Hiv slår hårt mot de unga i Namibia

Hur är det att vara ung i Namibia? 24-årige namibiern Leitago /Narib är ute på en Sverigeturné för att berätta om vardagsliv, hiv/aids-problematik och populärkultur i hemlandet. I slutet av februari kom han till Solidaritetshuset i Stockholm.

Bland alla vinterbleka svenskar är det omöjligt att missa Leitago /Narib. Han är en färgstark person som drar blickarna till sig. Iklädd en tunika med blandade mönster i regnbågens alla färger, jeans med ditsydda röda och oranga lappar, en visselpipa i ett grönt snöre om halsen och en stor, virkad mössa kliver han fram i salen på Solidaritetshuset och presenterar sig för sin publik.

• Jag har arbetat för Afrikagrupperna här i Sverige, jag har en examen i media och afrikanska språk och just nu jobbar jag med FN:s nyhetsbrev. Jag är 24 år gammal och bor i Soweto i närheten av huvudstaden Windhoek – tillsammans med min mamma, säger han och brister ut i skratt vid det sista konstaterandet.

Leitago /Narib är stolt över sitt hemland, men han tycker att Namibia har mycket kvar att lära bland annat när det gäller demokrati.

Namibia är ett fantastiskt vackert land, enligt Leitago. Det är dubbelt så stort som Sverige och har 1,8 miljoner invånare, varav drygt 40 procent är yngre än 15 år. Hela nio olika språk talas i Namibia, men det officiella språket är engelska. En namibier behärskar vanligen tre till fyra olika språk.

Leitago tror att de många olika språken, som väsentligt skiljer sig från varandra, bidrar till att försvåra barnens skolgång i Namibia.
- Trots att det satsas mycket pengar på utbildning är det en stor del av eleverna som inte blir godkända i viktiga ämnen och många hoppar av skolan, berättar han.

Egentligen har Namibia obligatorisk skolgång till och med sjunde klass. Förr var det vanligast att pojkar gick i skolan, men på senare år har även allt fler flickor fått börja. Fortfarande finns dock åtskilliga föräldralösa barn som inte går i skolan överhuvudtaget.

Konsekvensen av att många namibier har en icke fullständig utbildning är hög arbetslöshet, idag så hög som 60-75 procent bland unga människor.
- För dem finns det knappt några jobb så de måste verkligen kämpa, konstaterar Leitago.

De jobb som går att få tag i handlar oftast om att arbeta sex månader i taget på stormarknader. Men i värsta fall tvingas ungdomarna välja så kallade ”dagjobb”.

• Dessa innebär att man ställer sig längs vägen och erbjuder sin tjänst åt förbipasserande, till exempel att klippa gräs, och så hämtas och lämnas man på samma ställe, förklarar Leitago. Ibland kan det stå upp till 15 personer vid vägen och då måste man börja sänka sina priser. Det slutar med att den som väljs ut praktiskt taget får ge bort sin arbetskraft gratis.

Diagrammen, som Leitago visar på overhead, åskådliggör att Namibia är ett land med låg- eller medelinkomsttagare.
- Min mamma syr kläder och hon tjänar precis tillräckligt för att betala räkningarna, säger Leitago och mitt i allvaret fyrar han av ett bländande leende:
- Hon har förresten gjort de här fina kläderna som jag har på mig nu!

Leitagos mor hör till en av dem vars bekantskapskrets har drabbats hårt av aids. Nästan varje helg är det dags att gå på begravning för någon som har dött i ”haga”. Det betyder ”fyra” på språket khoekhoegowab och används eftersom ordet aids består av just fyra bokstäver och man ogärna säger aids rätt ut. Men Leitago gör det:

• Hiv/aids är ett stort problem i Namibia. Särskilt bland de unga har det blivit en epidemi, 18- 24-åringarna står för 50 procent av alla infektioner. Trots att de har bombarderats med information om hiv från media och samhället blir de ändå smittade.

Främst är det ungdomar ute på landsbygden som drabbas av hiv. Avståndet till närmsta affär som säljer kondomer är ofta mycket långt och följden blir att ungdomarna har sex utan skydd.

• Skolorna borde tillhandahålla kondomer, men gör inte det idag. Jag har pratat med lärare som säger de inte skulle ha något emot att börja sälja kondomer på skolan, men att elevernas föräldrar då skulle bli så upprörda att de skulle kunna döda lärarna, berättar Leitago.

Han menar att de vuxna helst blundar för ungdomarnas sexvanor, men faktum är att unga namibier faktiskt har sex. I åldersgruppen 15- 24 år är nästan 74 procent sexuellt aktiva.

Svårigheten att få tag i kondomer är bara en av anledningarna till att de inte skyddar sig, enligt Leitago. En annan är brister i kommunikationen paret emellan. Namibiernas traditionella syn på kvinnan är att hon ska vara undergiven mannen och därför känns det svårt för henne att tala om för mannen att han ska använda skydd, om han nu väljer att strunta i det.

Kommunikationen mellan ungdomarna och deras föräldrar är även den dålig när det gäller sex, något Leitago tror stämmer in på de flesta familjer. Andra faktorer som bidrar till ungdomarnas ansvarslösa sexvanor kan vara alkoholmissbruk, för liten tillgång till fritidsaktiviteter och dåliga jobbutsikter.

• Sedan har vi problemet med den så kallade Sugar daddyn. Det är en äldre man med fet plånbok och snygg bil som bjuder ut unga flickor. Han har sex med dem i utbyte mot mobiltelefoner, smycken och andra lyxartiklar.

Leitago känner väl till problemet. Hans 17-åriga kusin blev tillsammans med sin betydligt äldre lärare och fick nyligen veta att hon är gravid. Tonårsgraviditeter är inget ovanligt i Namibia.

Men trots alla svårigheter som unga namibier brottas med har Leitago ändå en positiv inställning till framtiden:
- Namibia blev inte självständigt från Sydafrika förrän 1991 och landet befinner sig fortfarande i en slags läroprocess vad gäller demokrati. Men vi har ett tryggt land. Fastän vi talar nio olika språk har det inte uppstått något inbördeskrig!

Gittan Arwén, på Afrikagrupperna, överräckte en T-shirt till Leitago /Narib.

Leitago avslutar med att göra lite reklam för namibisk musik som är populär bland dagens unga. Han nämner band som Phurra, Killa B, Damara Punch och Mafikizolo. Enligt Leitago är det få låtar på engelska som slår i Namibia utan de ska helst vara på något afrikanskt språk.
- Det är mycket upprepade meningar och boom boom, det låter nästan argt, beskriver han musiken för svenskarna.

Själv tycker han inte om modern popmusik eftersom den innehåller ”alldeles för mycket sjungande”.
- Nej, det ska vara det unika namibiska soundet med rytmer, säger han med stolthet i rösten.
Och så ler han stort igen.

Text: Lisa Nordenhem, praktikant Amnesty Press
Foto: Agnes Franzén, praktikant Amnesty Press