Filmen "Greta" – en intim reflektion kring aktivism och klimat

Det är svårt att säga något som inte redan är sagt om Greta Thunberg, men i Nathan Grossmans dokumentär ” Greta” får vi om möjligt komma närmre inpå den unga aktivisten än någonsin tidigare.

filmer | 2020-11-19
Av: Emelie Isaksen
Även publicerad i AmnestyPress #4/2020
Time Magazines omslag när Greta Thunberg blev årets person 2019.

Time Magazines omslag när Greta Thunberg blev årets person 2019. Foto: Time

Film: Greta
Regissör: Nathan Grossman
Land: Sverige
Längd: 101 minuter

I augusti 2018 satte sig då 15-åriga Greta ned framför riksdagen i Stockholm för att protestera mot hur våra politiker blundade för klimatfrågan. Då var det få som kunde ha gissat att hon två år senare skulle ha hållit ikoniska tal inför världsledare, blivit utsedd till Time Magazines Person of the year och nominerats till Nobels Fredspris hela två gånger. Men trots det har långfilmsdebuterande regissören Grossman lyckats följa henne nära ända sedan den allra första dagen av ”skolstrejk för klimatet”. I Greta får vi insyn i både vardagsrummet på valdagen 2018, baksätet på elbilen genom Europaturnén och segelbåtens trånga gungande hytt över Atlanten till det särskilda FN-mötet om klimatet i New York.

"Greta" är ett intimt och varsamt målat porträtt där sorg, humor, trygg vardag och global kris samsas om utrymmet på kanvasen. Dokumentären inleds med Gretas siluett mot höga vågor i segelbåtens akter till ljudet av hennes inre monolog om hur hennes liv så snabbt förändrats till någon slags overklig film. På det följer en sekvens av snabba klipp på översvämningar, stormar, skogsbränder och människor på flykt, som kontrasteras till ljudklipp på klimatförnekare som mässar om hur människan inte alls förstör planeten – och ungefär där har tonen satts för resterande tid framför bioduken. En film om Greta är oundvikligen en film om klimatkrisen – och en lärorik sådan – men främst är filmen en möjligheten att få lära känna en mångfacetterad ung och smart aktivist.

Filmen ” Greta” får svensk biopremiär 20 november. På grund av coronarestriktionerna kommer den finnas på strömningstjänster från 24 november.

Filmen ” Greta” får svensk biopremiär 20 november. På grund av coronarestriktionerna kommer den finnas på strömningstjänster från 24 november. Foto: TriArt

Gretas aktivistresa startade när hon såg en film om föroreningar i havet. Vid 11 års ålder bidrog oron hon kände över klimatet till att hon drabbades av en svår depression som varade i flera år, hon slutade under en tid att både prata och äta. Hon beskriver i början av dokumentären att vetskapen om hur ekosystem dog och isar smälte ingav en känsla av meningslöshet, och hur det som gjorde henne allra räddast var att folk verkade tro att vi gjorde framsteg. Med avstamp i sorgen kände hon att hon hade ett ansvar att larma om det hon såg och förstod, och på den vägen var det.

Hennes högkonsumerande familj gjorde successivt omställningar, och Greta fortsätter idag att driva samma förändringsarbete. Om någon tvekat på huruvida Greta är ett välplanerat PR-trick eller har sin egen agenda så tror jag att "Greta" sätter stop för de funderingarna. Vi får skratta åt hennes skämt och vi får ta del av hennes ilska och frustration. Vi får höra henne berätta sin personliga historia och vi får följa med i spontan respons på oväntade och väntade händelser. Vi får lära känna delar av hennes familj och vi får stå bredvid när hon vilar och andas in doften av hästarna i stallet. Genom hela filmen talar Greta för sig själv, och hon talar klarspråk.

FN:s generalsekreterare António Guterres möter Greta Thunberg i Wien 27 maj 2019 och de sänder live på Instagram.

FN:s generalsekreterare António Guterres möter Greta Thunberg i Wien 27 maj 2019 och de sänder live på Instagram. Foto: UN Photo/Nikoleta Haffar

Greta har diagnosen Aspergers syndrom (eller Autismspektrumtillstånd, som det kallas idag), och pratar ofta om hur det på många vis påverkat hur och varför hon genomfört sin aktivism som hon gjort. Hon beskriver sin diagnos som en superpower som bland annat tillåtit henne att kunna fokusera så aktivt på att lära sig om klimatkrisen. Vid ett tillfälle i filmen säger hon att ”det vore bra om alla hade lite mer Aspergers, i alla fall när det kommer till klimatet”, eftersom att klimatfrågan ofta kompliceras för mycket när den egentligen är ganska enkel: Antingen så börjar vi leva hållbart, eller så gör vi inte det.

Jag tycker mig se hur Gretas tålamod sinar ju längre in i filmen vi kommer - politisk förändring går långsamt, och att mäktiga personer världen över tar selfies med en ung klimataktivist från Sverige minskar inte människors ekologiska fotavtryck.

Psykisk hälsa är ett genomgående tema i dokumentären, och för mig det som gör att den faktiskt överträffar mina förväntningar. Att vara aktivist är svårt, särskilt på ett hållbart och långsiktigt sätt, även för Greta. Det märks att hon allra helst hade sluppit att stå i centrum, upprepade gånger genom filmen får vi höra hur hon egentligen varken vill ta ansvaret eller äran. Att vara aktivist kräver kraft och energi och leder alldeles för ofta till utmattning och utbrändhet. Det är en aktivitet som nästan alltid blir personlig, och som är näst intill omöjlig att inte ta med sig hem. Grossman väljer att lyfta den diskussionen, och Greta låter oss få följa henne otroligt nära även i några av de riktigt jobbiga stunderna, vilket lyfter dokumentären till oanade höjder. Att Grossman som regissör gjort det mesta på helt egen hand tror jag banat väg för den intimiteten.

Greta Thunberg inspirerade under 2019 hundratusentals människor över hela världen. Skolelever gick i klimatstrejk och människor i olika åldrar gick ut på gatorna för att protestera mot klimatförändringarna. Här en studentmarsch i London 15 mars 2019.

Greta Thunberg inspirerade under 2019 hundratusentals människor över hela världen. Skolelever gick i klimatstrejk och människor i olika åldrar gick ut på gatorna för att protestera mot klimatförändringarna. Här en studentmarsch i London 15 mars 2019. Foto: Richard Burton/Amnesty International

Dokumentären är en viktig påminnelse om vikten av långsiktigt hållbar aktivism i en allt mer polariserad värld. Den fick mig också att fysiskt längta efter att få gå ut på gatorna med plakat i händerna igen. Pandemin håller i sig och förvärras, men det gör klimatförändringar också, de väntar inte. Och Greta fortsätter hon med, att outtröttligt utbilda makthavare och allmänhet. Filmen Greta påminner om att det är upp till oss att se till att hon inte är ensam.

Emelie Isaksen

Fotnot: En kortare version publiceras också i nummer 4/2020.

filmer | 2020-11-19
Av: Emelie Isaksen
Även publicerad i AmnestyPress #4/2020