Hösten som skakat Iran

Protesterna fortsätter i Iran. De första avrättningarna har verkställts som en signal att regimen inte tänker ge upp.

artiklar | 2023-01-11
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022
Den 10 december hölls demonstrationer runt om i Europa för proteströrelsen i Iran som här i London där tusentals tågade.

Den 10 december hölls demonstrationer runt om i Europa för proteströrelsen i Iran som här i London där tusentals tågade. Foto: Martyn Wheatley / i-Images / Polaris/TT

Den 12 december rapporterades att 23-årige Majidreza Rahnavard hade avrättats offentligt genom hängning i staden Mashhad. Han greps den 17 november och dömdes till döden för ”fiendeskap mot Gud” och anklagades för att ha knivdödat två medlemmar i den fruktade milisen Basij.

Det var den andra avrättningen i samband med protesterna i Iran. Den 8 december avrättades 23-årige Mohsen Shekari, anklagad för att ha blockerat en gata i Teheran och ha skadat en milisman i en knivattack.

Ytterligare ett tiotal personer som har dömts till döden hotas av avrättning och det har uppgetts att omkring 15 000 personer har gripits i samband med protesterna sedan i september. Det kan därför förväntas att fler dödsdomar kan utdömas. Amnesty har startat en aktion med krav på att samtliga dödsdomar i Iran upphävs.

Det var den 16 september som Jina (Masha) Amini, 22, dog under ett besök i huvudstaden Teheran. Hon kom från den kurdiska staden Saqqez och greps av iransk moralpolis som anklagade henne för att ha burit sin huvudsjal på felaktigt sätt. Misstankar finns om att tortyr och misshandel i häktet ledde till hennes död, vilket myndigheterna har förnekat.

Protest i september 2022 på Amir Kabir-universitetet i Teheran.

Protest i september 2022 på Amir Kabir-universitetet i Teheran. Foto: Darafsh/Wikimedia

Hennes död blev upptakten till den största protestvågen i Iran sedan den islamiska republiken utropades 1979. Enligt Iran Human Rights, som har sitt säte i Oslo, har 458 personer dödats i samband med protester över hela landet.

Utländska journalister har inte släppts in i landet och människorättsorganisationer som Amnesty kan inte besöka landet. Informationen om vad som händer är därför inte helt tillförlitlig utan bygger på bilder och filmer som läggs upp på internet och intervjuer med personer i Iran. Att protesterna varit omfattande och att strejker stängt ned verksamhet är dock otvetydigt. Slagordet ”Kvinnor, liv, frihet” blev proteströrelsens slagord och runt om i världen har solidaritetsmanifestationer ägt rum.

I början av december tändes ett litet hopp om förändring av det iranska systemet. Iranska makthavare skulle då ha sagt att moralpolisens uppgifter skulle förändras och att lagen om kvinnor och huvudsjal skulle ses över. Snart stod det dock klart att optimismen var ogrundad och att regimen inte är beredd till några förändringar som kan tillfredsställa proteströrelsen. Repressionen har fortsatt vara hård, inte minst i Kurdistan och Baluchistan, där missnöje länge funnits med diskriminering. Inför vintern är frågan om dödsdomar och ett skärpt förtryck kan göra att den islamiska republiken överlever ytterligare en protestvåg eller om dess dagar är räknade.

Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press
”Jag vill bara att denna mardröm ska vara över så att min familj kan återgå till en vardag” (10 januari 2023)

artiklar | 2023-01-11
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022