Sudan: Svensk medlare om de svåra förhandlingarna

reportage | 2004-09-15

Samtidigt som den humanitära katastrofen i Darfur i västra Sudan kräver en snabb och kortsiktig lösning måste den politiska situationen i området lösas både grundligt och långsiktigt. Den 23 augusti inleddes de senaste i raden av fredsförhandlingar mellan Sudans regering och rebellgrupperna i Darfur. Förhandlingarna leds av den Afrikanska Unionen och hålls därför i ordförandelandet Nigerias huvudstad Abuja.

  • Det här är första gången som AU har det fulla ansvaret för en fredsprocess av en sådan här dignitet, och det är därför mycket intressant att följa förhandlingarna, sade Sten Rylander.

Sten Rylander, medlare i Darfurkonflikten.

Sten Rylander är det svenska utrikesdepartementets Afrikaexpert med en bakgrund som Sida-chef i Botswana/Lesotho och ambassadör i Angola, Namibia och Tanzania. Förfrågan om att resa till Ajuba som EU:s representant och verka som resursperson i AU:s medlingsteam kom snabbt och plötsligt.

  • Jag fick två dagar på mig att tacka ja. Men valet var inte så svårt.

Sten Rylander kom tillbaka till Sverige i början på september efter att förhandlingarna suspenderats.

  • När vi kom till viktiga säkerhetsfrågor strandade allt och förhandlingarna är nu avbrutna. Förhoppningen är att de kan återupptas i slutet av september.

Sten Rylander berättade under seminariet att förhandlingarnas inledningsskede präglades av fientlighet mellan de båda sidorna i konflikten.

  • Läget var till en början mycket spänt, men det tog bara någon vecka innan allt hade börjat luckras upp. Efter ett tag hälsade de på varandra och kallade varandra till och med ”my brothers on the other side of the table”. Tyvärr var det ingen som talade om några ”sisters” - ingen av parterna hade några kvinnliga representanter, sade Sten Rylander och fortsatte med att beskriva hur förhandlingarna gick till rent praktiskt:

  • Parterna satt mitt emot varandra och tilläts tala fritt och anklaga varandra så mycket de ville. Det blev ofta ganska hårda ord.

Sedan kom medlingsteamet med kompromissförslag som diskuterades livligt - diskussionerna pågick ofta till klockan fem eller sex på morgonen. Ibland ordnades även enskilda överläggningar med en sida i taget, för att den skulle slippa exponera sig framför den andra parten. Sten Rylander och hans kollegor hade också individuella, avslappnade samtal med ledarna, kanske på deras hotellrum eller över en middag.

  • Det är otroligt viktigt att inte vara naiv i sådana här situationer. Vi var hela tiden medvetna om att det inte finns några änglar, inget svart eller vitt, och att båda sidor har gjort sig skyldiga till övergrepp.

Enligt Sten Rylander försvårades förhandlingarna av obalansen mellan parterna.

  • Sudans regering är en erfaren och taktiskt skicklig förhandlare, medan rebellgrupperna saknar den erfarenheten. Att de två rebellrörelserna som samarbetar i förhandlingarna egentligen har två olika målsättningar har också bidragit till att förhandlingarna gått trögt.

Det var dessutom problematiskt att komma överens om dagordningen.

  • Särskilt rebellgrupperna hade svårt att acceptera vissa punkter, speciellt punkten om ”cantonment”, som innebär att de i ett visst givet skede måste uppge var deras styrkor befinner sig. De rent ut sagt hatar ordet ”cantonment” och ser rött bara någon nämner det. Det tog tid att övertyga rebellgrupperna om att det faktum att de accepterar det som en punkt på dagordningen inte innebär att de accepterar ”cantonment” i sig.

USA:s utrikesminister Colin Powells uttalande om att händelserna i Sudan kan klassas som ett folkmord har naturligtvis påverkat förhandlingarna, men enligt Sten Rylander är det ännu oklart hur.

  • Jag tror att uttalandet har en dubbelverkande effekt. Å ena sidan kan det leda till att Sudans regering kryper ännu längre ner i sina skyttegravar, och å andra sidan kan det innebära att det internationella trycket ökar och att regeringen därmed känner större press på att lösa situationen så snart som möjligt, sade Sten Rylander.

På flykt från striderna i Darfur i Sudan.

Sara H Ångström, praktikant, Amnesty Press och media

reportage | 2004-09-15