Regnbågar och eufori - Amnesty Press bjuder på bildkavalkad från Prideparaden

reportage | 2009-08-01

Under regntunga moln som avlöstes av stunder av solsken trängdes tusentals förväntansfulla människor som ville få en glimt av veckans höjdpunkt. Vädergudarna kunde inte riktigt bestämma sig när årets Prideparad gick av stapeln men något som var säkert var att ett tåg av kärlek, regnbågar och eufori dansade sig fram genom Stockholm från Humlegården till slutstationen Tantolunden.

När en våg av tjut, musik och glädjerop hörs på avstånd och en och annan såpbubbla börjar glida förbi då är det dags. Intrycken tycks aldrig sluta när de omkring 100 ekipagen passerar. Det ena är mer häpnadsväckande och inspirerande än det andra och skalan går ifrån total galenskap till ett tankeväckande lugn. Vackert var ordet.

Prideparaden består av ett brett spektrum av politiska ståndpunkter, organisationer och föreningar, företag och inte minst sexualitet. Arrangörerna uppskattade att omkring 35 000 deltog i paraden medan 350 000 tittade på, vilket är något färre än förra året.
Kontrasten mellan fest och allvar märktes framförallt när RFSL:s svartklädda ekipage tågade med tejpbitar över munnen och plakat där det stod ”Marching for those who can´t”, för att påminna om hur situationen för hbt-personer ser ut runt om i världen och att Pridefiranden och homosexualitet fortfarande är förbjudet i många länder.
De bar på plakat prydda med orden ”Moskva – hbt-aktivister fängslade”, ”Lettland – våld mot Pridedeltagare” och ”Iran – homosexualitet innebär dödsstraff”. De påminde även om att hatbrotten ökar här i Sverige. Det blev tvära kast när RFSL följdes av en lättklädd Mr Gay Norway 2009 som mer än gärna posade och flirtade med både kameror som publik.

RFSL tågade med tejpbitar över munnen för att påminna om hur situationen för hbt-personer ser ut runt om i världen.

Nytt för i år är att fotbollsklubbarna AIK, Hammarby och Djurgårdens fotbollsdamer deltog i paraden även om antalet deltagare var få i den sektionen och supporterklubben Bajen fans har krävt att Hammarby IF skulle dra sig ur Prideparaden.
Bland andra nykomlingar i år finns Kriminalvården, Kungliga dramatiska teatern och Kungliga Operan, där opera ljöd från ett lastbilsflak.
Amnestys avdelning med ett 30-tal deltagare visade på bra tryck och energi när de tågade förbi med plakat som lyfte fram hbt-rättigheter. Svenska kyrkans deltagare, med ett antal präster av bägge könen, skanderade ”äktenskap åt alla” medan det något mer oväntade Sveriges Asatrosällskap tågade i tystnad följt av Stockholms Gothförbund. Efter banderollen ”Regnbågsfamiljer” kom en färggrann barnvagnspatrull och till och med fyrbenta vänner deltog med skyltar runt halsen där det stod ”Stolt ledarhund ” när Queer crips (hbt-personer med funktionshinder) gick förbi. Flera olika yrkeskårer fanns representerade, däribland gay sjuksköterskor, läkare och polis. Lärare utmärkte sig särskilt med en enorm uppslutning.

Amnestys energiska avdelning lyfte fram hbt-rättigheter.

En rad politiska partier deltar som vanligt med riksdagsledamöter, partiledare och ministrar, även om kristdemokraterna håller sig hemma. Det är kanske inte så konstigt när partiledaren Göran Hägglund slagit fast att en familj består av ”mamma, pappa, barn” och att ”verklighetens folk” är trötta på ”svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet” som han uttryckte det i sitt tal i Almedalen den 2 juli.
De regnbågsfamiljer som stolta gick i tåget hör inte hemma som just familjer i kristdemokraternas Sverige.
Feministiskt initiativ appelerar till folks längtan efter ett bra sexliv med sin banderoll ”Feminister har bätte sex” medan centerpartiet visar på sitt ursprung som landsbygdspartiet med en traktor och folkmusik från flaket. Här gick riksdagsledamoten Fredrick Federley, klädd i kilt, i spetsen tillsammans med miljöminister Andreas Carlgren, som mitt i livet bytte från heterosexuell kärnfamilj till öppen bög.

Den politiska oppositionen visar en ny enighet med ett gemensamt flak och t-tröjor med symbolerna för socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet. Partiledarna Mona Sahlin och Lars Ohly är liksom tidigare år med i tåget.
Folkpartiets del av paraden leds av en sportbil medan den största politiska avdelningen i paraden är moderaterna där hundratals unga och gamla dansar fram och på ett plakat utnämner nationalekonomins fader Adam Smith (1723-1790) till ”homo economicus”.

Det har blivit viktigt för företag att visa upp en hbt-vänlig profil och flera bevakningsföretag deltar med anställda i uniform och SL kör bussar i paraden under parollen ”SL älskar alla”.
En kvinna från Jämtland kan med relevans bära en T-tröja med texten ”Je e från Flata”, ett äldre namn på Strömsund.
Ett frågetecken kan väl dock sättas för vad Che Guevara, vars bild prydde en t-tröja i paraden, hade tyckt om detta firande. Kuba har de senaste åren blivit ett föredöme i bekämpande av homofobi men under Che Guevaras tid i den kubanska ledningen på 1960-talet sattes bögar i arbetsläger.

