Ännu har ingen straffats för tortyren mot Claudia Medina

”Jag utsattes för fysisk, psykisk och sexuell tortyr. När de slog mig var det för att jag skulle erkänna att jag deltog i en kriminell organisation. De sade att om jag inte erkände skulle de ta mina två barn och göra samma sak mot dem”. Drygt tre år har gått sedan Claudia Medina greps på godtyckliga grunder i Veracruz i Mexiko. I februari i år friades hon från alla anklagelser. Amnesty Press träffade henne i Stockholm.

reportage | 2015-10-09
Av: Rebecka Bohlin
Även publicerad i AmnestyPress #4/2015
Claudia Medina ser ett uppvaknande i Mexiko där allt fler kritiserar övergrepp.

Claudia Medina ser ett uppvaknande i Mexiko där allt fler kritiserar övergrepp. Foto: Rebecka Bohlin

Den 7 augusti 2012 klockan 03.00 på natten bröt marinsoldater sig in i Claudia Medinas hem i Veracruz. Med bakbundna händer och ögonbindel tvingades Claudia in i en lastbil och fördes till den lokala marinbasen, där de höll henne i 36 timmar. Där började hennes helvete.

– Jag frågade mig, varför blev just jag gripen? Jag har inget svar. Jag tillhör de personer som alltid har litat på myndigheterna. Jag har tänkt, när jag ser nyheter om gripna brottslingar: ”Vad bra att myndigheterna gör sitt jobb!” Nu vet jag att det inte är så enkelt. Nu vet jag att de arresterar människor godtyckligt, torterar dem för att få fram bekännelser och sedan säger att de gör sitt jobb.

Claudia Medina blev anklagad för att vara medlem i ett våldsamt kriminellt gäng, något som hon förnekar. Enligt hennes vittnesmål blev hon utsatt för elchocker för att sedan bli slagen, sparkad och utsatt för sexuella övergrepp. Hon blev därefter fastbunden vid en stol och lämnad ute i den stekande eftermiddagssolen.

– Efter 36 timmar på marinbasen flyttades jag till ett fängelse där jag hölls kvar i 23 dagar. Jag fick veta att jag anklagades för nio brott. De andra kvinnorna i fängelset berättade om att de utsatts för samma sak som jag. Jag tror att 99 procent av kvinnorna i Mexikos fängelser har blivit våldtagna, säger hon.

Amnesty Press träffar Claudia Medina i Stockholm dit hon kommit för att tala på Amnestys aktivistdagar 3-4 oktober. Direkt när hon börjar prata om vad hon varit med om kommer tårarna i ögonen. Det är smärtsamt att tänka på det som hänt, smärtsamt att tala om. Ändå har hon bestämt sig för att inte vara tyst:

– Det är sorgligt och svårt att behöva prata om det som hänt mig och det som händer tusentals andra. Men det är nödvändigt! Många är omedvetna om vad som händer i Mexiko – och så vill regeringen ha det. Men om jag vittnar får människor veta. Och vi behöver hjälp från andra människor i andra länder, om situationen ska förändras.

Det har gått tre år sedan du arresterades, hur mår du i dag?

– Tre år och två månader har gått. Den första tiden sov jag över huvud taget inte. Men jag har tvingat mig tillbaka, för barnens skull. Jag har gått i terapi och jag har tagit medicin för att komma över traumat. Men det jag utsattes för är ett sår som jag kommer att bära med mig hela livet. Såret har läkt ihop, jag lever och kan arbeta. Men det finns alltid en risk att det såret går upp igen. En tid efter att jag kommit ut ville en åklagare återuppta anklagelserna mot mig. Då blev jag skräckslagen! Den största rädslan är att barnen ska drabbas av samma sak. Då lämnade jag Veracruz, packade, tog mina barn och flyttade.

Vad var värst, tortyren i sig eller att komma tillbaka med insikten att detta sker inuti rättsapparaten?

– Mest led jag medan dessa människor torterade mig. En av marinsoldaterna våldtog mig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle komma ut levande. Men sedan var det svårt att inte rättväsendet trodde mig. Det var jättesvårt!

Vad höll dig uppe när du var fängslad?

– Tanken på att jag måste överleva för mina barn gav mig styrka. I dag är jag både mamma och pappa till dem. Min man greps samtidigt och han sitter fortfarande fängslad. Jag tillåter inte mig själv att falla. Barnen är min motor för att överleva och för deras skull och med guds hjälp, vittnar jag om vad som hänt. Jag tänker visa dem att detta inte ska få hända i framtiden!

Claudia Medina talar till deltagarna på Amnestys aktivistseminarium och tolkas av Joakim Olsson.

Claudia Medina talar till deltagarna på Amnestys aktivistseminarium och tolkas av Joakim Olsson. Foto: Amnesty International

Tappar du inte hoppet ibland – och vad händer i så fall då?

