Lång väg kvar i Burma, abortmotståndet stärks i Europa, de fängslande svenska journalisterna i Etiopien och Amnesty visar Shell hur städning går till
|
reportage | 2012-07-06 |
I Burma friges allt fler politiska fångar men går det att lita på generalerna? Vad händer med abortmotståndet när högerpopulismen går framåt?__Hur påverkas journalistiken efter att Martin Schibbye och Johan Persson fängslats i Etiopien? Vilken tatuering var populärast i Almedalen och varför går Amnesty runt och städar?
Lång väg kvar i Burma
Efter 40 år av militärstyre verkar nu Burma vara på väg mot en demokratisering men kan man lita på att generalernas reformvilja? Och vad händer i konflikterna mellan minoritetsgrupper och regeringen? Det var några av frågorna som diskuterades vid ett seminarium på torsdagen
Tisdag den 3 juli meddelade myndigheterna i Burma att 80 personer frigetts från fängelser av ”humanitära skäl”. Bland de frigivna fanns tre medlemmar från NLD, Burmas ledande oppositionsparti NLD, som leds av Aung San Suu Kyi. Merparten av de frigivna uppges ha anknytningar till 88-generationens studentaktivister _._Amnesty International välkomnade frigivningen men uppmanade myndigheterna att omedelbart frige alla kvarvarande samvetsfångar.
Samtidigt som allt fler politiska fångar, däribland kända samvetsfångar friges, fortsätter dock oron vid gränsen till Bangladesh. Human Rights Watch, HRW, uppgav den 5 juli att de burmesiska säkerhetsstyrkorna har genomfört massarresteringar och använder våld mot den muslimska befolkningsgruppen Rohingya sedan oroligheter utbröt mellan Rohingyas och den buddistiska folkgruppen Arakan. Enligt HRW har säkerhetsstyrkorna gjort räder mot byar där Rohingyas bor och öppnat eld mot invånare. Arakan-befolkningen har utsatts för våld från Rohingyas som har mördat och bränt ned byar. President Thein Sein utfärdade undantagstillstånd i norra delen av Arakan-staten den 10 juni och till en början verkade säkerhetsstyrkorna ha en dämpande inverkan på det sekteristiska våldet. Den senaste tiden har det i stället ökat och enligt HRW har ett stort antal Rohingyas förts bort från sina hem.
Utvecklingen i Burma var föremål för ett seminarium på säkerhetspolitiskt sommartorg, arrangerat av SIDA, Amnesty International, Folke Bernadotteakademin och Svenska Freds. Moderatorn David Isaksson från Global Reporting uppmanade alla att resa till Burma och berättade entusiastiskt om sitt första möte med landet under ett besök tidigare i år.
– Jag besökte ett valmöte inför fyllnadsvalet till parlamentet, berättade han. Jag hade förväntat mig en stämning av hat och konfrontation. Istället var budskapet från NLD försoning.
Vid fyllnadsvalet vann nationella demokratiförbundet NLD, som leds av Aung San Suu Kyi, en storseger och kunde inta sina parlamentsplatser och därmed har också Burma fått en opposition i parlamentet. Aung San Suu Kyis parti vann en storseger redan 1990 men militären vägrade den gången att acceptera resultatet och partiets ledare har tillbringat 15 av de senaste 21 åren i husarrest. I november 2010 frigavs hon efter att ha avtjänat sitt senaste straff. Förändringarna har gått snabbt och frågan är nu om Burma befinner sig i en verklig, oåterkallelig, övergång från militärstyre till demokrati.
– Jag hade inte trott att förändringen skulle komma på detta sätt, förklarade Matilda Hald från Svenska Burmakommittén. En rad uppseendeväckande förändringar har inträffat men jag tror Aung San Suu Kyi har rätt när hon efterfrågar sund skepsism snarare än vårdslös optimism.
Journalisten Khin Maung Win och exilpolitikern Lian H Sakhong diskuterade Burma på Säkerhetspolitiskt sommartorg. Foto: Yvette Lindholm
För Khin Maung Win, biträdande chefredaktör för den oberoende medieorganisationen Democratic Voice of Burma DVB, är förändringarna mycket påtagliga. DVB har verkat i exil från Norge men nu har Khin Maung Win för första gången på 20 år kunnat återvända till Burma.
– Och representanter för de statskontrollerade medierna åker till Skandinavien på studiebesök och hälsar på även hos DVB, berättar han. De vill studera en övergång till public service-system.
