Politiska spelen i Peking

Politiska spelen i Peking

Situationen kring de mänskliga rättigheterna i Kina har länge varit omdiskuterad. När landet med en yta större än Europa valdes som värd för de Olympiska spelen 2008, hoppades världen att detta skulle medföra en förbättrad situation för de mänskliga rättigheterna i landet, men i många fall har det tagit en omvänd riktning. Nu när OS börjar närma sig står MR-situationen i Kina i fokus.

Amnesty tillsammans med Reportrar utan gränser, Arena, Palmecenter och Shahrazad anordande ett heldagsseminarium den 10 april för journalister om mänskliga rättigheter i Kina inför OS i Peking. Dagen kantades av många intressanta berättelser och erfarenheter om Kina och gav förhoppningsvis många tips till alla dem som kommer att närvara i Kina under OS i sommar.

Mänskliga rättigheterna i Kina är i fokus inför OS i Peking.

Maria Granefelt, Amnestys Kinasamordnare, inleder seminariet med att berätta lite grundligt om Kinas historia och om situationen kring de mänskliga rättigheterna. Hon tar oss tillbaka i historien, till händelserna på Himmelska fridens torg 1989 och ifrågasätter varför man i Kina inte kunnat ha en öppen debatt om det som hände och varför ingen oberoende utredning gjorts.
- Under diktaturen förbjöd Kina många religioner och regeringen hade en hård hållning mot det egna folket. Många har fängslats och utsatts för grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och kontrollen om den politiska kärnan är stenhård, säger Maria Granefelt.

Hon berättar att året innan beslutet 2001 kom att Kina skulle få OS, så avrättades 1 781 personer. Samtidigt tillägger hon att Kina är ett väldigt stort land och att det därför är svårt att göra generaliseringar:
- Trycket ser olika ut i olika provinser och det är svårt att tala om en linjär utveckling av mänskliga rättigheter.

Situationen i Kina har länge varit aktuell för olika organisationer som har fokus på mänskliga rättigheter. I och med det faktum att Kina står som värd för OS 2008, är ljuset riktat mot dem. Därför vill de agera och försöka påverka så mycket det går för att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i landet.

Dagliga livet som journalist i Kina
Hanna Sahlberg är Sveriges Radios Kinakorrespondent sedan några år tillbaka, hon och Ulrika K Engström delar med sig av sina erfarenheter om Kina under ett samtal lett av Henrik Samuelsson, utrikesreporter på Sveriges Television.
- Att leva och arbeta i Kina som journalist kräver att man vågar ta risker och att man har bra kontakter. Vikten av att ha en bra tolk kan vara avgörande i många situationer, säger Hanna Sahlberg.
Hon började sin yrkeskarriär i Kina på ett konstgalleri och skrattar när hon tänker tillbaka på hennes första intryck av landet.
- Folk gick omkring i sådana där spetsiga hattar som man bara trodde att de hade på film, men det var nog mest bara kulturfolk som hade på sig dem och inte de som levde i storstäderna.

Ulrika K Engström har tidigare arbetat som Kinakorrespondent för Svenska Dagbladet och är just nu aktuell med boken ”Den harmoniska revolutionen-rebeller, patrioter och vanliga kineser”. Hennes första möte med Kina började när hon arbetade som barnflicka i Shanghai, och hon har efter det arbetat på en lokal tidning i Kina, samt frilansat.

Båda två pratar om hur viktigt det är att ha en bra assistent som hjälper en. Problematiken med att ha en kinesisk assistent är att vissa jobb kan vara farliga för dem eftersom de är kinesiska medborgare och har kinesiskt pass.
- Det är assistenterna som är mest utsatta och riskerar att bli gripna, förklarar Hanna Sahlberg och Ulrika K Engström. De tycker det är bra om man kan klara sig utan assistent, för assistenternas egen säkerhet.
- Vissa assistenter är oförberedda på att ta del av vad som sker och har skett i deras eget land. De är ovetande, men jag går alltid i godo för min assistent om det händer något, säger Ulrika K Engström.

Ulrika K Engström (tv) och Hanna Sahlberg har båda två erfarenheter av att leva och arbeta i Kina.

