”Vi som företag måste erkänna att vi är en aktör när det gäller MR”

reportage | 2008-12-12

Den 10 december anordnade Amnesty, FIAN och ActionAid ett seminarium på Läkarsällskapet i Stockholm för att uppmärksamma att det är 60 år sedan FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs. Under seminariet diskuterade de inbjudna talarna kring vad som kan göras i Sverige och internationellt för att främja de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK).

Samma dag som FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år antar FN:s medlemsländer enhälligt ett tilläggsprotokoll till Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. I och med detta tilläggsprotokoll kommer människor ha möjlighet att vända sig till FN om deras rättigheter kränks.
- Det är unikt att tilläggsprotokollet samstämmigt har antagits. Det visar på att detta är något som är accepterat i hög utsträckning, säger Claire Mahon, forskare i juridik vid Genèves universitet. Vi tror att tilläggsprotokollet kommer att ha inverkan på länder och företags agerande. Regeringar har gått med på anta ett instrument som gör att vi kan klaga när de kränkt våra ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Claire Mahon.

Resan fram till att protokollet faktiskt antas har inte varit smärtfri.
- Det har varit mycket snack och lite verkstad i FN gällande det här protokollet. Rapporter har skrivits som egentligen inte har haft någon betydelse, berättar Claire Mahon. En arbetsgrupp bildades 2004 för att diskutera vilka tillägg som skulle kunna göras men fokus var inte att diskuterara ett tilläggsprotokoll.

I mars 2009 kommer en officiell ceremoni hållas där de involverade länderna kan skriva på protokollet. När tio länder har ratificerat protokollet kommer det att börja gälla.

Claire Mahon anser att detta protokoll kommer att sätta stopp för att värdera olika rättigheter olika mycket:
- Det är ett sätt att få ett slut på hierarkin. Det har aldrig varit någon tvekan om politiska och medborgerliga rättigheter medan ESK-rättigheterna har ifrågasatts. Det har mer ansetts vara mål att sträva mot. Vi tror att det kommer att göra skillnad för riktiga människor i riktiga situationer som kan söka upprättelse när deras rättigheter har kränkts av en regering. De får ett erkännande på att deras rättigheter tas på allvar.

Claire Mahon får en present för sin medverkan.

Sveriges roll i skapandet av tilläggsprotokollet har haft både positiva och negativa inslag.
- Svenska regeringen föreslog att regeringar skulle få stort svängrum när de anklagas för kränkningar. De skulle få förklara för FN:s kommitté om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (dit grupper och individer tar sina klagomål) att de inte kunde fokusera på ESK-rättigheter därför att de fokuserade på något annat område. Det finns fortfarande ett visst svängrum men inte i den utsträckning som Sverige och en del andra länder ville ha, säger Claire Mahon.

Men Sverige gjorde bra ifrån sig när det gäller den stiftelse som ska hjälpa länder att utveckla sina ESK-rättigheter tycker hon. Det har varit mycket diskussioner och Sverige ansåg att pengarna i stiftelsen skulle användas till att ge rättsligt stöd till de som anser sig ha fått sina rättigheter kränkta. Det gick dock inte igenom.

Mike Anane från Ghana är miljöjournalist och har bevakat arbetet i gruvsamhällen i landet under flera år. Han visar en kort film från Iduapriemgruvan, i byn Teberebie, där det sydafrikanska gruvbolaget AngloGold Ashanti utvinner guld. Större delen av marken i byn ägs av gruvbolaget.

Mike Anane.

Det är mark som skulle kunna ha använts till jordbruk för de boende i Teberebie men istället tvingas de att gå så långt som åtta kilometer för att hitta mark att odla på. Gruvdriften har lett till att vattnet förorenas på grund av kemikalier som används, bland annat cyanid, och människor har nu inget drickbart vatten.
- Att ordna vatten är traditionell kvinnosyssla. Nu måste de gå långt med sina små barn för att kunna förse sin familj med vatten, säger Mike Anane. Flora och fauna hotas av gruvbolagens framfart. De vill ha tillgång till naturområden som är skyddade enligt lag. Vissa djurarter utrotas helt, berättar Mike Anane.

