Rätten att välja hur man lever sitt liv – inte en självklarhet

Under torsdagseftermiddagen hölls ett samtal på Pride House om hur heteronormativiteten bidrar till våld mot lesbiska kvinnor i Sydafrikas kåkstäder. Amnesty Press besökte dessutom utställningen "Invisible/Osynlig" som porträtterar hbt-livet i Warszawa.

Situationen för lesbiska i Sydafrika

Under torsdagseftermiddagen hölls ett seminarium kallat ”Heteronormativitet och dess konsekvenser” och de samtalande var Georg Andrén, chef för Sidas avdelning för aktörssamverkan, Mathilda Piehl från RFSL och Funeka Soldaat som inbjudits från Sydafrika för sitt arbete för lesbiska kvinnors rättigheter i Kapstadens kåkstäder.

Seminariet arrangerades av Sida, och Georg Andrén inledde med att berätta hur Sida definierar begreppet ”fattigdom”:
- Sida tolkar begreppet fattigdom i vid mening. Inte bara brist på ekonomiska och materiella medel räknas hit, utan också brist på utbildning och trygghet. I slutändan handlar det om att ha makt över sitt liv och rätt att välja hur man vill leva det, vilket också är kärnan i hbt-frågor, säger han.

Paneldeltagarna i seminariet "Heteronormativitet och dess konsekvenser". Från vänster: Mathilda Piehl, Georg Andrén, Funeka Soldaat. Bild: Louise Petersson

Funeka Soldaat är en av grundarna till gruppen Free Gender som hjälper utsatta lesbiska i kåkstäderna kring Kapstaden. Gruppen ser till att lesbiska kvinnor har någonstans att bo eftersom många kvinnor i kåkstäderna inte känner sig bekväma att dela boende med lesbiska, de erbjuder stöd och skydd till de som blivit våldtagna på grund av sin sexuella tillhörighet och stödjer dem att anmäla brotten. De organiserar också möten med politiker där de diskuterar hbt-frågor.

Funeka Soldaat ser ett samband mellan hatbrott och fattigdom:
- Om kvinnorna hade haft säkra utrymmen, som ett eget hem eller trygga offentliga platser, så hade många hatbrott inte kunnat begås mot dem.

Georg Andrén inflikar att Sydafrika har det klart bästa rättsskyddet i Afrika – på pappret. Hur det sedan implementeras i samhället är en helt annan fråga och där har Funeka Soldaat sett många hårresande exempel på kvinnor som blivit våldtagna, misshandlade och dödade på grund av sin sexuella läggning, och där rättsväsendet agerar svagt, och ibland inte alls, mot förövarna.
- Ett annat problem är att kvinnorna ofta inte ens anmäler när de blivit utsatta för brott. De vet att det bara kommer leda till ännu mer förödmjukelse på poliskontoret där de får höra att de får skylla sig själva, säger hon.

Kvinnor som demonstrerar på ___Gay Pride Day___2006 i Soweto, Sydafrika. Bild: Associated Press/AI

• Hur ställer sig då de olika trossamfunden i Sydafrika till hbt-personers situation i landet? Går det att samarbeta med dem? frågar Georg Andrén.
• De säger ungefär att: ”Du får vara gay, men du får inte ha en partner”. Samarbeten är alltså inte möjliga i nuläget, säger Funeka Soldaat.

Lagstiftningen i Sydafrika i hbt-frågor är progressiv om man jämför med många andra länder. Samkönade äktenskap är till exempel tillåtet, men enligt Free Gender så spelar den ”friheten” ingen som helst roll när verkligheten för hbt-personer i Sydafrika idag är ohållbar. Man har startat i fel ände – det fungerar inte att ha en bra lagstiftning när samhället varken har attityder som matchar eller institutioner som vet hur man implementerar lagarna, anser Free Gender.

Mathilda Piehl ser trots mycket mörker en långsam förändring i Sydafrika.
- För inte så många år sedan hade inte Funeka ens kunnat vara här och berätta för oss om situationen för lesbiska i Sydafrika. De här frågorna börjar äntligen komma upp på agendan, säger hon och fortsätter:
- Men fortfarande är synsättet i många länder tyvärr att man prioriterar mänskliga rättigheter för alla – utom för hbt-personer.

