Pride i Stockholm: Nya vindar i KD, Stig-Åke Pettersson hoppar av samtal med Migrationsverket, hbt i Ryssland och hoten i Europa

reportage | 2012-08-01

Vindarna vänder i Kristdemokraterna

Historiskt har inte Kristdemokraterna uppfattats som ett hbtq-vänligt parti. Sedan valet 2006 har partiet dessutom styrt socialdepartementet och RFSL är inte imponerade av politiken som har förts, som till exempel att kravet på tvångssterilisering vid könskorrigering ska vara kvar. Men det finns krafter inom Kristdemokraterna som vill ta partiet i en ny riktning och som i motvind arbetar för att driva en hbtq-vänlig politik. Caroline Szyber är en av dessa röster.

Kristdemokraternas närvaro på Pride i Stockholm förra året möttes med blandade känslor. Aktuell var då frågan om tvångssterilisering. Sedan 70-talet spökar denna gamla lag som tvingar de som vill byta sitt juridiska kön att sterilisera sig, trots att det råder en enorm samstämmighet bland politiker och civila samhället att tvångssteriliseringar strider mot de mänskliga rättigheterna. Kristdemokraternas ställning i frågan förra året var att tvångssteriliseringen ska fortsätta vara ett lagkrav, en inställning som de fick svara för vid samtliga seminarium de deltog i. Pridedeltagare höll också demonstrationer på Sergels torg och ifrågasatte bland annat vad Kristdemokraterna hade med deras äggstockar att göra.

Det här året har Kristdemokraterna svängt i frågan, ett politiskt beslut ligger att tvångssteriliseringarna ska avskaffas – men först 2013 när frågan hunnit utredas ytterligare en gång. RFSL kallar detta för förhalning, de menar att utredningen som finns nu är fullt tillräcklig. Under tiden fortsätter Sverige att kränka mänskliga rättigheter.

- När jag är ute i skolklasser får jag ofta frågan "varför hatar KD homosexuella?". Jag tror flera i partiet skulle vinna på att vara ute och informera om vad vi faktiskt står för, sade Caroline Szyber (till höger).

En av dem som arbetat internt i Kristdemokraterna och fått partiet att vända i frågan är Caroline Szyber. Förra året fick hon RFSL:s hederspris Regnbågspriset
för sitt arbete och hon tituleras skämtsamt ”transaktivist” i årets prideprogram. I år deltar Kristdemokraterna igen och Caroline Szyber deltog på tisdagen i ett samtal med RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund och Emelie Mire Åsell, ordförande för RFSL Ungdom Emelie Mire Åsell, för att prata om Caroline Szybers kamp inom partiet, varför frågor om könstillhörighet är så känsliga för Kristdemokraterna och hur det är att driva dessa frågor i partiet.

Caroline Szyber, Magnus Kolsjö och Erik Slottner från Kristdemokraterna i Stockholm stad motionerade till Kristdemokraternas riksting 2011 för att få partiet att vända i frågan om tvångssteriliseringar. Inte helt oväntat uppstod en hätsk debatt.
- Vår motion lutade sig på väldigt mycket forskning och på aktuella rättsfall. Svaret från partistyrelsen var luddigt och otydligt. Vi tyckte inte att frågan besvarades och vi tyckte inte att partistyrelsens svar i debatten höll utifrån det svävande svar man skrivit, sade Caroline Szyber.

Ulrika Westerlund som bevakade kristdemokraternas riksting 2011 berättar hur Maria Larsson, vice partiordförande, gick upp, satte ner foten och tydligt sade nej till förslaget.
– Vi visste från början att vi inte skulle få en seger men vi ville markera att vi tycker att tvångssteriliseringar är fel och vi märkte också att vi fick stöd från distrikt som vi verkligen inte hade väntat oss, sade Caroline Szyber.

Caroline Szyber tror ändå att partistyrelsen och motståndarna blev ställda över debatten och förstod att deras linje inte kommer att hålla. Efter rikstinget fördes en intensiv debatt internt. En del partimedlemmar har reagerat väldigt känslomässigt i sin argumentation för att behålla tvångssteriliseringar. Men trycket var för starkt och i år vände Kristdemokraterna officiellt i frågan med det oundvikliga argumentet att det är en mänsklig rättighet för att människor att slippa sterilisera sig om de vill byta kön. Att beslutet inte kommer att verkställas förrän 2013 upplever dock Caroline Szyber som frustrerande:
– Det är en delseger att vi kom fram till ett beslut överhuvudtaget. Nu får vi ha nya diskussioner om hur man ger de som påverkas stöd under tiden.

