Almedalen: Nu är det allvar i New York, export&mänskliga rättigheter och fortsatt blockad av Gaza

reportage | 2012-07-04

Den 4 juli inleds förhandlingarna i FN om ATT, ett internationellt avtal om handel med vapen. Vid ett seminarium på onsdagen på Säkerhetspolitiskt torg medverkade Paul Beijer, den svenske förhandlaren i New York, via länk och prisade civilsamhällets insatser. Vid ett välbesökt seminarium om export och mänskliga rättigheter sade Nina Virkkala från Amnesty att det behövs ordentliga riskanalyser i samband med svensk export. På internationella torget diskuteras den fortsatta blockaden mot Gaza.

”20 dagar på sig att rädda liv”

I dag startar förhandlingarna för ett internationellt avtal som ska reglera handeln med vapen, Arms Trade Treaty (ATT). I dagsläget finns inget bindande avtal utan exportörer lutar sig åt nationellt lagstiftning, en lagstiftning som i många brister och bidrar till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. På länk från FN-högkvarteret i New York till Almedalen och Säkerhetspolitiskt sommartorg deltog Paul Beijer, ambassadör för den svenska förhandlingsdelegationen i FN och Helena Koumi, en av de representanter från civilsamhället under förhandlingarna. På andra sidan internet i Almedalen satt en panel bestående av Amnestys Maja Åberg, Jan Pie, direktör för Säkerhets- & försvarsföretagen och Sofia Tuvestad från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.

Amnesty har tidigare rapporterat om vilka förödande konsekvenser den internationella vapenhandel har för de mänskliga rättigheterna. Efter årtionden av påtryckningar från civilsamhället och NGO:s så drar förhandlingarna till slut igång. Varför det har tagit så många år tror Paul Beijer beror på trender och prioriteringar:

  • Vapenhandeln har hamnat i skymundan då det oftast, på internationell nivå, diskuteras massförstörelse- och kärnvapen. Vi har till stor del det civila samhället att tacka för att förhandlingarna blir av.

I veckan lämnade flera NGO:s över 600 000 namnunderskrifter till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon i New York. I Almedalen passade Amnestys lobbysamordnare Maja Åberg på att, symboliskt, räcka över 1 500 namnunderskrifter till Paul Beijer.

För att ge Paul Beijer extra stöd i förhandlingarna lämnade Maja Åberg symboliskt över 1 500 namnunderskrifter.

De båda svenska representanterna i FN har den senaste tiden haft ett nära samarbete. Båda är överens om utgångspunkt för förhandlingarna och delar även syn på vad som är "worst case scenario".
- Det är positivt att Sveriges har satt ribban högt. Kriterierna är av stark humanitär karaktär. Det allra värsta är om det inte blir något avtal alls, menar Helena Koumi.
Att det viktiga är att få till ett starkt avtal är både Helena Koumi och Paul Beijer ense om. Däremot är frågan om var gränsen för ett starkt avtal ska dras inte lika självklar för de båda representanterna. Paul Beijer anser att kvalitet och kvantitet inte bör utesluta varandra:
- Det viktiga är att så många som möjligt skriver på och att det innefattar alla typer av vapen, lätta så som tunga. Vi kommer inte acceptera ett svagt avtal. Men tiden är knapp och det allra viktigaste är att avtalet skrivs och sedan kan vi låta bygga på avtalet med fler detaljer och fler underskrifter. Avtalet är i slutändan bara en bit papper. Det viktiga är vad som händer efteråt.
- Det måste innehålla starka kriterier som genomsyras och ett MR-perspektiv. vilket reglerar alla vapen. Framför allt de vapen som gör mest skada idag, lätta vapen.
Idag finns det uppskattningsvis 639 miljoner lätta vapen i världen och varje år produceras miljontals fler. Ett av de värst drabbade länderna är Demokratiska republiken Kongo. I Amnesty Internationals rapport: If You Resist, We´ll Shoot You, som offentliggjordes den 12 juni 2012 visar påtagligt på hur vapen, producerade i Kina, Frankrike, Sydafrika används i grova människorättsbrott.