Text: Anna Wehlin

Fotografen Sylwia Strebska synliggör hur hbt-personer lever i Warszawa

Hbt-aktivisten och fotografen Sylwia Strebska ger en inblick i hur homosexuella, bisexuella och transpersoner lever i Warszawa i utställningen ”Invisible/Osynlig” som finns att se på Pride House. Geografiskt ligger Polen inte långt ifrån Sverige, ändå är situationen totalt olika för hbt-personer i respektive land.
- Det är svårt att leva i Polen men på något sätt kommer jag alltid tillbaka, säger Sylwia Strebska. Därför ville jag presentera hbt-livet i min hemstad.
Sylwia Strebskas bilder är inte på människorna själva, därav namnet
”Invisible/Osynlig”. Istället visar de centrala mötesplatser som klubbar, kaféer och museer där de träffas och dessa kompletteras med intervjuer som ger en uppfattning om hur vardagen ser ut för hbt-personer i Warszawa. Ingen ville ställa upp med namn i rädsla för att komma ut.
- Det må verka som om de är osynliga. Men de finns, säger Sylwia Strebska.

I utställningen "Invisible/Osynlig" visar fotografen Sylwia Strebska hur hbt-personer lever i Warszawa.

Tillsammans med Tomasz Baczkowski, ordförande i hbt-organisationen _Equality Foundation_och organisatör för Europride 2010 i Warszawa, berättade Sylwia Strebska om situationen för hbt-personer i Polen.
Från att ha osynliggjorts totalt under kommunisttiden efter andra världskriget har hbt-rörelsen först kommit till ytan från 1990-talet och framåt. En rörelse som mötts av homofobi och förtryck. Politikerna i landet upptäckte att det var bra att vara emot homosexualitet för att få fler röster.
- Det är en politisk strategi att vara emot lesbiska och bögar. De håller homofobiska tal och sprider anti-homopropaganda. För oss är detta vardagsmat, säger Tomasz Baczkowski.

Det första Pridefirandet i Polen hölls den 1 maj 2001. Då deltog tre maskerade personer med plakat där det stod vad de arbetade med och att de var homosexuella berättar Tomasz Baczkowski. Pride-evenemang har förbjudits gång på gång i landet, men efter förbudet av Pride 2005 fick regeringen stark kritik från Europadomstolen för mänskliga rättigheter. Sedan dess tillåts Pride, men mentaliteten mot hbt-personer är densamma.

Ett annat problem som Sylwia Strebska och Tomasz Baczkowski tar upp är att människor i Polen generellt inte är särskilt aktiva. Det finns 3-4 hbt-organisationer som tillsammans har omkring 500 medlemmar. Detta i ett land med 38 miljoner invånare.
- Det är ingenting men det är den polska verkligheten. Människor är rädda för att komma ut, säger Tomasz Baczkowski. Inte ens styrelseledamöterna för en av hbt-organisationerna ville publicera sina namn på hemsidan på grund av rädsla.

Sylwia Strebska menar att det är ett stort problem att så få kommer ut. Hon uppskattar att det finns runt sju offentliga personer som är öppet gay men dock finns inga öppet homosexuella politiker i landet.
- Har man inga runt omkring sig som är gay kan man få en felaktig bild av homosexualitet. Den enda uppfattningen av hbt-personer man får är kanske den anti-homopropaganda som finns i landet.

Ett framsteg för hbt-rörelsen i Polen är att Europride hålls i Warszawa nästa år, något som både Sylwia Strebska och Tomasz Baczkowski är glada över.
- Jag hoppas att det kommer att motivera fler hbt-personer i Polen att bli aktiva och att det kommer att visa människor i landet att vi är en del av samhället, säger Tomasz Baczkowski.

Text: Louise Petersson
Bild: Anna Wehlin

Amnesty Press på Pride:

Är Sverige verkligen bäst på hbt i Europa? (2009-07-30)

Regnbågar i bojor: Vitryssland och arabvärlden (2009-07-29)

Stockholm Pride invigdes med besked

Läs mer:

Amnesty på Stockholm Pride

”EU måste arbeta mer aktivt med hbt” (Amnesty Press 2008-08-02)

Offentlig homofobi hotar mänskliga rättigheter (Amnesty Press 2006-02-17)

Pride samlar pengar till Europride i Warszawa