Yttrandefriheten har ökat i Burma men Khin Maung Win beskriver också hur rester av det gamla systemet finns kvar. När Aung San Suu Kyi nyligen besökte Europa var det en stor nyhet som fick bred internationell täckning, inte minst det faktum att hon kom till Oslo för att hämta det Nobels fredspris hon fick 1991. Hennes resa omnämndes dock inte i statskontrollerade medier. Enligt militären gjorde hon som en vanlig parlamentsledamot inget statsbesök när hon reste utomlands.
I slutet av maj ska en buddistisk flicka ha blivit våldtagen och mördad av tre muslimska män på ön Ramri i södra delen av Arakan-staten i västra Burma. Som hämnd mördades tio muslimer i Tonungop den 3 juni. En vecka senare härjade tusentals muslimer i staden Manugdaw och ett okänt antal människor dödades och buddisters egendom förstördes. Spänningen mellan människor som tillhör grupperna Rohingya och Arakan består.
– I officiella medier publicerades den fruktansvärda bilden på den mördade flickan på förstasidan, berättar Khin Maung Win.
I vilken grad oron i västra Burma nu ingår i ett spel kring förändringarna i Burma är omöjligt att veta men krisen skapar farhågor att den kan användas av krafter som vill att militären ska behålla makten.
De förändringar som hittills har genomförts har fått ett positivt gensvar från omvärlden. I april beslöt EU att suspendera alla sanktioner utom vapenembargot.
– Jag tycker nog att det var för tidigt, säger Matilda Hald. EU hade ju satt upp vissa villkor för att häva sanktionerna, däribland att alla politiska fångar ska friges och att vapenvila ska proklameras i konflikterna med olika folkgrupper. Dessa villkor har dock inte uppfyllts.
Vid sidan av den politiska konflikten mellan NLD och militären, som i olika varianter har styrt Burma sedan 1962, pågår också flera väpnade konflikter i Burma. De har i princip pågått sedan landets självständighet från britterna 1948 och rör olika folkgruppers krav på självstyre.
– Minoritetsgruppernas krav på ett hemland är nyckeln till stabilitet i regionen, förklarade Lian Sakhong.
Han lever i exil i Uppsala och är ledare för ett förbund av etniska minoriteter, Ethnic Nationalities Council. Enligt rådet har det avtal som slöts 1947 i Panglong om en genuin federal stat aldrig uppfyllts. För att de olika minoritetsgrupperna ska lägga ned vapnen vill man ha ett nytt Panglong-avtal.
– För en varaktig fred krävs en trestegslösning, ansåg Lian Sakhong. Först en vapenvila, sedan en politisk dialog om hur Burma ska bli en verklig unionsstat. Därefter kan vapnen läggas ned och politiska partier bildas. Vi har nu den bästa chansen på 60 år att skapa fred i Burma.
Under militärstyret i Burma har många grova övergrepp mot mänskliga rättigheterna begåtts. Stefan Åström från Folke Bernadotteakademin ansåg dock att det var för tidigt att ta upp frågor om rättvisa för att motverka straffrihet:
– Nu är vi inne i en process där militären fortfarande måste lämna ifrån sig makten. Risken är att om vi börjar prata om att det ska komma internationella domare och börja undersöka brott som har begåtts så kan det hota hela processen. Det skulle kunna göra mer skada än nytta.
För svenska Sida har bistånd till Burma hittills handlat om stöd när det gäller människorättsarbete. Nu kan dock bli fråga om annat bistånd, förklarade Bengt Ekman från Sida.
Ännu finns dock många frågetecken kvar och Burmas väg till demokrati och fred är lång. 1988 fanns stora förhoppningar om att demokratirörelsens jättemanifestationer skulle leda till att militären lämnade makten. Hösten 2007 hoppades många i och utanför Burma att munkarnas saffransrevolution skulle ge regimskifte. De förhoppningarna infriades aldrig och militären fortsatte styra. Det nya denna gång är att förändringarna påbörjats inifrån regimen själv vilket har ökat hoppet om att det är en verklig övergång bort från militärstyre som nu pågår.
