Frank Habineza utmanar makten i Rwanda

Att kritisera president Paul Kagame är farligt. Det vet Rwandas journalister. Och det vet Frank Habineza. Ändå ställer han upp i presidentvalet i Rwanda nästa år. – Det kanske inte går nu, men på lång sikt är det möjligt att vinna, säger Frank Habineza.

För andra gången ställer Frank Habineza upp i presidentvalet i Rwanda. Men inte ens han själv tror sig kunna vinna över Paul Kagame. Foto: Rickard Kilström

I det senaste presidentvalet år 2017 fick Rwandas president Paul Kagame 98,8 procent av rösterna. Frank Habineza fick nöja sig med 0,5 procent i ett val som enligt Freedom House var allt annat än fritt och fick betyget 0 av 4 möjliga.

Men Frank Habineza ger sig inte. Han vill bryta Paul Kagames snart 30 år långa tid vid makten.

Frank Habineza hoppas på högre siffror vid nästa val år 2024. Men det kommer knappast att räcka.

– Kanske inte nästa år, men jag tror på att det är möjligt långsiktigt, säger Frank Habineza i en intervju med Amnesty Press.

Vi träffas utanför parlamentet i Kigali där han har deltagit i en minnesstund för folkmordet. Det är skymning, som i Rwanda är över på några minuter.

– Kom med, säger han och tar med oss några våningar upp i parlamentet, som på utsidan fortfarande har mängder av kulhål som en påminnelse av folkmordet 1994.

– Välkommen, säger Frank Habineza på svenska när vi sätter oss i hans arbetsrum.

På bordet står en Dalahäst i glas.

Att den tidigare svenske medborgaren lyckats ta en plats i Rwandas parlament är smått sensationellt. Det är inte lätt att vinna röster i en auktoritär stat där valen är långt ifrån demokratiska.

Frank Habinzea är ordförande för Demokratiska gröna partiet och fanns med i partitoppen också när vice ordföranden André Kagwa Rwisereka hittades halshuggen i juli 2010. Frank Habineza krävde en oberoende internationell undersökning av mordet.

Frank Habineza sade upp sitt svenska medborgarskap för att kunna utmana Paul Kagame i presidentvalet. Foto: Rickard Kilström

Inget hände och hoten mot honom blev så stora att han och hans familj flydde till Sverige. Där fick de senare asyl och svenskt medborgarskap.

Något han inte har längre.

– Jag var tvungen att avsäga mig mitt svenska medborgarskap när jag ställde upp i presidentvalet, säger Frank Habineza, vars fru och barn bor kvar i Uppsala.

Du är inte rädd att utmana Kagame?

– Nej, men utan ett stort stöd från många andra länder hade det varit omöjligt att komma tillbaka till Rwanda, säger Frank Habineza.

Hans gröna parti fick 4,5 procent och två mandat vid parlamentsvalet 2018.

– Självklart gillar inte regeringen mig, men de kommer inte att arrestera mig. Det hade de gjort tidigare. Nu kan jag i alla fall jobba för demokratin, säger han.

Parlamentet i Kigali har mängder av hål från striderna i anslutning till folkmordet 1994. De lagas inte för att man hela tiden ska påminnas om Rwandas brutala historia. Foto: Rickard Kilström

Om Frank Habineza ändå har lyckats forma en liten politisk opposition till Paul Kagame i Rwanda är det ännu svårare och mer riskabelt inom journalistiken.
Det visar fallet John Williams Ntwali.

Tidigt på morgonen den 18 januari dör en mc-förare efter att ha blivit påkörd av en bil i stadsdelen Kimhurura i huvudstaden Kigali. En händelse som ingen noterat om det inte var journalisten John Williams Ntwali som satt bakom styret.

Han var känd för att granska president Kagame – trots att det enligt rwandisk lag är förbjudet. Veckorna för sin död hade han hotats och varit orolig för sin säkerhet. Han hade länge varit medveten om vad regimen kunde göra.

I en intervju i Voice of America i december 2021 sade han:

”När du är en oberoende journalist, i ordets rätta bemärkelse, är du en fängelsekandidat”.

I en rättegång utan vare sig journalister eller oberoende observatörer dömdes föraren som körde på John Williams Ntwali till 500 000 rwandiska franc i böter, drygt 4 500 kronor.

