Lägesrapport från sargad fredsfront

I ”Fredsfittan” berättar Agnes Hellström om sin sista period som ordförande i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Det är en tid som sammanfaller med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och beslutet att Sverige ska söka medlemskap i Nato.

Agnes Hellström var ordförande i Svenska Freds. Foto: Gabriel Liljevall

Bok: Fredsfittan. Natobeslutet som förändrade Sverige

Författare: Agnes Hellström

Förlag: Bazar förlag

När Ryssland invaderar Ukraina den 24 februari, 2022, har Agnes Hellström tre månader kvar på sitt uppdrag som ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Det ska bli tre omtumlande månader som präglas av vapenskrammel, anklagelser om att vara Putins nyttiga idiot och sluta med det svenska beslutet om att söka Natomedlemskap. Ingen bra period för den som vill nedrustning, helt enkelt.

Agnes Hellström beskriver tiden i dagboksform. Titeln ”Fredsfittan” är inget skällsord, utan hämtad från ett begrepp hon själv myntade som motsats till ”stridspitt” i en SVT-intervju.  

Formen rymmer både det privata och det politiska och kan knyta samman vardag, historik och större skeenden: Politiskt rävspel, fredsrörelsens historia, Sveriges plötsliga Natohysteri varvas med maken som är uppvuxen i Ukraina och den ukrainska flyktingfamiljen som flyttar in.   Den tråd som löper genom hela boken är Hellströms frustration över medierna och debattklimatet.    Egentligen går det snett redan innan Ryssland anfaller Ukraina. I en intervju med ETC Nyhetsmagasin 26 januari 2022 hävdar Agnes Hellström värdet av diplomati, diskuterar att svensk rysskräck bidrar till militarisering och fäller kommentaren att ingen litar på Ryssland när de säger att de inte har för avsikt att invadera Ukraina.

Det är en intervju som kommer jaga henne när kriget en månad senare är ett faktum. Hellström menar i boken att hon konstaterade fakta, och att hennes uttalande inte var värderande. 

Jag läser till slut intervjun i sin helhet. Kritiken som riktas mot Hellström efteråt är hård, men inte svår att förstå. Attacken på Ukraina gav de som varnat för Putins imperialistiska ambitioner och krigsretorik rätt.  

Foto: Bazar förlag

”Fredsfittan” är ett intressant, men inte helt okomplicerat, vittnesmål om att ensam streta mot strömmen. Den är en personlig partsinlaga, en önskan om att ge sammanhang och få tala längre än de 22 sekunder som en intervju blir i TV.   

Antimilitarism som ideologi i krigstid har även historiskt varit en knepig ekvation för fredsrörelsen att förklara. Hellström och Svenska Freds hävdar Ukrainas rätt till självförsvar och går emot att svenska vapen skickas till Ukraina. Att det får mothugg är inte svårt att förstå, men det får också en våg av hat att välla in i mejlkorgarna hos Svenska Freds.  Och som lägesrapport från den öde platsen utanför åsiktskorridoren är Hellströms bok effektiv.  

Krigsutbrottet aktualiserar också frågan om svenskt Natomedlemskap, och snart ställs den på sin spets. Det tar bara ett par månader för den svenska offentligheten att göra en gemensam piruett. Och en pressad socialdemokratisk regering ifrågasätter den svenska neutralitetspolitik som de så träget försvarat under det gångna århundradet.  

Medierapporteringen är frenetisk. Hellström beskriver i detalj alla turer i mediekarusellen som hon kastas upp på. Hon bjuds in och bokas av, åker taxi till SVT och Sveriges Radio. Där möter hon de andra inbjudna och blir till en början häpen.  

Experterna har militär anknytning, och liksom forskarna som deltar, är de nästa alltid Natoförespråkare. Något som inte alltid redovisas i etern. Hon alltid ensam i rollen som kritiker. Hennes dom är hård, hon kallar mediebevakningen ett ”journalistiskt haveri”. 

Mediekritik är en svår konst, och blir gärna svepande. Med en stor mängd detaljer och beskrivningar från sina möten med medierna, vill Hellström visa hur omöjligt det är att vinna legitimitet för en ståndpunkt som avviker från konsensus.  

Men Hellström är inte ensam om att ha kritiserat mediebevakningen under våren 2022. Kritiken har avfärdats av både Sveriges Radio och SVT. 

Ukrainska stridsvagnar i Charkiv i september 2022. Foto: Mil.gov.ua/Wikimedia

Men viss självreflektion har förekommit. Både SVT Nyheters ansvariga utgivare Charlotta Friborg och representanter från Ekot och Svenska Dagbladet har pratat om svårigheterna redaktionerna hade med att hitta Natokritiska forskare och experter (Medierna i P1 28 maj 2022, samt Journalisten 30 juni 2022). Förklaringen de anför är att ett ställningstagande mot Nato var så kontroversiellt vid den här tidpunkten att få forskare ville eller vågade öppet ta ställning mot ett svenskt Natomedlemskap.  

Beslut om Natopropositionen: Sveriges riksdag röstar den 22 mars 2023 med 269 ja mot 37 nej, och 43 frånvarande för att Sverige ska gå med i Nato. Endast ledamöterna från V och MP sade nej. Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia

I maj 2022 fattas så beslutet om att Sverige ska ansöka om medlemskap. Agnes Hellströms tid som ordförande är i princip över.   

Idag, ett och ett halvt år senare, har Sveriges Natoansökan fortfarande inte godkänts. Turkiets och Ungerns krav mot Sverige har lagt sordin på festligheterna. Medierna rapporterar att amerikanska soldater som placeras i Sverige inte ska lyda under svensk, utan amerikansk, lag.    Bokens skildring av den svenska Natoprocessen är också dess styrka. Svagheterna delar den med många politiska memoarer om händelser i närtid; det högst mänskliga behovet av att förklara sig och lägga till rätta som ställer sig i vägen för både självkritik och helikopterperspektiv.   Men att hävda nedrustning i krigstid och en hätsk offentlighet kräver också mod. I sådana tider behövs också Fredsfittor och en mångfald av röster som lyfter andra perspektiv – och en väldigt skarp slip som vässar argumenten.

Ira Mallik

Fotnot: En kortare version publiceras också i nummer 4/2023.