Caroline Szyber har också fått försvara Kristdemokraternas närvaro på Pride.
– En del i partiet har jämfört det med att vi skulle delta i vänsterns första maj-tåg. Jag tror att vi måste finnas och synas överallt, speciellt när vi har så dåliga siffror i opinionsundersökningar. Framförallt måste vi också lyssna, menade Caroline Szyber som menar att hon vill vara en lyhörd politiker.

Ulrika Westerlund poängterade att det verkar som att de som protesterar tycker att hbtq-rörelsen är politiska motståndare till Kristdemokraterna. Caroline Szyber har också varit rädd för hbtq-rörelsen känner detsamma:
– Det jag var mest rädd för när jag tog emot regnbågspriset var att bli utbuad på scenen. En del av mina partikollegor har sagt saker som är enormt kränkande för hbtq-publiken, men det var tydligt att man i hbtq-rörelsen skiljer på sak och person. Det här priset gick inte till partiet utan till oss som kämpar för de här frågorna.

Mottagandet på Pride har i största del varit positivt, de flesta tycker att det är bra att partiet finns på plats, även om de inte tycker om politiken. Men det är inte ovanligt att hon får stå för det hennes partikollegor sagt.
– Förra årets deltagande i Pride var bland det jobbigaste jag varit med om. Störst motstånd kom från partiet. Det är kollegor som aldrig har varit här och inte ser diskussionerna som förs här, sade Caroline Szyber.

Text och bild: Yvette Lindholm

Läs också

Pridefestivalen missgynnar hbt-rörelsen (debattinlägg av Sara Skyttedal, vice ordförande för Kristdemokraternas ungdomsförbund (KDU), i Expressen 1 augusti)

KD tydligare i sin hbt-politik (Dagens Nyheter 31 juli)

Ny KD-strid om Pridemedverkan **(Världen idag 11 maj 2012)

Stig-Åke Pettersson: Jag har tröttnat på möten med Migrationsverket

Välkommen till ett samtal om hbt-flyktingars situation i Sverige! Så mottas publiken av moderator Andrés Esteche till en diskussion där Stig-Åke Pettersson, ideell flyktinghandläggare på RFSL och Christina Höj Larsen, riksdagsledamot i Vänsterpartiet, har ett stundtals livligt samtal om möjligheter för hbt-flyktingar att få stanna i Sverige. Diskussionen blir aldrig hetsig mellan de båda paneldebattörerna, utan de är snarare rörande överens i de flesta frågor som oftast grundar sig i kritik mot Migrationsverket.

Stig-Åke Pettersson är ideellt engagerad i RFSL då han ägnar sina kvällar, helger och nätter åt att biträda flyktingar i deras asylprocesser. Han förklarar att när flyktingar kommer till Sverige söker de asyl hos migrationsverket som sedan gör en utredning om varje enskilt fall. Ett yttrande skrivs till Migrationsverket och om den sökande får ett nej väntar överklagande till Migrationsdomstolen. Blir det nej även där är Migrationsöverdomstolen sista stoppet att överklaga.
- Migrationsöverdomstolen har inte prövat ett enda ärende gällande hbt-flyktingar, förklarar Stig-Åke Pettersson.

Stig__-Åke Pettersson arbetar ideellt med att hjälpa hbt-flyktingar i Sverige.

Han berättar vidare att det är den enkla delen av att förklara hur asylprocessen för just hbt-flyktingar fungerar. Vad som försvårar situationen för många asylsökande är att alla inte vågar berätta om sin sexuella läggning i början när de ansöker om asyl.
- Många personer kommer ifrån länder där homosexuella kan dömas till dödsstraff och det är myndigheter som förföljer hbt-personer, säger han.

Stig-Åke Pettersson är dock tydlig med att inte alla hbt-flyktingar får avslag, vilket han menar att han får en känsla av när han läser nyhetsrapporteringen. Han berättar att vissa hbt-personer får stanna i Sverige, exempelvis genom hans insatser inom RFSL.

  • I Sverige ska vi aldrig skicka tillbaka människor till sina hemländer om han eller hon då behöver leva dolt med sin sexuella läggning. Migrationsverket bryr sig inte om att göra denna bedömning utan hakar upp sig på andra detaljer, menar Stig-Åke Pettersson.