Journalisten John Williams Ntwali dog i en trafikolycka den 18 januari. 90 pressfrihets- och civilsamhällesorganisationer, däribland Amnesty International och Human Rights Watch krävde den 31 januari en oberoende undersökning av hans död. Foto: Privat/HRW

”Ännu en kritiker av den rwandiska regimen har tystats”, kommenterade det amerikanska senatsutrikesutskottet, SFRC.

Amnesty International, Human Rights Watch och över 90 andra internationella och nationella organisationer krävde snabbt en oberoende granskning av olyckan. Men ännu har ingenting hänt.

Inget ovanligt för Rwanda. Sedan Paul Kagame blev president för 23 år sedan har mänskliga rättigheter och yttrandefrihet inte stått högt i kurs.

Rwanda har visserligen klättrat uppåt i Reportrar utan Gränsers pressfrihetsindex – plats 131 i år mot 136 år 2022. Men i Freedom Houses rankning får de lägsta betyg, 0, när det gäller press-och yttrandefrihet.

John Williams Ntwali drev inte bara sin egen Youtube-kanal Pax-TV, han var också chefredaktör för The Chronicles. En engelskspråkig tidning som varit ett horn i sidan på Paul Kagame ändå sedan starten 2011.

Tidningens grundare Christopher Kayumba har fått känna på Kagame-regimens mycket hårda nypor flera gånger. Med devisen ”Serving the right to know the truth” har The Chronicles avslöjat flera skandaler som regimen försökt dölja.

The Chronicles redaktör Fred Mwasa granskar en hårdför regim. Hans företrädare dog i en mystisk mc-olycka tidigare i år. Foto: Rickard Kilström

Det är publiceringar som har lett till flera fängelsevistelser för Christopher Kayumba, anklagad för alltifrån fylleri till våldtäkt. Senast han släpptes var i februari när en domstol friade honom från våldtäktsanklagelser.

Christopher Kayumba har inget redaktionellt inflytande på The Chronicles i dag utan den rutinerade grävande reportern Fred Mwasa har tagit över redaktörskapet efter John Williams Ntwali.

Amnesty Press träffar Fred Mwasa i en by flera timmars resa utanför Kigali, där han enligt egen utsago dragit sig tillbaka ett tag ”för att ligga lågt”.

Hur ser du på John Williams Ntwalis död?

– Jag vill inte spekulera. Men förr eller senare kommer sanningen fram om vad som egentligen hände, säger Fred Mwasa.

Frank Habineza som följt fallet John Williams Ntwali från dag ett och deltog vid begravningen vill också ha en oberoende undersökning av olyckan.

Han är mycket bekymrad över hur starkt begränsad press- och yttrandefriheten är i Rwanda:

– Den här regeringen vill inte ha fler röster. Jag har protesterat mot det i över tio år och kommer att fortsätta.

Eftersom 90 procent av annonserna och reklamen i de rwandiska medierna kommer från regeringen styr de vilka medier som klarar sig ekonomiskt.

Många journalister i Rwanda jobbar utan att få lön. Theogene Cyza är en av dem. Foto: Rickard Kilström

En som vet är Theogene Cyza. Han är en av de journalister, nästan alla frilansare, som jobbar för ingen eller mycket liten ersättning.

För att kunna skriva för The Chronicles har han ett halvtidsjobb som kommunikatör på Monusco, den fredsbevarande FN-missionen i Demokratiska republiken Kongo.

– Det är inget lätt jobb att vara journalist i Rwanda. Allra minst på The Chronicles. Men vetskapen att alla i mediebranschen, politiker och tjänstemän i regeringen läser tidningen gör det lättare. Men få skulle erkänna att de läser The Chronicles om du frågar dem.

Även om Frank Habineza bara har drygt fyra procent av väljarna bakom sig i det rwandiska parlamentet har han lyckats driva igenom en reform, som han kopierat från Sverige; Fri skolmat.

– Jag såg att mina barn fick skolmat i Sverige och tycker inte att rwandiska barn ska gå hungriga hela dagen. Barn ska få mat i skolan och det är på gång att införas i någon form i Rwanda, säger Frank Habineza.