De kommer automatiskt in på politik under samtalet och Hanna Sahlberg påpekar att det är viktigt att inte dra Kina över en och samma kam:
- Kina är så stort att man måste dela upp det. Folket tycker olika i olika delar av landet. Människor utanför Peking har en bild av att centralregeringen är god. Det är viktigt för dem att tro att det finns rättvisa i Peking. Lagarna ser bra ut på papper, det är bara det att de politiska ledarna inte följer dem, säger hon.
Att arbeta som journalist i Kina är inte alltid en dans på rosor. Det har sina motgångar.
- Myndigheter är svårjobbat. Det tar lång tid att få tillstånd för att intervjua statliga ledare, tid som man inte har. Allt handlar om kontakter, säger Ulrika K Engström.
Hon förklarar vidare om vikten att ha dubbelkopior på sitt material:
- Det är bra att gömma sitt anteckningsblock och ha ett extrablock med falska anteckningar som man kan ge till polisen så de kan känna sig nöjda.

Ett annat problem man riskerar att stöta på är människor med mobilkameror. Med dagens utvecklade teknik är det mycket man måste tänka på när man är ute på uppdrag.
- Det viktigt att man samlar in sitt material det första man gör på plats, innan ens närvaro rapporteras till lokala ledare. Nu när alla har kamera på mobilen går rapporteringen om ens närvaro snabbt. Det är bara att skicka iväg ett MMS så är man avslöjad, förklarar Hanna Sahlberg.

Båda två fortsätter samtalet med att prata om olika jobbrelaterade situationer de varit med om och den kontroll som ökat mot kinesiska journalister den senaste tiden. Enligt Ulrika K Engström problematiserar kinesiska journalister inte saker på samma sätt som vi är vana vid i Sverige och utrikesrapporteringen är fruktansvärd.
Annars tycker båda att kineser är vänliga och tror att alla svenska journalister kommer att bli väl bemötta under OS i Peking.

Fackliga rättigheter och migranter
I ett samtal mellan Mats Wingborg, journalist och författare med inriktning på Asien och internationella fackföreningsrörelsen, och Mats Svensson, chef på IF Metalls internationella enhet, diskuterades migranter och bristande fackliga rättigheter i Kina.
- Ju mer jag läser, ju mer jag hör, ju mer jag är där, desto mer komplicerat blir det, säger Mats Svensson.
Han riktar mycket fokus på Kinas fackliga organisation ACFTU (All-China Federation of Trade Unions) som har runt 134 miljoner medlemmar och styrs av den kommunistiska regeringen. Mats Svensson kritiserar organisationen och menar att det är lagstiftningen i Kina som håller ACFTU vid liv.

• 0,5 procent av arbetarnas inkomst går till en facklig avgift och företagen betalar två procent till facket. Dock verkar det som de två procenten håller på att försvinna, säger Mats Svensson och fortsätter:
• I beslutet om löner var det förut staten som bestämde i den offentliga sektorn, men idag är det företagen som bestämmer om lönerna. Uteblivna löner är ett stort problem och det finns inga kollektivavtal.

Mats Wingborg (tv) och Mats Svensson är oroade över arbetarnas fackliga villkor i Kina.

Mats Wingborg har i Guangdong-provinsen i södra Kina besökt fabriker med migrantarbetare:
- Villkoren i fabrikerna är dåliga och det är extrema arbetstider, säger han.
Han pratar om problemet med migranter i Kina, att det är många som flyttar från landet in till städerna och jobbar för låga löner och under dåliga arbetsförhållanden.
- Hälften av den urbanisering som sker i världen, sker i Kina, säger han och påpekar att mycket av det vi i väst köper kommer från Kina. Mängder av migranter diskrimineras. Det pågår en juridisk diskriminering från staten.
Mats Wingborg tycker ändå att det skett någon slags förbättring av läget i Kina, eftersom man nu kan söka jobb, vilket man inte kunde förut.

Internetcensuren
Kinas invånare är begränsade i rätten att söka information och är ovetande om vad som pågår i världen. Detta på grund av den Internetcensur som staten styr med hårdhandskar. Allt för att ha kontroll över landets invånare.
Yu Zhang är bosatt i Sverige och sakkunnig om censuren på Internet.
1996 fanns 100 000 Internetanvändare i Kina. 2007 hade antalet Internetanvändare ökat till 210 miljoner.
Internetcensuren kallas utanför Kina för ”The great firewall of China”. Systemet blockerar innehåll och nyheter från utlandet, bland annat sidor som Hong Kong News och BBC. Den blockar även sidor som tar upp mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, demokrati, religion, Taiwan, Tibets självständighet, Falungong och regimkritiker.
Det finns Internetpoliser, så kallade cyberpoliser. De grundades som en gren från säkerhetspolisen.

