MR-DAGARNA: Mannen bakom Hotell Rwanda

Rwanda, våren 1994. Han är mannen som mitt under pågående folkmord, och med risk för sitt eget liv, räddar livet på över 1 000 personer. Ändå kallar han sig inte för modig. Möt Paul Rusesabagina, en av MR-dagarnas mest uppskattade besökare.

reportage | 2013-11-18
Av: Vera Häggblom
Paul Rusesabagina lyckades rädda över 1 000 personer undan döden under folkmordet i Rwanda 1994.

Paul Rusesabagina lyckades rädda över 1 000 personer undan döden under folkmordet i Rwanda 1994. Foto: Annie Beckman

– Det handlar inte om mod. Det handlar om att bry sig om och respektera andra människor, säger han.

Redan från den första dagen av folkmordet hade 26 personer tagit sin tillflykt till Rusesabaginas hus.

– Fråga mig inte varför de hade gjort det, för det kan jag inte svara på. Men när jag fick en möjlighet att lämna huset tog jag med mig de här människorna. Jag tänkte att om jag lämnar dem här så kommer de att dö, och kommer jag då verkligen vara en fri man?

Paul Rusesabagina beslöt sig för att ta med sig människorna till lyxhotellet där han då arbetade. Under färden till hotellet den 9 april stoppades bilarna där Paul och hans följe färdades. En ung befälhavare satte en pistol i Pauls hand och uppmanade honom att skjuta ”kackerlackorna” (benämningen av tutsier i hatpropagandan som spreds inför folkmordet).

– Jag var rädd, på marken runt mig låg döda människor med magarna uppsprättade. Den här personen skämtade inte. Men jag studerade mannen framför mig och såg på hans beteende att han ville därifrån. Jag tänkte att kanske finns det en möjlighet att prata med honom.

Efter två långa timmar av förhandlingar kom man till slut fram till en kompromiss där soldaterna förde dem till hotellet i utbyte mot att Paul gav dem pengar från hotellets kassaskåp.

– Efter den upplevelsen kände jag mig som en död man, säger Paul som kom genom sina kontakter och förhandlingsförmåga till slut lyckades se till att över 1 000 personer skyddades från att bli mördade på hotellet Mille Collines.

Under folkmordet var det inte många aktörer ur det internationella samfundet som stannade kvar i Rwanda, och FN har fått svidande kritik för sitt agerande. Efter de fruktansvärda händelserna strömmade däremot hjälparbetare, journalister och filmmakare in i landet. Paul Rusesabagina fick flera erbjudanden redan 1994 om att föra sin historia till den vita duken.

– Då alla aktörer kom in i landet efteråt var det som en slags business. Jag var då en bitter och arg man som inte ville samarbeta dem. Men efter ett antal år kände jag att jag inte längre ville vara tyst.

Resultatet blev filmen Hotell Rwanda, som hade premiär i september 2004 och som spelades in i nära samarbete med Paul Rusesabagina.
– Hotell Rwanda är en verklig historia, men den är mindre våldsam än verkligheten.

Caroline Edelstam från Harald Edelstam Foundation i samtal med Paul Rusesabagina.

Caroline Edelstam från Harald Edelstam Foundation i samtal med Paul Rusesabagina. Foto: Annie Beckman

Under folkmordet som startade i april 1994 mördades omkring 800 000 människor, av vilka de flesta var tutsier, under 100 dagar. Ursprunget till folkmordet går att spåra till en lång rad händelser där motsättningarna mellan hutuer och tutsier har förstärkts av kolonialmakterna Tyskland och framförallt Belgien, och lett till förtryck, landsflykt och inbördeskrig. Paul Rusesabagina menar att det i Rwandas historia bara har funnits en vinnare som har vunnit allt och en förlorare som har förlorat all, vilket har lett till att historien har upprepat sig.

– Förlorarna har gått i exil och sedan kommit tillbaka för att i sin tur fördriva andra i exil. Så rättvisa har aldrig skipats, för vinnarens rättvisa är inte rättvis. För att lösa konflikten en gång för alla måste vi sitta ner med varandra öga mot öga och föra en dialog där hela sanningen kommer upp på bordet, säger Paul Rusesabagina.