Paul Beijer, Helena Koumi, Maja Åberg, Jan Pié, Sofia Tuvestad och moderator Sofia Walan.
- Det säljs stora mängder med vapen till länder som Demokratiska republiken Kongo, som senare kommer på villovägar. Därför måste ett avtal vara skrivet med en förbjudande retorik som inte lämnar utrymme för vida tolkningar, menar Maja Åberg.

Det är inte bara positivt för de mänskliga rättigheterna om ett starkt avtal tecknas. Även den svenska försvarsindustrin ser förhandlingarna som viktiga och kanske till och med som en ”win-win-situation”.
- Det finns ett moraliskt ansvar inom vapenindustrin som vi måste följa. Vi följer de etiska koder som industrin har och på så sätt minskar risken för att vapen hamnar i fler händer. Men självklart så gynnas vi även av ett internationellt bindande avtal eftersom det medför lika handelsförutsättningar och det har vi allt att vinna på med tanke på att det jämnar ut konkurrensen, sade Jan Pié.
Precis som när Paul Beijer besökte Amnestys årsmöte i Uppsala under våren 2012 så påpekar han på att det är nu avtalet måste skrivas på:
- Det ovanliga för den här FN-konferensen är det starka stödet från Afrika och Latinamerika. Det är nu vi har ett momentum. Vi har bara 20 dagar på oss.

Text och bild: Jacob Bomgren

Olaglig blockad i flera år – vad gör politikerna?

Israels olagliga blockad av Gaza fortsätter och det internationella samfundets konflikt om eventuella lösningar verkar vara lika konstruktiva som själva blockaden. På utomhusscenen på Internationella torget hade Ship to Gaza på onsdagen samlat ihop politiker för att diskutera vad som kan göras av svenska politiker för att bryta blockaden och stagnationen hos det internationella samfundet.

På scenen stod Evin Cetin (S), Jabar Amin (MP) och Torbjörn Björklund (V). Både Torbjörn Björklund och Jabar Amin har engagerat sig som passagerare på Ship to Gazas resa förra året som stötte på så pass mycket motstånd att de helt enkelt inte kom fram, och Evin Cetin är nyss hemkommen från en resa till Västbanken. Deltagarna presenterades av Ann Ighe från Ship to Gaza.

Det var en panel helt i konsensus om hur arbetet med att bryta blockaden ska gå till och tydligt hördes det att, under en viss visad ilska av att jobba motströms, så är ett av svaren att fortsätta lyfta frågan på alla agendor som finns tillgängliga.
- När jag har varit i Gaza har de sagt ”sluta inte åka hit”. Och vi behöver fortsätta åka dit och visa hur orättvist det är. Förra året var Israel helt desperata när de försökte stoppa oss, de ringde andra länders handelskammare, pressade civila som var med på båten och saboterade till och med båten. Det visar att det är viktigt att vi lyfter frågan, sade Torbjörn Björklund.

- Vi ger EU ett utmärkt tillfälle att ta ställning i Palestina frågan med Ship to Gaza, inflikade moderator Ann Ighe.

Samtliga var även överens om att Palestinafrågan har tonats ner och svalnat av i svensk politik och uttryckte stort missnöje med den linje som för närvarande drivs av regeringen i frågan och gav som exempel hur Jan Björklund (FP) röstade nej till att erkänna Palestina som egen stat i Unesco, vilket också blev Sveriges linje.

  • Vi måste fortsätta sätta press på motståndet som finns i riksdagen för att i sin tur sätta press i EU. Har i riksdagen lite olika varianter på hur vi göra detta, som till exempel interpellationsdebatter, eller det som kallas ”interpellationsduschar” när vi tar upp fem eller sex frågor samtidigt, sade Torbjörn Björklund.