Han berättar att han kan ge många exempel på hbt-personer som blivit utvisade med fara för sina liv. Han minns exempelvis en lesbisk kenyansk tjej som hade publicerat lesbiska dikter.
- Hur kan hon vara så dum att hon publicerar dessa dikter om hon bor i Kenya, tyckte Migrationsverket. Ibland känns det som att de letar efter en anledning till att ge avslag, tror Stig-Åke Pettersson.

Christina Höj Larsen, Andrés Esteche och Stig-Åke Pettersson.

Christina Höj Larsen håller med Stig-Åke Pettersson i det mesta. Hon menar att det finns flera problem för asylsökande hbt-personer.
Dels handlar det om att många ger ny information sent i asylprocessen. Det är inte lätt att berätta det svåraste man någonsin skulle kunna berätta, men Migrationsverket ser då det som bristande trovärdighet när den informationen kommer först senare i asylprocessen.
- Det är problematiskt att man tolkar senare information som att den asylsökande ljuger, anser Christina Höj Larsen.

Hon menar vidare att det även är problematiskt att avslagsmotiveringarna uppenbart strider mot vad riksdagen ursprungligen sade i sitt beslut om lagen. Formuleringen att aldrig utvisa någon om de behöver leva dolt med sin sexuella läggning i sina hemländer är inte luddig utan klar och tydlig.

  • Migrationsminister Tobias Billström har sagt i sex år nu att hbt-kompetensen på Migrationsverket ska öka, ett uttalande som han är väldigt stolt över men folk sitter och sover på utbildningarna, berättar Stig-Åke Pettersson.

Han förtydligar att de utbildningar inom hbt-frågor som Migrationsverket bedriver inte har påverkat beslutskvalitén. Enligt honom är de flesta av dessa utbildningar frivilliga. Stig-Åke Pettersson förklarar att det inte enbart är beslutsfattare och processfarare, de som har makten i de enskilda asylbesluten, som går på dessa kurser utan många andra medarbetare som inte har en lika avgörande roll.

  • Det är tydligt att mer hbt-kompetens krävs av varje enskild handläggare på Migrationsverket, instämmer Christina Höj Larsen.

Christina Höj Larsen är frustrerad över att inte fler hbt-personer får stanna i Sverige.

Hon tar även upp problemet med bristande landinformaiton hos migrationsverket. Hon anser att det krävs ytterligare information om situationen i olika länder, exempelvis från organisationer som har varit på plats i landet.
- Det räcker inte med ambassadpersonal som säger att ingen förföljer hbt-personer hon.

Stig-Åke Pettersson håller även här med sin panelkollega och menar att det är svårt med landinformation för en del länder.
- I vissa länder finns inga hbt-organisationer, men det kan finnas ett starkt förtryck i landet, främst i flera afrikanska länder, säger han.

Samtalet avslutas med att Stig-Åke Pettersson deklarerar att han personligen inte tänker fortsätta att samarbeta med Migrationsverket. Han menar att samarbetet inte längre fyller en funktion utan snarare har blivit ett alibi för Migrationsverket att friskriva sig mer ansvar genom att föra en dialog med RFSL.
- Jag vill föra en dialog men det finns en yttersta gräns. Det är dock jag personligen som inte kommer att fortsätta att gå på möten exempelvis medan RFSL kommer att fortsätta detta samarbete, avslutar Stig-Åke Pettersson.

Timmen som har passerat har fyllts av kritik gentemot Migrationsverkets hantering av asylärenden för hbt-personer. Kritik som får förbli obesvarad utan att någon paneldeltagare från Migrationsverkets sida är närvarande.

Text och foto: Josefine Nilsman

En demonstration den 31 mars för yttrandefriheten i S:t Petersburg. Den nya lagen mot homopropaganda gick dock inte att stoppa. Foto: Yury Goldenshteyn/Demotix/AI

Vem vet vad hbt står för i Ryssland?

Homosexuella, bisexuella och transpersoner lever i ett hårt klimat i Ryssland. Demonstranter blir bortförda av polis vid fredliga protester och i flera delar av landet finns nu en lag för att förhindra propaganda från homosexuella och transpersoner. Hbt-socialdemokraters Stockholmssektion har nyligen gjort en resa till Ryssland som de berättade om under Prides första dag i Kulturhuset i Stockholm under rubriken "Den hbt-politiska utvecklingen i Putins Ryssland".

