Lisa Röstlund reder ut i snåren av svensk skogsdebatt
Lisa Röstlund har i ”Skogslandet” åstadkommit en riktig bladvändare där många perspektiv, tankar och åsikter ryms kring den polariserade debatten om skogen i Sverige.
böcker | 2022-07-17 Av: Sanna Blomgren Även publicerad i AmnestyPress #3/2022 |
Lisa Röstlund arbetar som grävande reporter på Dagens Nyheter. Hon har tidigare bland annat granskat Lundin Oil, högerextrema grupper, klimatkompensation och konsulterna på Karolinska. Foto: Gabriel Liljevall
Bok: Skogslandet. En granskning
Författare: Lisa Röstlund
Förlag: Bokförlaget Forum
I granskningen Skogslandet har Lisa Röstlund begett sig djupt in snåren i den svenska skogsdebatten. I boken redogör hon för den mycket polariserade och inte sällan hätska stämning som råder kring den svenska skogen och dess klimatnytta. Röstlund tar avstamp i frågan om vad en skog egentligen är för något, eftersom det verkar råda delade meningar om den saken. Vissa menar att den planterade skogen inte är någon riktig skog, utan snarare bör kallas skogsplantage. Andra menar att det är just den planterade skogen som är den enda skogen som har något värde. Det är ju den skogen som sedermera blir till pappersmassa eller virke som går att sälja och tjäna pengar på.
Det råder också delade meningar om vad vi egentligen bör göra med skogen. Ska vi bruka den eller låta den stå kvar? Och på vilket sätt ska vi i så fall bruka den? Hur gör skogen bäst nytta för klimatet? Och hur viktigt är det egentligen med biologisk mångfald? Frågorna är många och svaren, ja de verkar skilja sig åt beroende på vem man frågar.
För den oinvigde är det lätt att gå vilse mellan de myndigheter, ministrar, skogsbolag och tankesmedjor som har ett finger med i det svenska skogsspelet, men med sin tydliga och lättillgängliga framtoning reder Röstlund ut för läsaren hur saker och ting hänger ihop. Hon har talat med såväl skogsägare som politiker. Och hon har träffat forskare, skogsexperter, aktivister, tjänstemän på Skogsstyrelsen och chefer på de största skogsbolagen.
Foto: Bokförlaget Forum
Ibland har hon också talat med personer som vill förbli anonyma eftersom de är rädda för att bli uteslutna ur vänskapskretsar eller behöva utstå andra repressalier för att ha delat med sig av information som, bland andra, Skogsstyrelsen velat hemlighålla. Det sistnämnda säger en hel del om sprängkraften i Röstlunds granskning och är det som får mig att förfäras allra mest under läsningen.
I granskningen framkommer också att tjänstemän har sagt upp sig för de inte längre orkat med att gång på gång lyfta fram vikten av biologisk mångfald på en myndighet som sätter vinsten före klimatet. Forskare som sökt jobb på forskningsinstitutet Skogforsk har fått frågor om var de står i skogsdebatten när de varit på anställningsintervju. Och miljöaktivister känner sig otrygga efter att ha kommit i klinch med skogsägare som inte vill att de inventerar arter på deras mark.
Röstlund har själv svårt att summera sin granskning. Hon skriver att den spretar åt olika håll och jag håller med. Samtidigt är det just det som gör den så bra. I trettiotvå kapitel på knappa tre hundra sidor lyckas Röstlund göra sin granskning till en riktig bladvändare där många perspektiv, tankar och åsikter ryms.
Det är en faktatung bok. Och den får mig att fundera över såväl äganderätten och allemansrätten som urfolksrätten. Å andra sidan är det precis det där virrvarret av åsikter och perspektiv som lämnar en bitter eftersmak när jag stänger boken. Det känns liksom inte som det är läge att fortsätta vända och vrida på perspektiven när sommarläsningen ännu en gång kantats av nyhetsnotiser om rekordvärme och torka. Eller så är det perfekt timing. Det går liksom inte att värja sig längre. I samma stund som skogsbränderna rasar i Europa rasar jag över det som framkommer i Skogslandet. Vet varken ut eller in, men vet att jag vill att precis alla ska läsa boken.
Sanna Blomgren
[email protected]
böcker | 2022-07-17 Av: Sanna Blomgren Även publicerad i AmnestyPress #3/2022 |