Mugabe fortsätter leda Zimbabwe vilse

Zimbabwes åldrige diktator, Robert Mugabe, är välkänd runt om i världen, men tyvärr är det för sin usla politik som har fört fattigdom och elände till detta en gång så blomstrande land.

Efter att bokstavligen ha förstört sitt lands jordbruksbaserade ekonomi genom ett kaotiskt »jordreform«-program så trodde många människor att Mugabe skulle ha lärt sig sin läxa och bli mer försiktig med sina framtida politiska och ekonomiska beslut.

Men i juni i år, just när hans land brottades med självförvållad matbrist och ett ekonomiskt sammanbrott, gjorde Mugabe det otänkbara. Han satte igång med en så kallad uppstädningsoperation, kallad »Operation Murambatsvina«, där hemmen för cirka en miljon människor förstördes. Många stora och små affärsverksamheter i den informella sektorn förstördes. Det innebar att hundratusentals människor berövades sitt enda levebröd i en ekonomi där arbetslösheten i den formella sektorn uppgår till 70 procent och inflationen är nära 300 procent.

Även om regeringen försökte framställa operationen som ett städprojekt för att befria landet från slum och illegal ekonomisk verksamhet lät sig inte FN:s sändebud, Anna Kajumulo Tibaijuka, luras utan fördömde skarpt övningen.
Operationen blev ännu mer smärtsam då den kom utan någon som helst förvarning mitt i vintern. Mödrar med små barn och sjuka människor var plötsligt utslängda på gatan utan skydd i temperaturer nära fryspunkten. Mängder av barn dog följaktligen i lunginflammation.

I ett försök att lura FN:s sändebud startade regeringen en parallell byggnadsoperation kallad »Operation Garikayi«. Garikayi betyder att leva gott och har nu upphört på grund av bristande finansiering. De hus som ändå hann byggas har sedermera tilldelats medlemmar i armén, polisen och den centrala underrättelsetjänsten i ett försök av Mugabe att vinna stöd från de väpnade styrkorna för att kunna stanna kvar vid makten.

Mugabe verkar fast besluten att fortsätta med sin katastrofala politik så länge han sitter kvar vid makten. Tidigare har han antytt att han skulle avgå när hans nuvarande presidentperiod löper ut 2008, men nu verkar han ha ändrat sig. När han i juli höll tal på Hjältarnas dag förvånade Mugabe många genom att antyda att han kan tänka sig att sitta kvar vid makten så länge som folket gillar honom.
Den 30 augusti antydde två av hans mest betrodda medhjälpare att parlamentet, där Mugabes parti ZANU-PF har majoritet, kan anta en lag där medborgare som talar illa om sitt land kan berövas sina pass när de är utomlands. Om man ser på tidigare erfarenheter så kan detta hot snart bli lag.

Mugabe har blivit ännu mer omedgörlig i takt med stigande ålder. För tillfället vägrar han att samtala med landets största oppositionsparti, MDC (rörelsen för demokratisk förändring) trots att han vet att ett slut på dödläget mellan hans parti och oppositionen skulle kunna förändra landets öde.

I en anda av afrikanskt brödraskap har Nigerias president Olusegun Obasanjo försökt övertala Mugabe att inleda samtal med oppositionen, dock utan att något resultat uppnåtts. Sydafrikas president Thabo Mbeki är den person som senast har misslyckats med samma övertalningsförsök. Mbeki hade hoppats att använda ett stort lån Zimbabwe söker från Sydafrika som påtryckningsmedel, men Mugabe nonchalerade detta och sade att han kommer att få finansiellt stöd från Kina i stället.

I Zimbabwe utsätts politiska motståndare för politiskt våld och en rad drakoniska lagar gör det nästan omöjligt att engagera sig i oppositionsaktiviteter utan att bryta mot lagen. Och de som bryter mot lagen spärras in och kan där utsättas för tortyr.
Under tiden finns det föga hopp att Mugabe kommer att sluta styra Zimbabwe med järnhand, åtminstone så länge som Mbeki och hans gelikar i SADC (samarbetsorganisationen för Södra Afrika) fortsätter med den tysta diplomati som hittills varit ineffektiv mot Mugabes skräckvälde.

Admire Muziro
(pseudonym för en zimbabwisk journalist)

Översättning: Ulf B Andersson