Minnet av Hrant Dink lever – Mordet i Istanbul som världen inte har glömt

Den 19 januari, på tolvårsdagen av mordet på Hrant Dink, redaktör för den turkisk-armeniska tidningen Agos, hölls minnesmöten i många städer, däribland Stockholm. Utanför Agos tidigare redaktionslokaler i Istanbul samlades tusentals personer.

reportage | 2019-01-22
Av: Ulf B Andersson
 Platsen där Hrant Dink sköts mitt på dagen den 19 januari 2007.

Platsen där Hrant Dink sköts mitt på dagen den 19 januari 2007. Foto: Rupen Janbazian/Wikimedia

Den 19 januari 2007 sköts redaktören Hrant Dink ihjäl med tre skott utanför Agos redaktion på Haskargazi-gatan i Şişli-distriktet i Istanbul. Mordet väckte stor uppmärksamhet, inte bara i Turkiet, utan också runt om i världen.

Den 19 januari 2018 hade tolv år gått sedan mordet men minnet av Hrant Dink lever och tusentals människor hyllade hans gärning och pressfriheten samtidigt som hård kritik riktades mot det rättsliga efterspelet där de turkiska myndigheterna anklagas för att vara ointresserade av att hitta de som bar det verkliga ansvaret för mordet.

 Tolv år har gått sedan Hrant Dink, redaktör för turkisk-armeniska veckotidningen Agos mördades.

Tolv år har gått sedan Hrant Dink, redaktör för turkisk-armeniska veckotidningen Agos mördades. Foto: Privat/Amnesty International

Hrant Dink grundade år 1996 Turkiets enda turkisk-armeniska veckotidning Agos och var en välkänd vänsterröst i Turkiet för yttrandefrihetens försvar och för att försvara armeniernas rättigheter i det turkiska samhället. Han tvekade inte att tala om ”folkmord” när det gällde händelserna under första världskriget då armenier och andra kristna grupper i det Osmanska riket förföljdes vilket ledde till att han tre gånger åtalades för brott mot paragraf 301 i den turkiska brottsbalken som förbjuder förolämpning mot ”turkiskhet”.

Utredningen kring det tredje åtalet pågick när Hrant Dink mördades år 2007. Han var också välkänd för sina försök att uppnå en försoning mellan armenier och turkar. Några veckor innan han mördades deltog han i ett seminarium i den svenska riksdagen.

Mötet i Stockholm var ett av många möten som hölls till minne av Hrant Dink som mördades 19 januari 2007.

Mötet i Stockholm var ett av många möten som hölls till minne av Hrant Dink som mördades 19 januari 2007. Foto: Zarathustra Acat

I Stockholm samlades den 19 januari närmare 60 personer på ABF-huset för den årliga minnesstunden för Hrant Dink, arrangerad av Svenska Stödkommittén för Mänskliga rättigheter, SSKT. Isa Turan från SSKT inledde med att visa en film med stämningsfull musik som visade den levande journalisten Hrant Dink, en övertäckt kropp på gatan i Istanbul och så begravningen i den armeniska kyrkan Surp Asdvadzadzin i Istanbul. Och de mäktiga bilderna när över 100 000 människor gick ut på Istanbuls gator med slogans som ”Vi är alla armenier” och ”Vi är alla Hrant ”.

Isa Turan påminde om att kraven på seriös utredning av mordet på Hrant Dink måste fortsätta drivas trots att tolv år har gått.

Panoramabild från begravningen av Hrant Dink 2007 då över 100 000 personer slöt upp.

Panoramabild från begravningen av Hrant Dink 2007 då över 100 000 personer slöt upp. Foto: Kerem Özcan/ Diliff/Wikimedia

Den person som avfyrade de dödande skotten i Istanbul den 19 januari 2007 är identifierad och dömd. Det var den då 17-årige Ogün Samast, en ultranationalist som erkände mordet och år 2011 dömdes till 23 års fängelse. Ultranationalisten Yasin Hayal utpekades som hjärnan bakom mordet och dömdes till livstids fängelse. Det finns dock ett antal andra personer inom säkerhetstjänsten och polisen som har utpekats som delansvariga för mordet och den rättsliga processen har gått mycket långsamt.

