Ett bibliotek för det förbjudna öppnar i Malmö
Fåniga karikatyrer, homosexualitet, brännande regimkritik eller bara fula ord. Böcker kan bli bannlysta av olika skäl, beroende på tid och plats. Men alla ryms i det nya Dawit Isaak-biblioteket i Malmö, världens första yttrandefrihetsbibliotek, som öppnar 16 september.
reportage | 2020-09-15 Av: Kerstin Weman Thornell Även publicerad i AmnestyPress #3/2020 |
– Det är så lätt att ta saker för självklara. Men om man sätter dem i en annan kontext, så kan orden plötsligt bli farliga och författaren bli persona non grata, säger Jude Dibia vars böcker finns på yttrandefrihetsbiblioteket. Foto: Kerstin Weman Thornell
Hans blick ställde skärpan mot datorns blå skärm och han upptäckte att där stod någonting skrivet. Han tog en noggrannare titt på texten som stod där i stora bokstäver: DEVETVADDUÄR.
Boken ”Att gå med sina skuggor” handlar om familjefadern Adrian som inser att han är homosexuell. En intressant men knappast uppseendeväckande skildring, sett med svenska ögon. Men i Nigeria är den politiskt sprängstoff.
– Där finns uppfattningen att homosexuella inte ens existerar. Så detta blev den första bok som tog upp detta känsliga ämne och hade en huvudperson som var gay, säger författaren Jude Dibia.
Hans bok finns representerad på Dawit Isaak-biblioteket i Malmö, som samlar in och lånar ut litteratur från förföljda, hotade och censurerade författare från hela världen.
Jude Dibia, Ulrika Ahlberg och Emelie Wieslander. Foto: Kerstin Weman Thornell
Det är bara några dagar kvar till öppnandet 16 september. Skåp ska flyttas, en världskarta ska komma på plats. En tidslinje med nedslag i historien ska berätta om yttrandefriheten i Sverige och i andra länder. Och framför allt: de hittills 1 500 böckerna ska ställas upp på hyllorna. Bibliotekarie Ulrika Ahlberg är i full gång med att forsla dem på bokvagnar till Malmö Stadsarkiv, där det nya biblioteket ska inrymmas.
Idén att öppna ett bibliotek för förbjuden litteratur tog form för några år sedan. Emelie Wieslander, som är chef över enheten Dokumentation och yttrandefrihet vid Malmö Stadsarkiv, har varit en av initiativtagarna:
– Sedan många år har Malmö Stad arbetat för konstnärlig yttrandefrihet och arrangerat författarscener och seminarier. Att gå vidare och satsa på ett yttrandefrihetsbibliotek kändes logiskt.
Lika logiskt är det att namnge biblioteket efter den fängslade journalisten och författaren Dawit Isaak, som greps i Eritrea hösten 2001. I samband med invigningen kommer hans dotter Betlehem Isaak till biblioteket och berättar om familjens kamp.
Bibliotekarie Ulrika Ahlberg har fått ta hjälp av PEN, ICORN och enskilda förläggare för att skaffa fram litteratur. Framöver hoppas hon också få tips från malmöborna om vilka böcker som kan platsa i yttrandefrihetsbiblioteket. Foto: Kerstin Weman Thornell
Bibliotekarie Ulrika Ahlberg har ägnat det senaste året åt ett smärre detektivarbete för att leta upp och köpa in böcker. Det började med Svetlana Aleksijevitj och en rad andra författare som fått Tucholskypriset av Svenska PEN. Sedan dess har hyllorna fyllts på med allehanda litteratur från en mängd länder.
Att gå via vanliga kanaler, som nätbokhandel, har oftast inte räckt. Hon har istället samarbetat tätt med fristadsorganisationen ICORN (International Cities of Refuge Network) och PEN för att få direktkontakt med författare eller förlag runtom i världen.
Som mångårig bibliotekarie är hon van vid att omge sig med böcker. Men i detta fall är bakgrundsberättelserna om författaren minst lika fascinerande.
– Det är jättespännande att få samla på sig historier och att ta reda på varför en viss författares böcker hamnat här, förklarar Ulrika Ahlberg.
Det är inte alltid totalitära regimer som tystat och hindrat författarna från att verka. I vissa fall har andra krafter spelat in.
– I Mexiko är det ofta knarkkarteller som utgör hotbilden mot det fria ordet. Och i USA kan det vara skolbibliotekarier som, efter föräldrarnas och samfundens önskemål, plockar bort barnböcker som Harry Potter eller Kapten Kalsong, säger Ulrika Ahlberg.
Varje bok är försedd med ett exlibris som anger författaren ursprungsland och vad hen blivit utsatt för. Foto: Kerstin Weman Thornell
För svenska biblioteksbesökare kan det vara svårt att förstå vilken sprängkraft en del texter kan ha. Samtliga böcker är därför försedda med ett exlibris i pärmen, en informationslapp som berättar om författarens ursprung, och varför boken uppfattats som kontroversiell.