Huvudstaden Kigali har uppvisat en ekonomisk utveckling. Men Rwanda styrs auktoritärt. Foto: Rickard Kilström

Frank Habineza ses som en positiv kraft bland många av de personer som Amnesty Press pratar med i Rwanda.

“One of a kind”, säger flera.
– Det är smickrande, säger Frank Habineza. Jag hoppas att en dag få uppleva ett demokratiskt Rwanda. Det har trots allt blivit lite, lite bättre sedan jag tvingades lämna Rwanda. Men det är långt kvar.

Text: Fredrik Nejman
[email protected]

Foto: Rickard Kilström
[email protected]

Några andra dödsfall

• Patrick Karegeya tillhörde RPF och blev efter 1994 chef för underrättelsetjänsten. 2004 föll han i onåd hos Kagame och greps. 2007 flydde han Rwanda och levde i exil i Sydafrika. Den 1 januari 2014 hittades han död i ett hotellrum i Johannesburg. Paul Kagame har anklagats för att ha beordrat mordet och 2019 inleddes en ny förundersökning i Sydafrika men utan resultat.

• Gospelsångaren Kzito Mihigo. Känd för sina sånger om folkmordet där han också sympatiserar med de hutuer som mördades av hutuextremister. Förbjudet, eftersom regeringens historieskrivning är enkel: enbart tutsier dödades i folkmordet. Kzito Mihigo dog under mystiska omständigheter i ett fängelse den 17 februari 2020.

• Poeten Innocent Bahati försvann spårlöst den 7 februari 2021. Det var kort efter att några av hans samhällskritiska dikter om Rwandas covid-hantering publicerats.

• Radiojournalisten Cassien Ntamuhanga var regimkritisk journalist som lyckades rymma från ett rwandiskt fängelse och fly till Moçambique. Där greps han den 23 maj 2021 av Moçambiques åklagarmyndighet och har inte synts till sedan dess.

Läs också

Rwanda explained: From politics to human rights and refugees (DW 19 december 2023)

Rwanda: Global Playbook of Abuse to Silence Critics.Violent Attacks, Misuse of Law Enforcement, Surveillance, Harassment, Relatives Targeted (115 sidig rapport från Human Rights Watch 10 oktober 2023)

TV-tips

På urplay.se finns en dokumentär i två delar om folkmordet. Sök på ”Folkmordet i Rwanda”.

Filmtips

En rad spelfilmer har gjorts om folkmordet. ”Hotel Rwanda” från 2004, regisserad av Terry George, är den mest kända.

Boktips

Den brittiska journalisten Linda Melvern har skrivit flera böcker om folkmordet. ”Att förråda ett folk. Västmakterna och folkmordet i Rwanda” kom på svenska 2003. År 2020 kom Melverns ”Intent to Deceive: Denying the Genocide of the Tutsi” där hon granskar förnekarna av folkmordet.

Den kanadensiske generalen Roméo Dallaire var befälhavare för FN-styrkan i Rwanda 1993-1994. I ”Shake Hands with the Devil” , som kom 2003, berättar han om hur han försökte få omvärlden att ingripa.

Rwanda – från kolonialstyre till folkmord

Text: Ulf B Andersson

Kolonialism

Vid Berlinkonferensen 1884-1885 då europeiska kolonialmakter delade upp Afrika blir Rwanda och Burundi en del av Tyska Östafrika som också omfattar det som idag är Tanzanias fastland. Den 5 augusti 1914 inleddes Första världskriget i Östafrika där markstrider och sjöslag utkämpades. 1916 gick belgiska och brittiska styrkor till offensiv och den 6 maj 1916 intog belgiska trupper Kigali.

Soldater från Belgien och Kongo har besegrat tyskarna i staden Tabora i Tyska Östafrika i september 1916. Foto: Anonym/Wikimedia

Efter krigsslutet 1918 förlorade Tyskland sina kolonier i Afrika och 1923 beslöt Nationernas förbund, NF, att Belgien fick mandat att styra över Rwanda och Burundi. Efter andra världskriget beslöt FN att området skulle bli ett förvaltarskapsområde under belgiskt styre.

