Imponerande bok om olöst mord

När FN-experten Zaida Catalán och hennes amerikanske kollega Michael Sharp i mars 2017 hittades mördade i provinsen Kasai i Kongo utpekades en rebellgrupp som skyldiga. I ”Mordet på Zaida Catalán” redogör Staffan Lindberg för sitt imponerande arbete för att hitta de som gav order om mordet. Det är också en bok som skildrar utvecklingen i ett plågat land där konflikter fortsätter att terrorisera befolkningen.

böcker | 2020-02-18
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #4/2019

Staffan Lindberg. Foto: Urban Andersson

Bok: Mordet på Zaida Catalán
Författare: Staffan Lindberg
Förlag: Ordfront förlag

När ännu en del av Demokratiska republiken Kongo under 2016 drogs in i en spiral av våld väckte nyheter från Kasai ingen större uppmärksamhet utanför landets gränser. Snart hade flera tusen människor dödats och över en miljon var på flykt medan FN vädjade om hjälp.

Som så ofta i Kongo handlade konflikten om makt och kontroll över de enorma naturrikedomar som är landets förbannelse. Både den kongolesiska armén och den lokala rebellmilisen, Kamiuna Nsapu, anklagades för övergrepp.

Trots att FN sedan 1999 har en fredsbevarande styrka i Kongo, Monusco som idag består av cirka 18 000 personer från många länder, så har FN-närvaron inte lyckats stoppa våldet.

FN-polis och lokal polis hjälper en kvinna till sjukhus efter att hon har attackerats i Kananga i Kasai den 14 mars 2017. Foto: Monusco

Den 25 februari 2017 kom ett kraftfullt fördömande från FN:s säkerhetsråd mot våldet i Kasai och krav riktades på Kongos regering att omedelbart genomföra en opartisk undersökning av möjliga krigsförbrytelser.

Den 12 mars 2017 reste FN-experten Zaida Catalán och hennes amerikanske kollega Michael Sharp med motorcykeltaxi till byn Bunkononde, i regionen Kasai för att träffa milisen Kamiuna Nsapu, som bland annat hade gjort sig ryktbar genom att rekrytera barnsoldater. Zaida Catalán och Michael Sharp skulle utreda massmord och andra övergrepp.

I byn Rälla på Öland fick Elizabeth Morseby, Zaidas syster, som var på besök hos systrarnas mamma, Maria, ett samtal på mobilen. Det kom från Zaidas nummer men det enda som hördes var hetsiga mansröster. Efter 72 sekunder bröts samtalet.

Mamman och systern tog kontakt med FN-högkvarteret i New York och berättade vad som hade hänt och sin oro.
Sedan blev det tyst.

Staffan Lindberg, som är en av Aftonbladets bästa reportrar, får tidningens uppdrag att bevaka försvinnandet, som förmodas vara en kidnappning. Det blir början till det som nu har resulterat i den gastkramande boken ”Mordet på Zaida Catalán”.

Foto: Ordfront förlag

Lindberg lyckas med stöd av Zaidas mamma och syster ge ett nära porträtt av en människa som i ordets bästa bemärkelse var en idealist. Hon valdes 2001 till ett av språkrören för Grön Ungdom och fick uppleva besvikelsen efter EU:s toppmöte i Göteborg i juni 2001 då kravaller och polisövergrepp grusade den radikala rörelsens förhoppningar om att en annan värld skulle vara möjlig. Lindberg beskriver hur Zaida talar på den avslutande demonstrationens slutmöte och citerar poeten Bob Hanssons ord ”Vem ska man ringa när det är polisen man är rädd för?”.

Zaida Catalán fortsatte med politiken, som jurist på Miljöpartiets riksdagskansli och i Stockholms stadsfullmäktige, och med engagemang i kvinnojoursrörelsen. Fram till EU-valet 2009 såg hon som ett av Miljöpartiets stora framtidslöften. Men när hon, trots en personvalskampanj, misslyckades med att komma in i Europaparlamentet bytte hon bana och började arbeta internationellt för mänskliga rättigheter. Det blev resor och arbete i Kongo, Palestina och Afghanistan. Och hon mötte kärleken i Kongo där hon träffade den franske polischefen Patrick. Även om förhållandet tar slut så behåller de en nära vänskap.

Två veckor efter att mobilen hade ringt på Öland hittades Zaida Catalán och Michael Sharp den 28 mars 2017 döda. Rebellerna utpekas som skyldiga.