– Stämningarna i dagens Turkiet med den pågående klappjakten påminner om situationen före folkmordet 1915, varnade Isa Turan. Om Hrant Dink hade levt idag hade han velat att omvärlden inte sviker oppositionen och de som i dagens Turkiet kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Yavuz Önen medverkade på länk från Turkiet.

Yavuz Önen medverkade på länk från Turkiet. Foto: Zarathustra Acat

På länk från Turkiet medverkade Yavuz Önen, tidigare ordförande för Human Rights Foundation of Turkey, HRFT. Han reste i december 2006 till Stockholm tillsammans med sin vän Hrant Dink.

– Rättsprocessen efter mordet har varken varit rättvis, opartisk eller transparent, sade Yavuz Önen. Och de som låg bakom mordet skyddas och åtnjuter straffrihet.

Yavuz Önen berättade om hur Hrant Dink innan han mördades hade inlett ett projekt för att hitta anförvanter till armenier som mördades i folkmordet 1915 och som lever i dagens Turkiet med en turkisk identitet. När Kemal Atatürk 1923 utropade den turkiska republiken skulle en turkisk identitet skapas som omfattade alla medborgare, oavsett deras deras etniska ursprung.

Anna Livion Ingvarsson, generalsekreterare i svenska PEN, sade att frågorna kring mordet på Hrant Dink fortfarande inte har fått svar:

– Mordet på Hrant Dink får inte försvinna i glömska.

Ulrika Hyllert från Journalistförbundet.

Ulrika Hyllert från Journalistförbundet. Foto: Zarathustra Acat

Ulrika Hyllert, blivande ordförande för Svenska Journalistförbundet, SJF, pekade på att 157 journalister idag är fängslade i Turkiet.

– Det är oerhört viktigt att vi träffas så här och manifesterar för det fria ordet, sade hon. De som lever och kämpar i Turkiet måste få vårt stöd.

Ulrika Hyllert berättade om den vykortskampanj som Europeiska journalistfederationen, där SJF, ingår, har startat. Vem som helst kan gå in på en hemsida där fängslade journalister finns listade. Där finns adresser till fängelserna.

– För den som är fängslad betyder det så mycket att veta att man inte är bortglömd även om det bara är några rader på ett vykort från Sverige, sade Ulrika Hyllert. Sedan är det ju viktigt att tänka på vad man skriver, det är säkert någon annan person som också läser kortet...

Ulrika Hyllert berättade om det senaste exemplet på hur turkiska myndigheter nu också försvårar utländska journalisters arbete. Den 17 januari greps Ans Boersma, Turkiet-korrespondent för den nederländska finanstidningen Het Financieele Dagblad, i Istanbul och deporterades från Turkiet när hon skulle förnya sitt tillstånd som utrikeskorrespondent. De turkiska myndigheterna förnekar att Ans Boersma deporterades på grund av sitt journalistiska arbete och hävdar att hon har kopplingar till Nusrafronten, de syriska rebeller som anses kopplade till al-Qaida.

Andrea Bodekull, kampanjsamordnare på svenska Amnesty.

Andrea Bodekull, kampanjsamordnare på svenska Amnesty. Foto: Zarathustra Acat

Andrea Bodekull från svenska Amnesty konstaterade att det är återigen var dags för den årliga minnesstunden för Hrant Dink och att hennes förhoppningar från förra årets ceremoni om en hoppfullare utveckling i Turkiet inte hade infriats utan att situationen snarare har försämrats:

– Nu grips personer och anklagas för att ha organiserat de i huvudsak fredliga Gezi-protesterna år 2013. I augusti 2018 användes tårgas och vattenkanoner mot Lördagsmödrarna i Istanbul. De har sedan 1995 protesterat fredligt och krävt svar på vad som har hänt deras försvunna anhöriga. En del av Lördagsmödrarna är i 80-årsåldern och nu har deras vaka förbjudits.