Internetcensuren är väl etablerad i Kina. Yu Zhang berättar om cyperpoliser till fängelsedomar mot Internetanvändare.

År 2006 fanns det virtuella poliser direktanslutna i 150 städer i Kina. De är till för att påminna Internetanvändare om att de ska sköta sig på nätet.
Det finns fler än 50 000 cyberpoliser idag, vilket är ungefär en per 4 000 användare. Det är inte så många om man tänker på antalet invånare i Kina.
- Internetpoliserna styr Internetcaféerna, vilka stängs ner om de inte laddar ner en mjukvara som gör att Internetpolisen kan ha kontroll, säger Yu Zhang.
Han berättar även att Google, Yahoo och Windows hjälper staten att kontrollera Internet i Kina.
Ett exempel på domar som utförts mot Internetanvändare är fallet om Shi Tao som dömdes till tio års fängelse 2005.
- Yahoo hjälpte regeringen med att avslöja hans identitet, säger Yu Zhang.
Sedan 2001 har 28 personer dömts för Internetaktiviteter.

Att göra?
Vincent Brossel är ansvarig för Asiendesken vid Reportrar utan gränsers huvudkontor i Paris. Han ifrågasätter Kinas ställningstagande när det kommer till mänskliga rättigheter:
- År 2001 sade Kina att de skulle garantera total yttrandefrihet och mänskliga rättigheter inför OS 2008. Men var står Kina nu? Det pågår ett nedslag mot regimkritiker och våld mot demonstranter i Tibet.
Vincent Brossel ger tips till journalister som planerar att resa till Kina.
- Arbeta med pressvisum och gå förbi Internetcensuren. Använd säkra telekommunikationer och rapportera problem du stöter på till din ambassad, säger han och tillägger: Det finns en rad ”känsliga” ämnen att skriva om i Kina, bland annat regimkritiker, 1989 Tianamen, Tibet, Taiwan, Falungong, förorening och provinsen Xinjiang.

Vincent Brossel uppmärksammade situationen i Kina och tipsade om goda råd till alla journalister som ska åka till OS i Peking.

Vincent Brossel påpekar vikten av att ha en bra översättare:
- Statliga översättare är inte bra. De stödjer inte alltid ditt jobb och kan översätta fel till dig, särskilt om ämnet är känsligt.
Han uppmärksammar fallet om Hu Jia och lägger fram de kriterier som Reportrar utan gränsers kampanj mot OS handlar om. De vill bland annat att Kina ska släppa de 100 journalister som är fängslade, ta bort censuren, legalisera oberoende organisationer, ta bort svartlistan på journalister och människorättsaktivister så de kan komma in i landet, tillåta utländska nyhetsbyråer och till slut uppmanar han alla som ska till OS i Peking att inte gå på öppningsceremonin för att markera och ta ställning mot Kinas behandling av de mänskliga rättigheterna.

Sport och politik
I sista paneldebatten för dagen handlade det om sport och politik. Medverkande var Janne Svensson, redaktionschef på radiosporten, Jennifer Wegerup, krönikör på Sportbladet/Aftonbladet, Sverker Lindström, journalist och författare och Mattias Göransson, chefredaktör för reportagemagasinet Filter. Moderator för paneldebatten var Elisabeth Löfgren, Amnestys pressekreterare.

Amnestys pressekreterare, Elisabeth Löfgren, var moderator för dagens sista paneldebatt.

Mattias Göransson tycker det är en dubbelmoralism kring OS-hysterin:
- Vi har ett land där allting är okej och vi profiterar på kinesernas arbete, sedan helt plötsligt är det OS och då ska vi protestera? Vi gör själva inga uppoffringar. Vi kräver inte att H&M ska sluta köpa därifrån, men vi vill att idrottare ska ta ställning.