Självständighet

I Rwanda beräknas omkring 84 procent av befolkningen vara hutuer medan 14 procent är tutsier. Huruvida uppdelningen i huvudsak berodde på etnicitet eller klass är omstritt. Men det anses att kolonialmakten gynnade tutsierna. Belgarna införde 1935 id-kort där etnicitet angavs. 1959 skärptes utbröt våldsamheter mellan folkgrupperna och i det som kallas den rwandiska revolutionen. Nu blev hutuer, med belgiskt stöd, den dominerande gruppen och genom sin större numerär vann hutupartier en majoritet vid valen 1960. Över 300 000 tutsier flydde till grannländerna.

Självständighetsfirande i Kigali 1 juli 1962. Foto: UN Photo/BZ

Den 1 juli 1962 blev Rwanda självständigt med hutuledaren Grégoire Kayibanda som förste president och landet blev i praktiken en enpartistat.

Inbördeskrig

Rwandas diktator Juvénal Habyarimana besöker en flygbas i Maryland under sin resa till USA 1980. Foto: Templeton/Wikimedia

Den 5 juli 1973 tog Juvénal Habyarimana makten i en kupp och landet utvecklades i totalitär riktning med personkult och hans parti MRND som enda tillåtna parti och ”val” där han vann med 99.98 procent av rösterna. I Uganda hade Rwandas patriotiska front, RPF, bildats med Paul Kagame som en av ledarna. RPF dominerades av tutsier som hade drivits i exil och fick stöd av Ugandas president Yoweri Museveni när de invaderade Rwanda 1 oktober 1990.

Medarbetare från Röda korset övervakar flyende rwandier under inbördeskriget. Foto: British Red Cross/Wikimedia

Med stöd från Belgien och Frankrike kunde dock regimen sitta kvar. 4 augusti 1993 undertecknas ett fredsavtal i Arusha i Tanzania mellan RPF och Juvénal Habyarimana om maktdelning i väntan på val. En FN-styrka upprättas i oktober 1993 för att övervaka vapenvilan.

Folkmordet

Den 6 April 1994 var ett flygplan med Juvénal Habyarimana och Burundis president Cyprien Ntaryamira, också hutu, under inflygning mot Kigalis flygplats när det sköts ned under oklara omständigheter. Det blev inledningen till ett folkmord, som anses ha planerats i förväg. Interahamwe, en milisgrupp knuten till partiet MRND, polis och militär spelade en viktig roll i mördandet, men också många civila hutuer deltog aktivt.

Vid denna kyrka i Ntrama mördades omkring 5 000 tutsier den 15 april 1994. Foto: Scott Chacon/Wikimedia

Under 100 dagar mördade hutuextremisterna upp emot 800 000 tutsier och moderata hutuer, däribland premiärministern Agathe Uwilingiyimana. FN:s säkerhetsråd, där Rwanda var medlem, var oförmögna att fatta beslut om ett ingripande.

RPF segrar

När folkmordet inleddes bröt vapenvilan samman och RPF gick till offensiv. Den 4 juli 1994 intas Kigali. I sydvästra Rwanda genomför franska styrkor, med FN-mandat, Opération Turquoise, för att rädda liv. Operationen har kritiserats då den gjorde det möjligt för de ansvariga att fly till Zaire (nuvarande Demokratiska republiken Kongo).

Två miljoner hutuer hamnar i flyktingläger runt Goma i östra Zaire, kontrollerade av hutuextremisterna. I november 1994 beslutar FN att inrätta ICTR, Rwandatribunalen, som får sitt säte i Arusha, Tanzania där de högst ansvariga för folkmordet åtalas. 62 personer döms medan 14 har frikänns. ICTR har kritiserats för att inte ha åtalat någon från RPF, som har anklagats för brott under kriget. I Rwanda fanns lokala Gacaca-domstolar fram till 2012 där över en miljon har åtalats. Rättssäkerheten har ifrågasatts men regeringen har sett domstolarna som en del i en försoningsprocess.