– Ja, visst är jag uppgiven ibland. Uppriktigt sagt finns det dagar som jag tänker väldigt mycket på vad som har hänt och hoppas på någon form av repressalier mot myndigheterna som sanktionerar tortyr, och när det inte sker känns det som att jag faller jag och tappar hoppet.

– Men konstigt nog sammanfaller det alltid i tid med att jag just då får fem eller sex brev från människor i Amnesty, som uttrycker sin solidaritet och berättar att de är med mig. Då reser jag mig upp. Jag vet att det finns andra som har det värre, som sitter kvar i fångenskap, och jag tänker att de ska veta att jag är deras språkrör!

Varför tror du att tortyr förekommer?

– Jag tror att tortyr är till för att bryta ner människor. De slår dig och skändar dig för att få dig att falla. Metoderna som används är generella och mot kvinnor används dessutom sexuellt våld. När de ger sig på dig sexuellt vill de få dig att känna skam och att skammen ska få dig att tystna – för att vi inte ska prata om vad de gjort mot oss.

Hur kan tortyr och andra rättsövergrepp stoppas?

– Grundläggande är att det finns ett rättssamhälle som inte accepterar tortyr. Rättssamhället måste agera mot de som agerar utanför lagen och ge dem kännbara straff för vad de gör. Det skulle avskräcka andra. Om vi ska få rättssamhället att ingripa tror jag att alla vi kvinnor och män som lidit av tortyr måste bryta tystnaden om vad vi varit med om och att människor lyssnar på våra erfarenheter och ställer krav på myndigheterna. – Vi ska fortsätta att göra det som görs just nu. Att stå upp, demonstrera, ställa krav på regeringen, uppmärksamma grymheter, utomrättsliga avrättningar och tortyr; vi ska uppmärksamma och kritisera. Det finns en rädsla för att berätta och kritisera, men det håller på att förändras. Mexiko vaknar!

Gör det att du känner hopp om en bättre framtid?

– Jag känner hopp! Jag tror på en morgondag där dessa fruktansvärda brott kommer att upphöra. Vägen dit kommer inte att var lätt. Men jag vill uppmana alla människor att delta i kampen: Dra bort gardinen och visa vad som försiggår!

I februari 2015 lades till den sista anklagelsen mot dig ner. Vilken betydelse har Amnesty haft för ditt fall?

– Jättemycket! Amnesty samlade in underskrifter från 340 000 människor runt om i världen som uttryckte sitt stöd för. De överlämnades till regeringen och det tog skruv. Det blev så tydligt att så många människor över hela världen visste vad som skedde och reagerade mot det.

Efter intervjun med Amnesty Press framträder Claudia Medina för ett hundratal av Amnestys aktivister i Sverige. Hon är påtagligt rörd av mötet, och innan hon inleder sin föreläsning talar hon rakt från hjärtat till de som har samlats:

– Jag har länge velat komma hit för att tacka er. Jag är här idag för att visa min tacksamhet till alla er. Och jag vill säga att ert engagemang spelar roll!

Rebecka Bohlin
rebecka.bohlin@hotmail.com

Fakta/ Ingen har straffats för tortyren

När Claudia Medina senast vittnade i domstol i september 2012 berättade hon ännu en gång om den tortyr hon utsatts för.

Domaren beordrade den allmänna åklagaren att undersöka påståendena, men än idag, trots upprepande förfrågningar från Claudia Medina, inklusive en anmälan till den nationella mänskliga rättighetskommissionen (CNDH) har ingen utredning av tortyren gjorts.

Tortyr är inte det enda människorättsproblemet i Mexiko. Den 26 september hade det gått exakt ett år sedan 43 lärarstudenter försvann spårlöst i landet. Händelsen och den bristfälliga utredningen av fallet har satt ljuset på den våg av försvinnanden som varje år drabbar tusentals mexikanska familjer.

Tidningen El Universal publicerade nyligen uppgifter om att fler än 5 000 personer blev anmälda som spårlöst försvunna under förra året. Det motsvarar 14 personer om dagen.

Mexikanska medier har även dokumenterat ett 80-tal utomrättsliga avrättningar utförda av militärer och poliser, bara i år.

Rebecka Bohlin

Läs mer från Amnesty International
Mexico’s torture epidemic: “I saw big clots of blood coming out” (8 oktober 2015)

Mexico: Out of control: Torture and other ill-treatment in Mexico (4 september 2014)

Läs mer om Mexiko från Amnesty Press
Många tusen spårlöst försvunna i våldets Mexiko (28 september 2015)

Mexiko: Claudia Medina frias (nummer 1/2015)

43 mord som skakar Mexiko (24 november 2014)

reportage | 2015-10-09
Av: Rebecka Bohlin
Även publicerad i AmnestyPress #4/2015