På biblioteket kommer en diskussionstavla hängas upp där besökarna själva får svara på frågor, som ”Vilka böcker förväntar du dig hitta här?, ”Vilka böcker saknas?” och ”Vilka böcker borde inte få vara här?”. Besökarna kan själva plocka ut oönskade böcker och ställa dem på en särskild hylla.
– Förhoppningsvis väcker det tankar och diskussioner kring var gränserna går. Bara för att jag ogillar en bok, betyder det inte att jag ska förbjuda den. Men jag är nog lite av en yttrandefrihetsfanatiker, säger Ulrika Ahlberg med ett skratt.
Genom uppsatta frågor får besökarna själva medverka i diskussionen kring yttrandefrihet. Foto: Kerstin Weman Thornell
– Vår ambition är inte att besökare ska känna sig kränkta, utan att visa att frågan om yttrandefrihet är komplex. Vi vill bidra till en bredare grund som hjälper människor att skapa en egen uppfattning om vad som krävs för att leva i en demokrati, säger Emelie Wieslander. Men det kommer helt klart finnas litteratur som upprör människor av olika anledningar. Jag kan själv tycka att en del böcker innehåller sexistiskt trams eller fåniga karikatyrer av invandrare.
Många av böckerna är skrivna och utgivna i största hemlighet, i länder som Iran, Kina, Turkiet och Belarus. Men besökarna kommer också att upptäcka att även svenska författare finns representerade, som Victoria Benedictsson.
– Vi hade också kunnat ha nyare exempel som Stina Wirséns ”Lilla Hjärtat” eller ”Det här är en svensk tiger” av Aron Flam, säger Emelie Wieslander.
För diskussionen om yttrandefrihet är mer aktuell än någonsin. Hon påminner om färska undersökningar som visar att även svenska författare och journalister utsätts för hat och hot och därför låter bli att ta upp vissa ämnen.
– Kanske kunde vi ha en helt tom hylla. Den får symbolisera all den litteratur som inte ens blir skriven, till följd av självcensuren hos författarna, funderar Emelie Wieslander.
Tiderna ändras. Bannlysta böcker blir accepterade, medan andra fortsätter att vara kontroversiella. Biblioteket rymmer också så kallade kontextböcker på temat censur, tryckfrihet och mänskliga rättigheter. Foto: Kerstin Weman Thornell
Intresset för yttrandefrihetsbiblioteket har varit stort. Redan före invigningen har högstadie- och gymnasieklasser börjat boka in kommande studiebesök. Unga är en särskilt välkommen målgrupp.
– Jag har många diskussioner med min tonårsdotter därhemma, kring exempelvis låttexter. Vad är okej att sjunga och vem får sjunga det? För många är det antingen-eller, svart eller vitt. Vi vill hjälpa till att skapa en mer nyanserad skala, säger Emelie Wieslander.
Emelie Wieslander, Jude Dibia och Ulrika Ahlberg ser till att de sista sakerna kommer på plats inför invigningen av yttrandefrihetsbiblioteket. Trästolen påminner om Dawit Isaak, och kommer att stå tom till han släpps från fängelset. Foto: Kerstin Weman Thornell
I boken ”Att gå med sina skuggor” berättas hur huvudpersonen Adrian till slut lämnar sitt land. Så blev det också för bokens författare Jude Dibia. I juni 2015 kom han till Malmö som fristadsförfattare. Sedan dess har han stannat kvar och etablerat sig som skribent och projektledare.
– Jag har blivit en del av samhället, säger Jude Dibia. Men samtidigt är det ofrånkomligt att man också förlorar mycket när man lämnar sitt hemland. Familjen, känslan för hemmet, känslan av människovärde...
De senaste åren har Jude Dibia varit engagerad i ICORN och har fört fram förslaget att upprätta särskilda avdelningar på stadsbiblioteken runtom i världen, där fristadsförfattarnas verk visas upp och lånas ut. Han har också varit pådrivande i arbetet med yttrandefrihetsbiblioteket i Malmö, och ser fram emot den kommande invigningen.
– Jag tror och hoppas att besökarna inte bara uppskattar böckerna, utan också blir berörda och engagerade i de enskilda författarnas liv och kamp, säger Jude Dibia. Och förhoppningsvis förstår besökarna att detta händer runtom i världen, och att vi alla låter det hända om vi fortsätter att hålla tyst.
Kerstin Weman Thornell
[email protected]
Fotnot: En kortare version publiceras i nummer 3/2020.
reportage | 2020-09-15 Av: Kerstin Weman Thornell Även publicerad i AmnestyPress #3/2020 |