Uppblåsbar sexdocka lockar fram empati

Lars and the Real Girl

Regi: Craig Gillespie
Manus: Nancy Oliver
Land: USA
Skådespelare: Ryan Gosling, Patricia Clarkson, Emily Mortimer, Kelly Garner, Paul Schneider med flera.

Lars lever ensam och livet går i gråa toner. Beslutet att beställa en partner på internet bryter hans isolering och får hela den ensliga bygd han bor i, att visa sin allra älskvärdaste sida. ”Bianca is in town for a reason”, konstaterar Lars mycket insiktsfulla terapeut.

Lars som huserar ensam i ett garage på sin brors tomt tycker inte om kontakten med andra människor. Det är knappt han vill äta middag hos sin bror och svägerska, som trugar och slår vad med varandra om de skall lyckas just ikväll.
Det finns en kvinna på jobbet, Margo, som är intresserad men Lars sätter stopp.

En dag berättar Lars arbetskompis, som ägnar dagarna åt att sexsurfa på Internet, att man kan designa sin egen drömkvinna på en sajt, beställa hem henne och få henne levererad i en liten låda. Det är en klassisk sexdocka helt enkelt. En så kallad ”uppblåsbar Barbara”.

Lars nappar på idén och redan samma kväll hon anländer, sex veckor senare, kammar han till sig, tar på den finaste pullovern och strålande som en sol, knackar han på hos sin bror på gården för att få introducera Bianca från Brasilien.

Gus, Karin, Lars och Bianca när Lars första kvällen presenterar
sin nya flickvän från Brasilien.

Minst sagt förvånade spelar brodern Gus och svägerskan, Karin, med i Lars illusion, liksom snart hela bygden. Bianca blir bjuden på fester, går i kyrkan, sitter med i kommittéer och är samtalsämnet på många arbetsplatser och ideella sammanhang. Tills slut bli Lars frustrerad att hon ”aldrig är hemma”.

Bianca får också följa med till kyrkan på söndagarna och sitter i
rullstol eftersom hon har ”svårt att gå”. Hon är dessutom
vansinnigt religiös och presenteras som en ”missionär” från Brasilien.

Mest handlar ”Lars and the Real Girl” om mänskliga relationer, och vikten av att bry sig om dem som finns i vår närhet. Men några fler teman kan man plocka upp, i manusförfattaren Nancy Olivers första biofilm. Hon har gjort sig känd för att bland annat ha skrivit manuset till TV-serien, ”Six feet under” och är en mästare på att skildra lite udda karaktärer och miljöer, med en psykologisk knorr.

Som den moderna människa Lars är kan han leva sitt liv isolerad från andra människor, trots att han har ett arbete, grannar och deltar i kyrkans aktiviteter. Istället för att leva ett vanligt liv med vanliga ”trassliga” relationer väljer han att beställa det han vill ha på internet. För att dra det till sin yttersta spets är det inte ens en levande kvinna han försöker träffa, utan en docka som han kan designa som han vill.

Nancy Oliver driver med Internetdejtingens absurditet, där vi avskärmar oss från allt som heter mänskliga fel och brister, hon speglar också dess dystra baksida, där människor ser chansen att finna en partner på ojämlika villkor från fattigare länder och mejslar fram ett förtryck av det avvikande, som blir extra tydligt i en liten småstad där den sociala kontrollen kan vara obarmhärtig.

Men allt är kärleksfullt skildrat och budskapet är att vi ska vara öppna, att saker inte nödvändigtvis är som vi tror att de är, och att vi ska acceptera och älska också dem som är annorlunda.

Den som personifierar budskapet är svägerskan Karin och även Lars läkare och terapeut Dagmar, med sina lågmälda psykologiska insikter. Som konstaterandet att ett psykiskt sammanbrott är ett sätt att kommunicera att något är fel. Så enkelt, genialt, men ändock lätt att glömma. Det är också hon som säger: ”Det finns en anledning till att Bianca kommit hit”, när brodern Gus har svårt att spela med och behandla den tysta och stela plastsexdockan som en helt vanlig flickvän av kött och blod.

”Lars and the Real Girl” är en film för alla oss som gillar roliga och tänkvärda filmer, som inte direkt lockar till flatgarv à la Steve Martin eller Lasse Åberg, men manar till eftertanke och får oss att skratta, lite lågmält, igenkännande, åt alla våra mänskliga tillkortakommanden.

Solveig Hauser