MR-DAGARNA2018: Dödligt uppdrag att försvara naturen

Fler än 300 människorättsförsvarare mördades 2017. Ofta finns det kopplingar till företag och deras verksamheter. Är det nu dags för ett bindande regelverk om mänskliga rättigheter för företag? Det diskuterades på seminariet ”Violence Against Human Rights Defenders – Role of Business” på Mänskliga rättighetsdagarna på torsdagen.

Rodrigo Duterte är president i Filippinerna sedan sommaren 2016. Foto: Presidential Communications Operations Office/Wikimedia

– Det här är en advokat som dödades för bara fem dagar sedan, säger Frances Quimpo Dungueto från den ideella organisationen Center for Environmental Concerns i Filippinerna.
Hon visar en bild av en man på den stora skärmen. Det är Benjamin Ramos, som hade specialiserat sig på att kostnadsfritt hjälpa fattiga klienter vars familjer hade blivit angripna av bland annat polis i samband med presidenten Rodrigo Dutertes brutala antidrog-kampanj.

Det kommer fler bilder; människor som mördats när de har försökt skydda naturen i Filippinerna. Center for Environmental Concerns jobbar med lokalsamhällen, naturresurser och stöd till personer som försvarar miljön och mänskliga rättigheter. Frances Quimpo Dungueto arbetar särskilt med stöd till samhällen som påverkas av gruvindustrin.

– Situationen är allvarlig för samhällena, särskilt när det gäller industrier som utvinner mineraler. Gruvbrytningen förstör bergen och skogen, förgiftar vattnet och bidrar till förlusten av biologisk mångfald, säger hon.

Det här skapar motstånd hos befolkningen som gör vad de kan för att försvara naturen. Men det har blivit en farlig verksamhet. Hon berättar att Filippinerna är det andra dödligaste landet i världen för miljöförsvarare:

– Vår president har orsakat 62 dödsfall på två år.

De som dör är ofta jordbrukare och fiskare på landsbygden samt människor från urfolken.

Från vänster Jakob Kiefer, utrikesdepartementet, Luisa Book från H&M, Baskut Tuncak, specialrapportör vid FN, Frances Quimpo från ”Center for Environmental Concerns in the Philippines” och Malin Oud från Raoul Wallenberg-institutet. Foto: Åsa Wallin

Seminariet modereras av Malin Oud, chef för Raoul Wallenberginstitutets Stockholmskontor och gruppledare för ekonomisk globalisering och mänskliga rättigheter. Hon berättar att våldet mot människorättsförsvarare eskalerar runtom i världen. Fler än 300 personer dödades under 2017.

Ofta finns direkta kopplingar till företag och deras verksamheter.

– Men i en globaliserad ekonomi med komplexa företagsstrukturer är det också svårt att hålla företag ansvariga för våldet och hjälpa grupper att försvara sina rättigheter. Problemet är värre i vissa sektorer, som gruvindustri, olja och gas. De som är mest utsatta är ofta urbefolkningar och människor på landsbygden, säger Malin Oud.

Mordet på Berta Cáceres, urfolksledare i Honduras, i mars 2016 uppmärksammades över hela världen. Här demonstrerar Amnesty, Greenpeace och 14 andra organisationer utanför Honduras ambassad i Spaniens huvudstad två år efter mordet. Foto: Amnesty International

Baskut Tuncak är FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter och kemikalier. Han talar om en global kris för mänskliga rättighetsförsvarare. Här har regeringar ett stort ansvar, men även företag.

– Företag spelar en viktig och underskattad roll i den kris som rullas upp och, enligt min åsikt, eskalerar. Det är chockerande, hundratals dödas varje år. Jag tror att vi ser toppen av ett isberg, många fall, även mord, rapporteras inte. Trakasserier, förtryck och attacker mot mänskliga rättighetsförsvarare är ett stort problem, säger han.

Baskut Tuncak menar att det inte är konstigt att fokus ligger på industrier som utvinner mineraler. Här förgiftas både samhällen och arbetare i gruvor och fabriker. Men den senaste rapporten från Global Witness visar att lantbrukssektorn har gått om gruvindustrin när det gäller aktivister som mördas:

– Det handlar inte bara om mat utan produktionen kan kopplas till en hel rad med produkter, inklusive produkter där textil och palmolja används, säger Baskut Tuncak. Vi kan inte isolera en industri utan det här påverkar alla sektorer i den globala ekonomin; från investerare till de som tar hand om avfall. Det är en kritisk fråga för alla företag.

I augusti 2017 inleddes en massfördrivning av rohingyer från delstaten Rakhine i västra Myanmar. Omkring 700 000 personer kom under några månader över gränsen till Bangladesh. Här nedbränd bostad i september 2017. Foto: Moe Zaw/VOA/Wikimedia

I panelen representerades företagssidan av Luisa Book från Hennes & Mauritz. Hon arbetar med rättvisa jobb på den globala hållbarhetsavdelningen och berättar att H&M har 800 anställda på Bangladeshkontoret som arbetar med att följa upp underleverantörer. Hon trycker också på vikten av att vara närvarande. H&M har till exempel ofta fått frågan om de borde dra sig ur Myanmar, med tanke på hur folkgruppen rohingya behandlas.