Sverker Lindström är aktuell med boken ”Idrotten i diktaturens tjänst”. Han förklarar vad som ledde honom in på OS:
- Det var arbetarnas förutsättningar i Kina. När jag började göra ett omfattande grävjobb i och med boken, så fann jag en likhet mellan OS i Berlin 1936 och OS i Peking. Det var nära att det blev en bojkott i Berlin. Hitler och nazisterna tog över spelen och den Olympiska kommittén sattes åt sidan, vilket är precis det som händer i Peking. I stora drag är det är inte den Olympiska kommittén som bestämmer, utan det är kommunistpartiet och diktaturregimen som styr.

De flesta i panelen anser att idrott och politik hör ihop. Jennifer Wegerup tycker att just detta har varit negativt för Kina eftersom alla har sina ögon på dem nu, i och med OS.
Elisabeth Löfgren frågar panelen om de tycker att mänskliga rättigheter och sport går ihop.
- Ibland kan man fråga sig varför man sitter där på läktaren när det finns så mycket annat viktigt att skriva om, men läsarna tål mycket. Det är inte så att alla som läser sport är puckon som bara bryr sig om resultat, utan det finns även ett engagemang, säger Jennifer Wegerup.

Janne Svensson tillägger att det kommer bli rätt mycket av både politik och sport i radio.
Mattias Göransson tycker det är okej att politikerna har en åsikt om hela situationen kring OS i Kina, men om idrottarna säger att de inte har en, kan man inte tvinga dem att tycka något:
- De är där för att idrotta. Det är inte deras jobb att behöva tycka något. Väljer idrottsmännen att inte ta ställning är det okej.
Jennifer Wegerup håller med, men anser att det är synd att vi idag har ett klimat där folk inte vågar tycka något:
- Vi är så politiskt korrekta och många vill ligga bra till hos sponsorer. Det är många viktiga idrottare idag som inte vågar ta chansen och säga något.

Fr vänster: Janne Svensson, Jennifer Wegerup, Sverker Lindström, Mattias Göransson

Frågan spinner vidare till Internationella Olympiska Kommittén (IOK) och vilken makt de har att förändra saker.
Janne Svensson tycker att OS i flesta fall fungerar i positiv riktning.
- Det är den största globala festen vi har med uppståndelse och engagemang.
Sverker Lindström är mer kritisk:
- Mycket handlar om sponsring och säljandet av rättigheter till stora företag, bland annat TV- rättigheter. Det blir ett problem om rörelsen har rätt att hålla på med vad som helst utan att ställas till svars. IOK har ett väldigt ansvar nu under fyra månader. Vice ordförande för IOK sitter och planerar med kinesiska statsledare och kan faktiskt trycka på, säger han.

Mattias Göransson påpekar att företagen som står som sponsorer nu har börjat klaga till IOK för att det inte är bra att sponsra ett OS med dålig publicitet.

Diskussionerna leder vidare till problematiken kring vad man kan göra och huruvida frågan kommer att leva vidare när de Olympiska spelen är över.
- Skulle det bli en aktion på arenorna skulle det få ett enormt genomslag, menar Jennifer Wegerup.

Elisabeth Löfgren berättar om alla samtal hon fått från journalister om just Kina, men är oroad över att uppmärksamheten kommer att försvinna när OS är över.

• Vi fokuserar ofta på en sak i taget. För inte så längesedan låg fokus på kvinnorna i burka i Afghanistan, men vem bryr sig om dem nu? Det finns flera liknande exempel, säger Jennifer Wegerup.

Sverker Lindström tror att frågan kommer hållas vid liv ända fram till OS i Vancouver, Kanada.

Efter en lång men uppväckande dag fick alla i panelen säga varsitt slutord om vad de tror kommer bli den största utmaningen i samband med OS i Peking.
- Jag tror det blir en utmaning att separera saker och ting, det är svårt. IOK:s dröm om att hålla idrotten ren är nog körd, säger Mattias Göransson som själv inte kommer åka till Kina under OS.
Sverker Lindström ska inte heller dit, men tror att det kommer att bli svårt för de journalister som ska.

• Jag tror man måste intala sig själv att se med nyktra ögon. Man får undvika det allmänna drevet att Kina är av ondo, påpekar Janne Svensson.

Jennifer Wegerup säger att som krönikör får hon försöka ge en bild av det hon ser:
- Det finns dåligt och bra och det blir bara en liten bild av Kina som kommer fram.

Text och foto: Elin Kamyab