Försök från folk i byn att diskutera med gruvbolaget om situationen har besvarats med våld. Beväpnad polis och militär finns i området och tvekar inte att skjuta. Människor som protesterar har tvingats bort från sina hem eller skjutits.

De svenska företagen Sandvik och Atlas Copco har gjort affärer med AngloGold Ashanti.

Jens Holm, som sitter i Europaparlamentet för vänsterpartiet, tror inte att den enda lösningen på problemet är att återföra ägandet i statlig regi. Mike Anane säger att det var bättre när Ghanas regering ägde gruvorna och att med transnationella företags entré har problemen ökat.
- Om folket i Ghana vill ha statligt ägande ska de få det. Men att driva företag på statlig nivå är inte enda sättet att komma tillrätta med problemet. Det är viktigt att stödja människorättsgrupper i deras arbete. När företag gör investeringar i länder som exempelvis Kina är det viktigt att de sätter press för att mänskliga rättigheter ska respekteras.

Jens Holm och foto på Mike Anane.

Radu Mares, doktor i mänskliga rättigheter vid Raoul Wallenberg-institutet, talade om vilka skyldigheter privata aktörer har i att skydda och främja mänskliga rättigheter. Staten har ansvar för de kränkningar som begås på dess territorium men ifall ett liknande ansvar för att reglera hur företag, med bas i den aktuella staten, agerar i andra stater är inte lika klart.

  • Den främsta möjligheten för sådana regleringar finns i att hålla företag ansvariga om de inte använder sig av riktiga metoder för att genomföra de framtagna principer som finns för socialt agerande. Ett viktigt första steg är att företagen är transparenta och rapporterar om de försök som gjorts och vilka problem som uppstått och vidare att man antar uppförandekoder, genomför utvärderingar och låter oberoende parter granska dessa åtgärder, förklarar Radu Mares.

Radu Mares.

Företagsvärlden var representerad i form av Anders Nordström, group sustainability advisor, på ABB som säger att även om de gör mycket för att integrera mänskliga rättigheter i sitt arbete måste de vara medvetna om att mänskliga rättigheter är komplext och att ABB är ett stort företag, vilket innebär svårigheter. Företaget har verksamhet i många länder och Anders Nordström säger att inte alla är lika bra som Sverige och Schweiz, där högkvarteret ligger.

  • Mänskliga rättigheter i affärsvärlden är något nytt. Många känner att det är statens ansvar att se till att de efterföljs. Vi måste arbeta för att integrera mänskliga rättigheter i vårt dagliga arbete, säger Anders Nordström.

Anders Nordström.

Han är medveten om svårigheterna att som företag arbeta för mänskliga rättigheter:
- Det är en läroprocess. Vi som företag måste erkänna att vi är en aktör när det gäller mänskliga rättigheter. Vi har policys om mänskliga rättigheter och har integrerat det i vårt arbete. Vi tar det steg för steg.

Jens Holm tycker att det är bra att ABB har policys om mänskliga rättigheter men undrade hur det i praktiken fungerar i länder som exempelvis Kina:
- Hur ofta avstår ni från affärer på grund av sociala och miljöfaktorer?
- Vi vinner inga popularitetstävlingar på att säga nej till kollegor som vill göra affärer. Jag vet två fall, som jag inte kan nämna vid namn, där vi sade nej till en affärsuppgörelse på grund av brist på respekt för mänskliga rättigheter, svarar Anders Nordström. Vår fabrik i Kina är lika bra som den i Sverige eller Italien. Vi kan vara ett bra exempel för andra men stöter vi på problem är det viktigt att vi hanterar det öppet.

Mike Anane och Radu Mares.
Klimatfrågan har på senare tid tagit upp allt mer uppmärksamhet men ingen av talarna tror att det ska gå stick i stäv mot mänskliga rättigheter.

  • Om du förorenar miljön kränker du mänskliga rättigheter, det är viktigt att se sambandet, säger Mike Anene.

Claire Mahon håller med:
- Jag tycker att de två områdena innebär en strävan efter samma sak; att leva i harmoni med natur och med varandra.

Text: Evelina Franzén
Foto: Silje Dahl

reportage | 2008-12-12