– Det är inte en enkel fråga. Ja, vi skulle markera en ståndpunkt, men det finns också människor på marken som skulle förlora sina jobb. Vi tror på att vara närvarande, säger Luisa Book.

Hon förklarar att företaget har hållit ett antal utbildningar och workshops för sina underleverantörer och för arbetare i fabriker runt om i världen. I Kina genomfördes till exempel ett pilotprojekt där arbetare fick lära sig om sina rättigheter genom en app.

Luisa Book upplever att det händer något just nu på området företag och mänskliga rättigheter. H&M är medlem i nätverket The Ethical Trade Initiative som arbetar med att komma överens om ett systematiskt sätt att arbeta med de här frågorna. Ett utkast har nu skickats ut till alla medlemmar. H&M har också gått med i den ideella organisationen Business & Human Rights Resource Center, som har startat ett företagsnätverk för försvarare av medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Textilfabrik utanför Bangladeshs huvudstad Dhaka. Foto: SuSanA Secretariat/Wikimedia

– Vi delar kunskap och tillvägagångssätt. Det är till viss del ett nytt område, att verkligen tackla problemet direkt, vi ser växande förväntningar från alla håll på att vi ska ta den rollen på ett starkt sätt i dag, säger Luisa Book.

Jakob Kiefer jobbar sedan augusti på Utrikesdepartementet som ambassadör för hållbara företag. Hans tjänst finns till för att regeringen vill att svenska företag ska agera på den globala marknaden, men på ett korrekt sätt.

– Vi försöker vara en partner till våra företag och ideella organisationer. Jag tror inte att vi har rätt kompetens, om jag ska vara ärlig, våra ambassader är rätt små och det är ett svårt ämne. Men vi tränar vår diplomatiska personal och personer som jobbar med företag, så att de är medvetna om CSR (Corporate Social Responsibility, reds.anm.). Vi är mer närvarande i vissa länder, vi har till exempel ett CSR-center i Kina, säger Jakob Kiefer.

Han tillägger att alla svenska företag med 250 anställda måste göra hållbarhetsrapporter. Jakob Kiefer tror framför allt att företagen saknar kunskap om mänskliga rättigheter:

– Hur kan jag som vd eller ordförande se till att jag har den kompetensen inom mitt bolag? Och vad gör jag om något händer?

Frågan är om det räcker med FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som antogs 2011.

Nyligen kom The Corporate Human Rights Benchmark årliga rapport om hur företag hanterar mänskliga rättigheter. Rapporten visar att de flesta av de hundra företag som ingår i undersökningen inte lever upp till de frivilliga åtagandena.

Samtidigt pågår diskussioner om ett bindande regelverk.

Den fjärde förhandlingsomgången avslutades den 19 oktober. Baskut Tuncak, FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter och kemikalier, tycker att diskussionerna är intressanta.

– Det som var frustrerande var att så få företag var där, det fanns några handelsföreningar närvarande, som representerade en väldigt smal fåra av företag.

Han menar att ett bindande regelverk skulle vara ett bra instrument.

– Vi måste föra agendan framåt. Ett bindande regelverk borde inte komma som en chock för företag i dagens läge, säger Baskut Tuncak.

Fotnot: Seminariet arrangerades av: Forum Syd, Raoul Wallenberg Institute, Swedwatch, Diakonia, Amnesty International, Naturskyddsföreningen, Afrikagrupperna och FIAN Sverige.

Text: Jennie Aquilonius
[email protected]
Foto: Åsa Wallin
[email protected]

Läs mer om Mänskliga rättighetsdagarna 2018

Amnesty på MR-dagarna

Läs också
Attacker mot människorättsaktivister oroar (Amnesty Press 7 november 2018)

BOKMÄSSAN2018: Mänskliga rättigheter under attack (Amnesty Press 29 september 2018)

Ett år efter mordet: Berta Cáceres lever vidare i kampen om rätten till Honduras naturresurser (Amnesty Press 8 mars 2017)

Amnesty Press på Mänskliga rättighetsdagarna 2018

MR-DAGARNA2018: Utsatt för våld i hederns namn (18 november 2018)

MR-DAGARNA2018: Kvinnorna som kämpar mot våldet i Kamerun (17 november 2018)

MR-DAGARNA2018: Fackligt aktiva trakasseras och mördas (17 november 2018)

MRDAGARNA2018: ”Det finns ett hat mot samer” (16 november 2018)

MR-DAGARNA2018: ”Jag är fast i limbo” – tio miljoner människor är statslösa (15 november 2018)