Många kvinnor saknar rätt att bestämma över sitt barnafödande
Om kvinnor får rätten att själva välja när och hur ofta de ska bli gravida kan det ge skjuts åt utvecklingen. Det slår FN:s befolkningsorgan, UNFPA, fast i en ny rapport.
reportage | 2018-10-23 Av: Tharanga Yakupitiyage |
Natalia Kanem från Panama är chef för UNFPA. Foto: Globalbookends/Wikimedia
I årets upplaga av befolkningsorganet UNFPA:s årsrapport läggs fokus på människors reproduktiva rättigheter och den betydelse detta har för både social och ekonomisk utveckling.
”Möjligheten till egna val kan förändra världen. Det kan snabbt förbättra flickors och kvinnors välbefinnande, förändra livet för familjer och påskynda den globala utvecklingen”, skriver UNFPA:s chef Natalia Kanem i rapporten.
Organets Washingtonchef Sarah Craven säger till IPS att världssamfundet fortfarande har mycket arbete kvar att göra.
Rapportförfattarna går igenom de globala trenderna kring barnafödande och i vilken utsträckning dessa siffror påverkas av kvinnors möjligheter att göra egna val.
I många afrikanska länder föder kvinnor i genomsnitt fyra eller fler barn. Det sker i första hand i länder som är fattiga och där tillgången på god hälsovård och preventivmedel är begränsad. Enligt UNFPA vill över 20 procent av kvinnorna i dessa regioner undvika att bli gravida, men saknar möjligheter att skydda sig. Detta samtidigt som närmare 20 miljoner graviditeter om året i regionen, motsvarande 38 procent av alla graviditeter, inte är planerade.
Manes Feston, tillsammans med sina barn. I famnen håller hon sin fyra månader gamla son Fedson, som var den ende som överlevde en trillingfödsel. I många afrikanska länder får kvinnorna fyra barn eller fler, och i de flesta av dessa länder är tillgången till sjukvård och preventivmedel begränsad. Foto: Travis Lupick/IPS
I Afrika söder om Sahara är det samtidigt vanligt att flickor gifter sig tidigt, vilket ofta också betyder att de blir mammor i unga år. I denna region gifter sig mer än var tredje flicka innan hon hunnit fylla 18 år och i vissa länder betydligt fler än så. I exempelvis Niger har hela 76 procent av alla flickor gift sig innan de fyllt 18 år. Detta samtidigt som tidiga giftermål ofta leder till att flickorna även hoppar av skolan och därmed får minskade inkomster som vuxna, samt till att de får sämre möjligheter att ta egna beslut, även vad gäller deras familjebildningar.
Länder med hög fertilitet har även en snabbare befolkningstillväxt, vilket i sin tur är en utmaning för de hållbara globala utvecklingsmålen – kampen mot fattigdom och hunger samt möjligheterna att se till att alla får gå i skolan och har tillgång till god sjukvård.
Samtidigt finns det en trend i andra länder där kvinnor snarare har få barn på grund av för hög arbetsbörda, snarare än på grund av deras fria val. I östra Asien har en kultur med extremt långa arbetsveckor gjort det svårt för många att kombinera karriär med ett familjeliv.
I Sydkorea uppgav nästan var femte yrkeskvinna att hon under 2014 hade en arbetsvecka på 54 timmar eller mer. Detta samtidigt som sydkoreanska kvinnor i genomsnitt endast föder 1,17 barn, vilket ligger klart under de 2,1 barn per kvinna som anses behövas för att en befolkning inte ska börja minska. Liknande problem finns bland annat i Japan.
I östra Asien har en kultur med extremt långa arbetsveckor gjort det svårt för många att kombinera karriär med ett familjeliv. Födelsetalen sjunker i länder som Japan och Sydkorea. (den japanska kvinnan på bilden har inget samband med artikelns innehåll). Foto: MJ/TR/Wikimedia
I båda dessa länder utsätts även kvinnor som har barn för diskriminering på arbetsmarknaden. När samhällen har färre barn och unga minskar också arbetskraften vilket i sin tur leder till försvagade ekonomier, och när de äldre blir fler ställs myndigheterna inför större utmaningar i form av ökade vårdkostnader som ska finansieras av allt färre.
Rapportförfattarna slår fast att alla människor bör få tillgång till bra reproduktiv hälsovård, inklusive tillgång till moderna preventivmedel och sexualundervisning.
– Möjligheten till egna val kan förverkligas överallt, och detta är något världens regeringar bör prioritera, säger Sarah Craven till IPS.
Länder där barnafödandet är högt rekommenderas att satsa på utökade reproduktiva rättigheter och fler arbetstillfällen för kvinnor på landsbygden, medan länder där fertiliteten är låg uppmanas att satsa på utökad service för barnfamiljer, samt på utbyggd föräldraförsäkring.
I många länder är frågan om reproduktiva rättigheter kopplad till religiösa uppfattningar. Sarah Craven är kritisk till länder där människor inte får den information och den service de har behov av för att själva kunna välja när de ska bli gravida.
– Du kan inte uppnå de globala hållbarhetsmålen om du inte också ser till att dina medborgare får sina reproduktiva rättigheter garanterade, säger hon.
I rapporten understryker UNFPA:s chef Natalia Kanem att vägen framåt handlar om att se till att alla, ”varje individ och varje par, oavsett var eller hur de lever, eller hur mycket de tjänar”, får tillgång till sina reproduktiva rättigheter. ”Det verkliga måttet på utveckling handlar om människorna själva, i synnerhet kvinnors och flickors välmående, att de får tillgång till sina rättigheter och full jämlikhet, och att de är fria att göra sina egna livsval”, understryker Natalia Kanem.
Tharanga Yakupitiyage
IPS/New York
reportage | 2018-10-23 Av: Tharanga Yakupitiyage |