Polisen, försvaret, tullen och storstockholms brandförsvar tågar fram i uniformer medan ”polyamorösa&relationsanarkister” slår fast att ”älska fler är också queer”. Hyresgästföreningens krav på ”Allas rätt till bostad” kan förefalla harmlöst men det krav på ett diskrimineringsdirektiv för EU som Amnesty driver handlar bland annat om att det inte ska vara möjligt att vägra någon bostad på grund av sexuell läggning.

Pride är en uppvisning av glädje, kärlek och bara bröst av alla kön.

Prideparaden är en uppvisning i mångfald. Här finns alla åldrar - från veterandamerna i Golden Ladies som växte upp i ett samhälle där samkönat sex var förbjudet fram till 1944 till tonåringar där samkönat sex och kärlek är en öppen möjlighet, fast fortfarande omgärdat av risken för trakasserier, hot och våld.

Det är regnbågsflaggor och bara bröst av alla kön. Glitter, paljetter och fjädrar. Musik, sång, dans och glädjetjut. Piskor och läder. Öppenhet och kärlek åt alla. Det är Pride - en parad som lämnar efter sig inte bara konfetti på asfalten, utan också ett lyckorus.

Vid Strömbron står två medelålders damer och följer paraden. Den ena säger till den andra:
- Efter att ha sett det här tror jag att vi ska lägga ner och klaga på våra kroppar.

Text: Ulf B Andersson och Louise Petersson
Bild: Anna Wehlin

"Folk får vara som de vill under Pride. Det är galet och skönt!"

Innan avmarsch var det samling och uppladdning som gällde för samtliga ekipage i Humlegården. Stämningen var hög trots regnet som lurade och i Amnestys gulfärgade avdelning var förväntningarna för dagen höga. Therese Hjulhammar höll i Amnestys deltagande i paraden och hon var nöjd med uppslutningen:
- Det är många Amnestymedlemmar som är engagerade i frågorna och verkligen vill vara med.

Therese Hjulhammar tycker att det är viktigt att Amnesty deltar i Pride, särskilt med den pågående kampanjen om ett nytt antidiskrimineringsdirektiv för EU i åtanke.
- Hbt-personer är en utsatt grupp och därför är det viktigt att föra fram antidiskrimineringsdirektivet i det här forumet, säger Therese Hjulhammar.

Therese Hjulhammar organiserade Amnestys deltagande i Prideparaden.

Anton Bertell är aktiv i ungdomsgruppen i Uppsala och ägnar större delen av sin fritid åt Amnesty. Det är andra gången han deltar i paraden och han tycker att det som är bra med Pride är att det är en vecka där alla tolererar alla.
- När jag var med förra året var det bland det roligaste jag någonsin gjort så jag var tvungen att vara med igen. Jag gillar hela stämningen där alla kämpar för samma sak.
Kompisen Noor Seahpoosh blev peppad av Antons hyllningar och bestämde sig för att delta i paraden för första gången i år.
- Det är en härlig folkfest som främjar hbt-rättigheter och jag tror att vi kommer att ha jättekul!

Noor Seapoosh och Anton Bertell är båda aktiva i Amnestys ungdomsgrupper.

Johan Gustafsson jobbar med blixtaktioner i Amnesty och har varit medlem i 10-15 år. Amnestys deltagande i Pride ser han som en självklarhet.
- En av grundidéerna i organisationen är att inte bli diskriminerad för den man är. Jag vill vara med i paraden för att jag vill ha ett öppet samhälle och visa att samhället tillhör alla.
Vännen Hanna Larsson menar att Pride är viktigt för att det behövs en ständig påminnelse om hbt-rättigheter så att det man vunnit hittills inte ska gå tillbaka.
- Man tänker att Sverige är ett öppet samhälle där allt är jättebra men man måste komma ihåg att det finns hatbrott, säger hon.

Emelie Söderlund Castillo deltar inte bara i paraden utan har också stått i Amnestytältet i Pride Garden. Hon är med i ungdomsgruppen på Nacka gymnasium och tycker att det är roligt att visa upp vad Amnesty står för. Inför paraden hoppas hon på bättre väder och glad stämning.
- Folk får vara som de vill under Pride. Det är galet och skönt!

Emilie Söderlund Castillo tycker om att folk får vara som de vill under Pride.

Text: Louise Petersson
Bild: Anna Wehlin

Regnbågsskimrande bildkavalkad från Prideparaden

Dykes on bikes åkte först i paraden.

Flera regnbågsfamiljer deltog i paraden.

Flera skådespel utspelades i paraden, bland annat ett luciatåg och en himmelsk kamp.

Flera flak deltog i paraden, bland annat ett med Kungliga Operan ombord (höger bild).

Bild: Anna Wehlin

_Amnesty Press på Pride_

Amnesty Press tar tempen på Pride (1 augusti)

Rätten att välja hur man lever sitt liv – inte en självklarhet (31 juli)

Är Sverige verkligen bäst på hbt i Europa? ((30 juli)

Regnbågar i bojor: Vitryssland och arabvärlden (29 juli)

Stockholm Pride invigdes med besked (28 juli)

reportage | 2009-08-01