Till de metoder som har använts i jakten på sanning, rättvisa och försoning efter folkmordet, hör användningen av så kallade gacacas – en form av lokala domstolar baserade på ett traditionellt system för att lösa mindre konflikter och dispyter ute i byarna.

Syftet med domstolarna var bland annat att avlasta rättssystemet och snabba på processerna mot de hundratusentals människor som stod anklagade för att vara ha varit delaktiga i folkmordet. Paul är dock väldigt kritisk till gacacadomstolarna:

– Gacaca är det värsta jag har sett i mitt liv – de har använts som ett politiskt redskap. Gacaca har tystat rwandier som gick igenom folkmordet och som skulle ha kunnat framträda som vittnen till vad som hände. När de började döma oskyldiga beslöt sig dock andra för att också tiga istället för att berätta om vad de hade upplevt. Domarna i gacaca har heller ingen formell utbildning, hur kan de då döma någon till 30 års fängelse?

Starkt kritisk är Paul Rusesabagina också till den rwandiska regimen, med president Paul Kagame i spetsen:
– Kagame har varit med och finansierat rebellrörelsen M23 i Kongo fram tills idag. Vi har verkat under flera år för att det internationella samfundet ska dra tillbaka sitt bistånd till regimen i Rwanda och vi är glada att vi äntligen har fått gensvar.

Kritiken mot Paul Kagames regim i Rwanda har bland annat lett till dödshot, men Paul Rusesabagina menar att det inte skrämmer honom.

– Det är skrattretande att presidenten, som borde syssla med politik, är ute efter mig, en enkel medborgare. Det får honom att se löjlig ut. Så nej, jag är inte rädd, svarar han med ett skratt på Amnesty Press fråga.

Intresset för Paul Rusesabaginas åsikter och erfarenheter har varit stort under MR-dagarna. Fotoblixtarna har klickat vilt omkring honom och frågorna har duggat tätt. Uppmärksamheten verkar dock inte ha tagit ifrån honom den bästa rådgivaren han har:
– Det här, säger Paul och pekar på sitt huvud, om vi lyssnar på vårt eget samvete, då hittar vi alltid rätt. Text: Vera Häggblom
Bild: Annie Beckman

Amnesty Press på MR-dagarna

MR-DAGARNA: Stark kvinnorörelse i Bangladesh men problemen är många (17 november)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (16 november)

MR-DAGARNA: Verkligheten bakom det orangea pensionskuvertet (16 november)

MR-DAGARNA: Justine Ijeomah fick årets Per Anger-pris (15 november)

Fler länkar:
Hotel Rwanda Rusesabagina Foundation

Amnesty Press om Rwanda

Journalister flyr Rwanda (Amnesty Press nr 2/2013)

Amnesty Press i östra Kongo: Ständigt på flykt i en konflikt utan slut (Amnesty Press 26 januari 2013)
Rwanda och Uganda utpekas (Amnesty Press nr 4/2012)

Femton år efter folkmordet (Amnesty Press 9 april 2009)

Omöjlig försoning? (Amnesty Press 9 april 2009)

Svår försoning i Rwanda (Amnesty Press 13 juni 2007)

Åter till Rwanda 1994 (Amnesty Press 11 april 2006)

I Arusha spelas folkmordet 1994 upp igen (Amnesty Press nr 3/2005)

Rwanda – förövare och offer (Amnesty Press 6 maj 2004)

Försoningen har börjat i Rwandas byar (Amnesty Press nr 4/2001)

Läs rapporter om Rwanda
Rwanda: Safer to stay silent: The chilling effect of Rwanda's laws on 'genocide ideology' and 'sectarianism' (Amnesty International 31 augusti 2010)

Rwanda: Silencing Dissent Ahead of Elections (Human Rights Watch 2 augusti 2010)

reportage | 2013-11-18
Av: Vera Häggblom