MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia”

MR-dagarna är Europas största mötesplats för mänskliga rättigheter. Kultur och demokrati var temat i kulturhuvudstaden Umeå. Besökarna har i dagarna tre haft möjlighet att lyssna, lära, ses och diskutera och det har funnits 200 programpunkter att välja bland. Intresset har varit stort, nästan varenda seminarium har varit fullsatt.

reportage | 2014-11-17
Av: Åsa Wallin
Diana Nyman, Heidi Pikkarainen och Soraya Post är ledamöter i Kommissionen mot antiziganism.

Diana Nyman, Heidi Pikkarainen och Soraya Post är ledamöter i Kommissionen mot antiziganism. Foto: Åsa Wallin

Huvudsekreterare Heidi Pikkarainen inleder rappt seminariet Hur kan vi motverka antiziganism med att presentera Diana Nyman och Soraya Post, ledamöter i Kommissionen mot antiziganism. Hon berättar om vitboken och pumpar åhörarna med fakta om kränkningar av romer.

– Kommissionen tillsattes i samband med förra regeringens vitbok. Tidigare åtgärder har ej fått önskad effekt, säger Heidi Pikkarainen.
Romers situation har varit känd länge, men det har varit svårt att få till en förändring. I Kommissionen mot antiziganism är majoriteten av ledamöterna själva romer, vilket är unikt och det är just detta som Diana Nyman, Heidi Pikkarainen och Soraya Post säger är nyckeln: att föra sin egen talan.
– Vi bör alla fundera över vilket samhälle vi vill ha.
Diana Nyman uppmanar till civilkurage. Mod att markera mot kränkande kommentarer och handlingar. Hon citerar fritt ur Bröderna Lejonhjärta:  det finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort.

Deltagarna i seminariet Kulturaktivism bland nationella minoriteter och urfolk. Från vänster Mona Mörtlund, Mirelle Gyllenbäck, Lina Puranen, Britt-Inger Lundqvist, Vanja Hermele, Anna Åsdell.

Deltagarna i seminariet Kulturaktivism bland nationella minoriteter och urfolk. Från vänster Mona Mörtlund, Mirelle Gyllenbäck, Lina Puranen, Britt-Inger Lundqvist, Vanja Hermele, Anna Åsdell. Foto: Åsa Wallin

I samma sal men en annan dag samlades kulturarbetare med minoritetsbakgrund för att tala om aktivism.
Skådespelaren Anna Åsdell vid den samiska teatern Giron sámi teáhter berättar hur gruvetableringen äter upp den samiska kuluren. Samtalsledare Lawen Mohtadi undrar om den ökade aktivismen i norr har blivit en nytändning.
– Nej, jag skulle snarare kalla det desperation, med tanke på mängden gruvor som planeras i Sápmi, säger Anna Åsdell.

Alla i panelen är överens om nödvändigheten för minoriteter och urfolk att skriva sin egen historia, men etnologen Britt-Inger Lundqvist, vill samtidigt understryka vikten av att de inte ska bli hopblandade med varandra bara för att de är minoriteter. Själv tillhör hon resandefolket och säger att de har mycket att lära av romernas sätt att organisera sig.

”Tornedalingarna var helt osynliggjorda, vi var varken finnar eller svenskar. När vi blev erkända som nationell minoritet 1999 satt jag hemma vid radion och lyssnade på talet från Riksdagen. Det var otroligt gripande”, säger Mona Mörtlund. Till höger sitter Mirelle Gyllenbäck, aktivist och finsk rom

”Tornedalingarna var helt osynliggjorda, vi var varken finnar eller svenskar. När vi blev erkända som nationell minoritet 1999 satt jag hemma vid radion och lyssnade på talet från Riksdagen. Det var otroligt gripande”, säger Mona Mörtlund. Till höger sitter Mirelle Gyllenbäck, aktivist och finsk rom Foto: Åsa Wallin

– Vi måste sätta ord på det. Det finns så många smärtsamma minnen av hur staten har behandlat oss, säger Mona Mörtlund, dramatiker från Tornedalen som har skrivit om statens försvenskningspolitik.
Hon har märkt av ett stort publikt intresse kring sina föreställningar runt om i landet, men också okunskap och förvåning. En vanlig reaktion är ”varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia”.

– Mångfalden är redan här. När ska majoritetssamhället inse det? När ska de följa sin tid? På institutionerna gör man som man alltid har gjort. Det vänds inte på några stenar, anser Vanja Hermele, genusvetare.

Det kulturaktivistiska samtalet modererades av Lawen Mohtadi, journalist och författare till bland annat ”Den dag jag blir fri”, en bok om Katarina Taikon och redaktör för antologin Rasismen i Sverige.

Det kulturaktivistiska samtalet modererades av Lawen Mohtadi, journalist och författare till bland annat ”Den dag jag blir fri”, en bok om Katarina Taikon och redaktör för antologin Rasismen i Sverige. Foto: Åsa Wallin

Lina Puranen, kulturproducent, önskar omdefiniera bilden av den svenskfinska kulturen. Den nuvarande tycker hon är präglad av gammal nostalgi. Hon vill komma bort från den gamla bilden av bastu, alkohol, kniv och mumin, för att istället öppna upp för 2000-talets ungdomskultur.

Åsa Wallin
asa@asawallin.se

Fakta: Vitboken

Den mörka och okända historien - en bok om övergrepp och kränkningar av romer och resande i Sverige under 1900-talet. Syftet med vitboken, som bygger på arkivmaterial, forskarrapporter och intervjuer med romer och resande, är att ge ett erkännande åt offren och deras anhöriga och skapa förståelse för den romska minoriteten situation i dag. Boken, som har tagits fram inom ramen för Arbetsmarknadsdepartementet, ger inte en fullständig bild av romers utsatthet under 1900-talet men är den hittills mest omfattande på detta område.
Källa: Regeringskansliet

Läs mer om MR-dagarna från Amnesty Press
MR-DAGARNA I UMEÅ: Rita Mahato fick Per Anger-priset och "Den tomma stolen" fick världspremiär (14 november)

reportage | 2014-11-17
Av: Åsa Wallin