Andrea Bodekull pekade också på att 130 000 statsanställda har utrensats efter kuppförsöket i juli 2016 och att de inte fått möjlighet att få sin sak prövad och många av dem lever nu under svåra omständigheter då de inte får lön.

 Jonathan Lundqvist från Reportrar utan gränser.

Jonathan Lundqvist från Reportrar utan gränser. Foto: Zarathustra Acat

Jonathan Lundqvist, ordförande för den svenska grenen av Reportrar utan gränser, pekade på vikten av att kollektivt träffas och minnas Hrant Dink.

– Han är en av många som har drabbats av förföljelse riktad mot journalister. Vi ser återigen hur antalet mord och försvinnanden mot journalister ökar, sade Jonathan Lundqvist. Förra året var det över 80 journalister som mördades.

Jonathan Lundqvist sade att den största ökningen idag inte är i länder där en väpnad konflikt pågår utan i länder där fred råder och journalister mördas även i EU-länder, där mord i Slovakien, Malta och Bulgarien har fått stor uppmärksamhet.

Keya Izol, ordförande i Kurdiska riksförbundet, sade att det är möjligt även för icke-turkar att nå positioner som president eller premiärminister i den turkiska republik som skapades 1923 efter det Osmanska rikets nederlag i Första världskriget och folkmordet på armenier.

– Men då måste personen förneka sin identitet, sade Keya Izol. Idag måste omvärlden öka sitt tryck och kräva att Turkiets respekterar sina egna lagar.

 Keya Izol från Kurdiska riksförbundet.

Keya Izol från Kurdiska riksförbundet. Foto: Zarathustra Acat

Han menade att Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan idag inte bara är ett hot mot minoriteter som kurder och armenier i Turkiet utan också är en fara för omvärlden. Turkiet har ockuperat områden i norra Syrien och hotar nu med en inmarsch i den del av Syrien som kontrolleras av de kurdiskdominerade SDF-styrkorna. 80 000 turkiska soldater sägs vara beredda att gå in i området i samband med att USA ska dra tillbaka sina omkring 2 000 soldater i norra Syrien.

Till vänster Aram Yanekian från Armeniska riksförbundet. Till höger Isa Turan.

Till vänster Aram Yanekian från Armeniska riksförbundet. Till höger Isa Turan. Foto: Zarathustra Acat

Aram Yanekian, sekreterare i Armeniska riksförbundet, menade att omvärlden har agerat tafatt efter mordet på Hrant Dink 2007 och det har gett Erdoğan möjlighet att slå till mot lärare, journalister, politiker och hålla tiotusentals personer fängslade. Den försoning mellan armenier och turkar som Hrant Dink ville se har inte infriats.

– Hrant Dink ville bygga broar, sade Aram Yanekian. Det fortsätter att vara nödvändigt att Turkiet konfronterar sin historia.

Minnesstundens siste talare var Kurdo Baksi, journalist och författare, som var tolk under Hrant Dinks besök i Stockholm i slutet av 2006. Han sade att han själv och andra Turkietkännare borde ha varit mer uppmärksamma den 19 januari 2007.

– Vi borde ha sett mordet på Hrant Dink som en väckarklocka, förklarade Kurdo Baksi. Vi såg inte mordet som den viktiga signal det var för vad Erdoğan var kapabel att göra.

 Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade osmanska soldater i april 1915. Bilden togs av en anonym tysk resenär och publicerades först av Röda korset i USA.

Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade osmanska soldater i april 1915. Bilden togs av en anonym tysk resenär och publicerades först av Röda korset i USA. Foto: Wikimedia

I Turkiet fortsätter mordet på Hrant Dink vara ett oläkt sår och de senaste åren har åklagare hävdat att de hittat bevis för att den så kallade Gülen-rörelsen låg bakom mordet 2007. Predikanten Fethullah Gülen lever sedan 1999 i USA och var 2007 nära allierad med Erdoğans AK-parti. Efter kuppförsöket 2016 har Gülen-rörelsen terroriststämplats och anklagats för att ligga bakom otaliga brott i Turkiet.