  • Vi har en regering som inte verkar visa sitt stöd och motstånd, det viktigaste är ett erkännande av Palestina som en stat. Vi måste vara tydliga och verkligen lyfta fram frågan. Vi har ju alla politiska beslut på plats, blockaden är olaglig och det finns lagar och konventioner som säger det. Det som verkligen behövs är nya fredssamtal, sade Evin Cetin.

  • Tyvärr finns inte den politiska viljan att lösa det här problemet. Det är en politisk fråga som behöver en politisk lösning men FN står helt handlingsförlamat och länderna blockerar varandra, fortsatte hon.
    Jabar Amin anklagade regeringen för att helt vilja döda Palestina-frågan och därmed legalisera Israels ockupation som har pågått sedan 1967.
  • Men vi har en opinion som vill någonting annat, sade han.

  • Vi tjänar dock inte på att hacka ner på borgerligheten i den här frågan. Allting de borgerliga gör utöver den officiella regeringslinjen, och det är en del, ska lyftas fram och ha en eloge, sade Evin Cetin.

Moderator Ann Ighe berättade hur EU har bestämt sig för att starta biståndsprojekt i Palestina utan att be Israel om lov och undrade om detta är ett första steg av många där EU positionerar sig.
Evin Cetin tycker att det är ett steg i rätt riktning men EU är svagt just nu och det gör att det är svårt att ta starka beslut och skapa en enad utrikespolitik.
- EU kan nog tänka till. Handelsavtalet med Israel löper på, men istället för ta ställning för att det ska bort det kan man istället ge Palestina en gynnande handel. Det skulle vara en oerhörd press på Israel om de försökte stoppa handeln, menade Torbjörn Björklund och fortsatte:
- EU skyller på eurokrisen när man sitter handlingslös men det går faktiskt att göra flera saker samtidigt.

Text och bild: Yvette Lindholm

Läs mer (Amnesty Press 2011)

Almedalen: Passagerare från Ship to Gaza i Visby, europeisk asylpolitik granskad och mutskandalen som Sverige vill glömma (9 juli 2011)

Amnesty om blockaden mot Gaza

Gaza blockade must be lifted following UN panel finding on flotilla raid (2 september 2011)

Granskningen av Sveriges förmåga att främja mänskliga rättigheter fortsätter

Diakonia och Amnesty presenterade på tisdagen uppföljningen till sin rapport ”Export till priset av mänskliga rättigheter?” - en svidande kritik mot Sveriges exportorgan. En välfylld sal på Gotlands högskola gästades av politiker, journalister och företrädare för de granskade organen för att diskutera hur den svenska handelspolitiken går ihop med främjandet av mänskliga rättigheter. Och nog har de kritiserade kunnat visa att de lyssnar när de hör missnöjda röster.

När Amnesty och Diakonia släppte rapporten i februari förra året fick den visserligen mycket uppmärksamhet, Amnesty Press har skrivit om det här, men under året som gått har intresset ökat. Viljan att ställa krav på att svenska politiker agerar etiskt och moraliskt har ökat, inte minst efter Saudiaffären. Och verktygen finns, inte minst finns ju politik för global utveckling, PGU, ett riksdagsbeslut från 2003, som ska försäkra att Sverige på alla politiska områden ska genomsyras av ett rättighetsperspektiv och ett fattigdomsperspektiv. På plats vid tisdagens debatt fanns också fyra riksdagsledamöter Désirée Pethrus Engström (KD), Bodil Ceballos (MP), Björn von Sydow (S) och Hans Rothenberg (M) och även Bo Forsberg från Diakonia och Nina Virkkala från Amnesty. Magnus Walan från Diakonia modererade.

