Konsten och friheten

Ska konsten utmana gränser? Ska yttrandefriheten skydda även det som provocerar och stör ordningen? Den frågan diskuterades i Göteborg den 12 december 2010.

Annica Karlsson Rixon, Lise Bergh och Christian Munthe. Foto: Cora Hillebrand

Det var en vanlig debatt på ett vanligt svenskt museum med en publik på drygt 60 personer. Ändå var det något ovanligt över Världskulturmuseet i Göteborg den 12 december 2010 där museets chef Mats Widbom, tidigare kulturråd vid ambassaden i Washington, hälsade välkommen till samtalet »Vad får vi? Vad bör vi?«.

På podiet satt Annica Karlsson Rixon, tidigare professor i fotografi, Christian Munthe, professor i praktisk filosofi och Lise Bergh, generalsekreterare i Amnestys svenska sektion för att samtala under ledning av Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson. Den utställning som var bakgrund till samtalet fanns inte längre att se på museet och den konstnär som skulle ha medverkat i samtalet fanns inte på plats, då hon enligt uppgift kände sig hotad.

Elisabeth Ohlson Wallin fortsätter att väcka starka känslor med sin fotokonst kring samkönad sexualitet, kopplad till religion och det var länge osäkert om hennes utställning »Jerusalem« överhuvudtaget skulle visas på Världskulturmuseet trots att museet hade beställt den.

Den 10 januari avslöjade Aftonbladet att Elisabeth Ohlson Wallin och museiledningen den 29 oktober kallades till ett möte med polisen, Säpo och länskriminalens underrättelserotel. Det var samma dag som Göteborg kryllade av poliser och det ryktades om ett terrorhot mot köpcentret Nordstan.

– Det mest anmärkningsvärda de sade var att jag skulle åka hem och tänka över om jag verkligen ville visa den här utställningen eftersom den kan bli en risk för rikets säkerhet, sade Elisabeth Olson Wallin till Aftonbladet.

Till sist visades utställningen, dock under tre veckor istället för fem veckor. Tolv vakter och en metalldetektor vakade över »Jerusalem« till en kostnad av 700 000 kronor.

Lise Bergh och Christian Munthe. Foto: Cora Hillebrand

När samtalsdeltagarna satte sig på podiet var det inte bara mot bakgrund av rondellhundar och judesuggor från Lars Vilks och danska Muhammedkarikatyrer. Den 10 december hade en man sprängt sig själv i luften på Drottninggatan i Stockholm och bland annat åberopat Lars Vilks konst som ett av motiven.

Lise Bergh pekade på att rätten till yttrandefrihet är en av de grundläggande rättigheterna som finns klart uttryckt i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter från 10 december 1948. I den svenska grundlagen ges också medborgarna rätt att i tal, skrift och bild ge uttryck för tankar, åsikter och känslor.

– I ett demokratiskt samhälle måste yttrandefriheten också kunna användas för att kränka, chockera eller störa staten eller delar av befolkningen, menade Lise Bergh.

– En yttrandefrihet som kränker och gör folk illa, det ställer till oro i leden, konstaterade Ulrika Knutson.

Ulrika Knutson och Annica Karlsson Rixon. Foto: Cora Hillebrand

Vad är då god konst, undrade Christian Munthe.

– Där tror jag att vi måste konstatera att det är som estetiskt jättebra kan vara moraliskt förkastligt medan det som är estetiskt uselt kan vara moraliskt högstående.

Annica Karlsson Rixon pekade på att Elisabeth Ohlson Wallin sysslar med konst som vill vara samhällsförändrande. Den världsberömda amerikanska fotografen Sally Mann har inte de ambitionerna men har genom foton på sina egna barn beskyllts för barnpornografi.
Så böljade diskussionen om censur från staten och den farliga självcensuren och om balansen mellan negativa effekter och konstnärlig frihet.

Annica Karlsson Rixon. Foto: Cora Hillebrand

– Jag tycker inte att konstnären ska gömma sig bakom verket och konsten utan också ställa upp och diskutera sin konst, framhöll Annica Karlsson Rixon.

En kvinna i publiken, flykting från Turkiet, ansåg att yttrandefriheten ibland måste försvaras med livet som insats. Hon berättade om massakern i den turkiska staden Sivas 2 juli 1993 där 38 människor mördades. Den berömde turkiske författaren Aziz Nesin hade översatt och publicerat delar av Salman Rushdies Satansverserna och blivit måltavla för radikala islamister. Aziz Nesin skulle tala på ett möte i Sivas och hotellet stacks i brand av en upprörd mobb.

– De 38 människorna som dog där gav sina liv för yttrandefriheten, sade kvinnan.

Ulf B Andersson