De jurister och poliser som genomförde de första undersökningarna efter mordet 2017 har enligt den turkiska nyhetssajten Ahval, som med Yavuz Baydar som chefredaktör drivs i exil, åtalats för att tillhöra Gülen-rörelsen. Nya åklagare har tillsatts som ska undersöka sambandet mellan de som mördade Hrant Dink och Gülen-rörelsen.

Bland de som nu har utpekats för mordet är ”gülenister” som den tidigare åklagaren Zekeriya Oz, Ekrem Dumanli, tidigare chefredaktör för tidningen Zaman och journalisterna Yavuz Arslan, Faruk Mercan och Ercan Gün som alla ska ha ingått i en konspiration.

Efter mordet på Hrant Dink lovade den dåvarande premiärministern Erdoğan att allt skulle göras för att lösa mordet. Den 17 januari 2019 sade parlamentet i Ankara dock nej till en parlamentarisk undersökning av mordet.

Förslaget kom från Garo Paylan, armenisk ledamot från HDP, det demokratiska folkpartiet vars ledare sitter fängslade. Han citerade ur Hrant Dinks sista artikel i Agos, publicerad samma dag han mördades, där redaktören beskriver sin rädsla i Istanbul, rapporterar Ahval.

Istanbul 19 januari 2019. Människor håller upp plakat med texter som ”Rättvisa för Hrant, vi är alla armenier” vid minnesmötet på tolvårsdagen av mordet på Hrant Dink.

Istanbul 19 januari 2019. Människor håller upp plakat med texter som ”Rättvisa för Hrant, vi är alla armenier” vid minnesmötet på tolvårsdagen av mordet på Hrant Dink. Foto: Ozan Kose/AFP/TT

Den 19 januari 2019 samlades återigen tusentals människor utanför Agos gamla redaktionslokaler i Istanbul. Lokalerna ska i april öppna som ett museum.

En av talarna vid årets minnesceremoni var Filiz Ali, dotter till författaren Sabahattin Ali, vars roman ”Madonna i päls” från 1943 gavs ut av Bonniers på svenska i november 2018. Sabahattin Ali mördades 1948.

– En snöig morgon 1948 reste min far Sabahattin Ali från Ankara till Istanbul, sade Filiz Ali i sitt tal enligt Ahval. Han kom aldrig tillbaka. Mördaren, som sade att han mördat min far på grund av ”nationalistiska känslor” påminner om den man som poserade med en turkisk flagga efter att ha mördat dig Hrant Dink.

Hon sade också att trots alla svårigheter så finns det fortfarande människor som vägrar låta sig tystas:

– Vi kommer inte flytta på oss och vi ger inte upp. Det här landet är vårt!

Även i andra turkiska städer, liksom i Nederländerna, Tyskland, Belgien och USA hölls minnesceremonier på tolvårsdagen av mordet på Hrant Dink.

Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press

Istanbul: Tusentals hyllade minnet av den mördade redaktören Hrant Dink (20 januari 2018)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017 – även i nummer 1/2017)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Tusentals i minnesmarsch för mördade journalisten Hrant Dink (20 januari 2015)

Staten döms som ansvarig för mordet på Hrant Dink (Amnesty Press 15 september 2010)

Försoningsprocessen mellan Armenien och Turkiet avbruten - 95-årsdagen av ”den stora katastrofen” 1915 uppmärksammades i Istanbul (Amnesty Press 26 april 2010)

Samling till minne av Hrant Dink (Amnesty Press 21 januari 2008)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (Amnesty Press 5 juli 2007)

Hrant Dink sköts ihjäl i Istanbul (Amnesty Press 19 januari 2007)

reportage | 2019-01-22
Av: Ulf B Andersson