Göran Eklöf fick presentera rapporterna han skrivit. I rapporten från februari 2011 kritiserade Diakonia och Amnesty Exportrådet, Exportkreditnämnden (EKN) och Svensk Exportkredit (SEK) för att inte tillräckligt tydligt ha infört PGU i sina styrdokument och att det på grund av sekretess var i princip omöjligt att granska verksamheterna och göra en oberoende utredning om hur de införlivar PGU sitt arbete. Detta anses dock vara ett resultat av att organen inte får tydliga instruktioner och uppdrag från statsmakten. Man kunde också visa detta genom exempel som att Sverige sålt radarsystem till Pakistan, ingenstans fanns att finna några riskkalkyler eller krav på uppföljning om hur detta kunde påverka området ur ett fattigdoms- eller rättighetsperspektiv.

Lyssnande politiker. Från vänster, Björn von Sydow, Hans Rothenberg och Bodil Ceballos.

  • Sedan rapporten kom har det hänt två saker på internationell nivå. FN har antagit ett ramverk för hur företag ska agera om mänskliga rättigheter. Det visar att även företag har ett ansvar och skyldighet att säkerställa att mänskliga rättigheter inte kränks. Även _Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling__, _OECD, har förhandlat fram en överenskommelse ur ett miljöperspektiv. Det är visserligen frivilliga riktlinjer men de flesta följer dem, sade Göran Eklöf.

De granskade organen har reagerat relativt snabbt på kritiken, under året har EKN och SEK skrivit om sina styrdokument och där anges tydligt att man ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter i de affärer som garanteras och finansieras. Man har också tagit fram verktyg och rutiner för att kunna arbeta med detta praktiskt. Diakonia och Amnesty har också märkt att det är lättare att ha en dialog. Men Amnesty och Diakonia påpekar att det kvarstår problem med att sekretessen står i vägen för fri och oberoende granskning och att regeringen fortfarande inte ger tydliga direktiv. Riksdagsledamöterna kom med olika och vissa konkreta förslag när de ställdes till svars.

Björn von Sydow rekommenderade att en uppmaning skickas till Riksrevisionen om att granska hur affärerna utförs.
- De kommer ju förbi det faktum att företagssekretessen ligger i vägen för granskning och resultatet går ju till riksdagsledamöterna, sade han.
- Riksrevisionen är bra men vi måste också se till att det finns rutiner för att förebygga att man kränker mänskliga rättigheter. Vi måste veta vilka rutiner vi kan utforma trots att sekretessen är hård, sade Désirée Pethrus Engström.

- Regeringen har inte gjort någon konsekvensanalys eller satt upp mål för, sade Göran Eklöf.
Bo Forsberg underströk att det är viktigt att riksdagen kan utkräva ansvar:
- De som arbetar på de här organen ska inte kunna säga ”jag följer bara reglerna” utan att riksdagen kan värdera vad det innebär när det ställer upp reglerna.
Hans Rothenberg menade att det kanske inte är frivilligorganisationer som måste ta ansvaret för granskning:
- Innehållet kan nog inte bli publikt men någon måste kunna utföra en granskning.

  • Självklart ska den här verksamheten kunna belysas, kanske måste den ekonomiska delen döljas men inte annat, instämde Bodil Ceballos.
  • I Sverige spelar media och frivilligorganisationen stor roll för att driva de här frågorna och jag ser hoppfullt på att vi kommer få fler bindande regelverk, sade hon.

Under seminariet florerade också missuppfattningen att Diakonia och Amnesty är emot handel och för bojkotter.
- Amnesty är verkligen inte emot handel och vi tar inte ställning för bojkotter, handel kan betyda väldigt mycket ur ett fattigdomsperspektiv. Men när mänskliga rättigheter kränks måste de drabbade kunna utkräva ansvar, sade Nina Virkkala.
- Man måste också se till att man göra ordentliga riskanalyser och att man kan följa upp affärer, fortsatte hon.

Text och bild: Yvette Lindholm

Almedalen: Kvinnorna efter den arabiska våren, romers chans att få asyl, miljöpolitik i diktaturer och vad är ett vapen? Amnesty Press i Almedalen (Amnesty 3 juli 2012)

reportage | 2012-07-04