Invasion av Kongo

Över två miljoner hutuer flydde till läger runt Goma i östra Zaire. Lägren kontrollerades av de ansvariga för folkmordet. Foto: UN Photo/J. Issac

Från lägren i Goma genomförs attacker inne i Rwanda. Hösten 1996 invaderar Rwanda och Uganda Zaire och skapar AFDL, en kongolesisk befrielseallians under ledning av Laurent Kabila, en bortglömd marxist från 1960-talet som ägnat sig åt smuggling och guldhandel vid gränsen till Tanzania. I maj 1997 faller Mobutus regim och Kabila tar makten i Zaire. Enligt en FN-rapport anklagas Kagames armé för att ha mördat tiotusentals civila hutuer som flydde längre in i Kongo.

Kongokrigen

I maj 1998 inleds en ny fas då Kabila och Rwanda kommer i öppen konflikt och de kommande åren utkämpas strider mellan Kongos regering och Rwanda och Uganda. De sistnämnda länderna slåss också om kontrollen över naturtillgångar i norra och östra Kongo. Ett fredsavtal sluts 2002 men i östra Kongo har strider fortsatt och Rwanda har under åren anklagats för att använda rebellgrupper för att ha kontroll över området.

I östra Kongo fortsätter konflikten. Rwanda stödjer rebellgrupper som M23 som i november 2012 intog staden Goma. Under hösten 2023 har Kongo fortsatt anklaga Rwanda för inblandning. Foto: VOA/Wikimedia

Ekonomisk utveckling

Efter inbördeskriget och folkmordet var Rwandas ekonomi sönderslagen. Landet har sedan haft en positiv utveckling med ökad ekonomisk tillväxt även om fattigdomen fortfarande är utbredd. Rwanda har världens högsta andel kvinnor i parlamentet: 61 procent. Landet har orienterat sig bort från franskt inflytande och blev 2009 medlem i Samväldet, som domineras av tidigare brittiska kolonier. Paul Kagame och RPF fortsätter styra landet med auktoritära metoder.

Rwandas president Paul Kagame har goda förbindelser med Ryssland, Kina, Indien och USA. Här träffar han USA:s presidentpar Biden 14 december 2022. Foto: Vita huset/Wikimedia

Fakta/Rwanda

Huvudstad: Kigali

Politik: Tysk koloni 1890, efter första världskriget belgisk koloni fram till självständigheten 1962. 1973 tog Juvénal Habyarimana makten efter en militärkupp. Det har beräknats att omkring 15 procent av befolkningen är tutsier medan 84 procent är hutuer. Motsättningarna mellan dessa grupper ledde 1994 till ett folkmord där det uppskattas att 800 000 tutsier och moderata hutuer dödades under 100 dagar. Paul Kagame, ledare för Rwandas patriotiska front, RPF, har styrt sedan 1994. Ekonomin har blomstrat men landet styrs auktoritärt.

Yta: 26 338 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 13,4 miljoner.

Läs mer om Rwanda från Amnesty Press

Efter 22 år på flykt: Misstänkt för folkmord greps i Sydafrika (11 juni 2023)

Efter 26 år på flykt: Félicien Kabuga greps i Paris för folkmordet i Rwanda (19 maj 2020)

FOLKMORDSKONVENTIONEN 70 ÅR: Brottens brott – Folkmord (Amnesty Press 7 december 2018)

MR-DAGARNA: Mannen bakom Hotell Rwanda (Amnesty Press 18 november 2013)

Journalister flyr Rwanda (Amnesty Press nr 2/2013)

Amnesty Press i östra Kongo: Ständigt på flykt i en konflikt utan slut (Amnesty Press 26 januari 2013)

Rwanda och Uganda utpekas (Amnesty Press nr 4/2012)

Femton år efter folkmordet (Amnesty Press 9 april 2009)

Omöjlig försoning? (Amnesty Press 9 april 2009)

Tribunalen vägrar överlämna folkmordsmisstänkta (Amnesty Press 10 juni 2008)

Affärsmannen som finansierade folkmord (Amnesty Press 7 maj 2008)

Svår försoning i Rwanda (Amnesty Press 13 juni 2007)

Åter till Rwanda 1994 (Amnesty Press 11 april 2006)

I Arusha spelas folkmordet 1994 upp igen (Amnesty Press nr 3/2005)

Rwanda – förövare och offer (Amnesty Press 6 maj 2004)

Försoningen har börjat i Rwandas byar (Amnesty Press nr 4/2001)