Hård kamp för kvinnors rättigheter

Reportage | 2002-12-05
Även publicerad i AmnestyPress #4/2002

I Ryssland dör minst en kvinna i timmen till följd av våld i hemmet.
Det blir nästan 9 000 per år. Vissa undersökningar visar att det är fler än 14 000, alltså fler än antalet sovjetiska soldater som stupade under det tio år långa kriget mellan Sovjetunionen och Afghanistan.

Organisationer som arbetar för kvinnors rättigheter i Ryssland i dag brottas med många fördomar från både allmänhetens och myndigheternas sida.

– Större delen av den ryska allmänheten lägger fortfarande skulden på kvinnan, både när det gäller människohandel och våld i hemmet, säger Larissa Ponarina, vice ordförande i organisationen Anna som jobbar mot våld i hemmet.

Sjostry är en organisation som arbetar med offer för sexuellt våld sedan början av 1990-talet och med människohandel sedan 1997.

– Under första året jobbade vi bara med att öka medvetenheten om problemen, säger Maria Mochova, Sjos-trys ordförande.

Båda berättar om oförstående myndigheter och dumaledamöter som förnekar problemens existens, men Larissa Ponarina tycker att mediernas attityd har förbättrats under det senaste tre åren.

Maria Mochova, ordförande i Sjostry.

– Nu har de börjat skriva seriösa artiklar om våld i hemmet till och med i typiska kvinnotidningar. Om de skrev om sådant förr så var andemeningen: »Ni måste tänka mer på ert utseende, om ni inte ser bra ut så kommer naturligtvis maken inte att älska er som förr«, berättar Larissa Ponarina.

Utsatta kvinnor kan inte räkna med någon hjälp om de vänder sig till polisen, säger Larissa Ponarina.

– De övertalar henne ibland att inte göra någon anmälan, eftersom många kvinnor gör en anmälan och sedan tar tillbaka den. De förstår inte vilken process som pågår inom henne, att hon är psykiskt nedbruten.

Problemet är också att ingen ingriper på ett tidigt stadium. Polisen och domstolen börjar inte utreda fallet förrän kvinnan är död. Lagstiftarna är inte heller alltid tillmötesgående. Förra året ändrades till exempel skattelagen så att organisationer som ger brottsoffer gratis personlig rådgivning måste anmäla alla som de hjälper till myndigheterna för att de sedan ska kunna ta ut skatt av dem.

Maria Mochova berättar att det inte finns några återanpassningsprogram för kvinnor som fallit offer för människohandel.

– De mest utsatta idag är kvinnor från Ukraina, Moldavien och andra före detta sovjetrepubliker som bor i Moskva, säger hon.

Det beror på att dessa kvinnor inte är registrerade i Moskva. Registreringen motsvarar vår folkbokföring, men är nästan lika svår att få som ett uppehålls-tillstånd.

– Om en kvinna våldtas och misshandlas utreds brotten bara om man har fastställt var hon är registrerad, säger Maria Mochova.

Larissa Ponarina, vice ordförande i organisationen Anna.

Hon säger att man i princip kan göra vad som helst med en människa i Ryssland om hon inte är registrerad utan rättslig påföljd, förutom att mörda henne.

– Ekonomiska brott och brott mot administrativa lagar är högre prioriterade än brott mot de mänskliga rättigheterna i Ryssland.

Människohandel har förekommit i Ryssland tidigare, men det var i mitten av 90-talet, när de ekonomiska svårigheterna blev större och mer långvariga, som det blev en massrörelse, säger Maria Mochova.

Då kom också boken »Interdjevetjka« som handlade en ung prostituerad som flyttade till Finland och som glorifierade den prostituerades liv.

– Då kom det en tid när unga flickor tyckte att prostitution var ett bra yrke som gav ett bekvämt och bra liv, säger Maria Mochova.

Det finns ingen statistik som gör det möjligt att jämföra våld mot kvinnor under sovjettiden och nu, men hon tror ändå att det blivit värre sedan kommunismens fall.

– Sexuellt våld har alltid funnits, men det tycks mig som om våldet har blivit grövre under de senaste åren. Under sovjettiden fanns inte en så stor marknad med porrfilmer och könshandel.

Trots att mycket återstår att göra är Maria Mochova optimistisk om det framtida arbetet. Det har trots allt gjorts stora framsteg under de senaste åren.
– När vi började med den här verksamheten 1994 ville justitiedepartementet inte registrera oss. De sade att sexuellt våld inte finns i Ryssland.

Text: Joanna Kurosz

Reportage | 2002-12-05
Även publicerad i AmnestyPress #4/2002