Staffan Lindberg inleder nu sitt sökande om vem som bar ansvaret. Han är en bra berättare och kombinerar effektfullt berättelsen om mordet, människan Zaida Catalán, får in sitt egna journalistiska arbete och Kongos komplicerade historia i väl avvägda delar. Och han berättar om villkoren i koboltgruvorna i Kolwezi i provinsen Lualaba, som Amnesty har belyst i rapporter, och skildrar doktor Denis Mukweges enträgna arbete på Panzisjukhuset med kvinnliga offer för våldtäkter.

Monusco håller möte i Tshimbulu sydöst om Kananga den 21 februari 2017 där de försäkrar invånare om att FN fortsätter att främja dialog. Foto: Biliaminou Alao/Monusco

Lindberg jagar envist sanningen om vem som låg bakom mordet och det är som att läsa en thriller men nu handlar det om verkligheten. Zaida Catalán och Michael Sharp blev lurade att åka iväg till ett förmodat möte med milisen i en operation iscensatt av säkerhetstjänsten. FN:s egen utredare valde att mörka sanningen i sin utredning, vilket senare avslöjades när SVT:s Uppdrag granskning i samarbete med internationella redaktioner 2018 publicerade Congo Files.

I november 2019 medgav premiärminister Sylvestre Ilunga Ilukamba att Kongos säkerhetstjänst kan ha varit inblandad i morden på Zaida Catalán och Michael Sharp.

Lindbergs bok lyfter fram en engagerad kämpe för mänskliga rättigheter och Zaida Catalans öde blir en påminnelse om hur lätt ett människoliv väger för de som inte skyr några medel för att värna sina egna intressen och sina rikedomar. Lindbergs skildring av parlamentsledamoten och barnvåldtäktsmannen Frédéric Batumike som till sist, i december 2017, döms till livstids fängelse för kidnappning och våldtäkt på 38 barn i en historisk rättegång, ger till sist ett litet hopp om rättvisas möjligheter.

Lindberg vill också förklara den komplexa historien som är bakgrunden till att två FN-medarbetare mördas i mars 2017 och frågar sig ”I vilken ände skulle jag börja?”.

Afrika delas upp vid Berlinkonferensen 1884-1885. Belgiens kung Leopold II får Kongofristaten som privat egendom. Foto: Adalbert von Rößler/Wikimedia

Han drar den viktiga slutsatsen att mosaiken av konflikter och krig hänger ihop: ”Varje skeende länkade in i ett tidigare, varje utbrott av våld hade sina rötter i ett annat. Oförrätter och grymheter hade staplats på varandra och skapat sår som höll portarna till det förflutna vidöppna.”

Och kontrollen över Kongos ofattbara rikedomar var och är drivkraften, från Berlinkonferensen 1884-1885 till dagens fortsatta strider. I Berlin fick Belgiens kung Leopold II Kongofristaten som privat egendom och miljoner kongoleser dukade under i plundringens vanstyre.
Den belgiska kolonialmakten lämnade brådstörtat Kongo 1960 men Katanga och Sydkasai bröt sig loss för att belgisk neokolonialism skulle ha fortsatt kontroll över gruvorna. Kongos förste premiärminister, Patrice Lumumba, mördades 1961 med hjälp av Belgien.

Svenska FN-soldater har tillfångatagit en krypskytt i Katanga vid strider i december 1961. Många legosoldater anslöt sig till utbrytarna i Katanga. Foto: Veteranarkiv/FBA/Wikimedia

Och Kongos olycka fortsatte när Mobutu med stöd av USA 1965 inledde sitt kleptokratiska styre som gav honom rikedom medan folket föll ner i fattigdom.

Folkmordet i Rwanda 1994 ledde till att Uganda och Rwanda 1996 invaderade Kongo och hämtade upp Laurent Kabila som galjonsfigur. Han var en bortglömd marxist-leninist som efter 1960-talets strider hade ägnat sig åt smuggling över Tanganyikasjön och mest var känd för att Che Guevara vid sin Afrikaresa 1965 förgäves hade hoppats att Kabilas grupp skulle leda revolutionen i Afrika.
Krigen 1996-2002 drog in en rad afrikanska länder i kampen om makten i Kinshasa och rikedomarna i provinserna.

Nya mineraler har hittats i Kongo och medan människor dör i massakrer, våldtas eller tvingas på flykt fortsätter bolag och hänsynslösa affärsmän att göra stora vinster.

