Arbetar för ett fredligt Kambodja

Kok-Thay Eng, Sayana och Savina Sirik på besök i Stockholm.
Foto: Emma Lundström

För elva år sedan dog Röda khmerernas ökända ledare Pol Pot utan ha ställts inför rätta för det folkmord som ägde rum i Kambodja mellan 1975 och 1979 då omkring två miljoner människor mördades, svälte ihjäl eller omkom på grund av omänskliga förhållanden. Men även om Pol Pot är utom räckhåll finns fortfarande hopp om viss upprättelse för alla de människor som idag lever med inre och yttre ärr efter de Röda khmerernas besinningslösa våld.

En solig septemberförmiddag sitter Kok-Thay Eng, Sayana och Savina Sirik från Kambodja i ett konferensrum på Amnestys sekretariat i Stockholm och berättar om den rättegång som just nu pågår mot en av Röda khmerernas värsta förbrytare, Kaing Guek Eav, mer känd som Duch. Brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser, tortyr och mord är åtalspunkterna. Intresset för rättegången är stort och både radio och TV i Kambodja rapporterar dagligen.

– Jag tycker inte om hans sätt i rättegångssalen, han säger att han ångrar sig men samtidigt beter han sig inte som om han verkligen gör det, säger Kok-Thay Eng som är biträdande chef på DC-Cam (Kambodjas dokumentationscenter), ett oberoende forskningsinstitut som funnits i sin nuvarande form sedan 1997 men som grundades efter att USA:s kongress antog ”Cambodian Genocide Justice act” 1994. Den FN-stödda folkmordstribunalen (the Extraordinary Chambers of Cambodia, ECCC), där Duch nu står inför rätta, är ett samarbete där personalen till hälften är inhemsk, till hälften internationell.

Den FN-stödda folkmordstribunalen. Foto: ECCC

Kok-Thay Eng, Sayana och Savina Sirik är inbjudna av Forum för levande historia som just nu har en utställning om Pol Pot och Röda khmererna, trettio år efter förbrytelserna. De är alla tre positiva till tribunalens arbete men Kok-Thay tycker att arbetet går lite långsamt, det finns inte all tid i världen, flera av förbrytarna kan hinna dö innan de hunnit åtalas.

Sayana arbetar med ett projekt som syftar till att nå ut till studenter med den information som DC-Cam samlar in och därigenom stärka kunskapsnivån om Röda khmertiden och den pågående tribunalen. Det är inte tabu att tala om folkmordet i Kambodja, men när de som själva varit med under den tiden som grymheterna begicks berättar om dem blir det mer som fiktion än verklighet. Dagens studenter har växt upp med far- och morföräldrar som använt Röda khmererna som skrämseltaktik när de velat få barnbarnen att äta upp sin mat eller gå och lägga sig i tid.

Sayana berättar om DC-Cam:s studentprojekt. Foto: Emma Lundström

Intresset för att lära sig om historien är dock stort bland studenterna och nu har också det material som projektet sammanställt om Röda khmererna blivit en del av skolundervisningen genom ett beslut från utbildningsdepartementet.

ECCC informerar om rättegångarna ute på landsbygden. Foto: ECCC

Savina Sirik leder ett projekt som kallas ”Living Document”, levande dokument, där man framförallt arbetar med nu levande människor som kan dela med sig av sina erfarenheter från tiden med Röda khmererna. Man bjuder också in bybor, ledare och överlevande från Röda khmertiden att sitta med under rättegången och få information om hur allt går till – detta för att så många som möjligt runt om i landet ska få reda på vad som händer nu och att kunskapen om vad som faktiskt hänt ska spridas.
Bland de sex-sju grupper som man bjuder in finns också minoritetsgrupper som till exempel Chammuslimerna – en grupp som led mycket av förtrycket.

Målet med att ha ett center som DC-Cam är att dokumentera och bevara historien om brutaliteterna för framtida generationer eftersom man anser att utan kunskap om det förflutna kan landets sår aldrig läkas. Informationen ska också kunna användas som bevismaterial under rättegångarna.

Ledorden för centret är Memory and Justice - minne och rättvisa.
– DC Cam arbetar för att rekosntruera Kambodjas undanskymda moderna historia, av vilken mycket har fördunklats av flammorna från krig och folkmord, skriver organisationen på sin hemsida.
Genom att kartlägga fängelser (hittills 189 stycken), massgravar (19 403 stycken) och minnesmärken över de döda vill man ge Kambodja en möjlighet att genom kunskap lägga det förflutna bakom sig med hopp om en fredligare framtid.

Det är grym historia som kambodjanerna bär med sig och många människor behöver fortfarande hjälp med att bearbeta sina trauman. När Röda khmererna tågade in i Phnom Penh 1975 övergick hoppfullheten bland folket omedelbart i total skräck, en skräck som finns kvar än idag i det kollektiva medvetandet. Röda khmerernas maktövertagande kom efter fem år av inbördeskrig som inleddes när Lon Nol 1970 störtade prins Sihanouk. Lon Nol fick stöd av USA och den kambodjanska landsbygden utsattes för omfattande bombanfall.

Röda Khmererna var en Maoinspirerad nationalistisk rörelse som med brutala metoder ville införa kommunism genom att tvinga alla människor att arbeta hårt med jordbruk. Akademiker, tjänstemän, poliser, militärer och lärare fängslades och gick ofta en säker död till mötes. Men vad som helst kunde duga som anledning till att avrätta en människa, religionsutövande, att inte arbeta tillräckligt hårt, att klaga, att hamstra mat, listan kan göras lång. Massgravarna vittnar om det. En ogripbart stor mängd människor dödades.

Kok-Thay Eng berättar att innan DC-Cam bildades hade i princip inget arbete gjorts för att dokumentera tiden med de Röda khmererna. Förutom att lägga in information i databaser och kartlägga massgravar och monument har man nu också börjat analysera ärren på de kroppar man hittar för att se hur våldet gick till.
– Det är bättre att veta vad som hänt, om ens anhöriga lever eller är döda och vad de råkade ut för, säger Kok-Thay Eng.

Man intervjuar också gamla Röda khmerer för att på så sätt få reda på hur rörelsen var uppbyggd och hur de tänkte. Mycket av materialet videofilmas för att senare kunna användas i filmer liknande de som gjorts om Förintelsen.

Nu väntar Kambodja på att rättegångarna mot de fyra andra Röda khemerledarna ska påbörjas vilket förmodligen kommer att ske någon gång nästa år. Under tiden fortsätter den tystnad som uppstått i landet, man låtsas inte om de ansvariga för folkmordet som man ser varje dag. Till och med i det nuvarande parlamentet och regeringen sitter gamla Röda khmerer. Men istället för att ta rätten i egna händer som skedde 1980, då Röda khmererna förlorat sin makt och människors ilska sköljde över dem, väntar man nu på att rättvisa ska skipas på laglig väg.

Text: Emma Lundström

Läs mer:
Fånglägerchef för röda khmererna erkänner brott (Amnesty Press 31 mars 2009)

Notorious Khmer Rouge commander on trial in Cambodia (Amnesty International 30 Mars 2009)

Cambodia: An historic day for Khmer Rouge victims **(Amnesty International 27 mars 2009)

Cambodia: After 30 years Khmer Rouge crimes on trial (Amnesty International 27 mars 2009)