Främlingsrädslan går genom Europa

Danmark är det senaste exemplet på en rad länder i Europa där främlingsfientliga partier kommit till makten. Liksom Österrike, Italien och Norge är Danmark ett relativt välmående land och en av omvärldens reaktioner är förvåning.

Onsdagens seminarium på ABF-huset i Stockholm försökte skänka lite ljus åt frågan – var kommer denna rädsla för det främmande ifrån?

Emma Johansson från Amnesty Press rapporterar.

När Jörg Haiders främlingsfientliga parti tog plats i regeringen efter det österrikiska valet 1999 reagerade EU snabbt och Österrike sattes i ”karantän”. Kampanjen blev dock inte särskilt framgångsrik. Jörg Haiders popularitet minskade inte och sanktionerna drogs senare tyst tillbaka. Det rådde en oenighet inom EU om hur man bäst skulle tackla problemet.

Efter Österrike har Europa sett på när Silvio Berlusconi blivit premiärminister i Italien, Fremskrittspartiet nått höga valsiffror i Norge och nu senast när Dansk Folkeparti vunnit riksdagsvalet i Danmark. De har alla mer eller mindre tydliga drag av främlingsfientlighet. Partiernas tillträde på den höga politiska arenan har på många håll förändrat debattklimatet och plötsligt är ”utlänningar” en legitim orsak till saker som gått snett i det egna landet.

Palmecentret och ABF hade på onsdagskvällen anordnat ett seminarium med rubriken ”Så rika och så rädda”, där de rika som åsyftades var ovanstående välmående europeiska länder. I panelen satt Suzanne Brøgger, dansk författare, Ingvar Carlsson, f d statsminister, Richard Swartz, journalist numera stationerad i Österrike och Yrsa Stenius, författare och journalist.

”Jag kommer hit med skam”, inledde Suzanne Brøgger och syftade på regimskiftet i Danmark.

– Det värsta är inte xenofobin eller populismen, utan att reflektionen blivit utdömd och reflexer tagit över, fortsatte hon.

Suzanne Brøgger var besviken på avsaknaden av en riktig debatt i Danmark kring den nya regeringens åsikter om invandringen. Ideologier och värderingar är inga moderna samtalsämnen bland de unga generationerna, menade hon. Den generation hon själv tillhör betraktas som hycklare eftersom det är dessa före detta universitetsmarxister som nu innehar maktpositionerna i samhället.

– Varför har vi inte fått en multikulturell utveckling i Köpenhamn som i Paris? Varför misslyckades integrationen? Kanske är det för att det inte finns så mycket att integrera i. Vi har sett en upplösning av arbetarkulturen, danskarna känner sig svikna av den offentliga sektorn och samhället, och världen omkring har förändrat sig. Danskarna har förlorat sin identitet.

Panelen hade olika funderingar kring hur omvärlden och det berörda landet ska tackla en situation när man har ett främlingsfientligt parti vid makten. Ingvar Carlsson efterlyste en ideologisk debatt om vilken sorts samhälle vi vill leva i. Den debatten har kommit i skymundan av de ekonomiska kriserna, menade han.

Journalisten Richard Swartz var dock av en annan åsikt:
– Jag tror inte på ideologisk debatt utan mer på politisk praxis. Det bästa vi kan göra med främlingsfientliga partier är att dra in dem i arenan och desarmera dem. Folk upptäcker så småningom att populistiska partier inte klarar uppgiften, de kan inte leverera. Jag tror på den politiska processen.

Trots den övriga panelens påstående att han skulle vara passiv höll Richard Swartz fast vid sin uppfattning att främlingsfientlighet är ett urgammalt problem som saknar en avgörande lösning. Rädslan för Den Andre är typisk för människan och kan endast hanteras, inte reformeras bort, enligt Richard Swartz.

– Vi kommer att få vänja oss vid att 15-20 procent i Europa inte vill ha ”svartskallar”. Den moderna europeiska demokratin blir tvungen att leva med detta.

Författaren och journalisten Yrsa Stenius, själv född i den finlandssvenska delen av Finland, talade under seminariet mycket om orsaker till rädsla och varför det är en sådan skillnad i attityd mellan Sverige och Finland.

– Jag har en känsla av att Sverige är ett oerhört absorberande och förnuftigt samhälle, även om det förekommer främlingsfientliga yttringar. I Finland är det helt andra stämningar, där finns en nästan självklar avoghet mot invandrare.
Finlandssvenskarna har en mycket öppnare attityd – jag tror att orsaken är närheten till Sverige och en hemmastaddhet i en liberal tradition.

Yrsa Stenius förslag för att förhindra tillväxten av främlingsfientliga stämningar är att genom trygghet och debatt skapa förutsättningar för en ”mogenhet” som hon kallar det. Genom att använda barnet och den vuxne som exempel förklarade hon skillnaden mellan ett moget och omoget samhälle. Det mogna samhället kan, liksom den vuxne, uthärda ambivalens och komplexitet. Ett omoget samhälle däremot har ett behov av att, liksom barnet, skapa ett reellt hot för att tackla en inre osäkerhet.

– De som har skapat en existentiell identitet i stora, lösa symboler som till exempel nationalitet är mer sårbara än de som har en mer realistisk syn på sin egen roll i världen.

EMMA JOHANSSON
[email protected]