Lindberg träffar Denis Mukwege, läkaren som med stöd av svenska Pingstmissionen byggt upp Panzisjukhuset i Bukavu i östra Kongo, och är en skoningslös kritiker av grannländer och den egna regeringen. Mukwege är pessimist:
– Alla pratar om elbilar. Om Tesla och Volvo. Nästa krig kommer att handla om kobolt.

Kobolt är den viktigaste beståndsdelen i litiumjonbatterier som används i smarta telefoner, bärbara datorer och elbilar.

Pakistanska FN-soldater patrullerar i Kasai. Foto: Fanny Schertzer/Wikimedia

Nu har Kongo en ny president, Félix Tshisekedi, som valdes i det val som till sist hölls i december 2018. Den nye presidenten har dock slutit en överenskommelse med den tidigare presidenten Joseph Kabila, som styrde 2001-2018, om maktdelning och det gör att förhoppningarna om verkliga förändringar är begränsade.

I östra Kongo fortsätter olika milisgrupper att sprida skräck och i Ituri-provinsen i nordöstra Kongo har hundratals personer dödats de senaste månaderna i attacker från ADF, en ursprungligen ugandisk rebellgrupp. Samtidigt har motsättningarna mellan folkgrupperna hema och lendu skärpts och FN talar nu om brott mot mänskligheten. Hundratusentals människor tvingades under 2019 på flykt i Ituri.

Svenska FN-soldater i Katanga 1961. Totalt deltog 6 334 svenskar i FN-insatsen i Kongo 1960-1964. 19 svenskar dödades. Foto: Wikimedia

Och som ett eko från Kongos mörka historia antog FN:s generalförsamling utan omröstning den 27 december 2019 en resolution om att utredningen om Dag Hammarskjölds död ska fortsätta.

Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare när han och 15 andra personer dog i en flygkrasch den 17-18 september 1961 vid Ndola i nuvarande Zambia. Hammarskjöld var på väg till förhandlingar med de belgiskstödda separatisterna i utbrytarprovinsen Katanga.

Händelsen klassades officiellt som en olycka men de senaste åren har allt fler uppgifter kommit om att Hammarskjölds död var avsiktlig.
Den tanzaniske juristen Mohamed Chande Othman har på FN:s uppdrag i flera år åter utrett vad som hände den ödesdigra septembernatten 1961. Han har konstaterat att det ”förefaller sannolikt att en attack eller ett hot utifrån kan ha orsakat kraschen”. Sydafrika, Storbritannien och USA har uppmanats att lämna ut hemligstämplat underrättelsematerial som kan kasta nytt ljus över omständigheterna kring kraschen.

Att FN:s generalsekreterare mördades för att skydda plundring av Kongos rikedomar låter nu, snart 60 år efteråt, inte helt osannolikt. Att Zaida Catalán och Michael Sharp mördades i mars 2017 för att de hotade mäktiga intressen inom den styrande eliten i Kongo visar Lindberg övertygande i sin bok även om det ännu återstår att slå fast vilka som bar det yttersta ansvaret.

Ulf B Andersson

Fotnot: En kortare version av denna text publiceras också i nummer 4/2019.

FN och mörkläggningen
SVT-programmet ”FN och mörkläggningen”, som sändes 21 november 2018 finns inte längre kvar på SVT Play. Däremot har redaktionen för Uppdrag granskning lagt ut textmaterial.

Läs också
Averting Proxy Wars in the Eastern DR Congo and Great Lakes (International Crisis Group 23 januari 2020)

In eastern Congo, a local conflict flares as regional tensions rise (The New Humanitarian 28 oktober 2019)

Läs mer om Demokratiska republiken Kongo från Amnesty Press

ICC: Bosco Ntaganda dömd för mord, våldtäkter, slaveri i Kongo (8 juli 2019)

Valet i Kongo blev ingen framgång för kvinnorna (4 mars 2019)

Liten chans för Kongo (31 augusti 2018 – också i nummer 3/2018)

Politisk och humanitär kris i Kongo (25 april 2018)

Den bortglömda krisen i Kongo drabbar kvinnor hårt (9 mars 2018)

Tomma ord i Kongos gruvor (28 februari – också i nummer 1/2018)

Årets Per Anger-pristagare: ”Jag kan inte backa nu” (24 oktober 2017)

Konferens på Södertörn: ”Yttrandefriheten måste ständigt försvaras” (17 oktober 2016)

En farlig konflikt (1 juli 2016 – även i nummer 2/2016)