Mattias Sääksjärvi är ordförande i hbt-socialdemokrater Stockholm, en självständig del av Socialdemokraterna som funnits sedan 1987 för att påverka partiet i hbt-frågor. Han berättar att gruppen hade en grundidé att söka ett huvudstadsprojekt, varpå Moskva med dess stora kontraster till Stockholm blev aktuellt. Under våren har gruppen haft en faktabaserad studiecirkel och de gjorde tillsammans en studieresa till St. Petersburg och Moskva under fem dagar.

Sedan 1993 är samkönat sex avkriminaliserat i Ryssland och det är tillåtet att vara aktiv i organisationer som jobbar med hbt-frågor.
- Det blir dock komplext då Ryssland är en federation och de olika delrepublikerna har rätt att stifta egna lagar, sade Mattias Sääksjärvi.

Mattias Sääksjärvi tror att det kommer ta tid innan hbt-personer accepteras i Ryssland.

Detta gjorde det möjligt för Sankt Petersburg att i mars i år införa en propagandalag mot homosexuella och transpersoner. Lagens syfte ska vara att skydda barn och ungdomar mot hbt-personer.
- Lagen är alltså inte mot homosexuella men mot att barnen ska bli homosexuella. De vill förbjuda diskussioner i böcker och sätta en mur kring barnen. Det är väldigt diffust hur dessa barn ska skyddas från alla homosexuella och transpersoner som går runt på gatorna. Om ett lesbiskt par lämnar sitt barn på förskolan, är det då propaganda mot de andra barnen där, frågar Mattias Sääksjärvi till publiken som har svårt att ge ett svar på denna problematik.

Vad som ytterligar försvårare situationen är den ortodoxa kyrkans makt i Ryssland, där cirka 75 procent av den ryska befolkningen är troende.
- Den ortodoxa kyrkan predikar att homosexualitet är en sjukdom som går att bota, berättade Mattias Sääksjärvi.

Den politiska oppositionen har börjat ena sig i Ryssland. Det handlar om kommunistiska partier, liberaler, nationalistiska partier och hbt-rörelsen. Mattias Sääksjärvi förklarar att hbt-rörelsen är politiskt aktiv i Ryssland, dock inte i sina egna frågor, för då stoppas de på en gång. Han berättar att i Ryssland liksom i Sverige lever homosexuella i parrelationer, de organiserar sig i föreningslivet och går på nattklubbar.
- Allting är bara väldigt mycket svårare i Ryssland, förtydligar han.

Under resan träffade gruppen flera organisationer som arbetar med hbt-frågor. En av dessa är Yabloko, det enda parti som röstade emot propagandalagen i St. Petersburg.
- Ingen vågar stå upp för att de är bögar, flator eller transpersoner! I Sverige har många offentliga personer kommit ut de senaste årtiondena, men det finns inte där. I Ryssland vet man inte vad hbt är för något, säger Mattias Sääksjärvi.

Resan till Ryssland började med att lära känna landets historia, berättade Thomas Rasmussen för Amnesty Press.

Thomas Rasmussen sekreterare i hbt-socialdemokrater Stockholm, presenterade _To Russia with love,_gruppens egenproducerade korta dokumentär om resan till Ryssland och han förvarnar publiken om att det är tuffa bilder de kommer få se. Gruppen är med vid demonstrationer och gör intervjuer med hbt-aktivister. Vi får se när lugna hbt-demonstranter hårdhänt förs bort av polisen tills kameralinsen inte når dem och deras öde förblir okänt. Prideflaggan får inte ens vecklas ut innan den brutalt dras ned och släpas i marken av polisen samtidigt som de för bort mannen som höll i flaggan.

Thomas Rasmussen berättar för Amnesty Press att han gjorde en liknande resa till Pride i Lettlands huvudstad Riga för några år sedan. Han menar att tar några år att hitta kraft för att åka på en liknande resa igen.
- Det vi tar som självklart här hemma är långt bort från självklart för våra kamrater i länder i öst, väldigt nära Sverige. Det var en väldigt stark resa till Ryssland men vi fortsätter samarbeta med de människor vi träffade där och jobbar vidare med hbt-frågor tillsammans, förklarar Thomas Rasmussen.

Text och foto: Josefine Nilsman

Läs mer om Amnestys syn på utvecklingen i Ryssland

Russia: St. Petersburg must allow Pride to go ahead (6 juli)

Russia: Moscow must end ‘shameful’ clampdown on Pride (28 maj 2012)

Nymoralism i Europa?