Text: Ulf B Andersson**
Läs mer om Burma från Amnesty Press
Hopp och misstro i det nya Burma (nummer 2/2012)
Almedalen: Kina, Burma och FN:s arbete mot sexuellt våld i krig (11 juli 2011)
Ett val utan överraskningar - militärregimen behåller makten (10 november 2010)
De bortglömda flyktingarna från Burma (om rohingya) (9 juni 2010)
Hotad aborträtt i Europa
Många aktörer som arbetar för för fri abort har märkt hur stämningen kring frågan vänder. Abortmotståndare har mobiliserat sig och försöker se till att aborträtten urholkas stegvis. Med anledning av detta höll RFSU och Expo seminariet ”Är aborträtten hotad i Europa?” med en ny frågeställning: Vad spelar den växande främlingsfientligheten för roll när det gäller aborträttens ställning?
-
Läget i Europa är kanske sämre än någonsin. Många medlemsstater och länder i EU:s närområde ifrågasätter aborträtten kraftigt och på många ställen har den också reglerats kraftigt. Det finns länder som har haft förbud länge som dessutom driver frågan väldigt hårt, det är Polen, Irland och Malta, sade Åsa Regnér, generalsekreterare för RFSU när diskussionen drog igång.
Med för att diskutera var också Europaminister Birgitta Ohlsson och Expos VD Alex Bengtsson. Modererade gjorde Omvärldens chefredaktör Jesper Bengtsson.
Varje år dör minst 50 000 kvinnor i sviter av osäkra aborter. Det är en vanlig dödsorsak för kvinnor i fertil ålder i utvecklingsländer. I ljuset av gårdagens artikel om millenniemålen bör också tilläggas att det i nuläget ser ut som att målet för minskad mödradödlighet är det man kommer hamna längst ifrån. -
Motståndet mot abort har inte bara ökat, det har också förfinats. Det finns i konservativa regeringar och partier, i katolska kyrkan, från frireligiösa grupper och från främlingsfientliga grupper och alla de här har blivit starkare. De har också blivit duktigare på politiska processer, fortsatte Åsa Regnér.
Åsa Regnér tycker också att RFSU och deras samarbetsorganisationer har blivit tagna på sängen. De är också kraftigt underfinansierade. Eftersom ämnet har blivit så känsligt är det svårt att få ekonomisk hjälp. Nu måste de bli ännu bättre på att själva samordna och gå ihop för att försvara rätten till abort.
Jesper Bengtsson, Birgitta Ohlsson, Åsa Regnér och Alex Bengtsson.
-Jag har svårt att förstå att vi inte lyfter frågan ut ett mänskliga rättigheters-perspektiv, sade Åsa Regner.
-Vi har den tuffaste djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talets dagar, det har lett till att de främlingsfientliga, populistiska, antieuropeiska partierna har fördubblat sin representation i nationella parlament de senaste åren. Det är partier som står för en stark könsrollskonservatism, berättade Birgitta Ohlsson.
Hon förklarar att ofta är taktiken att urholka rätten till abort steg för steg. Det finns ett nytt begrepp som har börjat cirkulera, också i svensk debatt, – samvetsklausul – som innebär att läkare ska kunna vägra att utföra aborter om det strider mot deras samvete. Man brukar också laborera med att försöka sänka tidsgränsen för abort.
- Vi från Sverige måste hålla igång en ideologisk debatt inom EU. Ett lagförslag om fri abort i EU är inte aktuellt just nu för det är inte säkert att vi vinner, sade Birgitta Ohlsson.
- Fri abort är inte en mänsklig rättighet enligt någon FN-konvention, men genom att förvägra kvinnor aborter kränks andra mänskliga rättigheter som rätten till hälsa, rätten till information, rätten till kroppslig integritet och så vidare, sade Åsa Regnér och fortsätter:
-
När detta sker i EU tycker vi att företrädare för medlemsstaterna borde kunna påpeka detta.
-
I den traditionella högern som vi är vana vid har en konservativ familjepolitik, finns en utgångspunkt att man ska behålla folkstammen. Sedan finns det partier som växt fram som är antimuslimska, de klär sig ofta i en liberal mantel och använder liberala värden som ett slagträ när de kollektiviserar och skuldbelägger hela den muslimska gruppen i Europa. De har en annan bakgrund och de är nödvändigtvis inte abortmotståndare men kan vara kritiska till abort på grund av konspirationsteorin att muslimerna håller på att ta över Europa och vi måste bygga upp ett motstånd, berättade Alex Bengtsson.
-
Jag känner av förändringen, det är en utveckling man inte kan ta på. På Riomötet nyss fanns det texter före mötet som hade förslag till reproduktiva rättigheter som är väldigt kontroversiellt i de här sammanhangen och efter mycket diskussioner fram och tillbaka var de texterna bara helt borta, berättade Åsa Regnér.
