånting större”, reds anmärkning). Den passar väldigt bra just här ikväll, fortsätter hon och kastar en blick mot ringmuren bakom tältet.

Text och bild: Marika Åkermalm och Robert Udén, praktikanter Amnesty Press och Media

reportage | 2006-07-28