Vänsterpartiet och hbtq-vänstern organiserade på tisdagen panelsamtalet ”Europa se upp- nymoralisterna kommer”. Moderatorn Josefine Brink, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, beskrev läget i Europa som en våg av konservatism, moralism och ren fascism som sköljer över kontinenten. Man ser det tydligt i hatet mot muslimer och romer.
I samma sörja ser vi också antifeminism och homofobi, sade Josefine Brink.

I panelen fanns riksdagsledamot Hans Linde (V), teatervetaren och genusforskaren Tiina Rosenborg och RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund.

– En vanlig fråga jag får, oftast av journalister, är: ”har vi inte kommit längre? Det är ju 2012”, som att kvinnors rättigheter och rättigheter för hbt-personer skulle vara en naturlig linjär utveckling. Det är det inte, det är aktivister som driver på, sade Ulrika Westerlund.
Under samtalet användes Ryssland som skräckexempel vid ett flertal tillfällen, inte utan anledning. I Moskva finns numera ett beslut att förbjuda Prideparaden de kommande hundra åren. I Sankt Petersburg är det numera ett lagbrott att uttala sig positivt om homosexualitet. Men förbudet i Moskva är faktiskt en del av en genomtänkt strategi av en hbt-aktivist.

Spanien var ett av de första länderna i Europa som tillät samkönade äktenskap, de konservativa som vann senaste valet sitter nu och funderar på hur de ska upplösa dessa 18 000 äktenskap, berättade moderator Josefin Brink (till höger). I panelen Tiina Rosenberg, Ulrika Westerlund och Hans Linde.

– Varje år är förfarandet detsamma i Moskva liksom i många av de gamla öststaterna. Man ansöker om att få ha paraden, man får avslag som väntat, man går ändå, polisen tar en och så gör man om det igen nästa år. Under tiden processar man i Europadomstolen i Strasbourg, förklarade Ulrika Westerlund.
Och Europadomstolen ger aktivisterna rätt, enligt Europakonventionen har de all rätt att hålla prideparader som en del av yttrande- och mötesfriheten som ska gälla i Europarådets 47 medlemsstater men det kan dröja fem år innan domen kommer. Men med ett beslut som sträcker sig för 100 år framåt, kan man processa i förväg - för rätten att gå i prideparaden 2018. Att gå till Europadomstolen för en rättsprocess har blivit en allt vanligare metod för aktivister när politikerna drar åt andra hållet. Att just använda prideparader som stoppas är den vanligaste strategiska metoden.

Som vanligt slog polisen ned försöken att arrangera en Pridemanifestation i Moskva. Den 27 maj greps 40 personer och regnbågsflaggor tolererades inte. Foto: Amnesty International.

– Dåliga sexualpolitiska tider för heterosexuella är dåliga sexualpolitiska tider för homosexuella, menade Tiina Rosenberg som ser att även kvinnors rättigheter inte är självklara i dagens Europa. Diskussionen har också hårdnat kring frågan om rätten till abort.
– Men EU har varit positivt lagstiftningsmässigt. De har tvingat de nya medlemsländerna att anpassa sig och införa mer hbt-vänliga lagar, sade Tiina Rosenberg.

– Europa är mer polariserat i dag, menade Hans Linde och pekade på att det är på gott och ont:
– Tidigare kunde homofoberna ligga lågt, nu har aktivisterna tvingat ut dem ur mörkret. De konfronteras med hbt-frågor. Det har skett framsteg också eftersom hbt-rörelsen har lyckats driva frågor och växa.
Polariseringen kommer dock inte bara av framstegen anser Hans Linde:
– Vi har en djup ekonomisk och politisk kris i Europa. Det är i den miljön det dyker upp högerextremister. Hatet är till stor del riktat mot muslimer och invandrare, de finns ju inte i samma utsträckning överallt så då dammar man också av antisemitismen och böghatet.

Högerextremisternas hat mot hbt-rörelsen kan det dock kompromissas med när det passar. I år har Swedish defence league, en förgrening av det islamofobiska English defence league, förklarat att de kommer finnas i Stockholm för att visa sitt stöd för hbt-rörelsen. Tanken är att peka på att hbt-personer inte accepteras inom islam och att hbt-rörelsen borde sympatisera med islamofoberna för att skydda sig själva.
Hans Linde menade att när islamofobin har blivit politisk så måste de välja vem de hatar mest.
– Vårt bästa svar är att vi inte kompromissar med hbt-solidariteten. Vi måste hålla ihop oavsett land eller religion, sade Hans Linde.

Text och bild: Yvette Lindholm

Programmet för Pride i Stockholm

Amnesty och Prideparaden

reportage | 2012-08-01