Länder behöver inte nödvändigtvis vara för ett förbud för att sätta käppar i hjulen när man diskuterar fri abort sade Birgitta Ohlsson:
- Ryssland och Kina kan ställa upp på begränsningar i alla möjliga sammanhang bara för att de tycker att det är länders egna nationella angelägenheter.
- Problemet nu är att vi har så få kompisar. Det finns många fega länder som gömmer sig bakom de som driver frågan hårt. Vi måste hitta andra grupper vi kan jobba med, konstaterade Åsa Regnér.
- Det känns som att den liberala linjen har hamnat lite i reträtt, vi försvarar det vi har istället för att gå framåt. Man vågar inte riktigt öppna upp frågan för det kan få bakslag. Vi måste väcka den tysta majoriteten och se till att de inte sitter tysta och inte vill stöta sig.
Alex Bengtsson gav sitt bästa tips som han märker har gett resultat i kampen mot rasismen:
- Anfall är bästa försvar.
Text och foto: Yvette Lindholm
Storstädning i Almedalen
Undrar ni vilka de där människorna i saneringsdräkter som gått runt och städat Visby med dammvippor har varit? Och har ni sett Almedalens hetaste tatuering? Amnesty har i år funnits i Almedalen för att uppmärksamma Shell-kampanjen. I Amnestys tält har aktivister stått och samlat in underskrifter på vykort till Shells VD. Man har också passat på att putsa lite på gatorna för att visa Shell hur man gör.
Vykorten samlades i en gammal oljetunna som tillhört Shell. Tyvärr kommer tunnan inte att returneras till Shell då portokostnaden blir aningens för dyr, men ett anständigt antal vykort från en hel del Almedalsbesökare kommer snart att ligga på Shells huvudkontor.
Det var också svårt att undgå de anonyma städare som arbetade sig genom Visby. Med dammvippor och gummihandskar fick de den lilla staden att glänsa och bland de nyfikna åskådarna hördes till slut små viskningar ”är det Amnesty?”.
Städpatrull: Foto Viktor Rasch
Man kunde också passa på att smycka sig med Almedalens hetaste tatuering. Foto: Susanna Warhammar.
Kuriosa om tunnan: Efter att den inhandlats på Blocket för 200 kronor värderades den av två oberoende av varandra experter till cirka 20 000 kronor – om man inte sågat hål i den redan för att kunna lägga i vykort. Foto: Yvette Lindholm.
Text: Yvette Lindholm
Ett år sedan Martin Schibbye och Johan Persson greps i Ogaden
Under Almedalsveckan 2011 kom besked att två svenska journalister, Martin Schibbye och Johan Persson hade gripits i Ogaden-provinsen i östra Etiopien. Området har länge varit omstritt och efter kriget mellan Somalia och Etiopien 1977-78 har en väpnad konflikt fortsatt. De båda svenska journalisterna, som tidigare arbetat bland annat för Amnesty Press, ställdes inför rätta och dömdes till elva års fängelse. En ny antiterrorlag i Etiopien gör att varje kontakt med ONLF, den väpnade rörelsen i Ogaden, betraktas som ett terroristrelaterat brott och svenskarna sitter fortfarande i ett fängelse utanför Addis Abeba.
Situationen för Johan Persson och Martin Schibbye och konsekvenserna för journalistiken avhandlades vid ett seminarium på torsdagen, arrangerat av Reportrar utan gränser och lett av Urban Löfqvist. Jacob Zocherman, kollega till bägge fängslade journalisterna på reportagebyrån Kontinent, berättade om hur Johan Persson och Martin Schibbye mår:
– Jag har pratat med Johan Perssons pappa som bekräftar att de ”efter omständigheterna mår bra”. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att de bor med 200 personer på begränsad yta. Det är tärande att de inte har något datum att rikta in sig på.
De bägge journalisterna har begärt nåd av Etiopiens president men ingen vet när något beslut kommer. Meles Zenawi, landets premiärminister, anses vara den som avgör frågan. I fängelset behandlade Johan Persson och Martin Schibbye väl och anses ha en hög status bland de övriga fångarna. De får mat från en restaurang utanför fängelset och delar med sig bland andra fångar.
– Det är bara att hoppas den tysta diplomatin fungerar, sade Jacob Zocherman.
Under seminariet pekades på att reaktionerna på fängslandet i början var långsamma, både från politiskt håll och bland journalister.
– Det första uttalandet från utrikesminister Carl Bildt var snarast ett fördömande av Johan och Martin, sade Jeanette Gustafsdotter, VD för Tidningsutgivarna. Det lät som att de fick skylla sig själva när de försökte rapportera från ett område där UD avrådde från resor.
– Ser man istället på Fredrik Reinfeldts uttalande i december, där han betonade att det handlar om två killar som är fängslade sedan de varit ute på journalistiskt uppdrag, så kan man nog tala om en 180 graders svängning från den svenska regeringen, påpekade Jonas Nordling, ordförande i Svenska journalistförbundet.
Nyligen besökte också Carl Bildt de bägge journalisterna i fängelset. Ett problem är att deras fall av UD betraktas som ett vanligt konsulärt ärende när det gäller ekonomiskt stöd. Därför har Reportrar utan gränser och Svenska journalistförbundet startat en insamling för att täcka rättegångskostnader och andra omkostnader. Den insamlingen har hittills dragit in 1,6 miljoner kronor och det största stödet har kommit från privatpersoner.
– Det är möjligt att det skulle behövas en permanent fond, sade Jesper Bengtsson, tidigare ordförande i Reportrar utan gränser. Då skulle journalister som åker iväg på uppdrag veta att det finns någon som kan betala de höga kostnader man kan drabbas av om man råkar illa ut.
När gäller anställda mediearbetare som hamnar i problem finns det en arbetsgivare som har ansvaret, både i den akuta situationen och efteråt. För frilansare är det annorlunda.
– Vi ska vara medvetna om att den gamla goda tiden inte kommer tillbaka, slog Jeanette Gustafsdotter fast. Folk vill inte betala för journalistik och tidningsföretagen skär ned. Det innebär att systemet med fasta utlandskorrespondenter och stringers försvinner och att frilansare tar över alltmer.
Hon påpekade att Martin Schibbye och Johan Persson gjorde ”allt rätt” när de reste till Ogaden; de var pålästa och erfarna, de fick god hjälp på plats och de hade kollegor hemma som skulle slå larm om något hände. Ändå hamnade de i fängelse.
– Jag tror att om de hade kommit från ett annat land, till exempel USA, så hade de varit hemma för länge sedan. De första två veckorna är oerhört viktiga, sade Jesper Bengtsson. Då kan ett land agera innan ett fall blir låst i en rättsprocess.
Har då andra frilansare blivit avskräckta att åka iväg till ”farliga platser” efter vad som hände i Ogaden? Tveksamt menade Jacob Zocherman:
– Jag har varit iväg till Burkina Faso och Mali, berättade han och visade bilder för de cirka 30 deltagarna på seminariet. Det är områden med mycket vapen i omlopp och en kalasjnikov kan snabbt komma fram. Det gäller att läsa av stämningarna. Men det är klart att man tänker på riskerna och är mån om att ha ett säkerhetssystem om något skulle hända.
– Drivkraften att bevaka svåra områden kommer nog alltid finnas, sade Jesper Bengtsson.
Text: Ulf B Andersson
Läs mer
Upprop för Martin Schibbye och Johan Persson
Läs mer om Martin Schibbye och Johan Persson från Amnesty Press
Dom inom två veckor mot Johan Persson och Martin Schibbye (Amnesty Press 7 december 2011)
De gjorde sitt jobb (Ledare i Amnesty Press nr 4/2011)
Förödande för Carl Bildt (Amnesty Press nr 4/2011)
Rättegången ajournerad till torsdag - Amnesty Press rapporterar från Addis Abeba (18 oktober 2011)
Protester mot Zenawi i Oslo: ”Skam, skam, skam” (Amnesty Press 12 oktober 2011)
Insamling startas för fängslade svenska journalisterna i Etiopien (Amnesty Press 7 juli 2011)
Amnesty Press om konflikten i Ogaden
”Jag har aldrig känt mig etiopisk i hela mitt liv” (reportage från Amnesty Press om Ogaden samhällsförenings årliga konferens i Stockholm 5 augusti 2010)
Åtta Ogaden-rebeller dömda till döden (Amnesty Press 23 maj 2008)
Kinesiska oljearbetare dödades i massaker (Amnesty Press 24 april 2007)
Vapenvila i Ogaden (Amnesty Press 23 september 2007)
Amnesty Press i Almedalen
|
reportage | 2012-07-06 |